Sluta fråga hur farligt det är för mig att exponeras

På grund av min autism har jag vissa specialbehov och mår dåligt av vissa sammanhang som jag utsätts för i det dagliga livet. För ett tag sedan skrev jag ett inlägg där jag förklarade att jag mår dåligt av gruppövningar och grupparbeten men även många sociala tillställningar. För enkelhetens skull kommer jag använda grupparbeten som ett exempel, men grupparbeten kan bytas ut mot vad som helst som vi autister kan ha svårt för, t.ex. jobbiga sinnesintryck eller oförutsedda förändringar eller varför inte ett släktkalas. Det är alltså inte specifikt grupparbeten som frågan handlar om utan om förväntan om att vi ska exponeras för en påfrestning.

Vissa byggnader är rullstolsanpassade

”Men hur farligt är det för dig att exponeras vid ett enda tillfälle?”, är en fråga jag ibland förväntas svara på men det är omöjligt för mig att uttala mig om saken! Hur ska jag liksom veta i förväg vad jag kommer att exponeras för exakt? En rullstolsburen person kan inte heller veta i förväg om hen kommer att klara av att beträda en byggnad om hen inte sett byggnaden innan och inte har någon aning om ifall byggnaden har rullstolsramper och hissar. Förra gången kan hen ha besökt med byggnad med rullstolsramper, men det är ingen garanti för att nästa byggnad också kommer att ha det!

Vad kommer jag att utsättas för?

Faktum är att alla grupparbeten kan se olika ut precis som byggnader kan göra det. Inget grupparbete är det andra likt. Hur länge kommer grupparbetet pågå? Tre minuter, en timme eller tre timmar? Vad handlar uppgiften om? Är det något som har med mina specialintressen att göra eller är det ett ämne jag inte fått välja själv och har riktigt svårt för? Vad förväntas vi göra exakt? Diskutera, skriva eller skapa något? Jag kan överhuvudtaget inte skapa, jag har mycket dåliga visuomotoriska färdigheter och kunde inte ens teckna och pyssla som barn. Kommer de andra i gruppen att förstå det? Vad kan de om autism överhuvudtaget?

Tidpunkten är viktig

Vilken tid på dagen kommer grupparbetet utföras? Är det sent på dagen kommer jag komma upp i varv vilket kommer att leda till att jag kommer att sova uselt natten efter. Detta är ett stort dilemma: efter exponering skulle jag behöva sova mer än vanligt, inte mindre! Därför är det viktigt för mig att exponeringen sker tidigt på dagen. Att exponeras tidigt på dagen har också en annan fördel: dagen kommer i princip att bli förstörd av exponeringen eftersom jag har en tendens att oroa mig för påfrestningar i förväg. Exponeras jag direkt på morgonen slipper jag oroa mig halva dagen. Någon annan autist kan däremot fungera tvärtom och föredra exponering på kvällstid!

God sömn är avgörande

Hur kommer jag sova natten innan exponeringen? Sömn gör all skillnad i världen, men tyvärr är det bortom min kontroll hur jag kommer att sova. Föreställ dig att du skulle vara en ovan maratonlöpare, ha dålig kondition i allmänhet och dessutom hata motion men ändå tvingas genomföra ett maratonlopp (älskar du däremot idrott och är en van maratonlöpare så får du byta ut maratonloppet mot något du har riktigt svårt för). Visst skulle du må mycket sämre om du tvingades klara av maratonloppet efter en natt med mycket dålig sömn ifall du faktiskt tvingades prestera och springa så snabbt du kunde?

Vet inte svaret

Summa summarum: Ett som är säkert är att jag mår dåligt av påfrestningar men hur dåligt jag kommer att må av en specifik grupparbetsuppgift kan jag inte uttala mig om i förväg. Någon gång när jag har en ovanligt bra dag är det inte omöjligt att jag kommer att klara av påfrestningen utan problem! Om upplägget dessutom råkar vara något som passar mig så ligger obehaget kanske på 3 eller 4 av 10 på skalan vilket är hanterbart. Någon annan gång är det kanske 7 av 10 och vid något annat tillfälle nästan 10 av 10. Sluta fråga mig hur farligt det är för mig att exponeras för en påfrestning för jag har ingen aning!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.