Kategorier
Paulas blogg

Intervjupersoner sökes

Idag har jag en hälsning från två studenter som vill lyfta fram arbetssituationen för oss autister. En mycket viktig fråga om man frågar mig! Så om någon av er är intresserad av att delta i studien eller känner någon som vill det så kan ni gärna höra av er till studenterna. Så här skriver de:

”Hej,

Vi heter Matilda och Nora och studerar på Stockholm Universitets program inom Personal, Arbete och Organisation. Nu under hösten är det dags för oss att skriva vår C-uppsats. Vår tanke är att fokusera på hur personer med asperger/autism utan intellektuell funktionsnedsättning upplever rekryteringsintervjuer. Vi tror att det här är en viktig fråga när det gäller mångfald, inkludering och integrering i arbetslivet.

Vi vill därför komma i kontakt med personer med asperger/autism utan intellektuell funktionsnedsättning som har deltagit i en eller flera rekryteringsintervjuer i år. Du måste vara minst 18 år för att vara med i studien. Som deltagare i undersökningen kommer du bli intervjuad via video eller telefon om hur din upplevelse var av rekryteringsintervjun/rekryteringsintervjuerna. Intervjun tar runt 30 minuter. Det är helt frivilligt att delta i projektet. Du kan när som helst välja att inte längre vara med och du behöver inte säga varför. Om du skulle vilja avbryta under studiens gång är det bara att kontakta någon av oss. Självklart kommer du som vill delta att få mer information om undersökningen och vad det innebär att delta. 

Skulle du vilja delta, har några frågor eller vill höra mer om undersökningen, vänligen kontakta oss på: noramatildauppsats@gmail.com

Du får gärna sprida den här informationen vidare till andra personer som kanske skulle vara intresserade av att delta i studien. 

Tack på förhand!

Med vänliga hälsningar,

Matilda Otterstål och Nora Isacsson”

Dela:
Kategorier
Paulas blogg

Digitala möten och föreläsningar

Just nu har jag det jättemycket. Eller mycket och mycket, det skulle nog inte många hålla med mig om för det är vanligt för arbetande personer att vara upptagna, men jag har mycket sånt som tar energi. Igår hade jag ett digitalt jobbmöte hela eftermiddagen som kommer att fortsätta idag mellan klockan 9 och 16. På måndag kommer vi ha vårt digitala måndagsmöte som vi kommer att börja med varje måndagsmorgon, och dessutom har jag bokat 2 Skype-träffar på måndag: en med mitt arbetsbiträde och en annan med en kollega.

Kommer att föreläsa om empowerment

Tisdagen kommer att gå till planeringen av onsdagens föreläsning som kommer att vara helt annorlunda än mina andra föreläsningar. Dagen kommer att handla om empowerment, och deltagarna kommer att främst få diskussionsövningar som jag har planerat för dem. Men utöver de diskussionsövningar som jag kommer att hålla så kommer jag föreläsa i 15 minuter för dem om empowerment.

Föreläsningen måste vara informativ och kompakt

Det är lätt att tro att det är lättare att föreläsa i 15 minuter än 2 timmar men sanningen är att det är helt tvärtom! När man endast får mycket kort tid på sig så krävs det enormt mycket planering för den stora frågan är inte vad jag ska säga utan problemet är vad jag ska ta bort. Jag kommer ju behöva hinna få ut mitt budskap på 15 minuter och därför måste jag planera en föreläsning som dels kommer att vara informativ men dels även kompakt. Det tar mycket mer tid än vad man kan tro!

Orkar inte alltid lyssna

Och ifall ni trodde att jobbmöten är enklare för mig än föreläsningar så är det totalt tvärtom! Jobbmöten tar enormt mycket energi, och speciellt när de sker 2 dagar i följd! Att mötena sker digitalt underlättar visserligen enormt mycket för mig men att vara social och orka lyssna en hel dag efter en mycket intensiv eftermiddag är enormt svårt för mig! Jag vet att jag inte kommer att orka lyssna hela tiden och att jag kommer att tappa fokus 90% av tiden, men att orka lyssna 5-10% av dagen kommer att ta all min energi idag.

Kommer posta några blogginlägg nästa vecka

Av dessa anledningar orkar jag inte skriva ett längre blogginlägg idag men tänkte bara skriva detta korta blogginlägg nu innan mötet börjar så att ni håller er uppdaterade om vad som händer. Nästa vecka kommer jag också behöva ta det lite lugnare med bloggen: Jag tänkte posta blogginlägg på måndag (innan jobbmötet börjar), torsdag och fredag så att jag kan koncentrera mig på mina andra åtaganden. På torsdag kommer jag äntligen kunna slappna av efter mycket intensiva dagar!

Trevlig helg, vi hörs på måndag!

Dela:
Kategorier
Paulas blogg

Så här är det att jobba som föreläsare om autism

Ibland får jag frågor om hur det är att föreläsa om autism. Jag brukar svara att den enklaste och minst energikrävande biten på mitt jobb är att genomföra själva föreläsningarna. Resten av tiden går till marknadsföringen genom t.ex. sociala medier och bloggen, föreläsningsplaneringen, offerter, rese- och hotellbokningar samt ekonomiska avstämningar i form av kvittoredovisningar. Det tar mycket tid att marknadsföra sig själv, redovisa kvitton och boka resor och övernattningar men däremot tar det inte mycket och energi alls att genomföra själva föreläsningarna.

Jobbar hemifrån

Vissa av mina kollegor brukar ibland hålla till på vårt kontor i Solna Strand när de inte föreläser, men jag har begärt anpassningar i form av hemarbete. De enda gånger jag inte jobbar hemifrån är när vi har våra personalmöten 1-2 gånger i månaden och när jag föreläser, men annars håller jag till hemma. Därför får jag disponera min tid relativt självständigt. Så här under Covid-19 har jag det betydligt lugnare än vanligt, men ändå måste jag vara redo ifall jag skulle få bloggkommentarer, pris- och offertförfrågningar eller om någon kollega skulle vilja få tag på mig och planera någon föreläsning.

Såg fram emot en lugn arbetsdag

Låt mig ta ett exempel från gårdagen. I förrgår hade jag spenderat dagen med mina kollegor på kontoret då vi hade vårt personalmöte varför jag hade planerat att ta det relativt lugnt igår i och med att jag inte har några föreläsningar inbokade för denna vecka och därför inte behöver planera något. Jag skrev gårdagens blogginlägg, svarade på en bloggkommentar och en prisförfrågan. På eftermiddagen hörde en kund av sig som ville ha en bild på mig för marknadsföringen av en kommande föreläsning vilket jag fixade med en gång.

Blev ingen lugn arbetsdag

”Okej, för resten av arbetsdagen är det att ta det lugnt och återhämta mig efter gårdagens personalmöte”, tänkte jag. Men så fel jag hade! Plötsligt dök det upp ett mejl i min inkorg från en reporter från Finlands MTV som undrade om hon fick intervjua mig via telefon för kvällens TV-program om neuropsykiatriska funktionsvariationer. Jag svarade att jag inte kunde tänka mig att intervjuas via mobiltelefon eftersom jag är känslig för ljusflimmer men att jag däremot kunde tänka mig att ställa upp på en intervju via Skype (jag har ju en ljusfri e-inkskärm kopplad till min dator). Det gick reportern med på.

Blev mycket nöjd

Trots att jag var totalt oförberedd ville reportern genomföra intervjun redan på samma eftermiddag eftersom den inte kunde vänta. Så hon ringde mig via Skype och jag berättade om mitt liv med Aspergers syndrom. Jag blev lugn direkt när hon förtydligade att hon inte skulle sända intervjun på TV utan publicera en artikel efter programmet. Då slappnade jag av! Jag berättade för henne att mitt liv är normalt för mig eftersom jag är född med autism och inte vet något annat, att det viktigaste verktyget för att jag ska få ett fungerande liv är acceptans och att jag är nöjd med mitt liv tack vare att jag har lärt mig att ställa mindre krav på mig själv. Jag blev mycket nöjd med intervjun efteråt!

Har ett lugnt jobb i perioder

Efter att intervjun var klar sa reportern att hon skulle skicka artikeln till mig inom några timmar för korrekturläsning som hon ville att jag skulle fixa med en gång. Efter några timmar skulle klockan vara redan 17:30 vilket betydde att arbetsdagen skulle varit slut för någon som har ett 9-17 jobb men inte för mig. På mitt jobb kan jag ibland få oväntade arbetsuppgifter på det här sättet men i gengäld blir det ibland flera tomma dagar då det inte händer något men då jag ändå måste vara redo ifall jag skulle få en offertförfrågan. På dessa dagar blir det mycket vila! jag har därmed ett relativt lugnt jobb i perioder även om det kanske inte låter så.

Långt ifrån alla autister behöver scheman

Många undrar hur det fungerar för mig att få oväntade arbetsuppgifter och inte veta i förväg hur min dag kommer att se ut exakt, och det går mycket bra! Att få arbeta hemifrån är så värdefullt för mig att det inte gör mig något att ibland få plötsliga intervjuförfrågningar på det här sättet (det är inte första gången en sådan här sak hände och förmodligen inte heller den sista). Det är en myt att alla autister skulle behöva tydliga och fastlagda scheman utan förändringar och avvikelser utan man kan liksom jag uppfylla diagnoskriteriet ”begränsade intressen och beteenden” genom att ha specialintressen istället!

Dela:
Kategorier
Paulas blogg

Så här kan Covid-19 drabba oss autister

Covid-19 påverkar de allra flesta människor på ett eller ett annat sätt, men vissa grupper riskerar att drabbas extrahårt av de förändringar i samhället som smittspridningen medför. Många av oss autister tillhör en sårbar grupp av följande anledningar:

1. Insatserna löper inte på som vanligt

Olika kommuner har olika praxis när det gäller insatser under Covid-19, men vissa kommuner har infört regeln att kontaktpersoner inom LSS inte ska träffa sina klienter fysiskt under smittspridningen utan man tillåter endast onlinekontakt. I vissa fall genomförs även boendestödet på distans, dock inte i mitt fall eftersom jag behöver praktisk hjälp och min lägenhet av förståeliga skäl inte går att städa på distans. Men vissa får som sagt endast insatser på distans under Covid-19 vilket kan upplevas som en nackdel, inte minst p.g.a. bristen på mänsklig kontakt ifall man känner sig ensam.

2. Vissa försiktighetsåtgärder medför hinder

Vissa regler som införts för att förhindra smittspridningen kan ställa till det. Jag vet en som förbjöds av IKEA-personal att ta hjälp av sin boendestödjare att betala i automatkassan och packa varorna eftersom IKEA har infört regeln att endast en person åt gången får stå vid kassan p.g.a. smittorisken. Jag kan tänka mig vilka obehagskänslor situationen måste ha orsakat! Visst, man kan alltid förklara att man har autism vilket troligen hade fått personalen att göra ett undantag i reglerna, men det är inte alla som känner sig bekväma med att öppna sig för butikspersonal och berätta om sin diagnos.

3. Man får inte alltid hjälp av sina föräldrar

I alla fall inte om föräldrarna är 70+ och tillhör en riskgrupp. Då kan det vara problematiskt att träffa sina gamla föräldrar om man själv inte varit i karantän för man vill nog inte utsätta dem för risk. Det är inget problem för de flesta vuxna att inte kunna träffa sina föräldrar på ett halvår, men har man en funktionsvariation kan man i vissa fall vara väldigt beroende av sina föräldrar och må psykiskt dåligt av att inte kunna träffa dem.

4. Man riskerar arbetslöshet

Det finns en överhängande risk att förlora sitt jobb under smittspridningen vilket kan vara jätteallvarligt när det händer någon med funktionsvariation. Nu tänker du kanske: ”Men detta drabbar inte bara autister, även vanliga människor utan funktionsvariation riskerar arbetslöshet.” Men den stora skillnaden är att människor utan funktionsvariationer har betydligt lättare att hitta ett nytt jobb än vi med autism. Ni minns säkert Emma som har sökt jobb i 15 år utan att få napp. Det kan alltså mycket väl ta mer än 15 år för oss att hitta en ny arbetsgivare som är villig att anställa oss!

5. Det uppstår andra förändringar som ställer till det

Som ni vet tål jag inte ljusflimmer vilket är mycket problematiskt när jag ska föreläsa så här under Covid-19. Nästan ingen vill ha fysiska föreläsningar vilket har gjort att jag har fått genomföra föreläsningarna på distans via Zoom. Detta är mycket problematiskt då jag inte kan se rörliga bilder på min e-inkskärm (den enda skärmen jag tål) vilket gör att jag måste stänga av bildskärmen när jag föreläser. Det känns konstigt att föreläsa ”i luften” utan att kunna se publiken. Jag har bestämt mig att jag inte kommer att föreläsa på distans en enda gång efter att smittspridningen klingat av, så mycket ogillar jag det! Hade jag däremot inte varit överkänslig mot ljus hade detta inte varit ett problem.

Dela:
Kategorier
Paulas blogg

Autistisk och polis, varför en omöjlig kombo?

Har man Aspergers syndrom, autism, ADHD eller någon annan neuropsykiatrisk diagnos får man enligt de gällande reglerna inte bli polis eftersom en neuropsykiatrisk funktionsvariation gör en diskvalificerad för att söka till Polishögskolan. Jag har alltid undrat varför, och jag kan inte se någon annan förklaring än att regeln hos Polismyndigheten grundar sig på minst 25 år gamla föreställningar om att alla med autism är på ett visst sätt och att autism bara innebar svårigheter, inte styrkor.

Diagnosen säger inte mycket

Numera säger man att det finns 3 olika nivåer på autism och att autism nivå 1 absolut inte kan jämföras med autism nivå 3. Även personer som har samma nivå på sin autism är sinsemellan väldigt olika och klarar olika mycket. Totalt logiskt med tanke på att autism inte är något annat än ett spektrum. Att någon har autism säger lika mycket om personen som att någon är svensk, stockholmare, kvinna eller homosexuell. Det finns autister som är lämpliga som poliser och det finns autister som är olämpliga. Det finns stockholmare som är lämpliga som poliser och stockholmare som är olämpliga.

Autism tar sig olika uttryck

Autism innebär bland annat svårigheter med det sociala samspelet, begränsade intressen och/eller beteenden och i vissa fall annorlunda perception. Men diagnoskriterierna säger ingenting om hur utmaningarna yttrar sig! Svårigheter med det sociala samspelet kan t.ex. handla om att man blir utmattad av sociala tillställningar, inte ser meningen med ytliga bekantskaper och saknar intresse för sociala fritidsaktiviteter. Eller så handlar de sociala utmaningarna om något helt annat.

En autist måste inte vara olämplig som polis

Begränsade intressen och beteenden kan exempelvis handla om att man har en tendens att sysselsätta sig med samma specialintresse dag ut och dag in utan att tröttna eller så samlar man på saker, har vissa stereotypier eller så har man kanske vissa specifika rutiner som man följer hemma. Och annorlunda perception kan t.ex. handla om att man i likhet med mig endast äter viss typ av mat och alltid har med sig en matlåda för att undvika restaurangmat. På vilka grunder förutsätter Polismyndigheten att dessa diagnoskriterier automatiskt gör en olämplig som polis?

Skarpa sinnen kan vara en styrka

Annorlunda perception skulle förmodligen i vissa fall till och med kunna utgöra en styrka i polisyrket! Lägger man märke till små detaljer och kommer ihåg händelserna noggrant och extremt detaljerat efteråt kan man kanske upptäcka saker som många andra av ens poliskollegor inte skulle upptäcka. Autism innebär ett annorlunda tänkande, en egenskap som onekligen behövs i arbetslivet!

Finns troligen många autistiska poliser

Visst, det går inte att förneka att autism i vissa fall kan utgöra ett hinder för att klara av polisyrket. Min autism skulle definitivt göra mig olämplig som polis, men å andra sidan skulle jag aldrig få för mig att söka till Polishögskolan. Men det finns andra autister som vet att de skulle klara utbildningen och bli utmärkta poliser om de bara gavs chansen så varför ska de sållas bort utan en individuell bedömning? Och tror Polismyndigheten på fullaste allvar att de inte redan har autistiska poliser som sedan många år tillbaka gör ett utmärkt jobb? Faktum är att vem som helst kan vara autistisk!

ADHD måste inte göra en olämplig som polis

Observera att den här bloggen handlar om autism varför blogginlägget fokuserar på just autismen, men självklart gäller allt detta även personer med ADHD och andra NPF-diagnoser. Har någon t.ex. fått diagnosen ADHD i barndomen är det långt ifrån säkert att svårigheterna ens finns kvar i vuxen ålder! ADHD är precis som autism en otroligt bred diagnos, och jag kan inte se varför alla med ADHD skulle vara olämpliga som poliser.

Låter som diskriminering

Enligt min tolkning klassas reglerna som direkt diskriminering enligt diskrimineringslagens 1 kap. 4§ första punkt som förbjuder missgynnande baserad på bland annat funktionsnedsättning. Missgynnande avser i lagens mening situationer då någon behandlas sämre än någon annan utan funktionsnedsättning skulle ha behandlats i motsvarande situation. Så snälla Polismyndigheten, dags att sluta diskriminera oss NPF:are!

Dela:
Kategorier
Paulas blogg

Övning om perspektivskifte

Det är inte ovanligt att vi med funktionsvariationer blir bemötta annorlunda än någon utan funktionsvariation. Vill vi byta en boendestödjare eller en arbetscoach är det långt ifrån säkert att vi får det (min utförare tillåter boendestödsbyte tack och lov men jag är ett undantag!) utan vi riskerar att få höra: ”Min kollega/anställd är jätteduktig, ge det lite tid bara så kommer det att gå bra” eller: ”Alla boendestödjare/arbetscoacher jobbar på lite olika sätt men alla är lika duktiga.” Däremot skulle det vara otänkbart om någon som ville byta sin husläkare på en vårdcentral fick denna respons!

Vill någon med funktionsvariation ha lön för det hen gör istället för att praktisera gratis med sjukersättning i 15 års tid (hen kanske vill spara pengar till ett fritidshus eller samla på pensionspoäng) så riskerar personen att få höra att hen ställer för höga krav samt att hen borde vara glad för att åtminstone ha en praktikplats vilket var fallet med Emma. Om någon utan funktionsvariation däremot skulle få höra från sin chef att hen tänker sluta betala lön men förväntar sig att personen fortsätter arbeta på företaget med 6500 kronor i månaden efter skatt skulle det däremot vara totalt otänkbart!

I måndags hade vi ett jobbmöte, och inför mötet hade jag planerat en övning som mina kollegor skulle få göra. Övningen gick ut på att inta ett perspektivskifte genom att diskutera följande frågeställningar:

1. Föreställ dig att din chef plötsligt meddelar dig att han tänker sluta betala din lön men vill att du jobbar kvar på företaget med en ersättning på 6500 kronor i månaden. Om du är ensamstående och inte äger fritidshus och inget kapital kan du även få viss ersättning för dina bostadskostnader om din hyra är tillräckligt låg, annars inte. Föreställ dig att situationen kommer att bestå i 15 år framåt. Hade du varit glad och tyckt att situationen hade varit helt okej?

2. Föreställ dig att föregående punkt har inträffat och du berättar för alla du känner att du endast får 6500 kronor i månaden för det du gör men att dina kollegor får full lön. Du hade hoppats på att få medhåll om att situationen inte är okej, men istället blir alla överdrivet positiva och säger att det är jätteroligt för dig att ha en sådan här chans, och de förstår inte alls varför du är negativ. Hur hade du känt?

3. Föreställ dig att alla dina kollegor avancerar på jobbet men att du aldrig gör det trots att du har jobbat i 10 år på samma arbetsplats. När du uttrycker att du också skulle vilja utvecklas tycker din chef att du ställer för höga krav och inte ska jämföra dig själv med dina kollegor. Hur hade du känt?

4. Föreställ dig att du har känt dig risig under de senaste månaderna och måste ha regelbunden kontakt med din husläkare. Tyvärr känner du att husläkaren inte tar dig på allvar och dessutom är mycket otrevlig. Du ber om att få byta husläkare men får till svar att det inte går. Istället är det du som patient som ska ändra din attityd och förväntas ha förståelse för att alla husläkare jobbar på olika sätt och förstå att alla är lika duktiga. Hur hade du känt inför att tvingas gå till samma otrevliga husläkare år efter år?

5. Föreställ dig att du lever i en värld där normen är att springa 5 maratonlopp i veckan. Du är helt säker på att du aldrig kommer att klara det oavsett hur mycket du övar och ber om att få slippa. Du har ju försökt många gånger och vet att du skulle bränna ut dig om du skulle försöka ännu mer. Hur hade du känt om ingen hade tagit dig på allvar när du hade försökt förklara hur du känner?

En av mina kollegor frågade mig om han fick använda dessa frågeställningar som övningsuppgifter på sina utbildningar vilket han självklart får! Ibland behöver yrkesverksamma påminnelser om att vi med funktionsvariationer vill ha samma rättigheter och respekt som majoritetsbefolkningen.

Dela:
Kategorier
Paulas blogg

Nu är korttidspermitteringen slut

Som många av er kanske minns så blev jag korttidspermitterad den 1:a april till följd av Covid-19 och endast har arbetat 40% sedan dess. Men imorgon är den 1:a september vilket innebär att korttidspermitteringen tar slut! Under permitteringen har jag ju arbetat på måndagar och fredagar, men från och med imorgon kommer jag alltså börja jobba på heltid igen. Känns som en konstig tanke!

Kommer att blogga oftare

I och med att jobbet kommer att rulla på som vanligt så kommer jag också blogga betydligt oftare än 2 vardagar i veckan. Dock har jag bestämt mig att jag inte kommer att blogga de dagar jag föreläser vilket beror på att jag på grund av min ljuskänslighet numera har svårt att blogga när jag sitter på tåg eller befinner mig på hotellrum. Jag har nämligen svårt att använda en vanlig laptop under en längre stund. Hemma har jag ju min e-inkskärm som jag kan använda för bloggandet utan problem, men när jag inte är hemma kommer jag ju inte ha tillgång till den.

Surfplattan är för liten att blogga med

Egentligen har jag en e-inksurfplatta som jag faktiskt hade planerat att använda för bloggandet när jag är på resande fot, men den är väldigt liten och därför mycket osmidig att blogga med. Det blir inga problem för mig att svara på korta bloggkommentarer och mejl med den men däremot vill jag helst undvika att använda den för längre blogginlägg. Får se om jag hittar en bättre lösning i framtiden, men just nu gäller alltså att jag kommer att blogga 3-5 vardagar i veckan beroende på hur och var jag föreläser. Nu i veckan kommer ni få blogginlägg från mig på onsdag och torsdag!

Kommer att prata om ”Jag-vet-bäst”-attityden

Annars har vi vårt sedvanliga jobbmöte på Misa Kompetens idag dit jag ska alldeles strax. Idag har jag blivit ombedd att prata med mina kollegor om ”jag-vet-bäst-attityden” hos yrkesverksamma. Ni vet, när t.ex. boendestödjare eller arbetscoacher anser att de vet vad som är bäst för klienten. Mina kollegor har definitivt inte den attityden, men det är ändå bra att de är medvetna om att denna attityd finns med tanke på att de håller utbildningar om Supported Employment. Det är ju inte omöjligt att åhörare på deras föreläsningar saknar kunskap.

Nu är det dags att ta sig till Solna Strand och Misa Kompetens huvudkontor.

Dela:
Kategorier
Paulas blogg

Nu är min semester slut

Nu är min semester slut vilket innebär att jag kommer att börja blogga 2 dagar i veckan igen, dvs på måndagar och fredagar, fram till slutet av augusti. Som ni vet har jag haft fredagar som arbetsdagar under hela sommaren eftersom jag inte velat stänga ner bloggen under semesterperioden helt, men nu kommer ni alltså få blogginlägg av mig 2 dagar i veckan igen. Den 31:a augusti går min korttidspermittering ut vilket innebär att jag kommer att blogga på varje vardag från och med den 1:a september, precis som jag gjorde innan permitteringen.

Har inte fått många föreläsningar

Igår hade vi höstsäsongens första Misa Kompetens-möte. Jag var lite ledsen för att behöva meddela chefen att jag inte lyckats boka speciellt många föreläsningsuppdrag till hösten p.g.a. Covid-19, men han var förstående och menade att det är naturligt att jag inte fått många uppdrag med tanke på det rådande läget och att det inte är något jag kan rå för.

Har plockat blåbär

Jag har haft en mycket bra sommar, och som ni säkert har gissat har jag plockat väldigt mycket blåbär. Tack och lov har det varit ett ovanligt bra blåbärsår nu när Covid-19 har tvingat mig att stanna hemmavid! Jag har fått så mycket blåbär att min frys snart börjar bli full (jag har trots allt mat där också), och därför blev jag glad när mina kollegor menade att det skulle vara enkelt att torka blåbär! Jag behöver alltså inte oroa mig ifall inte alla mina blåbär skulle få plats i frysen utan jag kommer att kunna torka dem. Jag har aldrig ätit torkade blåbär så det kommer att bli ett spännande projekt!

Hade andnöd

Annars testade jag mig för antikroppar förra veckan och fick ett negativt resultat. Resultatet kom dels som en besvikelse och dels som en överraskning: i mars var jag nämligen sjuk med torr hosta, smärta i bröstkorgen och andnöd. Andnöden var så svår att jag fick kippa efter luft. På nätterna sov jag med upphöjt huvud med mobiltelefonen bredvid sängen ifall jag skulle behövt ringa efter en ambulans. Det var mycket obehagligt! Men sköterskan menade att alla som har Covid-19 inte utvecklar antikroppar och att det dessutom är möjligt att antikropparna försvinner efter ett par månader.

Sommaren är inte slut

Trots att jag jobbar igen är sommaren långt ifrån slut! Jag kommer att passa på och njuta av värmen och naturen så länge värmen varar för snart är vi på väg mot hösten igen.

Foto: Christina Teuchler
Dela:
Kategorier
Paulas blogg

Snälla, låt oss autister få lyfta våra problem

Idag finns det olika forum där hälsobesvär och livets svårigheter och glädjeämnen diskuteras. Personer med migrän kan vilja diskutera de utmaningar som huvudvärken, intryckskänsligheten och andra tillhörande besvär medför. Gravida kvinnor kan vilja diskutera illamående och humörsvängningar med andra gravida. Personer som varit sjuka i Covid-19 i flera månader utan att bli friska har egna Facebook-grupper, och cancerpatienter har säkert också sina egna forum. Allt detta ses som totalt förståeligt.

Med autism är det en annan ton i skällan

När Aspergers syndrom och autism däremot kommer på tal kan det ibland bli ett helt annat ljud i skällan. När jag bloggar och föreläser om autism får jag inte sällan höra kommentarer som: ”Men hur kommer det sig att du kopplar mobbing/svårigheten att hitta vänner/annorlunda tänkande och preferenser/en känsla av utanförskap/social utmattning ihop med autism? Man kan skilja sig från normen och ha det svårt socialt utan att ha autism!

Min blogg handlar om autism

Jag håller helt med om att man inte måste ha autism för att vara annorlunda, att uppvisa ett annorlunda tankesätt, ha svårigheter i att förstå andra människor och bli mobbad. Även om dessa utmaningar inte sällan stämmer in på autism kan man såklart ha liknande utmaningar av andra anledningar. Med detta sagt handlar den här bloggen om just autism! Skulle jag börja redogöra alla anledningar till att ett barn kan bli mobbat skulle bloggen avvika ifrån sitt ursprungstema. Då skulle bloggen inte längre handla om autism utan om något helt annat!

Man kan aldrig vara säker

Faktum är att det inte lär existera ett enda tillstånd som inte delar kännetecken med någon annan medicinsk diagnos. Om en gravid kvinna mår illa och kräks på morgonen så mår hennes granne kanske också illa och spyr men inte på grund av graviditet utan av magsjuka. Den gravida kvinnan kan utgå ifrån att hennes illamående beror på graviditet, men 100% säker kan hon ju inte vara. Tänk om hon är magsjuk just denna morgon? Hon kan nog känna sig 99% säker på att det är graviditeten som spökar men tänk om det just den här gången inte är så?

Andra får starta sina egna bloggar

Det faktum att människor med magsjuka och tarmsjukdomar också kan lida av illamående och kräkningar är ingen anledning för gravida kvinnor inte få lyfta sina problem. Om en gravid kvinna vill ventilera hur det känns att må illa på morgnarna och en person med en tarmsjukdom känner: ”Men jag har ju exakt samma problem och jag är inte gravid!” så bör ju inte lösningen vara att den gravida kvinnan tiger. Då kan den andre personen exempelvis starta sin egen blogg för att öka allmänhetens kunskap om just det tillstånd hen lider av!

Fortsatt okunskap om autism kommer inte hjälpa

Låt oss autister få lyfta fram hur det känns att vara socialt utsatt och skilja sig från normen utan att komma med kommentarer om att det finns personer med andra medicinska diagnoser som har samma utmaningar som vi och att allt inte måste ha med autism att göra. Får vi autister våra utmaningar avfärdade med motiveringen att vissa andra utsatta grupper har det likadant så kommer kunskapen om autism aldrig öka i samhället. Och jag lovar, det kommer inte att hjälpa någon!

Dela:
Kategorier
Paulas blogg

Alla semestrar är lika mycket värda

Så här mitt i högsommaren är det inte ovanligt att folk tar semester, och jag har märkt att många behöver en påminnelse om något viktigt: har man Aspergers syndrom eller autism så fungerar man annorlunda än normen. Och eftersom vi har specialbehov i skolan och arbetslivet, ter det sig också logiskt att många av oss även har specialbehov på fritiden och i synnerhet på semestern.

Vi vill inte alltid följa normen

Vissa av oss autister föredrar en helt traditionell semester i form av resor och sena grillkvällar med släkt och vänner. Några kan istället föredra att göra något helt annat på somrarna: jag har vissa bloggläsare som aldrig vill ta semester eftersom de tycker om att jobba och inte vill bryta de rutiner de trivs med. Andra kan däremot vilja ta semester men vill spendera den på ett helt annat sätt än det sedvanliga. Men bara för att man gör saker annorlunda betyder det inte att man har dålig livskvalitet. Tvärtom är vi autister ofta olyckliga om vi följer normen.

Annorlunda förr

I vårt samtida samhälle hyllas nya upplevelser: det eftersträvansvärda anses vara att man bryter rutiner då och då och upplever något nytt: man ska testa nya maträtter och se nya platser. Men så var det inte förr: på jordbrukssamhället var det knappast många bybor som hade sett storstäderna Stockholm och Göteborg. När mina föräldrar var små på 1950-talets Finland reste folk inte på samma sätt som idag. Om någon fick besöka Sverige sågs det som ett stort äventyr, men till skillnad från idag sågs inte resandet som något allmänmänskligt behov.

Resandet har blivit en norm

I dagens kapitalistiska samhälle ses resandet som normen: reser man inte bort på sin semester anses man tillhöra ett undantagsfall. Jag har till och med hört folk stressa över sina semestrar för de känner sig tvingade att resa bort men orkar egentligen inte. De skulle vilja vila hemma men känner sig pressade att resa. Vi människor har en tendens att titta på vad andra runt omkring oss gör och bli otroligt påverkade av det. Inte ens Gretas klimatengagemang verkar ha skapat nämnvärda förändringar när det gäller folks resevanor, och pressen är fortfarande stor.

Reser inte för resandets skull

Det är sällan jag har tvingats hantera höjda ögonbryn i och med att jag har mina föräldrar i Finland och min pojkvän i en annan stad i Sverige: därför brukar jag spendera en stor del av mina semestrar hos dem och därmed resa bort. Men det som många inte har förstått att jag inte reser för resandets skull utan för att få träffa människor jag älskar: jag har inget behov att bryta mina rutiner, och jag har inte samma intresse att se nya platser som många andra människor har. Nya upplevelser och maträtter låter rent av som något obehagligt för mig!

Blir tyckt synd om

Fram tills i år hade jag på allvar trott att folk hade förstått att den autist jag är så vill jag inte utsättas för onödiga rutinbyten och att jag sällan vill resa bort på skoj, men i år hände något oväntat: Covid-19 bröt ut varför jag inte kommer att resa någonstans i sommar! Inte till mina föräldrar i Finland, inte heller till min pojkvän och ingen annanstans heller. Och då har folk haft förskräckta miner och sagt: ”Men kommer du verkligen spendera hela sommaren hemma i Stockholm utan att resa någonstans och utan att träffa folk? Stackars, stackars dig.”

Inte lätt för mig att förstå

Det är nu jag har tvingats inse att många inte har förstått mig alls! Trots att de vet om min autism, utgår många ifrån att jag har samma behov som de och har inte förstått att jag älskar mina rutiner och specialintressen. I deras värld är det synd om mig eftersom jag inte upplever något nytt, men i min värld är det synd om dem: trivs de så dåligt i sina hem att de måste bort till vilket pris som helst?! Innerst inne vet jag att de inte misstrivs i sina hem utan vill bara ha variation, men det är ändå inte lätt för mig att sätta mig in i behovet att uppleva nya saker.

Viktigt att uttrycka sig försiktigt

Tack och lov är jag så här i 41-årsåldern säker i mig själv, men jag oroar mig för alla unga autister som har en tendens att vilja vara alla till lags: själv gjorde jag misstaget att resa mot min vilja som ung. Det är tråkigt om dagens unga autister också utsätts för pressen för det sliter enormt på den mentala hälsan att tvinga sig själv till energikrävande aktiviteter på semestern! Därför ska du med en autistisk närstående som väljer att spendera semestern på ett icke-normativt sätt vara försiktig med hur du uttrycker dig när personens semesterplaner kommer på tal!

Dela: