Kategorier
Autism under barndom och skolan

Exkludering, den rätta lösningen för elever med autism?

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Tidigare har jag skrivit ett blogginlägg där jag motiverat varför jag varken tycker om inkludering eller delaktighet. Som jag förklarade i inlägget beror det på att jag upplevt att dessa begrepp omfattat press och tvång: ”Självklart ska du vara delaktig i hushållssysslorna med boendestödet Paula, det är jätteviktigt med delaktighet” har jag ibland fått höra. Och detta även om jag förklarat att jag som autist inte orkar vara delaktig och att den påtvingade delaktigheten gör mig utmattad! Vad gäller inkludering så har det också setts som viktigt att jag blivit inkluderad i olika grupper även om jag velat vara för mig själv och trivts när jag varit ensam.

Har sett dem som negativa begrepp

Tidigare var det självklart för mig att inkluderings- och delaktighetsbegreppen var negativt laddade, och det kom som en chock för mig när jag fick veta att det egentligen var meningen att dessa begrepp skulle vara positiva: det förutsätts liksom att alla drömmer om att bli inkluderade och delaktiga. Men det har tyvärr bortsetts ifrån att ”ointresse för kontakt med jämnåriga” och ”begränsade intressen” omnämns i diagnoskriterierna för autism. Man måste inte uppfylla just dessa kriterier för att få diagnosen, men vissa av oss autister gör det! Mot denna bakgrund är det viktigt att komma ihåg att inte alla autister trivs med att bli inkluderade och delaktiga på det sätt som förväntas. Vi kan rent av må dåligt av påtvingad inkludering och delaktighet!

Läste nyligen en skrift om inkludering

För ett tag sedan läste jag av nyfikenhet vad Specialpedagogiska skolmyndigheten anser om inkludering. Någonstans hade jag en förhoppning om att myndigheten skulle ha beskrivit i skriften vad äkta inkludering innebär på riktigt. På något sätt hoppades jag på att det bara var jag som hade missförstått inkluderingsbegreppet, och efter att ha läst den ovan länkade skriften hoppades jag på att kunna tänka: ”Wohoo, jag har fått allt om bakfoten! Inkludering är en jättebra grej trots allt! Jag har hela tiden haft fel!”

Finns två typer av inkludering

Men ju mer jag läste om inkludering desto mer illa till mods blev jag. Specialpedagogiska skolmyndigheten skiljer på två typer av inkludering: den första typen är gemenskapsorienterad inkludering, och här kommer begrepp som lärandegemenskap och social gemenskap in. Är eleven med i dessa gemenskaper är hen inkluderad enligt den gemenskapsorienterade definitionen. Individorienterad inkludering syftar däremot på saker som kunskapsutveckling och sociala relationer. Är eleven inkluderad både enligt de gemenskapsorienterade och individorienterade definitionerna kan hen anses vara inkluderad!

Vad hände med fri vilja?

Som jag berättat tidigare ville jag som barn spendera rasterna för mig själv i skolan men fick inte det för läraren. Jag blev tvingad att leka med mina klasskamrater mot min vilja trots att jag inte tyckte alls att det var roligt. Jag blev väl inkluderad då antar jag, trots att jag blev tvingad att ägna mig åt rastaktiviteter jag inte tyckte om. Jag behöver mycket ensamtid för återhämtning och ville inte ha sociala relationer i skolan, men man måste alltså ha det eftersom det är jätteviktigt att vara socialt inkluderad oavsett om man vill det eller ej, tolkar jag det som. Vad hände med fri vilja och rätten att bejaka sin autism? Eller är det samma som exkludering?

Inkludering kanske inte passar alla

Specialpedagogiska skolmyndigheten nämner ett exempel på när en elev inte är inkluderad: en elev som sitter ensam i ett separat klassrum på lektionerna utan att ha kontakt med sina klasskamrater! Alltså jag förstår ju myndighetens poäng för självklart ska inte en elev med synnedsättning utsättas för detta mot sin vilja vilket myndigheten nämner i exemplet. Men om eleven har autism då? I autism ingår intryckskänslighet, sociala svårigheter och mycket annat som kan göra det svårt för den autistiske eleven att sitta tillsammans med sina klasskamrater. Om inkludering förutsätter att alla sitter tillsammans i ett klassrum kan man kanske konstatera att inkludering inte passar alla elever med autism?

Kan särlösningar vara inkluderande?

Det jag reagerade mest på är att Specialpedagogiska skolmyndigheten nämner en gästforskare som anser specialklasser vara den bästa och mest inkluderande lösningen för autistiska elever eftersom undervisningen i dessa klasser kan anpassas efter autistiska elevers behov vilket gör lösningen inkluderande. ”Vilken klok forskare som förstår att inkludering i vanliga klasser kan vara en exkluderande lösning för elever med autism”, tänkte jag. Men Specialpedagogiska skolmyndigheten konstaterar att de inte betraktar denna lösning som inkluderande och därför inte tänkte diskutera den nämnda gästforskarens definition av inkludering närmare.

Vill i så fall bli exkluderad

Jag tycker att Specialpedagogiska skolmyndigheten är en bra och viktig myndighet för de står på de utsatta elevers sida. Men i detta fall håller jag inte med dem alls. Om det verkligen är så att särlösningar i form av specialklasser och självvald ensamhet inte klassas som inkludering håller jag fast vid att jag starkt ogillar inkludering. I så fall vill jag inte bli inkluderad utan exkluderad! Jag föreslår att Specialpedagogiska skolmyndigheten antingen ändrar sin syn på inkludering eller tydliggör att de lösningar som traditionellt sett betraktats som exkluderande kan vara den rätta lösningen för vissa elever med autism!

Gillar du inlägget? Snälla, dela i så fall det på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Köp min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, Instagram, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

11 svar på ”Exkludering, den rätta lösningen för elever med autism?”

Hej

De två sista meningarna i detta stycket nedan är enormt viktiga för det bortses ofta ifrån detta! Kopierar in:

”Men det har tyvärr bortsetts ifrån att ”ointresse för kontakt med jämnåriga” och ”begränsade intressen” omnämns i diagnoskriterierna för autism. Man måste inte uppfylla just dessa kriterier för att få diagnosen, men vissa av oss autister gör det! Mot denna bakgrund är det viktigt att komma ihåg att inte alla autister trivs med att bli inkluderade och delaktiga på det sätt som förväntas. Vi kan rent av må dåligt av påtvingad inkludering och delaktighet!”

”Inkluderad och delaktig” behöver ju inte alls innebära att man vill vara det på majoritetens villkor. Utan på sina egna. Men det bortses det alltså ofta ifrån. Att ha ”kommit till rätta”, ”hittat sin plats som autist” eller liknande, handlar för många NT om att trots sin autism så ska man klara av att göra saker som de flesta andra och må bra av det (och gör man inte det har man inte försökt tillräckligt mycket, övat, letat, prövat tillräckligt eller så kan man få höra att man ger upp för snabbt?). Framförallt, i dessa tider, om att bidra via skatt på inkomst efter lönearbete. Dessutom ses det positivt om man klarar kombinera detta arbetsliv med ett socialt liv och dessutom ta hand om sin fysiska och psykiska hälsa parallellt. Vilket är väldigt tragiskt. Det visar på dålig insikt i vad autism kan handla om tycker jag.
Jag ser på nära håll att samhällets intention att få med alla autister i normala sammanhang skapar mycket stress och psykisk ohälsa hos många. Många autister anstränger sig till sitt yttersta för att tillmötesgå omvärldens över-krav och många har svårt att skilja på egna behov/önskningar och de som samhället inklusive funkarörelsen och dess organisationer sprider om vad som är normalt, bra, hälsosamt, utvecklade – även vid respektive funktionsnedsättning.

Jag håller helt med dig! Det är just p.g.a. hur begreppen inkludering och delaktighet används som gör att jag starkt kommit att ogilla dessa begrepp! ”Delaktighet” används ofta i syfte att tvinga brukaren att delta i hushållssysslor även om hen inte orkar eftersom det anses vara viktigt att brukaren är ”delaktig”. Och delaktighet i arbetslivet påstås också vara viktigt. En person som sitter hemma med sjukersättning och har hjälp av hemtjänsten/boendestödjaren som utför sysslor åt denne anses sällan vara ”inkluderad” och ”delaktig”.

Så som jag ser det är det ytterst olyckligt att samhället kommit att bestämma på vilket sätt man ska vara inkluderad och delaktig för att det ska ”räknas”. Jag minns att en kollega berättade om en brukare som inte hade fått behålla daglig verksamhet enligt LSS för att hen bara suttit där utan att vara delaktig i aktiviteterna. Tack och lov hade personen överklagat beslutet och domstolen hade beslutat att det var tillåtet att delta i daglig verksamhet på sina egna villkor och det skulle inte vara något krav på att delta i aktiviteter om man inte ville det. Så hen fick tillbaka insatsen!

Svara

Jag ser ett behov hos många autister att få stöttning i sin självkänsla. Har man en god sådan blir det ofta enklare att välja bort saker som inte fungerar för en själv. Det kan också bli lättare att bortse från kravet man kan känna att det är viktigt att framförallt göra omgivningen/samhället nöjd/nöjt. Det man ofta får kastat i ansiktet idag (ofta från folk som vill väl) är att ditt mål är/borde vara att klara dig så självständigt som möjligt. Men detta behöver inte nödvändigtvis ha ett likhetstecken med hälsa och god livskvalité. Jag vet att du bloggat mycket om det tidigare:) och funnit mycket stöttning i dessa inlägg. Att ”våga vara beroende av samhällets hjälp och stödinsatser och andra människor” kan också hjälpa många. Och då utan att stressas av krav på utveckling. Bara att man får avlastning från det sistnämnda kan göra att man får energi till saker man inte haft tidigare. Samt lust. Livslust..

Precis, det måste inte alls finnas något likhetstecken mellan självständighet och god livskvalitet. Det är helt upp till den enskilde att bedöma hur hen vill ha det! Eftersom det skulle ta väldigt mycket energi av mig att vara självständig och oberoende av stöd skulle jag aldrig kunna ha en god livskvalitet om jag tvingade mig själv att träna på att klara mig utan mina boendestödjare. Precis som du skriver är det viktigt för sådana som jag att våga vara beroende av samhällets stödinsatser!

Svara

jag är för inkludering, men det ska självklart vara med egen vilja!

om jag får prata ur min egna erfarenhet så har jag aldrig varit gladare i livet än när jag för första gången känt mig inkluderad någonstans, i det här fallet på min arbetsplats, där fanns en kollega som tog emot mig med öppna armar o ett hjärta fyllt av kärlek.

vi blev riktigt goda vänner, och med tiden var det allt fler kollegor som började uppskatta mig, för den jag är med eller utan alla mina brister <3

Vad fint att höra! Jag är glad att du fick så här fint bemötande av kollegan och att det spred sig så att du blev en uppskattad och omtyckt kollega 🙂

Jag har inget emot inkludering och delaktighet så länge det sker av fri vilja, men i mitt fall har det inte varit så. Jag önskar att man slutade prata om inkludering och delaktighet helt och istället började prata om tillgänglighet och frivillighet. I ett tillgängligt samhälle som baseras på fri vilja ska alla kunna inkluderade och delaktiga OM de önskar det (eftersom allt, även den sociala gemenskapen, är tillgänglig för alla) men också avstå om de vill (eftersom frivillighet syftar på att ingen ska bli övertalad till något mot sin vilja).

Svara

Så roligt för dig snowflake! Det finns en del autister som har liknande erfarenheter som du. Jag tycker att jag förstår er/gruppen som uttrycker sig på liknande sätt. Fast den gruppen å sin sida brukar inte förstå de som uttrycker sig ungefär som jag:( ovan.

Ibland kan jag bli nyfiken på vilka faktorer som bidragit till att du upplevde så mycket mening när du fick vara och fungera (på dina villkor) mitt ibland andra ”vanliga kollegor”. Fick du jobba med ett intresse t ex? Och hade/har du detta parallellt med att du t ex har/hade avlastning på andra plan så att du kunde/kan lägga din energi just på arbete? T ex via stöttning/avlastning med praktiska sysslor av andra människor (t ex föräldrar, partner, boendestödjare) , ett nätverk som skulle ”bära dig” om du inte skulle orka, bor/bodde du nära arbetsplatsen, en ok social situation t ex boendesituation, familjesituation, andra sjukdomar du kunnat kontrollera etc? Det är så mycket som kan spela roll och som kan variera från en autist till en annan autist, så mycket omständigheter som man kan behöva förhålla sig till och inte aktivt kan välja bort.

Ibland kan jag bli nyfiken på vilka faktorer som bidragit till att du upplevde så mycket mening när du fick vara och fungera (på dina villkor) mitt ibland andra ”vanliga kollegor”.

Svar:

Nja jag är inte mitt ibland ”vanliga kollegor” vi har alla våra diagnoser och problem

vad som gjorde att jag kände mening med hjälpen att bli inkluderad på arbetet o livsglädjen, var att jag som barn ofta blev utstöt, utesluten ur grupper, och ensam, med vuxenvärldens svek. Ingen såg mina behov, och jag som var ett barn hade själv svårt att uttrycka mina behov!

jag är inte den som behöver en stor skara människor omkring mig för att fungera, men trots allt kan det vara skönt att ha 1-2 vänner som verkligen finns där för en i vått o tort, bara någon att prata med, som förstår och får mig att må bättre eller att tänka utanför boxen ibland.

Aha kollegor som också har diagnoser och problem och ser dina behov, du får hjälp att uttrycka dina behov och 1-2 har blivit riktiga vänner. Så bra att du fått bli inkluderad på ett ställe som fungerat för dig, på ett sätt som passat dig 🙂

Jag vill bara tillägga att
Hur ens autism påverkar en OCH samspelar med andra omgivningsfaktorer kan också vara avgörande för om man tilltalas av inkludering och delaktighet på omgivningens villkor och om det är bra för en eller inte.

Mycket intressant! Jag har faktiskt sagt på jobbet att jag endast kan tänka mig att delta i möten/konferenser/sociala sammanhang de gånger då det absolut är obligatoriskt för mig att vara med men att jag vill slippa allt som inte är obligatoriskt. Jag tackade t.ex. nej till julmiddagen så fort jag fick veta att det inte var obligatoriskt för mig att närvara! Jag blir jätteglad och lättad varje gång jag får veta att jag får skippa ett socialt sammanhang (jag får ju skippa sociala aktiviteter på jobbet betydligt oftare än mina kollegor eftersom jag har arbetsanpassningar).

Här måste jag tillägga att jag har haft bra stöd och avlastning av mina boendestödjare. Tack vare att jag har avlastning hemma kan jag i vissa fall stå ut med vissa saker även om jag inte mår bra av det. Däremot är det inte alls säkert att jag hade klarat av detta om jag inte hade fått avlastning hemma! Hade jag inte fått det hade jag troligen inte klarat av det alls.

Svara

Lämna ett svar till anonym Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *