Därför kan någon med autism uppfattas som påflugen

Ibland har jag fått höra att många med autism verkar påflugna. Jag har länge tänkt skriva ett blogginlägg om ämnet då det känns som att vi autister ofta blir missförstådda. Det är nämligen många som tror att en autist kör sin egen race och struntar i andras känslor av ren nonchalans, men faktum är att det sällan är så!

Andras budskap kan missas

En anledning till att någon med autism kan uppfattas som påflugen är att vi autister kan ha svårt att tolka andras kroppsspråk (läs gärna diagnoskriterierna för autism!) och därmed helt missa att våra samtalspartners på ett finkänsligt sätt försöker förmedla för oss att de inte är intresserade av att fortsätta diskussionen/bekantskapen med oss. Enligt min erfarenhet kommunicerar människor i vissa situationer betydligt mer med kroppsspråk, gester, mimik och handlingar än vad de kommunicerar med ord. Själv brukar jag utgå från att om min samtalspartner inte ställer följdfrågor och inte tar initiativ till fortsatt kontakt så är hen nog inte särskilt intresserad, och i sådana situationer har jag alltid bytt samtalsämne/låtit kontakterna rinna ut i sanden. Men det finns autister som har svårt att följa dessa typer av regler spontant, och därför kan de fortsätta ställa samma frågor om och om igen tills samtalspartnern tydligt berättar för dem att hen vill vara ifred.

Många har svårt för oskrivna regler

En annan anledning till att någon med autism kan uppfattas som påflugen är att vi autister kan ha svårt för socialt samspel vilket också framgår av diagnoskriterierna. Detta kan bland annat innebära att vi kan ha svårt att förstå så kallade oskrivna regler. Det är inte alla autister som vare sig förstår eller kommer ihåg att många kan uppleva detaljerade frågor om privatekonomi, sex eller dylikt som väldigt påflugna. Här kan jag tillägga att mycket egentligen är ytterst kulturellt: det finns faktiskt kulturer där det anses vara helt okej att fråga sin granne vad denne har i månadslön, men här i Sverige anses det av många vara ett stort tabu. Mot bakgrund av detta förvånar det mig inte att vissa autister hellre umgås med relativt nyanlända invandrare än svenskar! Även dessa invandrare kan nämligen ha svårt att förstå vilka oskrivna regler som gäller i olika situationer i Sverige, och därför kan en autist känna sig hemma bland dem.

Kan bero på exekutiva dysfunktioner

Vi får inte heller glömma bort de autister som har svaga exekutiva funktioner. Det innebär bland annat att man kan ha svårt att anpassa sitt beteende efter situationen och gå vidare istället för att fastna. Det kan även innebära svårigheter i att stoppa sig själv. Särskilt en autist med samtidig adhd kan vara impulsiv. Autisten kanske vet att det egentligen anses vara påfluget att fråga vad andra har i månadslön, men hen kommer kanske inte på det för stunden eftersom hen handlar först och tänker sedan. Det kan ta väldigt mycket energi av vissa autister/personer med adhd att medvetet reglera sitt beteende och hela tiden tänka på vad som är okej och inte okej att säga, särskilt om man fastnat och verkligen vill få ett svar på en fråga som man är intresserad av.

Vanligt med optimism bias

Slutligen har jag egen teori. Flera studier (se exempelvis Berhoz & Hill) pekar på att alexitymi, det vill säga svårigheter i att identifiera och beskriva känslomässiga tillstånd, är vanligare bland autister än neurotypiker. Dessutom är det känt att vi människor tenderar att ha optimism bias, det vill säga orealistisk optimism vad gäller oss själva och våra egna liv. Detta i sin tur får människan att underskatta faror, risker och sina egna begränsningar samt överskatta sin egen förmåga och förträfflighet (se även false-uniqueness-effect som får människan att felaktigt inbilla sig att hon är mer unik än andra människor).

Många tänker orealistiskt optimistiskt

Min teori är att optimism bias (som alltså väldigt många människor, även neurotypiker har) i kombination med alexitymi kan göra att en autists beteende kan uppfattas som närgånget och påfluget. Det finns även många neurotypiker som ofta inbillar sig att den galet snygga kvinnan/mannen är intresserad trots att det inte finns något som talar för det, och detta alltså på grund av optimism bias. Jag minns själv när jag var i 20-årsåldern och stötte på många 60-70-åriga män som trodde att jag skulle kunna vara intresserad trots att jag inte visade något som helst intresse för dem! Många tenderar alltså att tänka optimistiskt och tro att det ändå finns en chans, och därför kan människan tolka vederbörandes signaler fel och inbilla sig att vänlighet och artighet betyder samma som romantiskt intresse.

Kombinationen kan ställa till det

Det jag funderar alltså på är om optimism bias i kombination med alexitymi möjligtvis skulle kunna få en autist att misstolka andras avvisanden i ännu utsträckning än vad neurotypikerna gör och göra att hen har extremt svårt att förstå att målet för hens kärlek ej är intresserad trots att hen själv är det. På grund av alexitymi tillsammans med optimism bias skulle vissa autister kunna missta sina egna känslor för objektiva fakta just för att de p.g.a. alexitymi har svårt att identifiera känslor och förstå att de är just känslor och ingen objektiv sanning. Och därför kan de bli närgångna och uppfattas som påflugna. Men det är som sagt min egen teori!

Alla måste inte tycka som du

Avslutningsvis är det viktigt att komma ihåg något viktigt: vi människor, både autister och neurotypiker, är olika och tänker på olika sätt. Om du anser att en autist i din närhet är påflugen måste det inte nödvändigtvis betyda att autisten bör förändras. Det kan vara er personkemi som inte stämmer. Bara för att du stör dig på att autisten frågar dig vad du har i månadslön och hur mycket du har på sparkontot måste det inte betyda att alla tycker likadant som du om autistens beteende. Faktum är att istället för att anpassa sig efter andra människor så föredrar många autister att söka sig till likasinnade. En autist som vill kunna slappna av med sina vänner kan tycka att det är otroligt skönt att umgås med någon som inte tycker att det finns några tabuämnen och som man kan fråga vad som helst!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.