Kategorier
Arbete och sjukersättning

Därför efterlyser jag hårdare kontroller av lönebidraget

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Vi som har autism och andra funktionsnedsättningar kan behöva anpassningar i arbetslivet. Men hur mycket anpassningar vi får beror i mångt och mycket på arbetsgivarens möjligheter för att genomföra dessa men även på hens motivation och flexibilitet. I lönebidragsbeslutet från Arbetsförmedlingen står det nämligen sällan exakt hur mycket vi anpassningar vi kommer att få. Istället kan det stå diffust att vi får en anpassad arbetssituation. Det specificeras förvisso vilka typer av anpassningar vi har rätt till, men det som inte alltid framgår är omfattningen.

En diagnos säger inte mycket

Ett problem är, så som jag ser det, att Arbetsförmedlingen ofta bara verkar gå efter diagnosen vid lönebidragsbeslut istället för specialbehovens och svårigheternas omfattning. Det ska inte vara så, men ändå är det ofta så i praktiken! Ett problem i sammanhanget är att okunskapen hos de som sysslar med npf-utredningar har lett till överdiagnostisering av autism (och även till viss underdiagnostisering) vilket innebär att någon som får diagnosen autism nivå 1 hos en klinik kanske inte skulle få någon diagnos alls på en annan. Det är bland annat detta som leder till att det kan finnas enormt stora skillnader vad gäller svårigheter och behov mellan två personer som exempelvis har diagnosen autism nivå 1.

Har mycket stora behov

Jag fick i början av 2000-talet diagnosen Aspergers syndrom, men jag utgår från att jag skulle fått diagnosen autism nivå 1 om jag hade gjort en utredning idag. Och jag tillhör de som har mycket stora anpassningsbehov i arbetslivet. Jag har väldigt svårt för möten och sociala tillställningar, och varje gång det anordnas sådana av koncernen måste jag ta upp det och förhandla om det är obligatoriskt för mig att delta eller inte. Om det är obligatoriskt, hur länge måste jag vara med? Många av sådana tillställningar är heldagar och jag mår dåligt bara efter ett par timmar. Om jag måste delta, får jag göra det digitalt hemifrån? Eller finns det en chans att jag får skippa tillställningen helt? Ibland får jag skippa helt, men andra gånger kommer vi överens om digitalt deltagande eller att jag deltar en halvdag.

Min arbetssituation anpassas

Därutöver har vi veckomöten varje måndag, och vi har kommit överens om att jag till skillnad från mina kollegor väldigt ofta deltar i dessa digitalt. Vidare har det bestämts att jag vid digitalt deltagande inte måste ha webbkameran på samt att jag inte behöver stanna hela de 3,5 timmarna varje gång om det inte är nödvändigt. Ibland har vi också lekt lekar eller lagt pussel tillsammans på mötena, och de gånger får jag skippa dessa aktiviteter helt. Jag vill inte heller vara med på diskussionsövningar, och därför får jag skippa dem och fundera på diskussionsfrågorna enskilt. På fysiska möten sitter jag inte vid bordet tillsammans med de andra utan i en fåtölj i ett hörn.

Kräver mycket av chefen och kollegorna

Ja, listan på mina specialbehov kan göras lång! Jag behöver med andra ord mycket omfattande anpassningar, och varje gång vi ska genomföra någon aktivitet måste chefen och mina kollegor ta ställning till frågan: ”Men Paula då? Vad ska hon göra under tiden?” Jag deltar aldrig i Afterworks och stannar aldrig på arbetsplatsens möten och tillställningar längre än absolut nödvändigt. Ingen har klagat, men jag känner att det inte är mer än rätt att min arbetsgivare får ett stort lönebidragsbelopp från Arbetsförmedlingen för att kompensera för alla dessa anpassningar. Jag är ju en ”krävande” anställd.

Alla autister har inte lika stora behov

Jag vet att det finns autister som inte kräver lika mycket som jag. Autister som kan tänka sig att bidra till det sociala genom att delta i Afterworks, gemensamma diskussioner och lekar och som kan tänka sig att ha webbkameran på under mötena och till och med delta i fysiska möten varje vecka. Det finns autister som kan tänka sig att följa med utomlands när gemensamma resor anordnas (när hela koncernen skulle till Prag fick jag tillåtelse att stanna hemma, men sedan kom pandemin vilket slutade med att ingen åkte). Autister som med andra ord inte behöver lika omfattande anpassningar som jag.

Efterlyser hårdare kontroller

Om autister som bara kräver hälften så mycket anpassningar som jag får samma lönebidragsbelopp som jag enkom på basis av diagnosen hotas arbetssituationen för sådana som jag. Arbetsgivare är ju självklart mer villiga att anställa personer som de får fullt lönebidrag för utan att behöva anpassa arbetsplatsen särskilt mycket (tänk vilken dröm för arbetsgivarna!) än för de som också får ett fullt lönebidragsbelopp men kräver väldigt mycket. Nu har jag turen att ha en förstående arbetsgivare så jag är inte särskilt rädd för min egen del, men andra autister med stort specialbehov kan råka illa ut och i värsta fall aldrig ens bli anställda. Därför efterlyser jag hårdare kontroller på lönebidragsbeloppen samt utredningar om omfattningen av de anpassningar som genomförs för varje lönebidragsanställd!

Gillar du inlägget? Snälla, dela i så fall det på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Köp min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, Instagram, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

21 svar på ”Därför efterlyser jag hårdare kontroller av lönebidraget”

Personer som har varit arbetslösa länge kan kanske ha svårt att få ett arbete även om de egentligen inte behöver ha några anpassningar. Så då kan kanske lönebidrag ändå vara nödvändigt för att de ska få en anställning och sedan kan det kanske vara svårt att bli av med det även om arbetsgivaren ser att den anställde klarar arbetet utan anpassningar.

Jag håller med dig om att det är nödvändigt att ekonomisk ersättning betalas ut till arbetsgivare för att anställa någon som inte behöver anpassningar men däremot har stått länge utanför arbetslivet. Men dessa personer får inte lönebidragsanställningar utan introduktionsjobb:

https://arbetsformedlingen.se/for-arbetsgivare/anstallningsstod/stod-nar-en-person-varit-arbetslos-lange-eller-ar-nyanland/introduktionsjobb#/introduktionsjobb

Vid introduktionsjobb kan arbetsgivaren få ersättning upp till 12 månader, och därefter går anställningen över till en vanlig anställning. Lönebidrag är istället endast till för personer som har nedsatt arbetsförmåga, d v s är i behov av anpassningar, och lönebidraget betalas ut så länge den nedsatta arbetsförmågan kvarstår:

https://arbetsformedlingen.se/for-arbetssokande/extra-stod/stod-a-o/lonebidrag

Det är inte svårt att bli av med lönebidraget eftersom Arbetsförmedlingen stämmer av med jämna mellanrum hur det går. Om arbetsgivaren ser att den anställde klarar av arbetet utan anpassningar är hen skyldig att omedelbart meddela detta till Arbetsförmedlingen så att lönebidraget kan dras in. Däremot finns det arbetsgivare som missbrukar systemet, d v s begär fortsatt lönebidrag för en anställd trots att denne inte behöver stora anpassningar, och det är här jag efterlyser hårdare kontroller.

Svara

Innan jag hade gått ut gymnasiet så fick jag en skada som gjorde att jag inte kunde jobba på många år. Efter att jag blivit bra från skadan så fick jag inga jobb.

När jag gick till en läkare av en annan anledning så skickade hen mig till psykiatrin eftersom jag inte hade något jobb. Där gjorde de en utredning och jag fick diagnosen asperger. Efter att jag fått diagnosen så fick jag en lönebidragsanställning.

Min chef har sagt till arbetsförmedlingen och mig att de aldrig har märkt att jag behöver några anpassningar. Ändå fortsätter jag att få lönebidrag.

Under utredning så fick jag komma till sjukhuset och laga mat, men de sade aldrig varför. Efteråt har jag fått veta att det var för att de skulle bedöma min arbetsförmåga. Hade jag vetat det jag agerat annorlunda och jobbat snabbare. Det kan kanske ha bidragit till att de trodde att min arbetsförmåga var nedsatt.

Arbetstempot är inte alltid jättehögt på det arbete jag har så det kanske kan vara en orsak till lönebidraget. När jag sagt till arbetsförmedlingen att jag tänkt söka andra jobb så har de sagt att jag ändå skulle få lönebidrag.

Det hade nog varit bättre om jag hade fått ett introduktionsjobb istället för att ha skickats till psykiatrin.

Det är mycket märkligt att du får lönebidrag trots att du inte behöver några anpassningar. Om arbetet har ett lågt tempo för alla anställda, även dina kollegor, ju inte ens ditt arbete anpassat.

Jag har aldrig varit med om att Arbetsförmedlingen skulle vägra sluta betala lönebidrag utan deras målsättning är ju att arbetstagaren i längden ska klara av sitt arbete utan lönebidrag! Av ditt lönebidragsbeslut ska det dessutom framgå vilka anpassningar du får p.g.a. lönebidraget! Om du skulle ha lägre arbetstempo än dina kollegor skulle det t.ex. kunna vara en sådan anpassning.

Om du inte längre vill ha en lönebidragsanställning kan du ju säga upp din nuvarande anställning och söka ett vanligt jobb på egen hand utan Arbetsförmedlingens inblandning. Arbetsförmedlingen kommer aldrig betala lönebidrag till din nya arbetsgivare om du har hittat jobbet på egen hand och kommit överens om villkoren med arbetsgivaren utan Arbetsförmedlingens inblandning.

Svara

Arbetstempot är högt ibland. När vi inte har så mycket att göra blir det lägre. Jag har sökt många jobb men aldrig fått något. Det är mest personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden som jobbar där jag jobbar, så det är kanske anpassat för alla.

Min förra arbetsförmedlare trodde kanske inte att jag skulle klara ett vanligt arbete och att jag därför måste ha lönebidrag.

I lönebidragsbeslutet står det att jag ska undvika stress och ha en tydlig veckoplanering, varför vet jag inte det var kanske arbetsterapeuten som kom fram till det.

Under utredning fick jag göra tester. En del resultat var klart över medel andra lite under medel. Jag tror att jag kunde ha gjort bättre ifrån mig på snabbhetsdelen om jag förstått att det kunde få dem att anse att jag har nedsatt arbetsförmåga. Jag trodde bara att det gällde att undvika att få ett resultat som var onormalt dåligt.

Psykologen verkade tycka att jag skulle ha läst en utbildning när jag inte kunde jobba, men jag tror inte att det finns något akademiskt yrke som passar mig och vågade därför inte söka någon utbildning. Jag visste inte heller om skadan skulle bli bra så en utbildning som lett till ett fysiskt arbete var inte heller aktuellt. Jag var kanske för otydlig så hen trodde kanske att jag inte visste vad jag ville.

Om du jobbar på en arbetsplats där det endast arbetar människor med svårigheter i att komma in på arbetsmarknaden är nog arbetsplatsen anpassad för alla och kraven är lägre. Om du inte längre anser dig vara i behov av dessa anpassningar kan du ta upp det med Arbetsförmedlingen. Jag vet inte vad du sökt för jobb, men det finns många branscher som skriker efter personal, t.ex. vården.

Du kan ju be Arbetsförmedlingen att få provjobba på en arbetsplats utan anpassningar så kommer de i så fall se hur det går! Om du har fått provjobba på ett ställe och du har fått ”bevisa” att du klarar av jobbet kommer arbetsgivaren och Arbetsförmedlingen märka att du inte behöver anpassningar och lönebidraget kan dras in. Även din nuvarande arbetsgivare kan intyga vid behov att du klarar av ett arbete utan anpassningar!

Jag har själv gjort en arbetsförmågebedömning där jag fick baka i mottagningens kök, men när jag gjorde det ville de inte att jag skulle anstränga mig och jobba så snabbt som möjligt utan meningen var att man skulle vara avslappnad och jobba i den takt som passade en. De tittade mest på hur effektiv man var med planeringen och motoriken och inte just på snabbheten. Så var det i alla fall när jag gjorde testet!

Jag tycker att det är klokt att du inte läste en akademisk utbildning eftersom du var osäker på om det skulle passa dig. Man blir annars skuldsatt i onödan med CSN-lån. Däremot finns det ju akademiska utbildningar som leder till yrken, t.ex. socionom, lärare eller civilingenjör, men om man är osäker på vad man vill bli kan det vara klokt att avvakta lite eller börja jobba direkt. Det går ju också att plugga senare i livet om man skulle vilja det!

Tillägg till min förra kommentar: Jag fick ingen hjälp från arbetsförmedlingen förrän jag hade varit i kontakt med psykiatrin.

Tycker det är konstigt att det ska behövas lönebidrag för att personer inte ska tvingas vara med i ofrivilliga ”sociala” aktiviteter. Det är ju fullkomlig ångest för många även de som inte har diagnos. Få gillar det där förutom de extremt utåtriktade som bara låter rakt ut och gillar att stå i centrum och de säger just ingenting av värde men tror att andra ska orka lyssna. De är snarare en börda för arbetsplatsen. De borde ha lönebidrag. Jag kan vara med när jag orkar men vill inte ha dumma påtryckningar om att jag ska säga något när jag tänker på något annat för att jag tappat tråden pga. allt babbel och försöker vila öronen och om jag slipper kommentarer när jag går och dricker vatten eller för hur jag ser ut eller vad jag säger när jag svarar. Som man frågar får man svar. After work kan jag vara med på om jag får ett glas vin men jag tänker inte leka. Det är också ett väldigt svenskt fenomen att tvångsmässigt ha kick off och inte kunna umgås utan en lek att samlas kring. Gärna efter en presentationsrunda. Ta i hand, säg ditt namn, ta ett glas vin eller läsk om du vill, gå hem när du vill. Prata när du vill eller var tyst. Helt naturligt i andra länder. Sverige…Ibland är det bra med en resa till Berlin eller Italien för att märka att ”här är jag inte alls krävande”. De är de andra som är krävande i det här landet.

På en arbetsplats ska det vara arbetsinsatsen som styr och att en person är normalt artig. Inget mer.

En annan sak är ”hål i CV:t”. Alla människor är fria och vi har full frihet att vara trötta på allt, åka till Afrika eller bygga ett hus på heltid i hur många år som helst. Men sen ska det ifrågasättas vid nästa sökande av tjänst. Va? Har du levt två år utan att arbeta? Det måste sjukdomsförklaras. Det är ett sundhetstecken att vilja göra något annat.

Jag förstår exakt vad du menar och jag har själv haft svårt med sociala aktiviteter. Men jag har fått förklarat för mig att det är en förlust för ett arbetsteam om någon inte deltar i det sociala. Detta eftersom företag inte anställer personal enbart för att utföra arbetet utan det sociala är lika viktigt.

Man bidrar inte till det sociala om man låter bli gemensamma aktiviteter och sociala lekar på arbetsplatserna, och det är det sociala som gör arbetsplatsen trivsam och trevlig. Annars skulle företag kunna låta bli att anställa folk och kunna betala folk per uppdrag, men det är just det sociala som är ”limmet” på arbetsplatsen och gör att teamet kan utföra arbetet på ett effektivt sätt. Om jag föreläser på mina kollegors utbildningar utan att mina kollegor fått lära känna mig ordentligt genom gemensamma aktiviteter (vi är ju ett utbildningsföretag) påverkar det kanske kvaliteten på deras arbetsinsats negativt. Det räcker alltså inte med att man bara gör sina arbetsuppgifter för då får inte företaget tillräckligt mycket valuta för pengarna.

Observera att det jag skrev ovan inte är mina egna åsikter utan det är vad jag har fått förklarat för mig. Jag tycker att det är tråkigt att det är så, men neurotypiker fungerar ju på ett annat sätt. De arbetar inte bara för att tjäna pengar utan för att få mening i sitt liv, och denna mening får de mycket tack vare den sociala gemenskapen med teamet. Tack vare att en arbetsgivare får lönebidrag för att jag inte deltar i det sociala kan jag också bli en attraktiv arbetssökande för företaget kompenseras ekonomiskt för ”förlusten”. Eftersom jag inte är neurotypiker kommer jag aldrig förstå fullt ut varför det är så, men jag har accepterat det och är tacksam för att lönebidraget finns.

Jag har själv alltid tyckt att det är väldigt komiskt att man sjukdomsförklaras om man i flera års tid levt ett meningsfullt liv utan arbete och har en förmåga att hitta på roliga och meningsfulla aktiviteter på egen hand utan samhällets inblandning. Det ser som ett sjukdomstecken i detta samhälle men borde, precis som du skriver, vara ett sundhetstecken!

Svara

Det där är bara en grej NTs säger för att slippa konkurrera på ett rättvist sätt emot oss förstås. Kan man inte konkurrera på kompetens, då kan man konkurrera med att hålla på med massa fifflel socialt.

Jag tror att det sociala är väldigt viktigt för många NT:s! Om teamkänslan saknas mår många av dem psykiskt dåligt. Jag upplever mig inte heller mer kompetent än mina kollegor trots att jag har autism och de inte har det. Jag har självklart kompetens om mitt eget liv, men däremot anser jag inte mig vara mer kompetent som utbildare än de!

Svara

Då kan jag säga att jag är en pedofil som har hög sexlust och mår dåligt om jag inte får knulla alla barn jag tycker är söta. Och får jag inte ligga med barnen ska jag ha statlig ersättning för att jag mår psykiskt dåligt annars.

Nä det är absurt. Lönebidrag är en sak om det går för att kompensera för nedsatt arbetsförmåga men företag ska inte ha massa bidrag för att nån inte vill delta i teamlekar. Det är absurt.

Titta, jag själv ligger mellan aktivitetsersättning och sjukersättning, jag har minst 140 i IQ, min pappa är pensionerad fysiker och bland de bästa inom sitt specialområde.
————————————————————-
Jag förstår att du inte förstår fullt ut, men om du som jag har kunskap inom evolutionspsykologi så är det rätt uppenbart bara du vill erkänna det för dig själv. (alltså bara om du har de förkunskaperna, jag vill absolut inte insinuera att du är knäpp). Eller så är du kanske en människa som bara vill tro det bästa om folk. Jag förstår dig då jag tänkte så förut men har blivit mycket mer cynisk nu med åren.

Det är en manipulationsteknik för att:
1. Få bidrag av staten
2. Behöva jobba mindre och tramsa mer på jobbet för att du tar bort dina konkurrenter på ett orättfärdigt sätt, i längden en gruppevolutionär strategi för att få mer resurser för mindre arbete.

Men främst 2.

Observera att detta inte behöver vara något medvetet i alla situationer. Vissa bakterier ägnar sig åt liknande strategier men de har inget medvetande alls (i små grupper kan de vara snälla men de skickar signaler till varandra, är det tillräcklig stor omfattning går alla till attack samtidigt, och ger dig tex en hjärnhinneinflammation) Det är en biologisk instinkt.

På sikt så är det beteendet dock skadligt för bakterien själv, eftersom deras värd dör, och då även dem.

Samma sak händer med NTs och autister, på sikt så försvagas Sverige (och västvärldens) konkurrenskraft av detta beteende. Även om man stävjar det genom att etablera västerländsk dominans överallt så försvagar det människans livsposition kontra annat liv på jorden (och eventuellt utomjordiskt liv).

Problemet är att de flesta människor ser ekonomi som ett nollsummespel, iaf instinktivt. Men det behöver givetvis inte vara så, om du tex betalar mig för att fixa ett gammalt spel (som inte brukar funka på moderna datorer utan en hel del pillande), så kan borde du och jag tjäna på det, jag får mer kunskap och pengar, du får spela ditt spel. Win-win
Och staten som får skatteintäkter förstås, vilket också är bra

Det är därför jag är emot det här med att sitta och klaga på ”relativ fattigdom” för folk med sjuk- och aktivitetsersättning som många funktionshinderorganisationer gör. Om alla får 2000 i lönehöjning nästa år gör det inte dig fattigare bara för att den procentuella skillnaden ökar.

De flesta NTs, speciellt fascistbönderna, tänker dock bara ur det kortsiktiga perspektivet och ser att de kan ta en fördel, så gör de det.

Oftast är det precis samma personer som är som argast emot att autister lever på bidrag också.

Men precis som det kan ge en fördel och vara en njutning på kort sikt att äta två chipspåsar och 2 l läsk varje dag, så är det inte en bra idé i längden. Om du inte kan någonting om hälsa, och inte heller är öppen för att lära dig det, varför skulle du sluta äta chips och hinka i dig läsk bara för att någon säger det?

Exakt samma sak gäller här.

————————————————————–

Men om vi bortser från allt mellan de här två strecken:

Det skapar ju otroligt mycket mer lidande för en autist som tvingas leva på socialbidrag för att de inte får jobb än för en NT som får ha sina sociala tramslekar på fritiden istället.

Det förstår alla som läser det här hoppas jag.

Annars kanske vi borde tillåta att män med hög sexlust våldtar en kvinna i månaden för att männen ska få trivas med livet och inte känna sig ensamma.

Den här sista raden var lite ironi då jag ALDRIG tycker det är ok oavsett omständighet, men det är väl egentligen lite av samma koncept.

Och om vi bortser från att våldtäkter är en värre version av samma sak, så finns det egentligen ingen anledning att acceptera det ena men inte det andra.

Jag skulle gärna vilja debattera emot någon som tycker att status quo är ok och vilja ställa den frågan.

Jag förstår din jämförelse med att ha hög sexlust och vilja ha statlig kompensation för det. Och för mig som autist är det ett logiskt och klockrent resonemang! Men jag tror tyvärr inte att de flesta neurotypiker skulle hålla med utan de skulle troligen hänvisa till att våldtäkter orsakar en stor skada för en mycket stor andel befolkningen (en väsentlig andel av befolkningen är trots allt kvinnor och barn) att det därför är en självklarhet att alla ska avhålla sig från att våldta andra människor (och självklart kan ju även män bli våldtagna, jag tog bara kvinnor och barn som ett exempel!).

Däremot skulle många anse att en stor andel av Sveriges anställda ”lider” om en person på deras företag vägrar bidra till det sociala på arbetsplatsen. Företagsklimatet på deras företag drabbas negativt av brist på gemenskap anser många, och därför tycker de nog att de är högst rimligt att begära ekonomisk kompensation (=lönebidrag) från staten för att anställa en person som inte kan bidra. De skulle ju annars kunna anställa någon annan som också gör ett lika bra arbete som autisten (långt ifrån alla autister är intelligenta genier som klarar av arbetsuppgifter bättre än neurotypiker!) och som också bidrar till det sociala!

Jag är som sagt kluven till detta: i min värld borde det inte vara en stor anpassning från neurotypikernas sida att förstå att autisten inte vill delta i sociala lekar och att företagsklimatet inte skulle behöva drabbas negativt om de ändrade på sin attityd. Men när jag framfört detta har jag fått höra från neurotypiker att jag saknar empati p.g.a. att jag har autism eftersom jag inte förstår vilken stor uppoffring detta är från deras sida. Och jag har sett det som ett intressant resonemang för jag har alltid ansett att det är neurotypikerna som saknar empati eftersom de inte förstår varför en autist inte kan ”offra sig” och delta i deras lekar.

Men jag tycker att det är lönlöst att diskutera vem det egentligen är som saknar empati för jag och många andra som verkligen hatar grupplekar tycker att det är orimligt att begära av en autist (eller av introvert neurotypiker) att delta i grupplekar. Jag kommer samtidigt aldrig någonsin att kunna förstå fullt ut varför det ses som en stor uppoffring från neurotypikernas sida att acceptera att en medarbetare inte deltar i dessa typer av lekar, men brist på gemenskap är tydligen en stor grej för dem. Många neurotypiker som inte hatar grupplekar lika mycket som jag tycker istället att det är jag som saknar empati och inlevelseförmåga och att det inte borde vara en stor uppoffring från min sida att delta i grupplekarna ibland för att hela företaget ska må bra, och att jag borde tänka på gruppen (de är trots att väldigt många!) istället för att alltid sätta mina egna behov i främsta rummet. Många neurotypiker kommer aldrig kunna sätta sig in i hur jag har det! Då vi inte kan förstå varandra har jag sett lönebidrag som en bra lösning för att alla ska vara nöjda!

Jag har själv haft diskussion om detta på en arbetsplats och fått förklarat för mig att ett företag anställer människor för att bidra till det sociala och inte bara för att utföra arbetsuppgifterna. Skulle arbetsuppgifterna anses vara centrala skulle företagen lika kunna ta in folk och betala dem arvode per uppdrag. Det sociala är alltså en ”morot” för företagen att gå med på att betala fasta månadslöner till anställda för de får på så vis in personer som både utför arbetsuppgifterna och bidrar till det sociala (och jag är inte bättre på att utföra arbetsuppgifterna än vad mina neurotypiska kollegor är).

Jag har som autist mycket svårt att ta in detta, och jag kommer såklart alltid ställa mig skeptisk till det. Att jag skriver detta här på bloggen betyder alltså inte att det är mina egna åsikter utan jag återger bara vad jag fått förklarat för mig. Och som autismföreläsare måste jag jobba för att kunna ta in andra perspektiv om jag vill åstadkomma en förändring. Skulle jag börja anklaga neurotypikerna för diskriminering och brist på empati skulle de bara inta försvarsställning och försvara sin ståndpunkt. Därför tycker jag att det är viktigt med debatt och öppen diskussion!

För att återgå till våldtäktsdiskussionen: egentligen är våldtäkter och sexuella trakasserier en sjuk jämförelse, men jag har vid vissa enstaka tillfällen blivit tafsad av främmande män i rulltrappan när de tafsat på min rumpa bakifrån. Det är självklart absolut inte okej och det är en kriminell handling jag blivit utsatt för, men faktum är att jag mått betydligt sämre av påtvingad inkludering och delaktighet i skolan och på arbetsplatserna (t.ex. just grupplekar) än vad jag mått av dessa typer av sexuella trakasserier. Men ändå förväntas det att jag ska behöva prata med en psykolog om de sexuella trakasserierna, men om jag istället förklarar att jag behöver terapi för att bearbeta trauman p.g.a. grupplekarna får jag inte alls förståelse och empati utan blir bara ifrågasatt! Som sagt är det en sjuk jämförelse för jag tycker aldrig att sexuella trakasserier är okej och jag vill självklart inte bli tafsad, men jag blir ändå ledsen över bristen på förståelse för hur dåligt man kan må av att tvingas utsätta sig för grupplekar mot sin vilja. Det är därför jag tycker att din våldtäktsjämförelse var klockren även om jag inte tror att människorna kommer att förstå poängen med jämförelsen.

Detta kanske är fel tråd att nämna det, men jag vet inte om det är bra att posta i gamla inlägg som ingen ser heller… Tills du säger nåt annat gör jag så här iaf:

Jag tänker att med tanke på hur det går i och med nya regeringen så är det väldigt synd att vi inte bildade ett eget land innan, början på 90-talet hade nog varit perfekt, precis efter kalla kriget så att ingen stormakt skulle ha brytt sig så mycket.

Även en liten mikrostat hade räckt, just för att vi hade kunnat använda det som hållhake i Sveriges pågående NATO-ansökan.

Säg att vi kräver att man ändrar arbetsmarknadsbegreppet i sjuk- och aktivitetsersättning om Sverige har ett seriöst intresse av att gå med i NATO. Samt kanske även gör vissa andra reformer (som blir för långa att lista i detta inlägg).

Säg vad du vill om Erdogan men jag hade nog hållt med honom om att jag är mer öppen för att släppa in Finland än Sverige (ifall jag var ledaren/parlamentesledamot i ett självständigt land för oss neanderthalare).

Angående det här med yttrandefrihet och att bränna koraner (för er som inte hänger med i nyheterna så är det en anledning till att Turkiet inte vill släppa in Sverige i NATO) så är ju detta en intressant synvinkel på det:

Jag är själv av synpunkten att våra diskrimineringslagar är kontraproduktiva i många fall, när det kommer till autisters rättigheter. Om jag tex startar ett IT-företag och säger nåt kränkande kan jag få betala skyhöga skadestånd (högre än pedofiler). Det räcker med att jag kallar en uppriktigt jobbig medarbetare för tex dum sl*mpa. Ok man kan tycka det är otrevligt men jag personligen funkar ofta för att jag ska kunna ”kyla ner mig” utan en så kallad meltdown. Och vill jag ha den nischen att jag är lite otrevligare än vanligt men gör saker med väldigt hög kvalité, och dessutom prisvärt, då borde jag få ha det tycker jag personligen.

Men gör jag det kan jag få betala flera hundratusen i skadestånd.

Om jag däremot med ENDA SYFTE att provocera maximalt antal människor i världen ställer mig och bränner en koran mitt i Stockholm så är det ”yttrandefrihet”.

Jag vill bara peka på motsägelsen här.

Det senare exemplet gör ofantligt mycket mer skada än det förra. Det är trots det enligt våra politiker en absolut rättighet oavsett konsekvenser det ger.

Det går att posta kommentarer även under gamla blogginlägg eftersom de syns för alla under fliken ”Senaste kommentarer”! Men det spelar ingen roll! 🙂

Jag är för diskrimineringslagen och för brottsbalkens bestämmelse ”hets mot folkgrupp” eftersom jag inte tycker att det är okej att säga vad man vill om vilken grupp som helst. Däremot tycker jag att det är anmärkningsvärt att det är tillåtet att bränna en koran offentligt eftersom det får allvarliga utrikespolitiska konsekvenser och orsakar störningar. Sverige riskerar att bli ett mål för terrordåd p.g.a. detta! Finland har liksom Sverige yttrandefrihet, men ändå är det förbjudet i Finland att bränna en religiös skrift offentligt.

Svara

Jag är ganska starkt emot diskrimineringslagen men jag är betydligt mer positiv till bestämmelsen om ”hets mot folkgrupp”. Dock omfattas inte funktionsnedsatta (som är den mest utsatta gruppen i Sverige) av HMF-lagen vilket jag tycker gör lagen motsägelsefull.

Diskrimineringslagen har bara gjort autister mer utsatta på arbetsmarknaden. Företag väljer bort autister just för att de kan bli stämda på hundratusentals kronor ifall vi beter oss på nåt sätt som uppfattas ”kränkande” emot en kund.
Så för att undvika det anställer företag HR-personal som gör allt de kan för att sålla bort folk som inte är normala vid intervjuer (för att förebygga stämningar)

Sen skyddar dock diskrimineringslagen oss också (iaf i teorin). Men enligt mig gör den ändå mer skada än nytta.

Ifall inte DO (diskrimineringsombudsmannen) ställer upp på din sida (vilket bara sker i ett fåtal fall för att skapa rättspraxis) så måste du själv betala för advokat + även motpartens rättegångskostnader om du förlorar.

Och vem är DO då? Jo precis, en NT. Och hen kommer såklart välja sin grupps sida i 9 fall av 10 om inte oftare. Och hur ska en autist som är utförsäkrad ha råd med egen advokat? Om du så skulle leva på nudlar för att spara ihop till en så blir bara ditt socbidrag sänkt månaden efter.

Ett falskt skydd är mycket farligare än att inte ha nåt skydd alls.

Själv är jag inte emot diskrimineringslagen, och jag tror också att DO är objektiv trots att DO förmodligen är NT. Jag tror inte att det finns någon skarp gräns mellan autister och NT:S, och jag tror inte att DO ställer sig på någons sida. Det finns dessutom flera fall där DO drivit ett ärende till domstol och vunnit så jag har svårt att tänka mig att DO skulle diskriminera personer med funktionsnedsättning. Men tyvärr har ju DO ingen möjlighet att ta sig an alla ärenden som anmäls utan det DO vill är att åstadkomma prejudikat.

Om det finns en risk för att en autist beter sig kränkande mot en kund och uppträder på ett sätt som kan klassas som hets mot folkgrupp (t.e.x genom att förolämpa någon baserad på dennes kön, sexuella läggning, etnicitet etc) passar autisten enligt mig inte för detta jobb! Däremot är det inte sagt att autisten inte kan ha andra arbetsuppgifter, men min arbetsgivare skulle knappast ha anställt mig som föreläsare om jag hade förolämpat åhörarna på mina föreläsningar p.g.a. t.ex. deras etnicitet. Eller om jag hade förolämpat mina kollegor på detta sätt för den delen. Så som jag ser det skulle detta göra mig olämplig som föreläsare. Jag tycker inte att omgivningen ska behöva acceptera förolämpningar och hets mot folkgrupp oavsett vad personen har för diagnos, och jag hade själv inte heller tolererat detta beteende från någon.

Jag håller med dig om att personer med funktionsnedsättning borde omfattas av bestämmelsen ”hets mot folkgrupp”.

Svara

Grejen är att en lag som inte i praktiken går att upprätthålla (en utförsäkrad autist som diskrimineras kommer inte ha råd med advokat), är farligare än att inte ha nåt skydd alls.

Det är stor skillnad på att jobba som föreläsare och inom tex IT också. Skulle folk som beter sig kränkande emot kunder/medarbetare aldrig ha fått jobbat, då hade vi inte haft den tekniken vi har idag. Jag hade inte kunnat sitta i en helt annan del av landet och skriva meddelanden som du kunde läsa, som gick över internet på någon sekund.

Det är inte bara skillnad på olika arbetstyper, utan även på att säga en elak sak inför ett par personer för att avreagera sig, och att uppvigla till hat vid ett torg för att man vill sprida hat.

Grejen är också att själva faktumet att lagen (och motsvarigheter i andra länder) existerar gör så att färre personer vågar anställa autister och andra som anses som ”socialt udda” just av den anledningen. Just för att de kan bli stämda.

Lagarna bidrar också till att skapa en feminiserad kultur på arbetsplatser, vilket gör det svårare för autister. Både manliga och kvinnliga autister har en mer manlig hjärna i vissa avseenden.

Den här grejen med social aktiviteter ett exempel på saker som är värre på mer feminiserade arbetsplatser.

Jag vill bara säga också att jag har läst mycket av din blogg innan jag började kommentera, Paula. Bland annat om saker du föredrar med Islam/Algeriets kultur, jag har tänkt på det och det har flera fördelar.

Jag vet att om jag hade varit kvinna så hade jag nog valt att ha på mig en slöja/sjal, för att mer bli sedd som den person jag är, inte det utseende jag har.

Islam är intressant för att en hel del problem vi har i det moderna samhället hade det löst.

Jag håller med dig om att det är en annan sak att jobba som föreläsare än att jobba inom IT. Jag vet dock inte om de som uppfunnit IT verkligen har uppträtt kränkande emot kunder och medarbetare. Jag har träffat många autister och majoriteten av dem har varit artiga och aldrig uppträtt kränkande utan tvärtom har det varit neurotypiker som betett sig kränkande mot autister.

Jag vill inte heller uttala mig om hur pass stor/liten andel autister det är som uppträder kränkande mot kollegor och medarbetare och om många av de som uppfunnit dagens teknik har varit autister för jag har ingen koll på siffrorna. Därför kan jag inte uttala mig om hur det ligger till!

Jag håller också med dig om att det är en annan sak att avreagera sig inför ett par personer än att sprida hat. Men ytterst tror jag att mycket handlar om hur kollegorna/kunderna reagerat när autisten har avreagerat sig, d v s om de har tagit illa vid sig eller inte.

Intressant synpunkt om feminisering av arbetsplatserna! Jag har iofs hört både från män och kvinnor att det är viktigt med en teamkänsla på arbetsplatserna och att allas sociala delaktighet är viktigt för att teamet ska kunna utföra ett bra arbete, men generellt sett är ju kvinnor mer sociala än män. Själv upplever jag definitivt att jag har en manlig hjärna så i mitt fall stämmer nog teorin om extrem manlig hjärna.

Vad gäller slöjan så vet jag att många muslimska kvinnor inte vågar bära den i Sverige eftersom de tyvärr utsätts för väldigt mycket hat och rasism när de gör det. Däremot vågar de vara fria i sina hemländer och tycker att det är skönt att äntligen kunna bära en slöja. Nu pratar jag alltså om gruppen som frivilligt bär slöja! Självklart finns även de som blir direkt eller indirekt tvingade till det, och det är självklart inte okej.

Jag förstår inte, är ditt problem allvarligt talat att ett pytte litet fåtal personer som kanske inte borde få diagnos får lönebidrag? Vet du hur få personer vi pratar om? Att du inte tar din tid och energi och fokuserar på att fler personer ska få lönebidrag istället! Dummaste jag läst helt ärligt.

Vet du ens att man får % baserat just på hur stora anpassningar är baserat på ARBF egen bedömning? Och att ARBF gör egen bedömning om man behöver hjälp och anpassning? Därmed är det två instanser som analyserar. Så en med liten anpassning kanske bara får 10%. En med stor kanske får hela 50%.

För övrigt baserat på det du berättar tycker jag personligen det är lite och att du inte alls behöver stor anpassning i form av lönebidrag.

Jag har inte sett några belägg för att det skulle handla om få personer! Tvärtom har det ofta pratats om att systemet utnyttjas av vissa vilket i sin tur drabbar de som verkligen behöver stora anpassningar. Jag är anställd på en koncern där många av mina kollegor arbetar som arbetskonsulenter, och många av dessa har pratat om vikten av att lönebidraget ej ska utnyttjas. Faktum är att arbetsgivare hellre anställer någon som knappt har en sänkt arbetsförmåga än någon som har en sänkt arbetsförmåga OM lönebidragsbeloppet är exakt samma för dessa två personer. Det är därför jag efterlyser hårdare kontroller av lönebidraget!

Jag anser inte att det är något fel med att ha lönebidrag NÄR bidragsbeslutet faktiskt återspeglar personens verkliga arbetsförmåga. Självklart vet jag att man kan få 30% lönebidrag, 50% lönebidrag och så vidare. Och så länge systemet ej missbrukas och Arbetsförmedlingen genomför en noggrann utredning och kartläggning är ju allt som det ska! Självklart anser jag att alla som faktiskt har en sänkt arbetsförmåga ska få lönebidrag, och jag har inte antytt något annat i blogginlägget.

Jag behöver väldigt stora anpassningar. Jag är inte alls lika produktiv som mina kollegor (vilket jag nog inte nämnde i blogginlägget utan nämnde bara exempel på anpassningar jag får), och min arbetsgivare skulle gå back ekonomiskt av att ha mig som anställd utan lönebidraget. Jag har alltså en sänkt arbetsförmåga. Med detta sagt får inte min arbetsgivare det högsta lönebidragsbeloppet för att ha mig som anställd utan ett lite lägre belopp.

Svara

Lämna ett svar till Snö Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *