Kategorier
Aspergers syndrom och autism

Nej, vi med autism saknar inte känslor

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Inte så sällan hör man myten att autism innebär avsaknad av känslor, men det hade inte kunnat vara mer fel! Myten har troligen uppkommit av att vi autister ibland visar våra känslor på ett annat sätt än förväntat och kan ha ett avvikande kroppsspråk. Alla autister ler inte i samma situationer där många andra människor ler och gillar inte att kramas, men det betyder inte att autisten skulle sakna känslor. Hen visar bara inte det för omgivningen på ett sätt som förväntas.

Blev beskylld för att sakna känslor

När min exman och jag var gifta och det utfördes terrorattentat i hans hemland hörde jag det på nyheterna men sade ingenting. Jag blev beskylld för att sakna känslor, men jag hade ingen aning om att det förväntades av mig att jag skulle säga något. På motsvarande sätt förväntade jag mig inte att halvbekanta och grannar skulle beklaga sorgen när min farfar gick bort. Det enda jag förväntade mig var att de inte skulle skratta åt min sorg vilket de såklart inte heller gjorde, men samtidigt förväntade jag mig inte att någon skulle säga något. Att man i sådana situationer förväntas säga ”jag beklagar sorgen” är något som jag senare har lärt mig, men bara för att jag inte sade det tidigare betyder det inte att jag inte skulle varit ledsen för andras skull!

Vi känner olika

Som autist kan jag däremot känna helt andra känslor än vad de flesta andra människor gör trots att vi befinner oss i samma situation. Jag tyckte att det var underbart med social distansering under pandemin eftersom jag älskar att vara för mig själv. Att jag inte saknade sällskap betyder inte att jag saknar känslor utan jag är precis vem som helst glad när jag får syssla med något jag tycker är roligt och mår dåligt när så inte är fallet. På motsvarande sätt har jag känt mig ledsen och nedstämd när jag behövt delta i vissa sociala sammanhang så som jobbmöten och konferenser samtidigt som de flesta andra har känt glädje. Att jag inte delar deras känslor i dessa situationer betyder bara att vi känner olika!

Känner inte rastlöshet

Jag kan bara komma på en känsla som jag tror mig vara inkapabel till att känna, nämligen rastlöshet! Jag har ingen aning om hur det känns att vara rastlös eftersom jag aldrig varit det själv. Andra har beskrivit den känslan för mig, men då jag aldrig känt rastlöshetskänslan själv kommer jag aldrig kunna förstå fullt ut hur den känns. Men på samma sätt som jag inte vet hur det känns att vara rastlös kan de flesta andra människor inte förstå glädjen och lyckan med att sysselsätta mig med specialintressen, ett beteende som är typiskt vid autism. Vi är olika, men det betyder inte att någon av oss skulle sakna känslor!

En autist kan känna starkare känslor

Slutligen är det viktigt att känna till att många med autism påstår sig känna betydligt mer än vad de flesta andra människor gör och ha starkare känslor. Jag misstänker att det kan ligga något i det! Psykologen Bo Hejlskov förespråkar ju lågaffektivt bemötande just av anledningen att en autist kan bli otroligt påverkad av andras känslor vilket i sin tur kan leda till problembeteenden. Så nej, vi med autism saknar inte känslor!

Gillar du inlägget? Snälla, dela i så fall det på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, Instagram, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Mina böcker

Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

2 svar på ”Nej, vi med autism saknar inte känslor”

Intressant för jag känner igen mig i så oerhört mycket annat du skriver, men jag är rastlös i stort sett alltid. Känner mig ständigt understimulerad. Och jag måste resa på mig och gå fram och tillbaka en stund och sen sätta mig igen osv. Därför kommer jag inte igång med någonting. Men det är väl också så att det är oerhört viktigt för många män att göra, göra, göra. Om jag slutar göra saker mår jag dåligt och blir rastlös och får ångest. Jag måste lyckas, måste åstadkomma någonting, måste ha något att kämpa med, sysselsättning, sysselsättning, sysselsättning…

Jag var alldeles nyligen i Bukarest och de första dagarna nöjt jag av att gå runt och utforska staden, äta, dricka och bara ha det bra. Men sedan mådde jag allt sämre och efter en vecka var jag totalt i botten och låg på hotellrummet hela dagarna på slutet. Jag hade försökt att åka på organiserade utflykter till vinodlingar o.d. men jag har inte hunnit anpassa mig till det nya att allting nu är på internet och att jag inte kan träffa dem som arrangerar öga mot öga och boka – ytterligare ett problem: att anpassa sig när det skett förändringar i hur saker fungerar! (Det är inte enda anledningen till att jag mådde allt sämre, men en av dem.)

Vad tråkigt att höra att du mådde dåligt i Bukarest! Men det lät som att du hann se mycket av staden under de första dagarna i alla fall.

Många är nog som du! Det är rätt ovanligt att aldrig vara rastlös, och det är på gott och ont. Fördelen är att jag aldrig har tråkigt när jag är ensam hemma, men nackdelen är att jag väldigt ofta känner mig överstimulerad.

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *