Kategorier
Läsarfrågor

Hjälp, min dotter säger att livet inte är värt att leva

Anonym frågar

Jag har en dotter på 14 år som vi misstänker har högfungerande autism/asperger. Vi har gjort utredning på BUP när min dotter gick i 6:an, då kunde man inte med säkerhet fastställa en diagnos. Jag har dock som mamma känt att det är något som inte stämmer och i takt med att kraven ökar på högstadiet så har min dotters psykiska hälsa försämrats snabbt.

Vi upplever att hon är deprimerad, men problemet är att hon inte vill ha hjälp eller ” sticka ut” och vara annorlunda. Dessa ständiga utbrott och hennes ångestproblematik gör att man som förälder känner sig maktlös och fruktansvärt nedstämd. Hon har uttryckt att livet inte är värt att leva.

Hur gör man när ens barn inte vill ha hjälp? Jag får inte kontakta någon. Vill inte heller gå bakom ryggen på henne, vill såklart att hon ska ha förtroende för mig. Spontant känner jag att en föreläsning från dig skulle vara till stor hjälp.

Paula svarar

Jag förstår att du är orolig! Jag tycker att du ska fråga din dotter vad det är som gör att hon inte känner att livet är värt att leva. Hur trivs hon i skolan? Om hon vantrivs, är det själva skolämnena som ställer till det för henne eller är det lärarnas undervisningsmetoder? Eller är det skolans röriga miljö som är problemet? Eller är det det sociala som inte funkar? Kan hon vara mobbad eller känner hon sig utanför?

Hon kan få anpassningar

Om det är skolan som är problemet, kontakta skolan och kräv anpassningar! Många skolor kräver en diagnos för att sätta in anpassningar, men det är viktigt att känna till det att skolan enligt lag är skyldig att sätta in anpassningar även om barnet inte har en diagnos. Det centrala är att barnet har svårigheter och är i behov av särskilt stöd! Om det är rasterna eller skolmatsalen som är problemet borde hon exempelvis få spendera rasterna och luncherna för sig själv så att hon slipper det sociala och alla intryck.

Jag hoppas att hon ändrar sig

Visa för henne att du finns där för henne! Berätta för henne att du tycker att det låter oroväckande att hon inte tycker att livet är värt att leva och att du skulle bli jätteglad om hon gick med på att följa med dig till BUP. Förklara också att om hon uttalar konkreta suicidhot så blir du tvungen att kontakta någon eftersom du som mamma är skyldig att reagera och agera. Berätta också att det finns hjälp att få och att ni inte behöver berätta för någon att ni har kontaktat BUP om hon inte vill det. Jag hoppas att hon så småningom kommer på andra tankar och går med på att du tar kontakt med BUP!

Föreläser på uppdrag

Vad gäller mina föreläsningar så föreläser jag på uppdrag och endast fysiskt. De flesta av mina föreläsningsuppdrag är slutna utbildningstillfällen eftersom det oftast är sådana föreläsningsförfrågningar jag får. Om du önskar att det anordnas en öppen föreläsning i din hemkommun dit allmänheten är välkommen kan du försöka engagera någon aktör, t ex ett studieförbund, en intresseorganisation eller anhörigstödjare och be dem boka mig för en öppen föreläsning. Jag föreläser också på Misa Kompetens egna SE-utbildningar, men eftersom dessa utbildningar är dyra för privatpersoner att betala ur egen ficka rekommenderar jag att gå en annan väg! Annars finns ju mina böcker att låna på de flesta bibliotek!

Jag vore tacksam om mina läsare hjälpte mig att informera om autism och ADHD genom att dela det här inlägget på exv. Facebook:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Jag kommer inte publicera kommentarer som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Mina böcker

Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.

Senaste svar på alla blogginlägg

  1. I en värld utan hemlöshet och familjer som inte har råd med mat till sina barn hade vi möjligtvis haft…

  2. En neuropsykolog berättade för mig att autister bör ha ett eget kontor och endast delta i möten mm i mån…

  3. Går knappt att tänka sig in i vilka helt ofantliga summor pengar det där faktiskt är… Och vad mycket annat…

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

4 svar på ”Hjälp, min dotter säger att livet inte är värt att leva”

Jag har arbetat länge med personer som har autism, både på skola, hab och BUP. Det jag tycker är bland det svåraste är just de personer som inte vill ”sticka ut”. Jag har varit med i flera sådan fall när det gäller skolan. Ett exempel var en tjej som satt i klassrummet och egentligen inte förstod mycket av det som sas på en del lektioner, tex fysiklektionen. Skolan försökte hitta anpassningar, hon vägrade hon skulle göra som sina klasskompisar. Vi vuxna sa efter många möten; nu har vi bestämt, du ska få gå till speciallärare en timme i veckan. Efter det kom hon inte till skolan, vi fick ändra oss, hon kom tillbaka och satt i klassrummet som sina kompisar.
Jag böt arbete och vet inte hur det gick för henne…
Men har träffat rätt många andra som inte vill ta emot anpassningar pga att de inte vill sticka ut.
Jag tänker att det är extra svårt i tonåren eftersom det är en period då man funderar över vem jag är och jämför sig med andra. Jag tror att man behöver jobba med flickans förståelse över att vi alla är olika och visa på att många andra elever har också stöd i vissa sammanhang. Man kan försöka synliggöra det för henne både de som finns i hemmet och personalen på skolan.
Har flickan en diagnos tänker jag också att det är bra att jobba med att acceptera diagnosen och då är förebilder en bra sak. Jag har själv varit med min vuxna son på föreläsning med dig Paula och jag rekommenderade nyligen en jobbarkompis att ta med sin dotter och lyssna på dig, det har varit väldigt bra både för min son och hennes dotter.

Jag håller med dig om att tonåren är en känslig period då många vill passa in i mallen. Det var ett jättebra tips att förklara för tonåringar som är i behov av stöd att alla är olika och att det inte är fel att behöva stöd i vissa livsperioder! Det kan ta tid för tonåringar att ta in det så det gäller att repetera budskapet.

Vad roligt att höra att min föreläsning har hjälpt dem, jag blir jätteglad!

Svara

”Förklara också att om hon uttalar konkreta suicidhot så blir du tvungen att kontakta någon eftersom du som mamma är skyldig att reagera och agera.”

Jag tycker att det är ett tveksamt råd att ”hota” med att kontakta någon om hon uttrycker suicidhot. I värsta fall låter dottern bli att uttrycka suicidhot av rädsla för att mamman ska kontakta vården. Ett suicidhot är ofta ett rop på hjälp. Att ”hota” med att kontakta någon om hon uttrycker suicidhot kan få dottern att avstå från att berätta om eventuella tankar på suicid.

Jag kan lite låta bli att fundera på varför mamman låter dottern bestämma ifall mamman ska söka vård åt dottern. Dottern är 14 år. Hon är ett barn. Det är väl föräldrarna som tillsammans med sjukvården bestämmer om ett barn behöver vård? Bara en tanke.

Jag förstår din poäng! Men jag tror ändå att det är viktigt att dottern känner att hon kan lita på mamman. Om mamman går bakom dotterns rygg, frågan är vad dottern kommer att tänka och göra då? Jag utgår från mig själv nu, men för mig hade min tillit till vuxenvärlden raserat totalt om en vuxen, särskilt mamma, hade gått bakom min rygg när jag var i hennes ålder om jag hade litat på att mamma inte kontaktar någon annan. Jag hade uppskattat om mamma hade berättat för mig i förväg (att berätta måste inte vara samma som att hota!) att hon måste berätta det jag säger för någon utomstående. Men det är såklart svårt att veta vad som är bäst att göra från fall till fall!

Tvångsvård är en mycket integritetskränkande åtgärd även på vuxna, men särskilt på barn som är försvarslösa. Jag förstår att tvångsvård måste tillämpas i vissa fall (i praktiken blir det ju tvångsvård om sjukvården och föräldrarnas bestämmer över huvudet på dottern). Men återigen är det svårt att veta om tvång borde tillämpas i detta fall!

Här i Sverige är vi ju internationellt sett ganska ovanliga i den bemärkelsen att vi lyssnar på barn och tillmäter deras åsikter och känslor ett värde, och många som kommer från andra kulturer påstår att det är skadligt för barn att få bestämma på det sätt som de gör här i Sverige för de vet inte sitt eget bästa. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera på om psykiatrin kan hjälpa dottern om hon blir tvingad att ha kontakt med dem.

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.