Nej, alla autister är inte savanter

Autism är något som ibland förknippas med ett så kallat savantsyndrom, det vill säga att man tillsammans med kognitiva svårigheter har mycket häpnadsväckande extraordinära talanger. De talanger man har kan handla om alltifrån att man kan berätta blixtsnabbt på vilken veckodag ett visst datum för flera decennier sedan inföll, att man minns exakt vad det varit för väder på varenda dag under ens livstid, att man blixtsnabbt kan lösa mycket svåra matematiska räkneuppgifter eller något liknande. Som ett exempel på en savant nämns ofta den brittiske Daniel Tammet som har Aspergers syndrom och kan memorera talet pi till 22 514 decimaler!

Savantförmågor är ovanliga vid autism

Dock är det inte alla som vet att det är extremt ovanligt att vi autister är savanter. Väldigt många av de få savanter som finns i världen har autism, men bara en pytteliten andel av autister är savanter. Enligt min erfarenhet tenderar andra människor att kalla oss med ojämn begåvningsprofil med styrkor och svårigheter för savanter, och jag har själv ibland fått höra att mina språkkunskaper är en savantförmåga. Men det är inte sant. Visst, jag har lätt för språk, men sanningen är att mina språkkunskaper inte är så extraordinära att de skulle kunna räknas som savantism.

Har läst många språk

När det gäller mina språkkunskaper så läste jag 7 språk på gymnasiet och kunde läsa roman och skriva uppsatser på alla dessa språk utan problem. Jag hade brevvänner världen över och jag skrev breven på dessa språk beroende på vad min brevvän hade för modersmål. T.ex. skrev jag alla breven helt på italienska till mina italienska brevvänner, på spanska till mina spanska och sydamerikanska brevvänner och så vidare. Därmed har jag lätt för språk men att ha fallenhet för språk är inte så ovanligt och extraordinärt som journalister som skrivit artiklar om mig gärna vill framställa det som. Sanningen är att väldigt många med kandidat- eller masterexamen i språk hade kunnat göra samma som jag om de hade lagt ner tid på projektet.

Daniel Tammet gav en TV-intervju på isländska

Ibland får jag frågan om jag skulle kunna göra samma som Daniel Tammet, dvs börja lära mig isländska och efter 7 dagar kunna ge en TV-intervju på isländska. Och ja, det tror jag absolut att jag hade kunnat, men sanningen är att inte heller den förmågan är så ovanlig som många tror. Jag liksom Daniel Tammet kan sedan tidigare flera germanska språk varför isländskans struktur är välbekant för mig liksom för honom. För att kunna ge en TV-intervju krävs i sammanhanget att man kan grunderna som att berätta vad man heter, var man bor etc. men man behöver inte kunna delta i t.ex. någon avancerad politisk debatt. Upp till en avancerad nivå hade jag inte kunnat lära mig isländska på 7 dagar, men det kunde inte Tammet heller. Jag har läst att när en journalist vid ett senare tillfälle ville intervjua Tammet på isländska så gick det inte utan den största delen av intervjun fick genomföras på engelska eftersom Tammet inte kunde uttrycka sig på isländska.

Daniel Tammet är en savant

Som sagt är jag alltså ingen savant i och med att väldigt många språkstudenter hade kunnat göra samma sak som jag och även samma som Tammet när det gäller språk. Har man studievana, älskar språk och kan sedan tidigare andra besläktade språk tillhörande samma språkfamilj så är det inte så svårt att kunna ge en TV-intervju efter 7 dagars inlärning. Visst, troligen bara språkfantaster skulle orka lägga ner tiden och energin som krävs för att intensivplugga grunderna på ett språk under 7 dagar, men är man villig att lägga ner tiden och energin så är det nog inte en så extraordinär förmåga bland exempelvis tolkar och översättare. Med detta sagt är Tammet ändå en savant med tanke på hans förmåga att rabbla tiotusentals siffror utantill (han är verkligen jätteduktig!) men jag är definitivt inte det och vill inte heller bli kallad för det.

Min förmåga framställs som extraordinär

När jag säger att jag inte vill bli kallad för savant tolkas detta ibland som att att jag inte förstår att jag har styrkor eller att jag inte skulle kunna ta emot beröm. Men det handlar inte om det! Jag tycker det är roligt att få beröm och jag är också glad att min autism även medför styrkor och inte bara svårigheter. Det jag vänder mig emot är att journalister ofta framställer mina språkkunskaper som mer extraordinära än vad de är. Skulle jag bara vara en vanlig neurotypisk språkfantast som läser språk på universitetet så skulle nog många säga: ”Oj, vad roligt att du är duktig på språk! Jag önskar att jag var det” men bara för att jag har autism och boendestöd överdrivs ofta min talang.

Har en normal intelligenskvot

Med detta sagt tycker jag att det är mycket bra att styrkorna vid autism lyfts fram så att folk förstår att bara för att man har svårigheter så betyder det inte att man inte kan ha styrkor. Däremot vill jag inte att det börjar spridas myter om att var och varannan autist har savantförmågor eller är superintelligenta genier för det stämmer inte! Min intelligenskvot ligger inom normalspannet men däremot har jag en mycket ojämn begåvningskurva med omfattande svårigheter och styrkor.

Klicka här för att kommentera eller fråga om det här inlägget! Jag kommer inte publicera kommentarer/frågor som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga om ett helt annat ämne. Ni hittar tidigare läsarfrågor här.

Följ gärna min blogg via Facebook, mejl eller RSS.