Kategorier
Asperger och andra diagnoser

Därför måste inte alla med ADHD vara hyperaktiva

Det var 2003 som jag fick mina diagnoser Aspergers syndrom och ADD. Det finns ofta mycket förvirring kring ADD och många påstår diagnosen vara föråldrad. Själv har jag ibland börjat säga att det är ADHD jag har och förklarat saken lite närmare. På det sättet undviker jag förvirring.

Skillnaden på ADHD och ADD?

På den tiden jag fick min diagnos användes begreppet ADD flitigt av många i folkmun. Men ju fler läkare jag träffade, desto fler började kalla min diagnos för ADHD.

När många läkare skrev i sina utlåtanden att jag hade ADHD, rättade jag dem och förklarade att det var ADD jag hade, inte ADHD, eftersom jag saknade hyperaktiviteten. Men jag fick till svar att både ADHD och ADD nuförtiden brukar gå in under diagnosbegreppet ADHD. Själv var jag mycket förvirrad och undrade vad det var för diagnos jag hade egentligen.

Det finns tre olika subtyper av ADHD

När jag läste den senaste och reviderade upplagan av Christopher Gillbergs bok Ett barn i varje klass: om ADHD och DAMP, fick jag en förklaring. Gillberg förklarar i boken att begreppet ADD användes förr i tiden men att allt numera går under paraplybegreppet ADHD om man ska utgå ifrån DSM.

Det finns tre typer av ADHD: ADHD dominerad av uppmärksamhetsbrist, ADHD dominerad av såväl överaktivitet som bristande impulsivitetskontroll och en kombinerad form. Därför gör jag inte fel om jag kallar min diagnos för ADHD. Alla dessa typer av ADHD finns att läsa om i vår nuvarande diagnosmanual DSM-5.

ADD syftar på den första subtypen

När man talar om ADD, syftar man på den förstnämnda subtypen, det vill säga ADHD:n dominerad av uppmärksamhetsbristen. Och det är alltså den formen jag har! Jag är extremt hypoaktiv, det vill säga underaktiv, men disträ och har svårt för att hålla uppmärksamheten inför uppgifter som inte intresserar mig. Jag kan bli mycket stressad av hyperaktivitet eftersom jag behöver planera och ta det lugnt, och jag mår dåligt av impulsivitet.

En impulsiv ADHD-person kan tvärtom bli stressad, irriterad och uttråkad i mitt sällskap eftersom jag absolut inte vill ta dagen som den kommer utan jag måste alltid planera framåt!

Den kombinerade formen brukar associeras till ADHD

I folkmun brukar den tredje gruppen, det vill säga den kombinerade formen, associeras mest med ADHD: det vill säga personer som både har en upppmärksamhetsstörning och är överaktiva och impulsiva. Men för att få diagnosen ADHD räcker det alltså med att endast ha en uppmärksamhetsstörning utan hyperaktivitet och impulsivitet, och man kan också vara överaktiv och impulsiv utan att ha svårt med uppmärksamheten. Alla med ADHD är därmed inte överaktiva och impulsiva, och alla har inte en uppmärksamhetsstörning!

Det är irrelevant för mig vad min diagnos heter

Dock gillar jag inte att fastna för vad olika diagnoser heter, och jag anser inte heller att det är speciellt intressant. Det är nämligen totalt irrelevant för mig om min diagnos kallas för ADHD, ADD eller något annat utan det viktiga är att jag blir förstådd och får det stöd jag behöver! Därför fokuserar jag aldrig på sådana här detaljer på mina föreläsningar utan jag fokuserar endast på förståelse och bemötande.

Blir orolig om åhörarna fastnar för diagnosbegreppen

Om åhörarna på mina föreläsningar fastnar alltför mycket för detaljer kring de exakta skillnaderna mellan diagnosbegreppen ADHD och ADD och vilken diagnosmanual som säger vad men inte diskuterar något annat kring föreläsningen, blir jag lite orolig: då börjar jag fundera på om de tagit in vilka saker som är viktiga att ta hänsyn till när det gäller empati, strategier och bemötande (även om det såklart är intressant att diskutera diagnosbegreppen också)!

Det är nämligen förståelsen som är huvudsyftet med mina föreläsningar, inte att debattera om diagnoserna borde kallas för autismspektrumtillstånd eller Aspergers syndrom, eller ADHD eller ADD, och om det är ICD eller DSM som borde vara mest korrekt!

Dela: