När jag föreläser om Aspergers syndrom är det många anhöriga som frågar mig hur man bäst kommunicerar med personer med Aspergers syndrom och autism. Eftersom vi aspergare är sinsemellan mycket olika så finns det inget recept som fungerar på alla varför det är viktigt att prova sig fram. Men testa gärna följande:
1. Försäkra dig om att tidpunkten är rätt. Ni kan också börja diskussionen en dag och avsluta dem en annan. Alla människor är trötta då och då, men detta gäller speciellt oss med Aspergers syndrom. Vardagen tar oftast ännu mer energi av oss. Vissa dagar behöver vi bara ha lugn och ro utan diskussioner.
2. Tänk på att många aspergare ogillar överraskningar. Om detta gäller din närstående så tycker hen förmodligen att det är jobbigt att du försöker initiera viktiga diskussioner när hen är oförberedd. Det som kan hjälpa är att ni bestämmer en tid i förväg och att du förbereder hen om vad ni kommer att prata om. Förberedelser skapar trygghet.
3. Minimera intrycken. Ta gärna diskussionen på ett lugnt ställe utan distraherande intryck. Tänk på att även intryck som du inte lägger märke till kan störa en aspergare otroligt mycket. Om du är osäker på om miljön är rätt, låt gärna aspergaren välja tid och plats!
4. Tvinga inte aspergaren till ögonkontakt. Många av oss som lever med Aspergers syndrom och autism har svårt för ”ögonkontakt”. Om aspergaren undviker ögonkontakt under samtalet behöver det inte betyda att hen inte är intresserad av vad du har att säga. Det kan precis vara tvärtom!
Texten fortsätter under rutan.
Följ min blogg via Facebook eller mejl (nyhetsbrev).
5. Fråga vilken kommunikationskanal aspergaren föredrar. Vissa personer med Aspergers syndrom tycker om bilder. Det är också mycket vanligt att man föredrar att lösa konflikter skriftligt via mejl för då har man tid att tänka igenom hur man ska uttrycka sig och man slipper distraheras av kroppsspråket.
6. Tänk på att aspergaren kan kommunicera på ett annat sätt. Vilket i sin tur kan betyda och att vissa ord kan ha helt andra betydelser för hen än för dig. Det har förut uppstått många missförstånd mellan mig och andra människor när jag exempelvis missförstått vad de menat med ord som ”kunna” och ”behöva”.
7. Lägg inte skulden på aspergaren. Kommunikationsproblem och missförstånd uppstår när två personer tänker och kommunicerar på olika sätt. Om aspergaren har svårt för att förstå din synpunkt behöver det inte betyda att hen saknar empati eller att hen har svårt att ta andras perspektiv. Det kan istället bero på att ni tänker olika. Du har förmodligen lika svårt för att förstå aspergaren som hen har att förstå dig.
8. Fundera över om sociala berättelser kan vara en lösning. Även om sociala berättelser aldrig skulle hjälpa mig vet jag att vissa andra aspergare har blivit hjälpta av dem. Dock ett varningens ord: missförstånd måste inte betyda att aspergaren har mentaliseringssvårigheter, och långt ifrån alla aspergare tänker visuellt. Därför är det långt ifrån säkert att sociala berättelser kommer att göra nytta. Dessutom är det viktigt att aspergaren är med på att använda sociala berättelser så att hen inte blir överkörd. Det är inte alla aspergare som tycker om sociala berättelser vilket du som anhörig måste respektera!
Jag vore tacksam om mina läsare hjälpte mig att informera om autism och ADHD genom att dela det här inlägget på exv. Facebook:
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Jag kommer inte publicera kommentarer som är utan betydelse för ämnet eller som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.
Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via Facebook, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Mina böcker
Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.
Senaste svar på alla blogginlägg
Turkiskans och finskans släktingar möts i Ryssland! Där finns små statslösa uraliska och altaiska språk som ligger granne med varandra.
Turkiskan skiljer inte heller på han och hon, precis som de uraliska språken inte heller gör. Turkiska i text kan…
Ja, precis! Men indoeuropeiska språk brukar även vara mer eller mindre flekterande. Klassisk grekiska eller polska är det i betydligt…
Det är nog ovanligt att ett språk är 100% agglutinerande eller 100% analytiskt, men man skulle nog kunna säga att…
Ja, om turkiskan och finskan – eller snarare turkspråk och finsk-ugriska språk – är besläktade är det i så fall…
Hej Jennifer! Om man går sin egen väg och försöker skapa sig en egen uppfattning om saker och ting så…
Jag håller med om att det sociala ska fungera för de autister som arbetar. Om autisten verkligen trivs med att…
Ja, det där känner man ju igen. Det kan också vara extremt viktigt för en autist att det sociala fungerar…
Tack! Vad roligt att du gillar inlägget 🙂
Fantastiskt bra skrivet Paula! Detta borde läsas av alla läkare, arbetsförmedlare, SIUS-konsulenter, handläggare på försäkringskassan med flera!
Vad tråkigt att höra att du inte känner att du passar in någonstans. Ibland kan det uppstå konflikter när man…
Det är svårt att veta vad din sociala klumpighet beror på! Vissa svårigheter kan ha med mentaliseringssvårigheter att göra, men…
Jag tycker inte om att chatta och skriva, har även blivit missförstådd på nätet. Blivit utkastad från olika grupper. Passar…
Jag trodde att min sociala klumpighet hade med mentalisering att göra den med. Så är det alltså inte läste jag…
Nja, jag vet inte vilka arbetsplatser du syftar på, men här i Sverige kan man, om man mår väldigt dåligt…
16 svar på ”8 tips för att kommunicera med personer med Aspergers syndrom”
Hej Paula! Jag vill tacka dig för en sådan klargörande blogg. Mitt barn har just fått diagnosen mild autism o adhd samt språkstörning o din blogg hjälper mig förstå mitt barn bättre av många anledningar. Dina välformulerade inlägg försöker jag att komma ihåg för framtien då så att jag skall förstå mitt barn när det är äldre, idag är A snart 4 år. Tack för att du skriver dina inlägg och hjälper mig o säkert många andra till att bli klarsyntare kring hur man kan vara när man har en diagnos inom autismspektrum.
Hej! Åh tack, vad glad jag blir över att du uppskattar min blogg så mycket 🙂
Bra tips Paula! Jag önskar att alla hade haft de sakerna i åtanke när de kommunicerar med mig.
Tack Mats! Jag önskar också att människor skulle tänka på dessa saker när de kommunicerar med mig. Däremot kom jag på efteråt att jag hade glömt något viktigt, nämligen att det är bra att hålla sig lugn när man kommunicerar med personer med Aspergers syndrom för många av oss kan bli stressade och påverkade av andras sinnesstämningar.
Vilka bra råd! De ska jag ta till mig och tänka på. Det fick mig att tänka på när folk, säkert i nån okunnig välmening, men likväl oerhört irriterande o förödmjukande när folk talar så där övertydligt o överbetonar vartenda bokstav o gör långa onödiga konstpauser o gärna pratar lite högre än vad som känns naturligt. Jag har fullkomlig allergi emot detta fenomen. När jag gick på habiliteringen så var det flera som bemötte mig så. Jag är utbildad, har fil kand examen, även om jag inte har orken att jobba längre, jag är smart o kreativ o tänker blixtsnabbt – ADHD i mig, samtidigt som jag har fördröjd bearbetning pga mina AS – men jag vill bli bemött som vanligt. Med hänsyn, respekt, förståelse o just det som du tar upp att man gärna kan checka först att man är redo att prata om o vet om vad o att det inte kommer som en överraskning o är en massa intryck som stör o tar över o ger härdsmälta sedan. Men jag fattar inte varför en del blir så där övertydliga som om man inte fattade?! Jag slutar lyssna direkt o det blir en sänkare.
Vad roligt att du tyckte om råden! Jag har också svårt för att folk pratar med mig övertydligt eller som om jag vore ett litet barn i stil med: ”vad duktig du är, lilla Paula.” Precis som du skriver menar folk säkert väl en det kan vara irriterande. De kanske tror att man måste tala övertydligt och de kan säkert också ha svårt för att veta hur tydliga de bör vara. Vissa är nämligen alldeles för otydliga och det är ännu jobbigare 😉 Det kan vara en svår balansgång för andra människor kan jag tänka mig.
Klockrent! /mvh Richard (nyförlöst 😉 )
Bra Smarta Tips Paula ^^
punkt 5 stämmer väldigt väl in på mig faktist (Y) men det är också pga att jag har så pass
välutvecklat detaljseende vilket innebär att ett mail eller så ifrån mig kan bli väldigt mycket intensivt långt
att läsa ..men det är så jag fungerar iallafall
Hej Paula! Har en otroligt komplicerad situation med min 43 åriga dotter som har asberger och fått diagnos för några år sedan. Hon går hos en psykolog som inte verkar ge henne några verktyg för hur hon ska kunna ha en kommunikation med andra. Jag har försökt på alka sätt att försöka stötta henne i hennes svåhigheter men utan resultat. Till saken hör att hommn alltid gräver i gammalt groll. Ex varför jag födde henne och varför skaffade barn med hennes pappa? Jag och hennes pappa är skilda sedan 30 år tillbaka och jag är omgift sedan år 2000. Jag håller på att tappa kontakten med min dottet pga att hon ska avkräva mig svar på sådant jag ej kan svara på.
Jag separerade pga att he nes pappa drack och inte tog ansvar. Jag träffade hennes pappa när jag var 17 år och jag fick min dotter vid 21. Hon fick en syster när jag var 25 år.
Hennes pappa var inte lika konstig när jag skaffade barn med honom och vi pratar inte längre med varandra. Jag känner att jag måste
hålla med henne om allt för att det inte aka bli bråk.
Hon säger att jag dömer eller anklagar henne och det slutar med att hon slä ger på luren. Min dottet och jag har åkt en vä utomlands varje år en ve. Hon tål inte att jag umgås med hennes lillasyster utan att tycka att det är svågerpolitik då jag och min yngsta dotter ockskså haft dispyter pga att hon har AdHd. Nu ska jag träffa min äldsts dotters plykolog och fråga honom vilken hjälp hon får och vad han arbetar med för koncept pga att min dotter verkar må sämre och sämre. Hoppas så innerligt på svar frpn dig och om du kan komma med kloka råd eftersom detta verkar som att vi inte kommer att kunna fortsätta ha kontat. Jag är 64 år och arbetar heltid och har ett krävande arbeta och blir trött i kroppen och har inte alltid ork att sitta i telefonen tre timmar på kvällarna.
Och vill jag avsluta lägger hon på luren och blir arg. Om jag skulle slänga på luren blir hon skitsur vilket jag aldrig gör. Situationen känns hopplös men jag älskar ju min dotter. Vet bara inte hur jag ska kunna kommunicera med henne utan att det blir tjafs om småsaker.
Önskar svar!
Hej Lena!
Det låter som att du har en jobbig situation! Jag har tyvärr ingen utbildning om emotionspsykologi. Det som jag personligen skulle göra i en sådan situation skulle vara att förklara lugnt för personen att jag inte kan prata med hen så länge hen beter sig otrevligt och manipulativt men att jag gärna återupptar samtalet när vi kan ha ett normalt samtal. Genom att signalera att jag inte accepterar vad som helst och att jag menar allvar skulle jag hoppas på att personen så småningom ändrar sitt beteende. Detta säger jag bara som privatperson så jag har ingen aning om ifall utbildade experter skulle tycka att metoden är effektiv eller kontraproduktiv.
Tony Attwood skriver i sin bok att vissa personer med Aspergers syndrom, okänt hur många, har mycket svårt för att hantera emotioner som ilska och sorg och att de därför kan reagera med att bete sig aggressivt. Vissa beter sig fysiskt aggressivt medan andra, ofta flickor/kvinnor, uppvisar istället ett passivaggressivt beteende och använder sig av en känslomässig utpressning för att få kontroll över familjemedlemmar. Attwood föreslår KBT för aggressionshantering som en lösning. Jag tycker att du ska kolla med psykologen om din dotter skulle kunna få KBT för emotionshantering och gärna av någon som är insatt i vad Aspergers syndrom/autism innebär.
Om du behöver prata med någon så kan jag tipsa om att kontakta anhörigstödjare/anhörigombud! De har förmodligen ingen utbildning om hur du ska hantera din dotters aggressiva beteende men däremot kan de ge dig styrka och tips om hur du ska orka. Jag hoppas att det löser sig!
Hej Paula!
Har träffat en man i 2 års tid som inte tror på diagnoser.
Jag har själv ADHD och tre söner med asperger/autism/adhd.
Vad jag upptäckt nu är att jag tror denna mannen jag träffat i 2 års tid har asperger.
Har inte nämnt det för honom då han inte tror på diagnoser.
Han har ljugit för mig ofta. Varit likgiltig. Svårt för att gråta. Aldrig orolig och mår bra utåt. Han släpper saker som händer direkt och går vidare som om inget hänt.
Han säger själv att INGEN kan läsa av honom. Varför han alltid är lugn. Jag har märkt han blir stressad i olika situationer eftersom vi pratat varje dag.
Nu min fråga.
Hur kan jag öppna honom för mig. Få honom till att jag förstår honom. Om jag nämner diagnoser blir det fel.
Tack för en bra sida
Hej Claudia!
Det låter som en svår situation och det är inte lätt att svara på frågan! Om du tycker att relationen fungerar trots att han har ljugit för dig och du är säker på att du vill satsa på honom kan du alltid försöka prata med honom hur du känner kring att han inte öppnar sig för dig och beskriva hur hans beteende påverkar dig. Eftersom han inte tror på diagnoser behöver du ju inte nämna det det första du gör.
Med detta sagt är det viktigt att komma ihåg att du inte kan få honom att ändra sig utan förändringen måste komma från honom! Vill han inte öppna sig för dig och diskutera känslor/förändringar/autism finns det tyvärr ingenting du kan göra. För en fungerande kommunikation behövs alltid två parter, och är inte den ena parten motiverad så kommer hen aldrig kunna ta till sig den andra partens budskap.
Hej
Jag upplever att det är flera med asperger eller autism som blir provocerade över när man berättar om hur något ligger till eller att man faktiskt vet/kan något och berättar hur man gör. Har du erfarenhet av det? I sådana fall varför är det så? Jag vill så gärna förstå och hur kan man få fram innehållet på ett annat sätt? Vänligen Carina
Intressant fråga, och jag är faktiskt osäker på om fenomenet är särskilt vanligt hos personer med asperger/autism. Jag upplever att även många utan autism ogillar att bli rättade och att fenomenet inte är specifikt för oss autister, men jag kanske har fel. Det kan också vara så att autisten har en annan åsikt än den gängse vilket får det att framstå att autister är väldigt tjurskalliga, men som sagt vet jag inte riktigt.
Om det mot förmodan skulle vara så att personer med autism blir provocerade över att höra hur något ligger till kan en av anledningarna vara att en autist kan känna sig socialt misslyckad, och därför kan hens självkänsla vara avhängig av hens kunskaper och intellektuella färdigheter. Att bli rättad kan i ett sådant läge utgöra ett stort hot mot självkänslan. Men det är bara min teori! Vissa påstår dessutom att vi autister saknar kognitiv flexibilitet p.g.a. hjärnavvikelser vilket gör det svårt för oss att tänka annorlunda och se saker ur flera perspektiv, men det finns många autister som inte håller med om detta påstående.
Du undrade slutligen hur man kan få fram innehållet på ett annat sätt. Enligt mig är det långt ifrån alltid nödvändigt att få autisten att ändra sig. Jag tycker ofta annorlunda än mina boendestödjare, men det betyder inte för den sakens skull att jag ska ändra mig. Om det verkligen är nödvändigt för autistens väl och ve att ändra sig (om autisten t.ex. vägrar att betala hyran men inser inte att hen riskerar att bli vräkt) kan man använda sig av metoden MI (=motiverande samtal). Men MI ska aldrig missbrukas för att manipulera autisten för att tänka och agera som normen utan metoden ska bara användas i situationer då det verkligen är skadligt för vederbörande att fortsätta med status quo (vid t.ex. missbruk).
Hej! Svar till Carina. I ett upplevt låst läge med en person oavsett autism eller inte kan man ge flera alternativ och låta personen välja. Alltså inte gå in i ”jag vet bättre-frustrationen”. Personen oavsett autism eller inte kan då uppleva en större frihet. Träng inte. Presentera ”De här alternativen finns om inte du kan komma på några andra”. Frågan ”Hur skulle du vilja ha det?”. Sen ”Finns det något hinder som står i vägen för att du skulle kunna få det som du vill/behöver?”. Sen ”Säg till om jag kan göra något så att det är lättare för dig att komma dit?”. Och som Paula skrev tidigare, kom inte med egna emotioner eller reaktioner om du är i maktposition på något sätt eller i profession. Plattkommunikation, avslappnad kommunikation. Så skulle iallafall jag vilja bli bemött.
Nu skrev jag säkert många saker som du också skrev Paula men jag hoppas att du har överseende med det.
Tack för jättebra tips, Jenny! 🙂