Nej, vi som har diagnoser vill inte jobba gratis

Ibland känns det som att vi autister förväntas vara glada och tacksamma för att ha en sysselsättning, men när vi sedan förklarar att vi vill ha lön för det vi gör möts vi av förvånade miner. ”Lön? Ojdå…Jag som trodde att du trivdes på din praktikplats! Kan inte du bara se praktiken som en meningsfull sysselsättning?” Ni kanske minns Emma som inte bara har tvingats praktisera i 15 år utan lön utan också har fått möta oförstående arbetscoacher som anser att hon har fel attityd och att hon ställer alldeles för höga krav när hon förväntar sig att få en lönebidragsanställning efter 15 år. En syrisk asylsökande skulle nämligen vara överlycklig för att vara i Emmas sits!

Vi förväntas vara nöjda

Själv har jag mött yrkesverksamma som ger stöd till autister i sitt yrke och klagar samtidigt på sin dåliga undersköterskelön. ”Jag har inte ens friskvårdsbidrag på mitt jobb och OB-tillägget är alldeles för lågt”, kan de säga. När jag senare diskuterar vederbörandes brukare som är missnöjda med att praktisera med habiliteringsersättning på ca 6 kronor i timmen kan exakt samma människor ställa sig totalt oförstående inför brukarnas klagomål. Brukarna har ju mat på bordet! Om jag sedan påpekar att min samtalspartner själv anser sig ha för låg lön försvarar hen sig med: ”Ja men jag har å andra sidan inte autism. Skulle jag ha autism skulle jag vara jättenöjd med att praktisera med habiliteringsersättning.”

A- och B-människor?!

Alltså seriöst!! Jag blir illa till mods av att det finns yrkesverksamma som på fullaste allvar anser att det finns A- och B-människor. A-människor har rätten att klaga och ställa krav på lön medan vi B-människor ska vara tacksamma för att få minst 5 gånger mindre än A-människor bara för att vi fötts till B-människor. Typ så här: ”Jag är en A-människa så självklart förtjänar jag att ha det betydligt bättre än du. Du ska vara nöjd med att ha mat på bordet men jag vill självklart ha friskvård via jobbet och ha råd med att äta lunch ute ibland.” Denna inställning påminner mig om kolonialtidens slaveri. Mörkhyade förväntades acceptera att arbeta som slavar, men de som hade haft turen att födas som vita ansågs ha rätten att ställa krav på ett bättre liv.

Jag utför ett arbete

Ibland får jag kritik för att jag ”tjänar pengar på min diagnos” genom att hålla utbildningar om autism! Men varför är det fel att ha diagnosen som en inkomstkälla? Självfallet måste jag själv ha autism för att kunna arbeta som inifrånperspektivsföreläsare. När jag arbetar utnyttjar jag alltså det faktum att jag har egna erfarenheter av att leva med autism precis på samma sätt som vilken person som helst nyttjar sina egna kunskaper och erfarenheter när de utför sina arbetsuppgifter. Ingen har fått sin kompetens ur ett vakuum. Varför skulle jag erbjuda gratis utbildningar bara för att jag har egen diagnos? Jag utför faktiskt ett arbete! Självklart finns det ingenting fel med dagliga verksamheter när den enskilde själv uttrycker en önskan om en meningsfull sysselsättning utan krav, men vi som faktiskt arbetar ska få betalt!

Har kämpat mycket

Bara för att jag har autism förväntas det ibland att jag ska se föreläsningarna som en rolig sysselsättning istället för som en inkomstkälla. Men jag gick faktiskt en tvåårig autismföreläsarutbildning på heltid på en folkhögskola för att läsa till föreläsare! Under de första åren lade jag ner väldigt mycket tid på marknadsföring genom att skicka marknadsföringsblad till olika aktörer om min verksamhet. Trots att jag levde på existensminimun lade jag även mycket pengar på marknadsföringen. Lägg därtill att jag ständigt håller mig uppdaterad genom att läsa autismrelaterad forskning. Jag började alltså inte få föreläsningsförfrågningar ur ett vakuum utan resultatet är en produkt av mångårigt slit i form av utbildningar, gratis jobb och mycket ihärdig marknadsföring. Dessutom lägger jag ständigt tid och energi på att utvecklas.

Föreläsningar är min försörjningskälla

Genom att tacka nej till gratis arbete vill jag förmedla att vi med funktionsnedsättningar är värda att få betalt för det vi gör. Jag tänker inte föreläsa gratis ”bara den här gången för jag tycker ju väl att det är kul att förmedla kunskap och jag utför ett viktigt arbete.” Bara för att jag har autism betyder det inte att jag är villig att säga upp mig från mitt jobb för att istället utföra volontärarbete i utbyte mot socialbidrag. Eftersom du som inte har funktionsnedsättning förmodligen inte heller är intresserad av att säga upp dig från ditt jobb för att istället ansöka om socialbidrag och utföra dina viktiga arbetsuppgifter som en ”meningsfull sysselsättning” i utbyte mot socialbidraget kräver jag också att få betalt för det jag gör!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.