Kategorier
Okategoriserade

Så här mycket kan bemötandet av autister variera

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Många av oss som lever med autism upplever ofta att vi blir konstigt bemötta av vår omgivning, men bemötandet av oss kan variera väldigt mycket beroende på situationen. Ibland får vi bara undrande blickar, ibland suckar, dömande kommentarer och ibland beundran. Så här mycket kan omständigheterna påverka bemötandet av oss:

1. Autisten är en supergeni

Och då menar jag verkligen en supergeni i stil med Rainman som kan räkna ut enormt komplicera tal eller i en handvändning tala om vilken veckodag ett visst datum för 65 år sedan inföll men har omfattande svårigheter inom andra områden. Är autisten så här ovanlig tenderar andra människor att se genom fingrarna att hen inte vet hur man knyter skorna eller kokar ett ägg. Istället tänker de: ”Men det gör absolut ingenting att Rainman behöver hjälp i det dagliga livet, det är helt förståeligt att en sådan ovanlig supergeni inte kan kunna allt. Han är ändå beundransvärd.”

2. Autisten har ”bara” en ojämn begåvningsprofil

Jag tillhör den här skaran. Jag klarar det dagliga livet betydligt bättre än Rainman och kan knyta skorna utan problem, men samtidigt klarar jag inte av att hålla ordning, sy knappar eller pumpa en cykel. Jag har inga supertalanger likt Rainman utan ”bara” en ojämn begåvningsprofil med svårigheter och styrkor. Jag lärde mig att läsa och skriva som 3-åring och jag har lätt för språk. Jag kunde skriva avancerade uppsatser i stort sett utan fel på alla de 7 språk jag läste i gymnasiet, men samtidigt har jag bara en talang i språk, ingen supertalang! Därför ses jag inte som lika häftig som Rainman och får höra: ”Du som kan så många språk borde verkligen kunna skärpa dig. Du skulle klara otroligt mycket mer om du bara försökte.”

3. När två autister jämförs med varandra

Låt oss föreställa oss två scenarier. Autist X är så begåvad i språk att hen talar 15 språk flytande och kan översätta vetenskapliga dokument från ett språk till ett annat i en handvändning. Autist Y har ingen språkbegåvning, men människor har förståelse för detta. ”Trots att ni har samma diagnos är det självklart att du inte kan vara lika duktig på språk som X och behöver inte ha dåligt samvete för det. Du ska inte jämföra dig själv med andra autister!” Detta för att en sådan språktalang är mycket ovanlig hos befolkningen. Däremot jämförs jag med de autister som klarar av att pumpa en cykel utan stöd och klarar sig utan boendestöd i vardagen och får höra: ”Om andra autister klarar det borde du också kunna det.” Detta för att förmågan att pumpa en cykel inte ses som en talang utöver det vanliga.

4. Autistens partner gör allt hemma

Eftersom jag behöver hjälp av boendestöd som städar mitt hem och hjälper mig med andra sysslor i vardagen behövde jag av förståeliga skäl också hjälp av min exman när vi var gifta eftersom jag inte hade boendestöd på den tiden. Han gjorde allt hemma: bäddade sängen, städade, lagade mat och höll ordning. Inte sällan fick jag beundrande blickar från andra kvinnor och fick höra: ”Vad häftigt! Du har verkligen en jättebra man.” Till saken hörde att han var en arabisk muslim varför vissa menade att det var rätt att han fick göra allt hemma med motiveringen att ”de flesta arabiska män ändå trycker ner sina kvinnor.” Han fick alltså sota för det som hans landsmän påstods göra! En autistisk man vars fru gör exakt allt hemma skulle däremot till skillnad från mig troligen inte få beundrande blickar utan han skulle riskera att bli sedd som en mansgris!

5. Det uppstår ovanliga scenarier

Trots föregående punkt var det inte alltid min algeriske exman blev bemött lika vänligt. Jag har i ett tidigare inlägg beskrivit hur han ibland misstänktes vara en kvinnoförtryckare i situationer då han visade förståelse för min autism. En sådan situation uppstod när jag under vår semester i Paris stannade hela dagarna på hotellrummet och han och hans kompis var ute på stan för att roa sig på dagarna. Ett par gånger om dagen knackade de på för att leverera mig lunch och middag till mig vilket jag var tacksam för. Som jag beskrev i inlägget stannade jag på hotellrummet av fri vilja eftersom jag ville ta det lugnt vilket hotellreceptionisten dock hade mycket svårt att tro. Hon uttryckte oro för mig och tjatade på min man på att han och hans kompis borde ta med mig till stan och inte lämna mig ensam på hotellrummet. Hon gav oss dessutom ständigt konstiga blickar.

Dags att sluta moralisera

Jag har svårt att acceptera att människors bemötande av oss autister påverkas så här mycket av normer och moraliska uppfattningar om hur allt ”borde” vara. I vår jämställda tid förväntas männen att göra hälften av hemsysslorna varför det kan orsaka ramaskri när en neurotypisk fru gör allt hemma. Sedan är jag till skillnad från Rainman ingen supergeni, men jag borde ändå förtjäna respekt och förståelse istället för att ses som omotiverad och lat. Dags för samhället att respektera vår autism utan att blanda in samtida moraliska uppfattningar!

Gillar du inlägget? Snälla, dela i så fall det på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Köp min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, Instagram, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

7 svar på ”Så här mycket kan bemötandet av autister variera”

Jag upplever att de flesta människor är väldigt dömande och fördomsfulla rent generellt. Mot allt som avviker från normen – eller snarare allt som de inte kan identifiera sig själva i. Man måste vara som dem för att de ska respektera och acceptera en. Eller bara för att slippa bli dömd, ifrågasatt, hånad, illa bemött eller t.o.m. direkt ansatt och kränkt. Jag har alltid önskat att alla bara kunde behandla andra som man själv vill bli behandlad, som jag själv fick lära mig och alltid har levt efter…Och hellre välja att tro gott om alla tills motsatsen bevisats.

Jag önskar också att alla skulle välja att tro att folk försöker sitt bästa. Men tyvärr är det som du säger att när folk inte kan identifiera sig själva i något så tycker de att man har dålig attityd och att man inte ens vill försöka.

Svara

Alla behöver inte vara stöpta i samma form. Och det är ju just det som är så fantastiskt, just att alla människor är olika! 🙂 Tänk hur tråkigt det vore annars. Men ta Greta t.ex…En ung människa som aldrig gjort någon illa och bara vill skapa en bättre värld. Och ändå får massor av hat från folk hela tiden bara för att hon är annorlunda. Säger rätt mycket om hur världen ser ut…

Ja usch, jag hatar att Greta blir förlöjligad på det där sättet och dessutom av vuxna människor! 🙁 Det säger verkligen om vad vissa har för människosyn.

Svara

Det motsägelsefulla jag har märkt är att det oftast konstateras att jag har autism och sen förväntas jag bete mig som om jag inte hade just detta. Det här bemötandet ser jag hos såväl myndighetspersoner som vårdpersonal. Att inte ha en intellektuell nedsättning behöver nödvändigt vis inte alltid vara av godo utan det kan också vara något av en förbannelse. Eftersom man är så medveten om sina egna ”konstigheter” medan andra förväntar sig normalitet.

Jag håller med! Vi som har autism utan samtidig intellektuell funktionsnedsättning och är medvetna om våra svårigheter blir ofta bemötta på just detta sätt. Det känns som att vissa tänker om mig: ”Paula har autism på papper men egentligen har hon inte det och därför förväntar jag mig att hon ska bete sig neurotypiskt.” Det är jättejobbigt!

Svara

Fick min diagnos väldigt sent i livet så jag är van vid att behöva kriga för att slippa göra saker jag inte klarar av utan att kunna förklara varför jag inte klarar av dem. Efter diagnos blev jag erbjuden ett kort informationsmöte, sjukgymnast, arbetsterapeut och sen förväntades jag per automatik börja fungera på ett bättre sätt än vad jag fungerade innan diagnos. Som om diagnosen i sig var någon magisk medicin. Det här är ju helt ologiskt. Om den ”professionella” vården agerar på detta vis så är det inte konstigt om det finns värre fördomar hos den breda allmänheten.

Lämna ett svar till Paula Tilli Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *