Därför ska du som LSS-personal stå på brukarens sida

Under de senaste åren har jag inte haft speciellt mycket att klaga på. Visst, de flesta av mina bokade föreläsningar har blivit inställda p.g.a. pandemin varav följde att jag blev korttidspermitterad förra året, men däremot blev jag aldrig av med jobbet vilket jag är glad för. Jag har fast dock än låg inkomst och jag har boendestöd som fungerar okej. Det som inte alltid har fungerat med boendestödet är att min boendestödjare varit långtidssjukskriven i perioder och jag haft vikarier vilket inte alltid fungerat helt smidigt, men annars har det mesta flutit på rätt så bra.

Har genomgått påfrestningar

Däremot har det funnits perioder i mitt liv då livet inte flutit på lika smidigt. 2010 blev jag plötsligt utförsäkrad från Försäkringskassan och fick till råga på allt avslag på min ansökan om försörjningsstöd med motiveringen att jag borde ha sparat pengar från min aktivitetsersättning. Jag kände mig pressad av socialtjänsten och blev tvingad att närvara i jobbiga möten med Arbetsförmedlingen. Det var psykiskt mycket påfrestande! 2015 blev jag dessutom uppsagd från mitt dåvarande jobb vilket tärde på mig då jag var rädd för att Arbetsförmedlingen skulle tvinga mig att ta ett jobb som jag inte skulle klara av. Jag hade ångest i magen varje gång jag tvingades delta i Arbetsförmedlingens möten varav vissa skedde i grupp vilket jag hade mycket svårt för.

Fick medhåll

När jag utsattes för dessa påfrestningar talade jag ibland med yrkesverksamma, dvs psykologer, kuratorer och boendestödjare om det jag varit med om. När jag inte kunde betala hyran p.g.a. utförsäkringen och avslaget från socialtjänsten klagade jag på att vi med funktionsnedsättningar hade det jättetufft! Och alla yrkesverksamma jag pratade med höll med mig om att jag hade blivit orättvist behandlad och bekräftade att jag befann mig i en mycket jobbig situation. Detta visste jag ju iofs själv om, men det var skönt att få medhåll och känna sig sedd och hörd. Att det fanns människor som stod på min sida förbättrade mitt mående enormt.

Borde vara självklart

Ovanstående borde vara självklart för alla, dock är det tyvärr inte det. Det är totalt förskräckligt att det finns andra autister som fått ett helt annat bemötande från yrkesverksamma. Emma som praktiserat utan lön i 15 år och drömmer om ett lönebidragsarbete fick ju höra från sin LSS-personal att hon borde vara tacksam för att ha det betydligt bättre än asylsökande från Syrien som inte skulle klagat i hennes sits. Andra som lever på socialbidrag har fått höra från sina boendestödjare att de borde vara glada för att överhuvudtaget få pengar! Och vissa som förblivit utan anpassningar på sina arbetsplatser har fått höra att de borde vara tacksamma för att någon arbetsgivare har velat anställa dem och att de fått vissa anpassningar. Och vissa anpassningar är väl bättre än inga anpassningar alls?!

Fruktansvärd människosyn

Jag blir på jättedåligt humör varje gång jag får höra sådana historier. Vad är det för människosyn?! Får inte vi med funktionsnedsättningar klaga på vår situation och uttrycka en önskan om det liv genomsnittssvensken lever? Om boendestödjare och LSS-personal får uttrycka missnöje om sina låga vårdlöner, varför skulle inte vi med funktionsnedsättningar som inte sällan har en betydligt sämre ekonomi än vårdbiträden också vilja leva annorlunda? Varför förväntas vi vara nöjda med smulor? Varför ska vi vara tacksamma över att ha en praktikplats där vi får städa toaletter om vi inte får betalt för det vi gör? Varför skulle vi vara tacksamma över att ha ett arbete som innebär uteblivna anpassningar och därav följande ångest? Varför ska vi vara nöjda med att vi överlever istället för att leva?

Du förvärrar situationen

Du som arbetar inom LSS eller boendestöd ska aldrig utgå ifrån att din brukare ska vara nöjd med att få mindre än vad du får. Om du viftar bort din brukares sorg och ångest och inte håller med om att hen förtjänar att få sjukersättning eller ett riktigt arbete istället för att städa toaletter gratis i 15 års tid riskerar du att förvärra vederbörandes mående. Genom att försvara marginalisering och utförsäkringar bekräftar du bara att vi med funktionsnedsättningar inte är något värda. Om du inte håller med om att alla människor har lika stor rätt att drömma om ett jämlikt liv passar du inte att jobba med oss med funktionsnedsättningar, det är den hårda sanningen!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.