Författare: Paula Tilli

Kategorier
Okategoriserade

Dessa saker kan försvåra för autister på arbetsmarknaden

Autism behöver inte betyda samma som avsaknad av arbetsförmåga. Inte heller behöver autism betyda sänkt arbetsförmåga under förutsättning att autisten har turen att hitta en arbetsplats som är anpassad efter hens behov. Dock brukar det tyvärr vara lättare sagt än gjort att hitta en sådan arbetsplats. Själv har jag turen att vara anställd hos Misa Kompetens som har anpassat arbetsplatsen för mig, men långt ifrån alla autister har samma tur. Dessa saker kan försvåra för oss autister på arbetsmarknaden:

1. Det krävda arbetstempot

Det som hindrar vissa autister från att hitta ett jobb är det krävda arbetstempot. Vissa autister har inga problem med att utföra själva arbetsuppgifterna men klarar inte av att arbeta lika snabbt som andra vilket kan bli ett hinder. Visst, arbetsgivare har rätt till lönebidrag när de anställer någon som arbetar i en långsammare takt men det är långt ifrån alla arbetsgivare som är intresserade av möjligheten. Ni kanske minns Emma: chefen på hennes tidigare praktikplats ville inte anställa henne med motiveringen att hon var för långsam och sade sig föredra att anställa någon som var snabbare, och detta alltså trots möjligheten till lönebidrag!

2. Heltidsnormen

I många länder är det vanligt med deltidsanställningar men här i Sverige är det heltidsarbete som är normen vilket troligen beror på att jämställdhetsfrågor står högt i kurs. Därför har vi en mycket fungerande barnomsorg och alla uppmuntras att arbeta heltid. Dock kan de som endast har en deltidsarbetsförmåga drabbas av heltidsnormen för det kan vara lättare sagt än gjort att hitta ett deltidsarbete. Visst, har man inga funktionsvariationer som medför en sänkt arbetsförmåga kan man välja och vraka på arbetsmarknaden och har säkert inga problem med att hitta en deltidsanställning t.ex. inom vården. Men har man autism kan det vara förvånansvärt svårt!

3. Begränsade intressen

För någon som inte har autism kan det vara svårt att sätta sig in i hur det är att ha ytterst begränsade intressen. Har man ingen förmåga att intressera sig för annat än sina specialintressen kan det utgöra ett mycket stort hinder på arbetsmarknaden. Om ens specialintresse exempelvis är konst så är det inte säkert att man lyckas hitta ett konstnärligt arbete man kan försörja sig på. Och nej, har man en ytterst begränsad mängd energi är det inte säkert att man orkar arbeta med något annat än sitt specialintresse!

4. Det sociala

Autism innebär som bekant svårigheter i socialt samspel, och det sociala riskerar därför att utgöra ett stort hinder för oss på arbetsmarknaden. Vissa autister klarar av fikaraster och jobbmöten utan problem medan andra tycker att det är svårt. Råkar man tillhöra den skaran som tycker att det sociala är oöverstigligt svårt är det inte säkert att man klarar av att arbeta alls om det är krav på obligatorisk närvaro på sociala tillställningar. Själv deltar jag i jobbmöten ungefär 1 gång i månaden men det är inte alla autister som klarar det! Har man svårt med det sociala och inte lyckas hitta en arbetsgivare som är villig att se förbi detta riskerar man att bli exkluderad från arbetsmarknaden.

5. Anställningsintervjuer

Slutligen kan det ta stopp redan vid anställningsintervjun! Har man mycket svårt med ögonkontakt och har svårt för att småprata är det långt ifrån säkert att man lyckas övertyga en arbetsgivare om att man är den ytterst duktige, noggranne och pålitlige medarbetaren som man säger sig vara. Jag hatar att de som har lättast för att prata för sig brukar ha lättast för att få arbete även om själva arbetets art inte skulle kräva någon social förmåga. Men tyvärr är det så verkligheten ser ut vilket följaktligen drabbar de autister som inte alltid är så bra på att göra ett gott intryck vid första möte.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism.

Dela:
Kategorier
Okategoriserade

Därför blev en autistisk identitet min räddning

Ibland får jag träffa föräldrar till autistiska barn som är rädda för att placera sina barn i autismklasser och ställer sig allmänt skeptiska till aktiviteter som LSS-kollo eller träffgrupper för personer med autism. Vissa vill inte ens att det ska göras en autismutredning på barnet överhuvudtaget. Detta eftersom de är rädda för att barnet anammar en autistisk identitet efter en diagnos och börjar inbilla sig att hen är mer autistisk än vad hen är. Eftersom dessa farhågor är vanligare än vad man tror så tänkte jag skriva några tankar om ämnet i dagens blogginlägg.

Gillar Goffmans teorier

Det har har gjorts forskning om hur identiteter skapas. Enligt den berömda sociologen Erving Goffman skapas och återskapas självet i den sociala kontext vi befinner oss i. Han menar är hela livet är en form av teaterspel där vi automatiskt anammar tankar, beteenden och åsikter från vår omgivning. Själv gillar jag Goffmans teorier skarpt! Det är ju totalt självklart att vår sociala miljö har en inverkan på hur vi ser på oss själva. Därför är det också självklart att om man umgås i en autistisk miljö så finns det en stor chans att man blir påverkad.

Vi blir alla påverkade

Men det som ofta förbises är att det sällan är något negativt att bli påverkad. Även icke-autister påverkas! Vi västerlänningar är påverkade av vår kultur och värderingar som råder hos oss utan att tänka på det och arabiska muslimer är påverkade av sin egen kultur och sina värderingar. Förr i tidens svenskar var också påverkade och trodde att lutheranismen var den enda rätta livsåskådningen. Alla människor riskerar därmed att ”hjärntvättas” av sin egen kultur utan att vara medvetna om det och inbilla sig att den är det enda rätta sättet att vara på. Så på vilket sätt skulle det vara skadligt att en autist blir påverkad av andra autister?

Autism finns där oavsett

Sanningen är den att vår autism finns där oavsett om vi bejakar eller förnekar den. Visst, innan jag fick träffa andra autistiska människor blev jag mest påverkad av neurotypiker, det vill säga personer som inte har en diagnos inom autismspektrat. Eftersom dessa personer fungerade på ett helt annat sätt än jag påverkades jag negativt och hade dåligt samvete för att jag klarade otroligt mycket mindre än de. Jag blev ständigt missförstådd och fick höra saker som: ”Alla människor gillar fikaraster på jobbet, det är bara att exponera sig socialt om man har svårt för det” eller ”det är inte bra att fastna i ett intresse” Om jag försökte förklara att jag fungerade annorlunda fick jag höra att annorlundaskapet bara var min inbillning.

Trodde att andra hade rätt

Att bli påverkad av den neurotypiska kulturen (jo, jag vet att det egentligen inte finns något som heter en neurotypisk kultur för alla är olika, men ni förstår nog vad jag menar) var mycket negativt för min självkänsla för jag blev aldrig bekräftad för den jag var! Jag trodde att det neurotypiska sättet var det enda sättet att vara på och jag mådde dåligt när jag inte lyckades leva upp till andras förväntningar. Jag försökte variera mina aktiviteter för jag trodde att det var skadligt att ägna sig åt ensidiga aktiviteter och rutiner. Och jag hade dåligt samvete för att jag inte orkade anstränga mig tillräckligt.

Förstod att jag dög som jag var

När jag sedan fick träffa andra autister lärde jag mig att jag duger som jag är. Jag förstod också att det finns människor som har mindre energi än andra och att alla inte klarar av att bo ihop med en partner eller skaffa barn. Jag fick bekräftelse på att det är okej att tacka nej till sociala aktiviteter som gemensamma utflykter och After Works och att man ändå duger som man är och inte behöver ha dåligt samvete för att bete sig autistiskt. Jag lärde mig att det finns människor som är introverta och att inte alla behöver en daglig sysselsättning utanför hemmet för att må bra.

Mitt liv har påverkats positivt

Med andra ord har jag påverkats otroligt mycket av andra autister och jag har också anammat en autistisk identitet! Jag är inte alls samma människa som förr. Det är svårt att beskriva med ord vilken otroligt stor och positiv skillnad detta gjort i mitt liv. Förut saknade jag en identitet för jag hade ingen aning om vem jag var. Jag mådde dåligt och hade självmordstankar men idag mår jag bra och älskar livet. Jag vägrar anamma en funktionalistisk människosyn som går ut på att friska personer utan funktionsvariationer är mest värda!

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism.

Dela:
Kategorier
Autism och bemötande

Mår du bra av influensa?

Inte sällan får vi autister höra vad som är bra respektive inte bra för oss. En gång när jag föreläste pratade jag efteråt med en åhörare som liksom jag hade autism. Hon berättade för mig att hon var mycket intryckskänslig varför hon ogillade att vara ute bland folk. Hon hade förmånen att kunna arbeta hemifrån vilket gjorde att hon ytterst sällan tvingades lämna sitt hem. Hon stormtrivdes och kände inget behov av ett socialt sammanhang. Dessutom hade hon sina specialintressen som hon sysselsatte sig med hemma.

Allt var någorlunda hanterbart

Någon gång då och då tvingades hon ändå åka till stan eftersom hon hade ärenden som inte kunde skötas hemifrån. Hon tyckte som sagt inte om att vara i stan och hade föredragit att slippa resorna, men samtidigt kände hon att hon överlevde dessa tillfällen eftersom de inträffade relativt sällan. Hon blev utmattad av åkturerna men allt var ändå relativt hanterbart så länge hon kunde planera in en vilodag både innan och efter.

Hon fick inget gehör

Problemet? Hennes föräldrar och boendestödjare! När hon beklagade sig över att behöva åka (hon kände ändå ett behov av att klaga på sin situation) fick hon till svar att det var bra för henne att ha ärenden i stan ibland så att hon inte skulle fastna i hemmet. När hon försökte förklara att hon mådde som bäst när hon var hemma och mådde dåligt av att vara i stan fick hon höra att det bara var hennes inbillning och att alla människor behövde komma ut bland folk och intryck ibland. Hon kände sig irriterad över att inte få något gehör.

Trivs inte med kursträffar

Jag känner igen mig i hennes beskrivning. Jag mår som bäst när jag har en sysselsättning som går att sköta hemifrån vilket jag i stort sett har nu bortsett från de gånger jag föreläser och är på jobbmöten såklart. Men tidigare har jag läst kurser som har innehållit obligatoriska träffar vilket jag inte gillat. Inte för att jag skulle ha social ångest för det har jag verkligen inte, utan att jag tycker att det är mycket ointressant att diskutera kursuppgifter med kurskamrater och jag trivs inte alls med kursträffarna överlag. Men så länge träffarna har skett tillräckligt sällan har jag stått ut.

Kan ibland tvinga mig själv

Även jag har fått höra att det bara är bra för mig att delta i sådana sociala sammanhang ibland så att jag inte fastnar i mitt hem. Men även om jag i vissa fall kan tvinga mig själv att stå ut med sådana här tillfällen någon enstaka gång är jag alldeles säker på att de inte är bra för mig. Så länge träffarna sker tillräckligt sällan kan jag leva med dem även om de gör mig på dåligt humör efteråt. Dagen efter är det dåliga humöret oftast borta och jag mår som vanligt igen även om jag fortfarande kan vara lite trött i huvudet. Så även om träffarna troligen inte skadar mig i längden mår jag definitivt inte bra av dem!

Tänk om du hade influensa?

Vissa förstår inte varför jag blir irriterad över att höra att det är bra för mig att utsätta mig. Men vi kan också vända på resonemanget. Låt oss leka med tanken att du berättar för mig att du har influensa och har ont i kroppen. Hur skulle du känna om jag svarade: ”Bra att du är sjuk, du jobbar ändå alldeles för mycket och har för många fritidsaktiviteter. Det är bara bra för dig att vara sjuk och ligga i sängen ibland så att du har chansen att vila upp dig?” Även om du inte skulle dö av influensan så misstänker jag starkt att du ändå skulle uppleva mitt uttalande som respektlöst.

Att hävda annat är respektlöst

Låt oss autister själva bedöma vad som är bra för oss! Visst, det kan hända ibland att vi någon enstaka gång väljer att stå ut med sammanhang som vi har svårt för om vi upplever det som absolut nödvändigt, men det betyder inte att vi skulle må bra av det. Lika säker som du är på att du inte mår bra av att ligga hemma med allvarlig influensa och huvudvärk trots att du kanske känner att du överlever situationen känner jag mig alldeles säker på att jag inte mår bra av vissa saker. Att hävda annat är respektlöst!

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism.

Dela:
Kategorier
Paulas blogg

Några vanliga beteenden som autism kan ligga bakom

Många undrar hur vissa sent diagnosticerade autister har gjort för att lyckas dölja sin autism ända fram till vuxen ålder och hur det kommer sig att ingen har misstänkt en diagnos när det borde varit uppenbart att personen är autistisk. Själv har jag på mina föreläsningar träffat otroligt många autister som liksom jag har fått sina diagnoser som vuxna, och många har berättat för mig att de har lyckats hanka sig fram i livet genom att dölja sina autistiska svårigheter bakom olika beteenden som bland annat:

1. Blyghet

Vissa personer med Aspergers syndrom och autism, framför allt tjejer, har varit blyga och tysta i större sociala sammanhang. Eftersom de inte sagt speciellt mycket i större grupper har deras sociala svårigheter passerat obemärkta förbi. Ingen har vetat vad de har tänkt innerst inne, hur de mått, om de varit utmattade och vad de haft för svårigheter. När autismmistankar har tagits upp har läraren kunnat säga: ”Nej nej, jag tror inte på autism, den här eleven är bara blyg.”

2. Att ta till lögner

Som många av er vet har jag en extremt ojämn begåvningsprofil och hade därför både enorma styrkor och svårigheter i skolan. Eftersom ingen kunde tro att jag som var så duktig på språk inte visste hur man trädde en symaskin på syslöjden eller fällde upp en strykbräda på hemkunskapen var jag tvungen att ljuga och hitta på att jag var sjuk när uppgifterna blev för svåra. Då fick jag gå hem mitt i skoldagen när det dök upp en uppgift som jag visste att jag inte skulle klara av. Därför missade de vuxna hur svårt jag hade det och misstänkte aldrig autism. Jag hade ju i deras ögon bara ett dåligt immunförsvar som blev sjuk så här lätt!

3. Att härma vänner alternativt be dem om hjälp

En annan strategi jag använde mig av var att härma mina klasskamrater samt be dem om hjälp. För att inte gå vilse i skolan följde jag efter dem hela tiden på rasterna så att jag skulle hitta till rätt klassrum när nästa lektion skulle börja. När jag fick i hemuppgift att göra en teckning bad jag granntjejen att göra uppgiften. När jag inte visste hur man trädde en symaskin eller förstod instruktionerna i grupparbeten bad jag kompisar hjälpa mig. Dock var jag rädd för att vara alldeles för jobbig med mitt hjälpbehov, och därför köpte jag dem glass varje dag.

4. Att ta till ett provokativt beteende

Vissa autistiska personer har börjat provocera omgivningen, och därför har omgivningen konstaterat att personen bara är provokativ men aldrig kommit på tanken att personen skulle kunna vara autistisk. Vissa har fått uppmärksamhet genom att uttala provokativa åsikter och då kan omgivningen ha missat helt att beteendet har varit en omedveten strategi för att dölja social osäkerhet. Själv började jag ibland provocera i skolan när jag fick en uppgift som jag inte visste att jag inte skulle klara av. Då kunde jag bara säga att uppgiften var töntig. Jag ville ju inte erkänna att jag inte visste hur man gjorde uppgiften!

5. Extrem osäkerhet

”Lät jag konstig när jag sa så här?” Usch, ser jag svettig ut?” Jag vill inte visa mig nu, jag är helt röd i ansiktet” har dessa autister hävt ur sig i många situationer. Vissa har berättat för mig att deras kompensationsstrategi har varit att omedvetet tigga om bekräftelse från omgivningen genom att nedvärdera sig själva på det här sättet. Då har dessa odiagnosticerade autister fått uppmärksamhet i sociala sammanhang och omhändertagande personer tagit hand om dessa odiagnosticerade autister. Men omgivningen har oftast bara sett personen som ovanligt osäker, och ingen har kommit på att autism skulle kunna dölja bakom den osäkra fasaden.

6. Att gråta

Vissa autistiska tjejer har mått dåligt och gråtit i olika sociala situationer. Även i dessa fall har omgivningen oftast upplevt tjejen som extremt känslig och som någon som är i behov av att få tröst och bli omhändertagen, men återigen har ingen kommit på tanken att gråten skulle kunna vara en medveten eller en omedveten kompensationsstrategi för att dölja att man har svårt i sociala sammanhang. Då har omgivningen bara sett gråten men har aldrig misstänkt autism skulle kunna ligga bakom.

Observera att det finns många andra beteenden som autism kan dölja sig bakom, men faktum är att autistiska tjejer brukar må dåligt på ett eller ett annat sätt.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism.

Dela:
Kategorier
Paulas blogg

Svag central koherens, både en svårighet och styrka

Ibland kan exakt samma vanligt förekommande egenskap vid autism utgöra både en styrka eller en begränsning beroende på situationen. Anledningen till att detta kan skilja sig åt är att olika autister kan uppfylla samma diagnoskriterium på olika sätt samt att olika situationer kräver olika färdigheter.

Begränsade intressen och beteenden

För att få diagnosen autism krävs bland annat att man uppvisar begränsade intressen eller beteenden. Detta diagnoskriterium kan uppfyllas på många olika sätt. Vissa fastnar i rutiner eller tankar, andra är ihärdiga samlare. Vissa har ett specialintresse, andra uppvisar motoriska manér i form av stereotypiska rörelser. Vissa behöver rutiner och klarar inte av förändringar, andra kan vara överdrivet fascinerade av delar av ett föremål eller snurrande tvättmaskiner.

Begränsade intressen och beteenden anses enligt vedertagna teorier bero på svag central koherens, det vill säga en bristande förmåga i att kunna sätta ihop detaljer till en helhet. Med svag central koherens har man inte sällan en tendens att fastna i en specifik detalj, oavsett om det handlar om ett föremål, detalj i en berättelse, ett specifikt intresse, en rutin eller en person.

Begränsade intressen och beteenden som en styrka

I mitt fall utgör den svaga centrala koherensen oftast en enorm styrka. För mig verkar det som att många andra människor är understimulerade och missnöjda om de inte får variation i sina aktiviteter, men jag är fullständigt nöjd med att fastna i ett intresse och samma rutiner. Att få göra samma sak utan variation gör mig lycklig och därför har jag aldrig tråkigt. Så här under Covid-19 ser mina dagar i princip likadana ut med hemarbete utan att träffa människor, men till skillnad från andra har jag stormtrivts. Jag känner mig aldrig heller rastlös och har en otrolig förmåga att underhålla mig själv.

Har ”fastnat” i välmående

I mitt stora specialintresse hälsa inkluderas både ett fysiskt och psykiskt välmående. Jag fastnar därför i bra och meningsfulla saker som känns utvecklande för mig i längden samt får mig att må bra och uppnå en bra hälsa. Exempelvis var jag oerhört ihärdig när jag hade svårigheter att få min första bok utgiven men lyckades till slut. Jag översatte även den helt själv till andra språk. Jag var även ihärdig i början med att marknadsföra mina föreläsningar.

Sedan undviker jag att äta saker som får mig att må dåligt, ge mig en sämre hälsa eller skadar mig på andra sätt. Jag har otroligt rigida matrutiner och äter inte något oplanerat! Jag tänker alltid: ”Om jag äter en bulle idag, kommer jag vara lycklig av det imorgon?” Och sanningen är att det i det långa loppet inte alls är viktigt för mig att äta godis, kakor och bullar! Därför gör jag aldrig det i och med att sötsaker inte ger mig ett långvarigt välmående. Däremot kommer jag vara lycklig imorgon om jag orkat arbeta ihärdigt med min blogg och föreläsa om autism.

Begränsade intressen och beteenden som en begränsning

Dock är det inte alla som ser sina begränsade intressen och beteenden som en styrka. Jag har träffat autister som uppfyller diagnoskriteriet på ett helt annat sätt och begränsas otroligt mycket av den svaga centrala koherensen. Vissa fastnar i negativa tankar som de inte kan släppa. Jag har även hört vissa autister berätta att de har väldigt svårt att släppa personer som kan vara allt ifrån en kändis eller ett ex. Vissa kan fortfarande känna sig besatta av personen efter flera år och fortsätter googla allt som har med personen att göra vilket kan ta väldigt mycket tid och energi.

Svag central koherens – positivt eller negativt?

Som ni förmodligen förstår av exemplen ovan så finns det inget svar på frågan om tendensen att fastna i detaljer och aktiviteter är något positivt eller negativt. Allt beror på sammanhanget! Jag har hört om lika många fall där den svaga central koherensen utgör en styrka som jag har hört om fall där den upplevs som en begränsning.

Ibland kan samma person uppleva den svaga centrala koherensen som både positivt och negativt på samma gång beroende på situationen. Och jag skulle faktiskt ljuga om jag skulle påstå att jag själv alltid fastnar i positiva tankar. Ibland oroar jag mig överdrivet mycket utan att kunna släppa oron. Men allt som allt ser jag ändå den svaga centrala koherensen som en styrka!

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism.

Dela:
Kategorier
Autism och bemötande

Inlägg till dig som anser att autism beror på uppfostran

Hej du med en förälder till ett barn med autism i din bekantskapskrets som i ditt tycke daltar alldeles för mycket med barnet. Du får förmodligen god lust att bistå föräldern med goda råd för du tycker ju att det är oroande att vissa föräldrar uppenbarligen inte klarar av att uppfostra sina barn. Dock är det bra att du tänker på följande 5 saker innan du kommer med ditt uttalande:

1. Du kommer inte vara den första som ger föräldern ”goda” råd

Och inte heller den sista. Jag lovar, föräldrar till autistiska barn har hört otroligt många gånger att de gör fel med sina barn och att om de bara skulle vara tuffare så skulle barnen bete sig mindre autistiskt. Dina råd kommer inte vara unika på något sätt!

2. Föräldern kommer inte följa dina råd

Detta eftersom hen kommer att märka direkt att du inte har en susning om vad du pratar om. Hen vet också att dina råd kan vara rent av skadliga att följa. Dessutom kommer det som du tänker säga inte få barnets autism att försvinna! Autism kräver ett helt specifikt förhållningssätt och därför kommer vanliga tips från uppfostringsexperter aldrig att fungera.

3. Du riskerar att få föräldern att må dåligt

I och med ditt uttalande kommer föräldern garanterat få ångest över att det fortfarande finns så mycket intolerans, myter och fördomar om autism trots att det är 2020! Jag lovar, det är otroligt tärande att få samma okunniga kommentarer dag ut och dag in. Föräldrar till autistiska barn är riktiga superhjältar så varför inte lyfta upp föräldern istället och tala om för hen att hen gör alldeles rätt?

4. Föräldrar till autistiska barn har tänkt på det mesta

Föräldrar till autistiska barn vet att det inte är bra för tänderna och magen att äta godis istället för mat. De vet att fasta sovtider brukar fungera mycket bra på barn utan autism. De vet också att det är viktigt med tydliga och fasta regler. Med andra ord: om du inte har utbildning och mångårig kunskap och erfarenhet om autism (och då menar jag erfarenhet av flera autistiska barn, inte bara ett eller två) så finns det inte en enda chans att föräldern inte redan tänkt på de saker som du tänker säga.

5. Du saknar kunskap

Och har inte en susning om vad autism handlar om. Visst, du kan ha en kusin med ett autistiskt barn som har lyckats hitta en metod som fungerar på det specifika barnet. Eller så har din bror som har ADHD blivit bättre med medicinering varför du tror att samma metod borde fungera på autism. Men alla barn med autism är unika individer! Och eftersom du inte är förälder till detta specifikt barn har du ingen aning om vad som fungerar och inte fungerar på just detta barn. Om du däremot vill skaffa dig kunskap så kan jag varmt rekommendera dig att läsa litteratur om lågaffektivt bemötande!

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism.

Dela:
Kategorier
Okategoriserade

Jag har en ny blogg

Som ni förmodligen har märkt så fungerade min gamla blogg dåligt. Ibland låg den nere helt och ibland fungerade den men hade mycket långsamma laddningstider. Det allra värsta var att kontaktformuläret inte alltid fungerade och jag missade vissa föreläsningsförfrågningar! Droppen som fick bägaren att rinna över var när jag inte hade fått föreläsningsförfrågan från Autism- och Aspergerförbundet som de hade skickat till mig! Jag var sjukt missnöjd med Websupport som mitt gamla webbhotell hette. Egentligen hade jag bestämt mig för länge sen att jag skulle skaffa en ny blogg på en helt ny domän, men när jag hade missat en viktig föreläsningsförfrågan blev det fart i mig. Och nu är den äntligen klar!

Allt känns ovant

Jag är fortfarande ovan vid den nya hemsidan men jag kommer nog vänja mig snart. Men jag är väldigt nöjd! Jag hoppas att ni gillar den nya bloggen och att prestandan kommer att vara bättre än hos Websupport. Men det ser väldigt lovande ut! 🙂

Dela:
Kategorier
Paulas blogg

Intervjupersoner sökes

Idag har jag en hälsning från två studenter som vill lyfta fram arbetssituationen för oss autister. En mycket viktig fråga om man frågar mig! Så om någon av er är intresserad av att delta i studien eller känner någon som vill det så kan ni gärna höra av er till studenterna. Så här skriver de:

”Hej,

Vi heter Matilda och Nora och studerar på Stockholm Universitets program inom Personal, Arbete och Organisation. Nu under hösten är det dags för oss att skriva vår C-uppsats. Vår tanke är att fokusera på hur personer med asperger/autism utan intellektuell funktionsnedsättning upplever rekryteringsintervjuer. Vi tror att det här är en viktig fråga när det gäller mångfald, inkludering och integrering i arbetslivet.

Vi vill därför komma i kontakt med personer med asperger/autism utan intellektuell funktionsnedsättning som har deltagit i en eller flera rekryteringsintervjuer i år. Du måste vara minst 18 år för att vara med i studien. Som deltagare i undersökningen kommer du bli intervjuad via video eller telefon om hur din upplevelse var av rekryteringsintervjun/rekryteringsintervjuerna. Intervjun tar runt 30 minuter. Det är helt frivilligt att delta i projektet. Du kan när som helst välja att inte längre vara med och du behöver inte säga varför. Om du skulle vilja avbryta under studiens gång är det bara att kontakta någon av oss. Självklart kommer du som vill delta att få mer information om undersökningen och vad det innebär att delta. 

Skulle du vilja delta, har några frågor eller vill höra mer om undersökningen, vänligen kontakta oss på: noramatildauppsats@gmail.com

Du får gärna sprida den här informationen vidare till andra personer som kanske skulle vara intresserade av att delta i studien. 

Tack på förhand!

Med vänliga hälsningar,

Matilda Otterstål och Nora Isacsson”

Dela:
Kategorier
Asperger och andra diagnoser

Jag har autism, inte social fobi

Autism kan ibland förväxlas med social ångest, i folkmun kallad för social fobi. Men sanningen är att dessa diagnoser är helt skilda tillstånd trots att de kan ta sig liknande uttryck. Eller rättare sagt: en person med autism kan bete sig exakt på samma sätt som någon med social ångest men av helt olika anledningar. En autist utan samtidig social ångest brukar uppleva sociala situationer annorlunda än vad någon med social ångest gör.

Autism utesluter inte social ångest

Till att börja med måste konstateras att autism absolut inte utesluter social ångest! Tvärtom menar Tony Attwood att autism i själva verket kan orsaka social ångest, inte minst i tonåren. Detta beror på att tonåringen börjar bli medveten om att hen inte behärskar sociala koder och att hen inte vet hur man förväntas agera i olika sammanhang vilket skapar osäkerhet. Och eftersom tonåren är en naturlig period av osäkerhet för alla ungdomar, inte bara för autister, är det naturligt att en autistisk tonåring känner sig ännu mer osäker än genomsnittstonåringen.

Intryckskänsligheten kan ställa till det

Med detta sagt betyder inte detta att alla autister som ogillar sociala sammanhang lider av social ångest. Det kan finnas hur många anledningar som helst till att en autist undviker sociala sammanhang. För det första är intryckskänsligheten en viktig faktor. På grund av min ljuskänslighet hatar jag att andra människor tar fram sina smartphones , och eftersom mobiltelefoner finns överallt där människor finns är det också naturligt att jag inte tycker om att vistas bland människor. Någon annan autist kan istället vara enormt känslig för ljud vilket kan orsaka ett enormt obehag och utmattning som inte sällan kan hålla i sig i flera dagar efter den sociala exponeringen.

Har svårt att koncentrera mig i grupper

Sedan kan vi autister även ha svårigheter i att umgås med flera personer åt gången. Vissa menar att detta beror på mentaliseringssvårigheter, andra påstår däremot att det beror på intryckskänslighet men oavsett anledningen är det ett faktum att vi kan ha svårt att ta in det som sägs om vi ska umgås med flera samtidigt. Tony Attwood menar att det krävs helt andra färdigheter när man umgås i grupp än vad det krävs när man umgås två och två vilket jag håller med om. Eftersom jag har svårt att koncentrera mig på det som sägs i stora grupper är det också naturligt att jag undviker grupper.

Vi kan ha svårt att känna gemenskap

Sedan får det inte glömmas bort att vi autister kan ha helt andra intressen än andra människor vilket gör att vi kan ha svårt att känna gemenskap. Själv har jag helt andra intressen än majoriteten av människor och är både totalt ointresserad och okunnig om ämnen som musik, filmer, kändisar, TV-program, arkitektur, historia, konst, inredning och matlagning. Och ni kan säkert tänka er hur uttråkad jag blir när sådana diskussionsämnen kommer upp. Och lägg därtill att jag även tvingas hantera andras chockade reaktioner i stil med: ”Oj herregud, vet du inte vem Elvis är?”

Har inte social ångest

Men även om jag vantrivs i väldigt många sociala sammanhang, föredrar ensamaktiviteter framför sociala dito och avskyr grupparbeten betyder det inte att jag har social ångest. Visst, jag känner mig obekväm i sociala sammanhang men bara för att jag blir väldigt uttråkad, missförstådd och inte känner någon gemenskap i de flesta grupper. Däremot oroar jag mig aldrig för vad andra människor tycker om mig och tänker aldrig: ”Oj herregud, gjorde jag bort mig nu?” Detta eftersom jag har autism, inte social ångest, och därför skulle ingen KBT i världen kunna få mig att känna mig bekväm i sociala sammanhang. Att ha svårt för sociala sammanhang är en del av min autism!

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism.

Dela:
Kategorier
Böcker om autism och asperger

Jo, livet kan visst tvärvända

Om man har det så jobbigt som barn att allt känns outhärdligt behöver det inte betyda att man kommer att ha det likadant som vuxen. Är man extremt blyg som barn så kan man ändå växa upp till en väldigt socialt utåtriktad vuxen som inte har några som helst problem med att vistas i sociala sammanhang. Har man varit mobbad i skolan kan man ändå hitta goda vänner senare i livet och mobbningen kan sluta tvärt. Och har man specifika svårigheter i skolan så är det möjligt att man hittar sin nisch senare i livet och möter inga problem i arbetslivet.

En bok för speciella barn

Mia Malmi är en finsk mamma till ett barn med specialbehov, och hon har kommit ut med en ny bok som heter Leijonatarinoita erityisille lapsille som på svenska kan översättas till ”Lejonhistorier för speciella barn”. Enligt beskrivningen handlar boken om ”speciella barn som har blivit alldeles speciella vuxna.” Tyvärr finns boken bara på finska, men jag vet att jag har en del finsktalande bloggläsare som jag vet skulle kunna ha intresse av boken.

Greta och jag finns med

Författaren har valt ut 50 personer vars livshistorier berättas i boken. Dessa personer inkluderar bland annat Julia Roberts som stammade som barn, Agatha Christie som hade dysgrafi (en form av skrivsvårighet) och Greta Thunberg som har Aspergers syndrom, OCD, ätstörningar och ångest men som lyckades förvandla sitt specialintresse till en styrka. Och så finns jag med på sidan 77! Där beskrevs mobbningen och utstötningen jag blev utsatt för i skolan samt hur det var för mig att få en Asperger-diagnos som vuxen, börja föreläsa om autism samt uppträda i media.

Man kan vara lyckad utan arbete

Med andra ord innehåller boken berättelser om personer som blivit mer eller mindre kända för något, antingen genom sitt yrke eller engagemang som t.ex. Greta! Dock vill jag förtydliga att man självklart kan lyckas i livet som funktionsvarierad utan dessa komponenter. Mår man bra så har man lyckats i livet oavsett om man lever på sjukersättning eller arbetar, och i boken antyds absolut inte att det skulle förhålla sig på något annat sätt. Så ni som inte deltar i arbetslivet har absolut ett lika värdefullt liv som vi som gör det! Dessa 50 personer var alltså endast exempel på personer som blivit lyckade som vuxna men man kan självklart vara lyckad annars också.

Gillade boken

Jag har läst ut boken nu och gillade den skarpt! Eftersom den är skriven på ett enkelt språk passar den för alla. Den kan också ge hopp till alla barn och ungdomar med specialbehov som blir utstötta och upplever att de inte passar in i mallen liksom till deras föräldrar.

Bild: Anja Reponen

Dela: