Jimmy Olsson frågar:
Hej! Jag heter Jimmy Olsson och jobbar som regissör och manusförfattare. Just nu håller jag på att researcha om en karaktär i en berättelse. Jag har en fråga gällande det som kan tyckas vara abstrakt i ens liv, hur en upplever framtidsplaner/drömmar en vill uppnå. Så vitt jag förstår så upplever en del personer med Aspergers Syndrom att nya saker som lite stressande och då undrar jag om en kanske stöter bort drömmar som kan kännas för stora och för svåra och nya? Ursäkta formuleringen och klumpigheten i min fråga =)
Paula svarar:
Intressant fråga 🙂 Jag vet inte hur det är för folk med autism generellt sett så jag utgår ifrån mig själv i mitt svar. Själv har jag endast realistiska drömmar som jag faktiskt har möjlighet att förverkliga någon dag. Exempelvis drömmer jag inte om att ha 100 miljoner då det skulle vara totalt orealistiskt för mig att få tillgång till en sådan summa pengar. På grund av min autism har jag nämligen ingen möjlighet att få ett välbetalt jobb, liksom inte ens ett jobb som generar medelinkomster utan jag är mycket begränsad på arbetsmarknaden och hänvisad till de allra lägst betalda jobben. När jag levde på socialbidrag drömde jag om en fast inkomst och sade till mig själv att jag skulle nöja mig med en lägre inkomst än vad t.ex. undersköterskorna har. Och min dröm blev verklighet efter några år!
Saknar förutsättningar för vissa saker
Hade jag däremot drömt om ett jobb med månadslön på t.ex. 25.000 kronor efter skatt hade jag bara blivit besviken. Det finns ytterst få jobb jag klarar av, och jag klarade inte av att läsa till lärare när jag försökte plugga som 22-åring. Någon annan autist med andra förutsättningar skulle absolut kunna få ett jobb som ger 25.000 kronor i månaden och till och med mycket mer än så, men för mig är det orealistiskt då jag saknar de förutsättningar som krävs. Anledningen till att jag inte drömmer om en vanlig medellön är att jag vet om att förutsättningarna för att jag ska kunna uppnå sådan lön saknas varför jag föredrar att drömma om realistiska saker.
Mitt glas är halvfullt
Istället drömmer jag om saker som många andra betraktar som självklarheter. Förut var min allra störta dröm att få ett förstahandskontrakt på en hyresrätt, och när min dröm efter många års väntan blev verklighet blev jag överlycklig. Och jag är fortfarande överlycklig för att jag har en hyresrätt och slipper flytta runt och bo i dyra andrahandslägenheter 🙂 Många ser det som att jag har gett upp på livet genom att ställa så här låga krav men det är absolut inte så! Man kan välja att se det som att glaset är halvfullt eller halvtomt och jag väljer att se det som halvfullt! Jag har aldrig haft något behov av att känna agg mot de rika, liksom inte heller mot folk som till skillnad från mig t.ex. har råd att äga hus i storstäder. Istället gläds jag åt att jag har det bättre än majoriteten av världens befolkning och faktiskt har en trygg bostad med el och värme även på vintertid. Dessa saker är långt ifrån självklarheter världen över!
Mår bra av realistiska drömmar
Vad gäller andra typer av drömmar så brukar jag som sagt inte drömma om orealistiska saker. Någon gång har jag tänkt att det hade varit roligt att resa runt i Afrika med de Rosa bussarna, men när jag tänker på allt vad det skulle innebära: socialt samspel, att dela sovutrymmen med främlingar, laga mat gemensamt osv. så blir jag plötsligt inte alls sugen på det längre. Jag vet nämligen att jag inte skulle klara av det på grund av min autism. Att resa med de Rosa bussarna är en orealistisk dröm för mig med tanke på min funktionsnedsättning! När jag var yngre försökte jag ignorera mina svårigheter och körde bara på vilket jag alltid fick ångra bittert efteråt. Min livskvalitet har blivit otroligt mycket bättre sedan jag började ställa realistiska krav på mig själv och tacka nej till aktiviteter jag inte klarar av.
Ogillar förändringar
Sammanfattningsvis stöter jag nog bort vissa drömmar, men det beror alltså endast på att jag vet att det skulle vara totalt orealistiskt för mig att kunna förverkliga dessa. Lika orealistiskt som det skulle vara för en 90-åring att se ut som en 20-åring och orka festa nätterna i ända är det totalt orealistiskt för mig att drömma om saker som de flesta av mina jämnåriga betraktar som självklarheter. Dessutom ogillar jag förändringar och trivs som det är vilket också gör mig relativt ovillig att pröva på nya saker. Jag är istället nöjd med mitt nuvarande liv och gläds åt att jag lyckats skapa ett liv som passar mig!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Köp min bok
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Senaste svar på alla blogginlägg
Jag blir stum, hittar verkligen inte orden när det skulle behövas som mest. Jag har definitivt mycket lättare för att…
Jag känner mig också som ett barn i en vuxen kropp.
Tack för svar 🙏 greppar det om fysiska och står så bra I journal multiple Både i det psykiskt och…
Jag tycker tandläkare ska kosta som vanligt läkarbesök, tänderna är ju en del av kroppen. Går varje år, så jag…
Ja, viss är det lättare att texta i sådana situationer. Jag föredrar också att texta om jag ska prata om…
Vad bra att det funkar för dig!
Jag brukar bara öppna dörren och släppa in dem så gör de sitt. Brukar inte prata om jag ev. inte…
När jag var ett barn på 1980-talet fick jag höra att Finland var det enda landet i världen som tillhandahöll…
Jag brukar faktiskt ha svårt att kommunicera mina behov när det sker muntligt. Jag brukar ha väldigt svårt att hitta…
Egentligen borde man väl kunna anmäla dem för diskriminering för vitvaruservice tillhandahåller tjänster till allmänheten. Samtidigt vet jag inte om…
16 svar på ”Stöter autister bort sina drömmar?”
Mitt svar blir att mina drömmar oftast krossas då min energi aldrig räcker. Mitt detaljseende ställer också till det. Jag fotograferar, men kan inte jobba med det. Detaljseendet gör att jag aldrig ser när mina bilder är bra nog samtidigt som det gör mig bättre dä jag jobbar på att förbättra detaljerna.
Bra tips av dig Paula att sänka ribban på drömmarna och nöja sig med det som är självklart för andra.
Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter, Krister! Jag förstår att detaljseende kan ta energi på det sätt du beskriver. Jag känner faktiskt en autist som har ett väldigt bra detaljseende och är konstnärligt lagd men klarar inte av att jobba som fotograf eller måla tavlor i längden eftersom hen aldrig blir nöjd och fortsätter jobba och förbättra tavlan på nätterna istället för att sova. Förut önskade jag alltid att jag skulle ha denna typ av detaljseende men har nu förstått att det även innebär nackdelar. Så jag förstår absolut att sådana saker kan stå i vägen för vissa drömmar!
När man får självinsikt i vad man mår bra av, mindre bra /dåligt av, vad som tar och ger energi och då t ex ”väljer om”, slutar göra vissa saker, begränsar sig kan det nog se ut för vissa i omgivningen som att man samtidigt ”ger upp drömmar”.
Jag tror att det ofta kan handla om att man vill hålla på sikt och då måste man ibland korrigera drömmar, målsättningar. Det handlar nog inte så ofta om att man har gett upp (som vissa kan tro) utan att man med nyvunnen kunskap och erfarenheter om sig själv, sitt funktionssätt, sina behov, sina möjligheter och begränsningar behöver hitta nya vägar, strävanden, ”drömmar” som passar en själv.
Bra skrivet! Precis så är det för mig med. Drömmarna kan ibland behöva korrigeras när man utvecklar självinsikt.
Sorry Jimmy och Paula, ”stöter bort drömmar” syftar jag givetvis på, för det är ju det som frågan handlar om, när jag skriver om att ”ge upp drömmar” i mitt inlägg ovan.
Jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver kring realistiska drömmar efter mina egna förutsättningar. På det sättet är jag nog väldigt logisk.
Samma här! Jag ser mig själv som logisk och väldigt realistisk.
Jag är också realistiskt, har inga som
helst drömmar, när jag fick arv från en släkting då reste jag upp halva eftersom försäkringskassan ej tillåter sparade pengar över 100000.
Jag har inte ens klarat av att bli sjukvårdsbiträde eller städerska. När vanliga klagar på hur fattiga de är blir jag så irriterad. Och jag klarar ju mig. Exempelvis när jag läser om mammor som ej kan ge sina barn kläder, julklappar men har arbete. Så jag slutade drömma tidigt eftersom drömmar gjorde mig ledsen.
Jag förstår att du mår bättre av att tänka realistiskt. Själv klarar jag mig precis som du på väldigt lite pengar och klarade mig utmärkt även på aktivitetsersättning även om jag fick ut drygt 1 000 kronor mindre än svenska sjukpensionärer som hade garantinivå (eftersom jag är utrikesfödd). Jag har också varit med om att folk som har det betydligt bättre ställt än jag klagar!
Däremot har jag ingen aning om hur de mammor som har det dåligt ställt har det. Vissa av dem kan vara ensamstående och ha blivit utförsäkrade från Försäkringskassan eller ha våldsamma ex som tagit alla deras pengar. Vissa kan ha funktionsnedsättningar som gör det svårt att sköta ekonomin. Jag vet själv hur svårt det är att få ekonomin att gå ihop när man saknar arbetsförmåga men blir nekad sjukersättning!
De som klagade hade jobb, en var undersköterska på äldreboende och jobbade heltid.
En arbetade som förskollärare .
Sen tycker jag att jag har mera pengar nu sen jag skiljde mig
Jag fick också mer pengar efter att jag skilde mig eftersom jag fick rätt till bostadstillägg efter skilsmässan (levde på aktivitetsersättning på den tiden). Men för väldigt många andra kvinnor är det tvärtom! De flesta kvinnor får mindre pengar efter att de skiljer sig. Du och jag utgör nog undantag som bekräftar regeln.
Alla heltidsarbetande undersköterskor som jag har träffat har sagt att de tjänar mer än 20 000 kronor efter skatt vilket enligt mig är en helt okej lön som man kan klara sig på, iaf som ensamstående utan barn. Förskollärare tjänar givetvis ännu mer. Men allt är relativt! Bara för att jag tycker att det är en helt okej lön håller inte alla med. Det finns alltid någon som har det värre, och svenskar brukar ofta vara vana vid god levnadsstandard. Dessutom kan vissa ha höga utgifter p.g.a. hög ockerhyra i andrahandslägenheter, ensamstående föräldraskap, sjukvård som inte bekostas av högkostnadsskyddet o s v.
en av dem bor i samma stad och bor i närheten av mig , men antar de jämför sig med andra. I vissa skolor går mest rika och så kommer en vanlig arbetare eller lägre tjänsteman då blir glappet stort
Det händer ofta att människor jämför sig med varandra. Jag jämför mig sällan med andra på det sättet dock, iaf inte vad gäller färdigheter, pengar o s v. För mig räcker det med att leva ett enklare liv! Därför bryr jag mig inte om att de flesta heltidsarbetande människor tjänar betydligt mer än jag!
De ifrågasätter mig, typ hur jag har råd att resa och antar jag jobbar svart
Har faktiskt gjort fyra resor med rosa bussarna, var riktigt roligt. Och kändes tryggt, nu är jag till åren och vill hellre åka på gruppresa där de är bra hotell. Men finns såna även på vissa av resorna på Rosa bussarna. Resan till Asien har enbart hotell, medans Afrika och Sydamerika som man delvis på bussarna eller på tak. Nya Zeeland låg man i tält
Det låter riktigt spännande att åka till Afrika och Sydamerika med Rosa bussarna! Jag hade definitivt inte klarat av att sova på bussarna och göra massor av sysslor (har för mig att resenärerna på de Rosa bussarna t.ex. lagar mat och städar ihop). Men hade jag klarat av det hade det varit ett roligt äventyr! Jag förstår dock att man föredrar hotell när man blivit äldre.