På grund av min autism har jag vissa specialbehov och mår dåligt av vissa sammanhang som jag utsätts för i det dagliga livet. För ett tag sedan skrev jag ett inlägg där jag förklarade att jag mår dåligt av gruppövningar och grupparbeten men även många sociala tillställningar. För enkelhetens skull kommer jag använda grupparbeten som ett exempel, men grupparbeten kan bytas ut mot vad som helst som vi autister kan ha svårt för, t.ex. jobbiga sinnesintryck eller oförutsedda förändringar eller varför inte ett släktkalas. Det är alltså inte specifikt grupparbeten som frågan handlar om utan om förväntan om att vi ska exponeras för en påfrestning.
Vissa byggnader är rullstolsanpassade
”Men hur farligt är det för dig att exponeras vid ett enda tillfälle?”, är en fråga jag ibland förväntas svara på men det är omöjligt för mig att uttala mig om saken! Hur ska jag liksom veta i förväg vad jag kommer att exponeras för exakt? En rullstolsburen person kan inte heller veta i förväg om hen kommer att klara av att beträda en byggnad om hen inte sett byggnaden innan och inte har någon aning om ifall byggnaden har rullstolsramper och hissar. Förra gången kan hen ha besökt med byggnad med rullstolsramper, men det är ingen garanti för att nästa byggnad också kommer att ha det!
Vad kommer jag att utsättas för?
Faktum är att alla grupparbeten kan se olika ut precis som byggnader kan göra det. Inget grupparbete är det andra likt. Hur länge kommer grupparbetet pågå? Tre minuter, en timme eller tre timmar? Vad handlar uppgiften om? Är det något som har med mina specialintressen att göra eller är det ett ämne jag inte fått välja själv och har riktigt svårt för? Vad förväntas vi göra exakt? Diskutera, skriva eller skapa något? Jag kan överhuvudtaget inte skapa, jag har mycket dåliga visuomotoriska färdigheter och kunde inte ens teckna och pyssla som barn. Kommer de andra i gruppen att förstå det? Vad kan de om autism överhuvudtaget?
Tidpunkten är viktig
Vilken tid på dagen kommer grupparbetet utföras? Är det sent på dagen kommer jag komma upp i varv vilket kommer att leda till att jag kommer att sova uselt natten efter. Detta är ett stort dilemma: efter exponering skulle jag behöva sova mer än vanligt, inte mindre! Därför är det viktigt för mig att exponeringen sker tidigt på dagen. Att exponeras tidigt på dagen har också en annan fördel: dagen kommer i princip att bli förstörd av exponeringen eftersom jag har en tendens att oroa mig för påfrestningar i förväg. Exponeras jag direkt på morgonen slipper jag oroa mig halva dagen. Någon annan autist kan däremot fungera tvärtom och föredra exponering på kvällstid!
God sömn är avgörande
Hur kommer jag sova natten innan exponeringen? Sömn gör all skillnad i världen, men tyvärr är det bortom min kontroll hur jag kommer att sova. Föreställ dig att du skulle vara en ovan maratonlöpare, ha dålig kondition i allmänhet och dessutom hata motion men ändå tvingas genomföra ett maratonlopp (älskar du däremot idrott och är en van maratonlöpare så får du byta ut maratonloppet mot något du har riktigt svårt för). Visst skulle du må mycket sämre om du tvingades klara av maratonloppet efter en natt med mycket dålig sömn ifall du faktiskt tvingades prestera och springa så snabbt du kunde?
Vet inte svaret
Summa summarum: Ett som är säkert är att jag mår dåligt av påfrestningar men hur dåligt jag kommer att må av en specifik grupparbetsuppgift kan jag inte uttala mig om i förväg. Någon gång när jag har en ovanligt bra dag är det inte omöjligt att jag kommer att klara av påfrestningen utan problem! Om upplägget dessutom råkar vara något som passar mig så ligger obehaget kanske på 3 eller 4 av 10 på skalan vilket är hanterbart. Någon annan gång är det kanske 7 av 10 och vid något annat tillfälle nästan 10 av 10. Sluta fråga mig hur farligt det är för mig att exponeras för en påfrestning för jag har ingen aning!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Köp min bok
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Senaste svar på alla blogginlägg
Jag har nu träffat en läkare på psykiatrin för en vecka sedan och jag tog upp att jag vill bli…
Varför berättar föräldrarna för sonens flickväns mamma att han har autism eller hade autistiska drag som liten först, istället för…
Har körkort och bil men använder sällan bilen, cyklar hellre , eftersom jag gillar att motionera.Nu bor jag liksom i…
”Jag anser även att kvinnan är biologiskt bättre kallad att ta hand om barnen. Det finns mao såväl ekonomiska som…
Det är sossarna och vänstern som vill att barn ska ut på dagis tidigt och alla kvinnor jobba. Vi konservativa/högerfolk…
Jag älskade dagis. Fanns roliga leksaker där och bra personal. Dock blev jag lite ledsen en gång när jag såg…
Det kan ibland vända sig i magen på mig då och då när jag läser och/eller ser/hör om autister som…
Detta är ett gammalt inlägg men det är så bra och jätteviktigt 😀 Hoppas fler läser detta nu efter att…
Vad bra att du och din syster kunde gå till dagmamma! Jag växte upp i Finland, och även där lämnade…
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! Vad bra att din närstående fick rätt diagnos till slut…
4 svar på ”Sluta fråga hur farligt det är för mig att exponeras”
Jag har autism, jag känner igen mig i mycket du skriver:) Skulle gärna lyssna till en pod med dig:)
Hej Kristina!
Vad roligt att du känner igen dig i det jag skriver. Tyvärr har jag inga poddar för jag känner inte riktigt att det är min grej. Jag känner mig mycket mer bekväm att blogga! Om du däremot vill lyssna på autisters erfarenheter digitalt så kan jag rekommendera Jill Faulkner. Hon hade i alla fall förut digitala föreläsningar på nätet, jag har inte deltagit i dem själv men jag har hört att de har varit mycket uppskattade. Om du är nyfiken på henne så har du Facebook-sidan som du kan följa, den hittar du här:
https://www.facebook.com/AspergerInfo
Bra inlägg Paula! Jag minns, innan jag fick min diagnos, hur jag gick i kbt för vad dom trodde var social fobi o skulle exponera mig för sociala situationer. Jag minns att jag försökte men det ledde inte till resultatet dom förväntade sig så dom sa att jag måste träna ännu mer frekvent. Detta ledde till att jag mådde sämre o sämre o anklagade mig själv för att det inte fungerade med sociala situationer. Nu när jag vet om min diagnos har kraven sänkts o jag har lite lättare att sätta gränser. Ändå skulle jag aldrig våga säga något om att jag mår dåligt av att arbeta i grupp. Men nu när omgivningen är mer anpassad mår jag mkt bättre.
(Menar inte att kbt är en dålig behandling i sig.)
Tack Julia! Jag har faktiskt hört flera autister berätta att de mått sämre av KBT när syftet har varit att träna på svårigheter som beror på autism så du är definitivt inte ensam! Vad bra att du mår bättre av en anpassad omgivning.
Jag tror att KBT hade kunnat funka i mitt fall OM syftet hade varit att t.ex. träna på att våga säga nej till aktiviteter jag mår dåligt av (jag hade jättesvårt för det förut!), men däremot hade jag mått otroligt dåligt av att exponera mig för de aktiviteter jag vill slippa. Ärligt talat vågar jag själv inte heller säga i ALLA situationer att jag mår dåligt av något för jag kan tycka att det är jobbigt att klaga. Däremot har jag blivit betydligt bättre på att avstå från aktiviteter jag inte mår bra av!