Kategorier
Arbete och sjukersättning

Högsta drömmen? Anställning tack!

Som vi alla vet är det sällan världens lättaste att hitta ett lönearbete när man har autism, men få vet hur otroligt svårt det kan vara i verkligheten. Att många arbetscoacher på dagliga verksamheter har inställningen att det är helt okej att praktisera på habiliteringsersättning år efter år när man har en funktionsvariation gör inte saken lättare precis.

Emmas högsta dröm är att bli anställd

Idag tänkte jag berätta för er en sann historia om en tjej som heter Emma. Jag känner både henne och hennes familj mycket väl sedan länge. När jag lärde känna familjen var hon fortfarande tonåring, men nu är hon sedan länge vuxen. Ända sen hon tog studenten har jag sett hur otroligt hårt hon kämpat för att få ett jobb. Under de första åren klagade hon aldrig när hon städade toaletter och sopade golv gratis på sina praktikplatser för hon ville visa tålamod, men när det hade gått 10 år började hennes tålamod att tryta. Hon ville ju bli anställd!

Hennes autism upptäcktes sent

Lite bakgrundsinfo: Emma har autism. Hon var duktig i skolan, gick i vanlig klass och störde aldrig någon varför hennes svårigheter aldrig blev upptäckta. Däremot mådde hon mycket dåligt på insidan. Hon är extremt noggrann och pålitlig och håller alltid det hon har sagt. Hon har dessutom ett otroligt bra minne! Däremot är hon stresskänslig och behöver lite mer tid på sig att bli klar med arbetsuppgifterna. Dessutom är hon inte sån som gillar att småprata och vill inte ha påtvingad social kontakt med kollegorna.

Fick kritik för sina autistiska egenskaper

Hon har råkat ut för usla arbetscoacher men även mindre förstående chefer på sina praktikplatser. En chef var mycket missnöjd med att hon aldrig tog initiativ till småprat med de neurotypiska kollegorna på fikarasterna. När Emma förklarade att hon inte klarar sånt på grund av sin autism, svarade chefen att hon inte bryr sig om vilka diagnoser folk har och att hon ändå skulle kunna öva på att visa engagemang genom att exempelvis fråga sina kollegor vad de har gjort i helgen. Emma blev väldigt ledsen, men då hette det att hon inte kunde ta kritik!

Autistisk = mindre värd?

När hon har tagit upp med myndigheter och arbetscoacher på sina dagliga verksamheter att hon känner sig som gratis arbetskraft har hon blivit bemött med oförståelse. Hon har bland annat fått till svar att asylsökande från Syrien skulle vara jätteglada om de var i Emmas sits för hon har ändå ett hem och mat på bordet. När Emma frågade sin biståndsbedömare om hon hade kunnat tänka sig att städa toaletter gratis, fick hon till svar att hon inte skulle gjort eftersom hon inte har autism, men Emma har ju det och bör därför inte jämföra sin situation med hennes.

Blir diskriminerad

Emma har velat ge alla praktikplatser en chans, och hon har stannat länge på vissa praktikplatser i hopp om att bli anställd. Men idag känner hon att hon inte vill jobba gratis längre än ett halvår på ett och samma ställe eftersom hon vill bli anställd med lönebidrag. Hon kan arbetsuppgifterna, och den enda anpassningen hon behöver är ett lite lägre arbetstempo. Problemet? Chefen på praktikplatsen vill hellre anställa någon som kan jobba i exakt samma tempo som alla andra. Och notera att det går emot diskrimineringslagen att missgynna en funktionsvarierad arbetssökande och vägra relevanta anpassningar om det går att göra sådana!

Önskan om lön = orimliga krav?

Emmas arbetscoach tycker att hon ställer alldeles för höga krav när hon vill ha lön! Vidare tycker hen inte att Emma borde klaga för att jobba gratis för Emma har ju sjukersättning och blir därmed försörjd av alla stackare som bland annat jobbar på Lidl. Sjukersättning är ju så lite pengar att den summan Emma betalar i skatt är obetydlig, därför bidrar hon inte till systemet tillräckligt och det är inte mer än rätt att hon bidrar genom att praktisera gratis. Men det är ju inte Emmas fel att hon har sjukersättning, hon vill ju inte ha det utan hon vill ha ett jobb!

Har spelat in möten

Emma har som sagt autism, och därför skulle ingen ta henne på allvar om hon berättade för någon om alla de mindre trevliga saker som coacher och chefer sagt till henne genom åren. Det vet hon, och därför har hon spelat in flera samtal i hemlighet så att jag kan få höra (enligt lag får man spela in samtal så länge man själv deltar i dessa). Jag har lyssnat på långa ljudfiler nu och de har varit många. Jag blev minst sagt chockad! Och notera att Emma har praktiserat i hela 15 år nu varför jag anser att det är långt ifrån okej att säga till henne att hon ställer för höga krav!

Lyssna på ljudfilerna!

Vissa av ljudfilerna är alldeles för privata för att publiceras, men jag har Emmas tillåtelse att publicera två av dessa på bloggen. Både Emmas och coachens röster är förvrängda så att ingen ska känna sig utpekad. Allra mest reagerar jag på ljudfilen längst ner, men även den som ligger högre upp är långt ifrån okej med tanke på Emmas situation! Om ni har trott att alla arbetscoacher som jobbar på dagliga verksamheter har en god människosyn så har ni alltså trott fel. Eller vad tycker ni? Blir ni lika arga och upprörda som jag?

TTS Inte stressa mot anställning
Dela:

15 svar på ”Högsta drömmen? Anställning tack!”

…att förflytta sig.
Vara med, förstå, och ta med lite mer,
eller på annat vis, via den andras värld,
med hjälp av den andra.
Vilja förstå, på riktigt…

…att tala om att kunna, klara av, vad är möjligt…

…visa en väg, en möjlighet,
stärka, berömma, möjliggöra…

…så att alla ser, frammåt…

Usch vilket oprofessionellt bemötande av arbetscoacherna i ljudfilerna 🙁 Sådana uttalanden är det som gör att man tänker till en extra gång innan man söker stöd pga funktionsnedsättningar och sjukdomar. Innan ett möte vet jag av egen erfarenhet att det kan vara nödvändigt att fråga sig om man har energi för ytterligare en kränkning, om man har man energi att uthärda ytterligare missförstånd och kan hantera professionellas okunskaper om t ex hur autism kan påverka en och okunskaper om ersättningssystemen?

Jag är mycket orolig för att många inte uppfattar dessa arbetscoacher som oproffessionella dock. Med ditt förrförra inlägg i åtanke så, tror jag det kan förklaras med att många är mer funktionalistiskt än humanistiskt lagda. Även om de arbetar med hjälp och stöd till funktionsnedsatta och sjuka. De tycker att det gör gott och rätt uppenbarligen.

I ljudfilen längst ner så undervisar ju arbetscoachen i att om man uppbär sjukersättning så är enda vägen att göra rätt för sig att ändå försöka arbeta. Hen visar ingen förståelse alls för Emmas situation. Hur länge till ska Emma orka kämpa för ett lönearbete, borde inte något ske nu om det gått 15 år, borde hen fråga sig. På vilket sätt blir Emma hjälpt av arbetscoachens bemötande? Kan det rentav skada henne? Högst troligen!

En lön från ett sk ” okvalificerat” anpassat yrkesarbete på 40-50% på t ex Lidl dras det väl inte så mycket mer skatt på än det gör på garantinivån av sjukersättning? Procentuellt sett dras det väl också ganska mycket skatt på en sådan liten summa pengar om man jämför med vad medelinkomsttagare skattar?

Uttrycket att ”jobba gratis” kan nog få många ”proffs” att komma med mothugg eftersom hon råkar vara hänvisad till sjukersättning dvs hon har en mindre inkomst att överleva på. Emma kan behöva förtydliga att hon menar ”att jobba utan en riktig lön dvs. utan en pensionsgrundande inkomst”.

Förklarade Emma för chefen varför hennes autism gör så att hon inte ska ”öva på att visa engagemang genom exempelvis att fråga sina kollegor vad de har gjort i helgen”? När man enbart förklarar att ”det där klarar jag inte pga min autism” så fattar folk inte. Då kan man få uppmaningar att träna på saker som inte skall tränas på.

Exakt, det var precis min tanke! Det här ett klart exempel på en funktionalistisk människosyn! Jag känner tyvärr flera som resonerar precis som den här arbetscoachen, men det som är anmärkningsvärt i det här fallet är att den här coachen faktiskt arbetar på en LSS-verksamhet.

Du har helt rätt i att det tyvärr finns många som inte skulle uppfatta denna arbetscoach som oprofessionell. Speciellt i Finland har jag blivit kallad för egoist eftersom jag har sagt att jag tycker att det är rätt att Sveriges skattebetalare ska bekosta lönebidrag för människor som arbetar i en långsammare takt än alla andra. Dessa personer tycker att Emma ska betalas proportionerligt efter hur snabbt hon presterar! Skulle jag berätta den här historian i ett annat sammanhang skulle många inte reagera alls. Men det jag inte alls gillar är att han jobbar på en LSS-verksamhet 🙁

Jag förstår inte vad coachen menade med att Emma betalar proportionerligt väldigt lite skatt för Emma får ju inte jobbskatteavdrag. Jag antar att coachen menade att hennes sjukersättning är väldigt lite pengar vilket gör att hon betalar en mycket liten summa i skatt jämfört med någon som arbetar 100% på Lidl, men det är ett konstigt resonemang! För Emma är ju den skatten hon betalar proportionerligt mycket pengar med tanke på att hon bara har garantiersättning.

Emma förklarade att hennes sociala svårigheter har med hennes autism att göra, men däremot vet jag inte hur utförligt hon förklarade. Samtidigt är hon sån som inte vågar säga emot, och därför tycker jag att det borde vara chefens ansvar att ta reda på vad autism innebär innan hen tar emot en autistisk praktikant. Emma hade hoppats på att få stöd från arbetscoachen med detta, men coachen ställde sig på chefens sida och menade att Emma inte kunde ta kritik. Jag har full förståelse för att Emma inte vill ha kritik för saker som har med hennes autism att göra! Det är som att kritisera en rullstolsburen person för att den inte följa med på en joggingtur med kollegorna på lunchrasten.

Svara

”Det är som att kritisera en rullstolsburen person för att den inte följa med på en joggingtur med kollegorna på lunchrasten”

Vilken bra liknelse ovan!

Låter galet att Emma varken hade stöd av arbetscoachen eller chefen i undvika småprat med kollegor. De verkar inte ha förstått hur hennes autism påverkar henne eller så ville de inte förstå?

Jag har faktiskt själv undrat om det handlar om att de inte förstår vad autism innebär eller om det är så att de inte VILL förstå. Men oavsett vad det beror på i arbetscoachens fall tycker jag att hen är olämplig för jobbet. Arbetar man som arbetscoach borde man läsa på om de diagnoser som deltagarna har.

Svara

Jag tycker att det är rimligt att praktisera 3 månader men sedan tycker jag att praktikanten och arbetsgivaren måste bestämma sig för om det finns en realistisk chans till anställning eller inte inom ytterligare 3 månader. Om svaret efter 3 månader är nej så är det lika bra att söka sig vidare till en annan praktikplats. Om svaret efter 3 månader är kanske så kan man ge praktiken 3 månader till och sedan måste man bestämma sig en gång för alla om praktiken ska övergå i en anställning eller om man ska gå skilda vägar. Jag tycker inte att man ska ge en praktikplats mer än ett halvår allt som allt.

Jag håller med! Och med tanke på att Emma redan har praktiserat i 15 år tycker jag faktiskt att det är rimligt att sluta praktisera efter 3 månader om hon har lärt sig arbetsuppgifterna och de enda anpassningarna hon behöver är ett långsammare arbetstempo och inget påtvingat småprat med kollegorna. Hon kommer ju inte förändras på de här punkterna. Därför tycker jag att det är rimligt att hon går vidare om hon inte har fått anställning inom 3 månader. Däremot förstår jag att någon som är ny i praktiken kan vilja praktisera i 6 månader eller längre, men någon som har praktiserat så länge som hon har gjort vill nog inte slösa bort tid på praktikplatser som inte verkar leda någonvart.

Svara

Och notera att Emma har praktiserat i hela 15 år nu varför jag anser att det är långt ifrån okej att säga till henne att hon ställer för höga krav!

Det verkar som om Emma har varit på praktikplatser som inte efterfrågar hennes kompetens. Hon kanske behöver hitta en praktikplats som bättre motsvarar hennes styrkor och svagheter. I artikeln i länken finns en lista över yrken som kan passa personer med autism beroende på vilken typ av autister de är. Listan kanske kan vara till hjälp för personer med autism som har svårt att hitta sin plats på arbetsmarknaden: https://www.iidc.indiana.edu/irca/articles/choosing-the-right-job-for-people-with-autism-or-aspergers-syndrome.html

Problemet i Emmas fall är att det i princip är omöjligt att få anställning inom hennes specialintresse och -kompetens, därför söker hon ”vanliga” arbeten. Hon skulle dessutom aldrig söka ett arbete som innebär arbetsuppgifter som hon har svårt för. Emma har flera styrkor, hon är exempelvis väldigt noggrann, passar alltid tider och följer instruktionerna till punkt och pricka vilket gör henne till en mycket pålitlig person. Jag tycker att hennes egenskaper också borde ses som en kompetens! Sen arbetar hon ju långsammare än andra och vill inte tvingas till småprat med kollegorna, men det är ju där lönebidraget kommer in.

Svara

Jag antar att det finns anledningar till att Emma haft praktikplatser genom LSS och inte varit inskriven på arbetsförmedlingen och fått stöd från sius-handläggare eller liknande.

Emma kan tyvärr inte söka jobb via Arbetsförmedlingen eftersom hon har sjukersättning på heltid, och därför kan hon inte få en SIUS-konsulent. Jag förstår att det skulle innebära en enorm risk för henne att säga upp sjukersättningen varför det är bättre för henne att ta hjälp av en daglig verksamhet istället. När/om hon väl hittar en anställning kommer hon ansöka om att få behålla sjukersättningen vilande.

Svara

Jag förstod att det kunde handla om den ekonomiska biten och tycker Emma gör rätt.

Arbetscoacher inom LSS kanske framförallt är inriktade på att deltagare ska hållas sysselsatta dock? Inte gå vidare till lönearbete?
Det beror kanske på DV:n och dess inriktning? Även om man alltid har rätt att bestämma att man själv har lönearbete som mål med insatsen.

Den här dagliga verksamheten har inriktning mot arbete och sysselsättning, och det var därför Emma valde den här verksamheten. Men tydligen lyckas de inte få alla in i lönearbete, och vissa arbetscoacher verkar ha anammat inställningen att de inte ens behöver bry sig om att hitta ett lönearbete. Jag tycker att de åtminstone borde vara lite engagerade med tanke på att ett lönearbete är Emmas mål med insatsen. Sysselsättning bryr hon sig inte om.

Svara

Vad tråkigt att läsa om Emma.
Det känns som det är oförståelse både från chefen på hennes praktikplats, biståndsbedömaren och den arroganta och dryga arbetscoachen.
Jag hoppas att det löser sig för Emma.

Ja verkligen! Tyvärr verkar det inte vara ovanligt att chefer och myndigheter har inställningen att alla som har en funktionsvariation är nöjda med att praktisera utan lön. Jag hoppas verkligen att det löser sig för henne!

Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *