Kategorier
Okategoriserade

Faran med bokstavlighet

Autism kan ibland innebära en tendens till bokstavlig tolkning. Den stora faran för oss autister ligger i att inte alla kan skilja subjektiva åsikter från fakta. Som barn kan detta göra oss till tacksamma mobbningsoffer då vi inte alltid vet vad som är sant och inte sant. Visst, en icke-autistisk tonåring kan också bli osäker om en jämnårig säger: ”Den där tröjan kan du inte ha på dig! Den är jätteful!” men i detta fall handlar det om osäkerhet. En autist med bokstavligt tankesätt kan få för sig att andra människors subjektiva åsikter och uttalanden är regler som är ristade i sten och gäller för all framtid.

Gerland vägrade fotas i lekhörnan

Gunilla Gerland beskriver i sin bok En riktig människa att hon blev mobbad på grund av sin naivitet och att mobbningen redan började i förskolan. När hon passerade en lekhörna och ett annat barn sa bestämt till henne: ”Du får inte gå in här” trodde hon att det tillhörde förskolans regler att hon aldrig fick vistas i lekhörnan. När förskolan flera månader senare hade fotografering och fotografen bad Gunilla ställa sig i lekhörnan vägrade hon. Detta för att det andra barnet några månader tidigare hade sagt till Gunilla att hon inte fick vistas i lekhörnan, och hon hade inte förstått att barnet bara hade sagt så av elakhet och att den regeln definitivt inte gällde för all framtid utan vederbörande hade velat utesluta Gunilla för stunden!

Memorerade det mesta

Själv hade jag som yngre en tendens att irritera andra människor för jag memorerade det mesta de hade sagt till mig och kom ihåg allt flera år senare. På något sätt tänkte jag inte på att andra människor var kännande varelser som kunde ändra sig utan jag hade fått för mig att om någon sade något var det ristat i sten och gällde för all framtid. Om någon t.ex. sade till mig år 2003 att det skulle vara skönt att slippa jobba för hen var trött på sitt jobb så tog jag det på fullaste allvar. Om vederbörande blev ledsen år 2008 för att ha blivit arbetslös kunde jag säga: ”Men vadå, vad menar du? Du sade ju i oktober 2003 att du skulle vilja slippa jobba? Hur kommer det sig att du inte är glad nu?” Det föll mig aldrig in att andra kunde säga saker i affekt.

Blev ekonomiskt utnyttjad

Ovanstående var egentligen ganska harmlöst förutom att det drev andra till vansinne. Värre var att när någon ville låna pengar av mig med orden: ”Du får pengarna imorgon” och jag trodde att det skulle bli så. Det föll mig inte in att vederbörande skulle kunna strunta i att betala, sluta svara i telefon eller påstå att hen redan hade betalat. För mig var det totalt självklart att man alltid betalade tillbaka sina lån att jag inte tänkte på att inte alla levde efter den regeln. Det tog mig lång tid innan jag förstod att andra människor hade blåst pengar av mig och att de aldrig ens haft någon avsikt att betala tillbaka!

Trodde blint på andra

Det allra farligaste var att jag under hela min uppväxt trodde på andra människor när de sa att jag visst kunde göra saker jag inte kunde. ”Du kan visst trä en symaskin/fälla upp en strykbräda/fokusera på lektioner i skolan” fick jag höra ständigt. När jag försökte förklara att jag hade svårare för det än andra människor fick jag till svar: ”Nej det har du inte.” Och jag trodde på dem på fullaste allvar och förstod inte varför det ändå inte gick! Jag försökte och försökte ännu hårdare. Eftersom jag fortfarande misslyckades trodde jag att jag var lat som inte försökte tillräckligt. Andra människor hade ju sagt till mig att jag visst kunde och inte hade fler svårigheter än andra människor, och jag trodde på dem blint. Det föll mig aldrig in att andra människor uttalade sig om saker de inte hade någon aning om.

Hörde sanningen från psykologen

Jag trodde fortfarande långt efter autismdiagnosen att jag kunde mer än vad jag gav sken av. Detta för att jag fortfarande efter diagnosen fick höra att jag visst skulle klara mig utan boendestöd och jobba på ett vanligt jobb om jag ville det. När jag desperat bad min psykolog hjälpa mig att hitta dessa förmågor förklarade hon att jag saknade vissa färdigheter och inte hade samma förutsättningar som andra människor. Då blev jag förvånad och undrade varför andra människor ständigt sa till mig att jag visst kunde göra saker jag inte kunde. När hon förklarade för mig att de pratade om saker de inte hade någon aning om blev jag förvirrad. Det hade aldrig fallit mig in att andra människor skulle kunna ha fel för de var ju så säkra på sin sak! Det var otroligt skönt att få veta att jag saknade vissa förmågor för det var först då jag kunde sluta ställa orimliga krav på mig själv.

Önskar att jag hade förstått tidigare

Jag led väldigt många år av mitt bokstavliga tänkande. Tänk om jag hade förstått tidigare att när andra människor sa: ”Du kan det här” så betydde det egentligen: ”Jag tror att du kan det här”. Tänk om jag hade förstått att det finns människor som ljuger när de lånar pengar och inte ens har för avsikt att betala tillbaka sina lån. Jag önskar verkligen att någon hade berättat för mig tidigare att om någon säger något så behöver det inte vara ristat i sten. Du som är anhörig till oss autister eller yrkesverksam får med fördel förklara sådana saker för oss så att vi slipper alla missförstånd!

Klicka här för att kommentera eller fråga om det här inlägget! Jag kommer inte publicera kommentarer/frågor som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga om ett helt annat ämne. Ni hittar tidigare läsarfrågor här.

Följ gärna min blogg via Facebook, mejl eller RSS.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig på min hemsida.

Mina böcker

Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.

10 svar på ”Faran med bokstavlighet”

”Det hade aldrig fallit mig in att andra människor skulle kunna ha fel för de var ju så säkra på sin sak!”

Det var först i 20-årsåldern jag själv insåg att alla som betett sig illa, gjort fel, brutit löften, svikit etc reagerar med att själva bli arga över att bli ifrågasatta, när man slutligen tvingas göra det. Att samma regler man fick lära sig redan som barn, att vara snäll och be om ursäkt om man gjort fel osv, inte gäller längre i vuxen ålder. Allt från personliga svek och kränkningar till hantverkare som gjort dåliga jobb, företag som inte levererat det de skulle och allt där emellan. Inget tar sitt ansvar eller erkänner sina misstag. Och alla reagerar med att gå in i försvarsställning, bli arga och skylla ifrån sig. De verkar inte ens se det själva. Men vände man på allt, skulle samma saker aldrig vara okej. Alla rättfärdigar allt just när det kommer till de själva.

Ingen vet bättre om dig och vad som är bäst för dig än du själv. Och alla som tror och hävdar något annat, har återigen bevisat att deras åsikt inte är något värd.

När man tänker bokstavligt ligger faran i att man riskerar att tro på andra när de uttalar om en själv. ”Det är inte alls svårt, du kan det här” eller ”Alla klarar av att uppnå sina mål bara man vill tillräckligt” är livsfarliga uttalanden i sådana situationer! Numera förstår jag ju att människor säger så p.g.a. okunskap, men däremot är det livsfarligt om man tror på allt de säger. Jag ställde alldeles för höga krav på mig själv eftersom jag trodde på allvar att jag klarade det som andra människor påstod att jag klarade av!

Jag har inte varit med om att andra människor blivit arga när jag ifrågasatt dem, däremot har jag varit med om att de hittar på ursäkter för varför de inte betalat sina skulder tillbaka på överenskommet datum. T.ex. har de varit sjuka och därför inte läst mina SMS eller så har de fått alldeles för lite i lön och meddelat mig det tidigare men deras SMS av någon anledning inte nått mig. Etc etc. Men nu har jag helt enkelt lärt mig att man ska säga ifrån.

Svara

Ja det är jobbigt när det sker missförstånd! Tack och lov har jag numera lärt mig att andra människor ofta säger saker de inte menar. Kram tillbaka!

Svara

Ja, tänk vad mycket bokstavlighet kan ställa till det! Det var jätteskönt att få insikt om att andra inte tänker lika bokstavligt som jag.

Svara

Jag blev tyvärr hjärntvättad även av läkarna och psykologer. ”Du måste studera vidare, självklart orkar du” osv. Då var jag redan så pass dålig både psykiskt och fysiskt att det var ganska nära att jag skulle ha tagit mitt liv. Ingen tog mig på allvar. ”Medical gaslighting” heter det på engelska, det har jag lärt mig senare. Utan dina intervjuer och blogg vet jag inte vad som skulle ha hänt med mig, jag är så glad att jag hittade hit!

Nuförtiden tänker jag att människor som hela tiden betonar hur mycket de vet, egentligen vet väldigt lite. Samt de som alltid betonar hur ärliga de är (”jag skulle ALDRIG ljuga för dig” osv.) ofta är inte alls så ärliga. Har blivit hjärntvättad många gånger på det här sättet, både med vänner och även med yrkeskunniga.

Vad bra att mina texter har hjälpt dig! För mig är det också mycket givande att få kommentarer från er. Medical gaslighting var en ny term för mig faktiskt men fenomenet känner jag igen. ”Det är klart att du klarar det”. Visst, men till priset av ens självförtroende och välmående!

Det här med att ”jag skulle ALDRIG ljuga för dig” känner jag igen. Om man t.ex. misstänker någon för något får man självklart till svar: ”Men hur kan du tro något sånt av mig? Du vet ju att jag ALDRIG skulle..” En bra strategi är att aldrig lita på vad andra säger till en om man har en konstig magkänsla. Ofta när jag har lånat ut pengar till någon har min magkänsla sagt till mig att jag inte kommer att få tillbaka pengarna på överenskommet datum. Vad jag önskar att jag hade lyssnat på magkänslan istället för att lyssna på vad vederbörande har sagt! Vem som helst kan ju uttala tomma ord, men så tänkte jag inte förut!

Svara

Som annan liknelse till detta så har jag även besökt läkare för fysiska problem, som efter att ha hört att jag led av extrem emetofobi och hade förtidspension därför, avfärdade mina fysiska problem med orden ”Om man har fobier för något, kan man ju ha det för allt möjligt. Och det är självklart fallet med det här också.” Jag sa att jag enbart hade det för just illamående, men de var TVÄRSÄKRA på sin sak och att de hade rätt.

Nästa läkare jag gick till istället i bägge fallen, eftersom jag visste själv hur fel de hade, konstaterade att jag led av just det som jag själv misstänkte. Hade jag litat på dessa två, så hade jag alltså inte fått behandling, då jag fick en ren feldiagnos av två legitimerade läkare baserat helt på deras egna fördomar och okunnighet. Det är verkligen livsfarligt. Så nu vet jag att jag SPECIELLT måste ljuga för läkare, när jag får den eländiga frågan i starten om vad jag jobbar med…

Sen räknade min vän en gång ut hur mycket folk som lånat pengar av honom och aldrig betalade tillbaka egentligen var skyldiga honom…Minns inte summan nu, men tror det var uppåt 20.000. Själv skulle jag aldrig göra det. Jag uppmuntrade även honom att bryta kontakten med de personerna.

Det är så typiskt att bli avfärdad för att man har en psykiatrisk diagnos. ”Jaha, du har autism. Då ingår det att du har ångest ibland”, har vissa fått höra. Då har terapin uteblivit för man ska tydligen acceptera psykisk ohälsa för att man har autism! Det du råkade ut för utgör också ett typiskt exempel på den typen av bemötande! Jag håller med dig om att sånt är farligt.

20.000 kronor är mycket pengar! Jag hoppas verkligen att din vän bröt med dessa personer.

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.