Så här kamouflerar autistiska kvinnor sin autism

Att vi autister ägnar oss åt kamouflage, det vill säga medvetna strategier för att dölja och kompensera för våra svårigheter i syfte att fungera socialt, är inte ovanligt. Forskarna Lai et Baron-Cohen räknar upp några vanliga kamouflerande strategier. Några vanliga exempel på sådana hos någon med autism är ett medvetet bibehållande av ögonkontakt, utantillinlärning av fraser liksom härmning av andra människors beteenden.

Vanligare bland kvinnliga autister

Det finns en studie som har påvisat att kamouflage är vanligare bland kvinnliga än manliga autister, dock kan fenomenet självklart förekomma även hos manliga autister. Autismforskaren och psykologen Tony Attwood menar att det är vanligt bland autistiska flickor att artigt avböja att delta i lekar och aktiviteter ifall flickan inte är helt säker på vad aktiviteten går ut på och vad som förväntas av henne. Att tacka nej till en aktivitet är ett utmärkt exempel på kamouflage då det inte sällan leder till att flickan bara ses som blyg istället för som autistisk.

Kamouflage leder till psykisk ohälsa

Tony Attwood menar att ett medvetet användande av kamouflerande strategier och medveten anpassning av beteendet efter omgivningens förväntningar tenderar att kräva mycket energi och kan upplevas som mycket utmattande. Detta eftersom autisten enligt Attwood använder sina intellektuella förmågor snarare än sin intuition för att bemästra sociala situationer. Lai och Baron-Cohen konstaterar i den ovan länkade artikeln att kamouflage inte sällan leder till att autisten hinner insjukna i psykisk ohälsa till följd av den mentala påfrestning hen tvingats gå igenom. Det är trots allt mycket påfrestande att ständigt kamouflera istället för att slappna av!

Liman och Gerland har erfarenhet

I sammanhanget kan nämnas den autistiska författaren Lina Liman som i åratal brottades med psykisk ohälsa för hennes autism upptäcktes inte förrän relativt sent i livet. Även den autistiska författaren Gunilla Gerland gick i åratal i terapi, dock hjälptes inte hennes dåliga mående ett dugg av terapin med anledningen att terapeuten fokuserade på fel saker. Gerland hade väldigt länge härmat andra och tvingat sig själv att delta i sammanhang hon inte trivdes i, men terapeuten förklarade allt ovanstående med faktorer som dåliga hemförhållanden och trauman. Terapeuten var mycket negativ till NPF-diagnoser och trodde inte att en autismutredning skulle lösa Gerlands problem. Men Gerland mådde alltjämt dåligt.

Ansträngde mig för att säga rätt saker

Själv har jag i mina unga år ägnat mig väldigt mycket åt kamouflage och lagt väldigt mycket energi på att ha rätt åsikter och säga rätt saker. Efter att jag som tonåring hade varit legat förkyld hemma sa jag i skolan att det hade varit tråkigt att vara sjuk och att jag hade längtat tillbaka till skolan trots att jag i själva verket hade älskat att vara hemma. När jag efter diagnosen blev sjukskriven och senare fick aktivitetsersättning sa jag att jag kände mig rastlös hemma och hade börjat klättra på väggarna för jag hade hört andra arbetslösa säga så. I själva verket var jag väldigt lycklig hemma! Men jag härmade andra människor automatiskt och sade saker jag hörde dem säga.

Gjorde saker jag inte ville göra

När jag blev ombedd att följa med på semesterresor gjorde jag det trots att jag inte alls ville det. Och även fritidsaktiviteterna utförde jag för andras skull, inte för min egen! Jag tvingade mig själv att leka med mina klasskamrater på rasterna istället för att spendera rasterna för mig själv vilket var vad jag hade velat.

Fritiden var inte fri

Det var rätt många år av mitt liv då jag knappt hade någon fritid då jag ansträngde mig så hårt att ägna mig åt ”rätt” aktiviteter på fritiden i syfte att göra andra nöjda. Och det ansågs normalt att gå på bio ibland, kanske spela minigolf ibland och pröva på olika restauranger istället för att äta på samma ställe hela tiden och sitta hemma och läsa grammatik som var mitt specialintresse. På grund av kamouflage var min fritid ingen fri tid då den var för andras skull, inte för min egen. Men jag trodde att allt var som det skulle för jag trodde att alla människor kamouflerade på det här sättet.

Det är inte bara att sluta kamouflera

Till skillnad från vad många tror är det inte bara att ”sluta kamouflera” om man under hela sin uppväxt fått lära sig att hela ens person är fel. Mig tog det lång tid innan jag började förstå vem jag var och kunde börja öva på att skilja min egen vilja från andras. Men som ni säkert förstår tar kamouflage otroligt mycket på krafterna, och det skulle inte alls förvåna mig om det var en av anledningarna till att suicidförsök är fem gånger vanligare hos autistiska kvinnor än hos den övriga populationen. Därför ska du som arbetar med att behandla eller stödja patienter med autism med komorbid psykisk ohälsa vara uppmärksam på kamouflage!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.