Ibland känns det som att vi autister förväntas vara glada och tacksamma för att ha en sysselsättning, men när vi sedan förklarar att vi vill ha lön för det vi gör möts vi av förvånade miner. ”Lön? Ojdå…Jag som trodde att du trivdes på din praktikplats! Kan inte du bara se praktiken som en meningsfull sysselsättning?” Ni kanske minns Emma som inte bara har tvingats praktisera i 15 år utan lön utan också har fått möta oförstående arbetscoacher som anser att hon har fel attityd och att hon ställer alldeles för höga krav när hon förväntar sig att få en lönebidragsanställning efter 15 år. En syrisk asylsökande skulle nämligen vara överlycklig för att vara i Emmas sits!
Vi förväntas vara nöjda
Själv har jag mött yrkesverksamma som ger stöd till autister i sitt yrke och klagar samtidigt på sin dåliga undersköterskelön. ”Jag har inte ens friskvårdsbidrag på mitt jobb och OB-tillägget är alldeles för lågt”, kan de säga. När jag senare diskuterar vederbörandes brukare som är missnöjda med att praktisera med habiliteringsersättning på ca 6 kronor i timmen kan exakt samma människor ställa sig totalt oförstående inför brukarnas klagomål. Brukarna har ju mat på bordet! Om jag sedan påpekar att min samtalspartner själv anser sig ha för låg lön försvarar hen sig med: ”Ja men jag har å andra sidan inte autism. Skulle jag ha autism skulle jag vara jättenöjd med att praktisera med habiliteringsersättning.”
A- och B-människor?!
Alltså seriöst!! Jag blir illa till mods av att det finns yrkesverksamma som på fullaste allvar anser att det finns A- och B-människor. A-människor har rätten att klaga och ställa krav på lön medan vi B-människor ska vara tacksamma för att få minst 5 gånger mindre än A-människor bara för att vi fötts till B-människor. Typ så här: ”Jag är en A-människa så självklart förtjänar jag att ha det betydligt bättre än du. Du ska vara nöjd med att ha mat på bordet men jag vill självklart ha friskvård via jobbet och ha råd med att äta lunch ute ibland.” Denna inställning påminner mig om kolonialtidens slaveri. Mörkhyade förväntades acceptera att arbeta som slavar, men de som hade haft turen att födas som vita ansågs ha rätten att ställa krav på ett bättre liv.
Jag utför ett arbete
Ibland får jag kritik för att jag ”tjänar pengar på min diagnos” genom att hålla utbildningar om autism! Men varför är det fel att ha diagnosen som en inkomstkälla? Självfallet måste jag själv ha autism för att kunna arbeta som inifrånperspektivsföreläsare. När jag arbetar utnyttjar jag alltså det faktum att jag har egna erfarenheter av att leva med autism precis på samma sätt som vilken person som helst nyttjar sina egna kunskaper och erfarenheter när de utför sina arbetsuppgifter. Ingen har fått sin kompetens ur ett vakuum. Varför skulle jag erbjuda gratis utbildningar bara för att jag har egen diagnos? Jag utför faktiskt ett arbete! Självklart finns det ingenting fel med dagliga verksamheter när den enskilde själv uttrycker en önskan om en meningsfull sysselsättning utan krav, men vi som faktiskt arbetar ska få betalt!
Har kämpat mycket
Bara för att jag har autism förväntas det ibland att jag ska se föreläsningarna som en rolig sysselsättning istället för som en inkomstkälla. Men jag gick faktiskt en tvåårig autismföreläsarutbildning på heltid på en folkhögskola för att läsa till föreläsare! Under de första åren lade jag ner väldigt mycket tid på marknadsföring genom att skicka marknadsföringsblad till olika aktörer om min verksamhet. Trots att jag levde på existensminimun lade jag även mycket pengar på marknadsföringen. Lägg därtill att jag ständigt håller mig uppdaterad genom att läsa autismrelaterad forskning. Jag började alltså inte få föreläsningsförfrågningar ur ett vakuum utan resultatet är en produkt av mångårigt slit i form av utbildningar, gratis jobb och mycket ihärdig marknadsföring. Dessutom lägger jag ständigt tid och energi på att utvecklas.
Föreläsningar är min försörjningskälla
Genom att tacka nej till gratis arbete vill jag förmedla att vi med funktionsnedsättningar är värda att få betalt för det vi gör. Jag tänker inte föreläsa gratis ”bara den här gången för jag tycker ju väl att det är kul att förmedla kunskap och jag utför ett viktigt arbete.” Bara för att jag har autism betyder det inte att jag är villig att säga upp mig från mitt jobb för att istället utföra volontärarbete i utbyte mot socialbidrag. Eftersom du som inte har funktionsnedsättning förmodligen inte heller är intresserad av att säga upp dig från ditt jobb för att istället ansöka om socialbidrag och utföra dina viktiga arbetsuppgifter som en ”meningsfull sysselsättning” i utbyte mot socialbidraget kräver jag också att få betalt för det jag gör!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus (pris 275 kr, fri frakt) och Adlibris (pris 275 kr, frakt 39 kr).
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Tyvärr är det väldigt svårt att få personlig assistans, men eftersom du verkar behöva hjälp med grundläggande behov (på- och…
Vad roligt att du gillar bloggen! 🙂 Jag vet inte riktigt vad du menar med att ”lägga trauman”, men du…
Hemtjänst är ingen LSS-insats men däremot kan man få det via SoL! Boendestöd (också en SoL-insats) ser olika ut hos…
Jag behöver hjälp med så mycket såsom t.e.x av och påklädning, dusch, smörjning av svamp efter dusch, tvätt, disk, matlagning…
fick trauma terapi mer eller mindre under stora autism utredning dvs ca feb 2023 på seen hösten samma år så…
Hemtjänst inom LSS? har vetskap om att Boende stöd kan komma x antal ggr/dag vecka?
Ja verkligen! Jag är lyckligt lottad för att ha en så här förstående arbetsgivare 🙂
Åh nej, så tråkigt att höra att du varit med om övergrepp. Jag hoppas att du får stöd för att…
Va bra att du fick avstå helt. Det låter som om din chef fattat vad anpassning i praktiken kan innebära!…
åhh jag kan gissa 🧩 47år av mina 52år har jag bara fyllt med andras ord för övergrepp 5-16 år…
23 svar på ”Nej, vi som har diagnoser vill inte jobba gratis”
Vissa tänker att vi med funktionshinder helt enkelt behöver inte pengar. Samhället betalar ju allt för oss! Fast så är det ju inte alls. Många av oss måste betala själv allt från fysioterapi och operationer till hjälpmedel och läkemedel. Många saker som en normal frisk person aldrig behöver lägga sina pengar till (eller jo kanske ibland, men inte livet ut liksom). Och även vi med funktionsnedsättningar måste bo och äta, vilket inte är gratis för oss heller.
Jag har också stött på krav för gratis arbete. Det spelade ingen roll att jag har faktiskt lagt ner massor med tid och pengar för att nå mina kunskaper, de tyckte att jag borde se det som rehabilitering för att jag har vissa diagnoser. Det handlade om en stiftelse som ville att jag ska gratis tillverka företagsgåvor. Självklart tackade jag nej och fick konstiga blickar.
Jag håller med om att vi ofta behöver mer pengar eftersom vi har vissa merkostnader. Det är ett ämne som jag faktiskt tänkte skriva ett blogginlägg om inom den närmaste tiden!
Vad bra att du tackade nej till gratis arbete! Det är en principfråga och dessutom väldigt fräckt av dem att ställa den frågan till dig. Det skulle vara som att promenera till en frisörsalong och förvänta sig en gratis klippning! Jag har ingen förståelse för det här med ”rehabilitering”. På vilket sätt har de liksom tänkt att gratis arbete skulle rehabilitera någon om vederbörande själv inte önskar det!? Om de själva mår så himla bra av att jobba gratis så finns det väl ingenting som hindrar dem från att göra det, men de ska inte förvänta sig att vi tackar ja till gratis arbete!
Det är verkligen märkligt att vissa, enligt min erfarenhet väldigt många, tänker att gratis arbete fungerar som rehabilitering. Tidigare i livet har även jag gått in i den fällan och det fick mig att må jättedåligt. Kändes att jag har ingen värde, att det som jag kan är inte ens värt att betala för.
På tal om merkostnader, det kan även bli så att vi med funktionsnedsättningar blir diskriminerade i sjukvården och därför tvingas vända oss till privat T ex för att genomgå någon viktig undersökning. Sånt har hänt även för mig och nu pratar vi om flera tusenlappar här. Skulle jag inte ha haft autism så skulle jag ha fått vård på offentliga sektorn.
Flera tusen euro alltså, inte kronor… Det var nåt fel på kommentarsfältet så det gick inte att editera det som jag redan hade skrivit. Men nu funkar det som det ska!
Jag antar att det är bekvämt för samhället att nyttja praktikanter med funktionsnedsättningar som gratis arbetskraft. Och nu syftar jag alltså på de som faktiskt ersätter ordinarie personal och utför ett arbete! Det är inte tillåtet i Sverige att utnyttja praktikanter på det sättet, men det sker och är enligt min erfarenhet inte helt ovanligt!
Du har rätt om sjukvården! Jag har själv tvingats vända mig till privata läkare för att få vård vilket har kostat alltifrån 1000 kronor till 4000 kronor per besök, och jag gjorde det även som sjukpensionär. Eftersom jag haft sjukt svårt att hitta läkare med autismspecifik kompetens har jag tvingats vända mig till den privata sektorn. Det är liksom ingenting jag gör på skoj. Det medför klart merkostnader!
Väldigt bra artikel igen. Upplevt precis samma själv som sjukskriven, överallt. ”A-människor har rätten att klaga och ställa krav på lön medan vi B-människor ska vara tacksamma” Exakt så är deras tankegångssätt.
Vill man vara avundsjuk på andra, vilket i sig är väldigt bortskämt med tanke på allt lidande som finns i världen och hur orättvist det mesta är, så kan man ju börja med de som lever i överflöd och aldrig delar med sig. Inte de som redan mår dåligt eller befinner sig i en svagare position. Då är man bara en simpel mobbare.
Tack! Det är sjukt irriterande att det anses vara helt förståeligt att en undersköterska som är en A-människa drömmer om friskvårdsbidrag och en högre lön men en person med funktionsnedsättning får höra: ”Ja men du har ju en funktionsnedsättning så du ska inte jämföra dig själv med mig som inte har funktionsnedsättning. Du får jämföra din ekonomiska situation med de som också har en funktionsnedsättning! Då märker du att ni är jämbördiga.” Jag anser att det är totalt oacceptabelt att vissa som arbetar inom LSS eller SoL har den här inställningen!
Och även inom Soc, som jag ju tidigare har berättat en hemsk erfarenhet av från när jag var 22. Folk med den synen på andra borde inte arbeta med människor alls.
Nej verkligen inte! Vissa borde aldrig arbeta med människor 🙁
Bra rutet Paula!
Tack!
Bra inlägg! Jag blir alldeles beklämd när jag läser din text. Självklart ska man (du!) ha betalt för det jobb man (du!) gör. Tack för att du lyfter dessa viktiga frågor. Som mamma till en 19-åring med asperger känns det tungt att läsa hur vissa (som tur är inte alla) ser på detta.
Tack! Ja, tack och lov är det inte alla som ser saken på detta sätt. Jag hoppas att ditt barn kommer att slippa möta yrkesverksamma med denna inställning!
Tack! Det hoppas jag med!
Önskar dig en skön semester med lagad cykel ❤
Tack Supermamsen ❤
Fantastiskt uttryckt!!
Tack Kamilla!
Helt rätt. Om du utför ett arbete ska du självklart ha lön. Allt annat är obegripligt.
Exakt!
Hej. Jag fick min Asperger diagnos förra året och kommunen där jag bor vill anställa mig med lönestöd. Dock verkar arbetsförmedlingen ta tid på sig att godkänna detta. 🙁 Jag har väntat i 2,5 månader. Jag vet inte ens om de börjat titta på mitt ärende. Jag vill så gärna ha en riktig anställning! Och kommunen vill anställa mig. Vad är då så svårt för AF att besluta? 🙁
Så tråkigt att du behövt vänta 🙁 Jag förstår inte varför det tar så här lång tid. Kan det bero på Covid-19 eller semestertider eller har de alltid så här lång handläggningstid?! Jag har ingen aning! Jag tycker att du ska ligga på och fråga vad det är som tar sådan tid!
Hej. Min kontakt från kommunen jagar arbetsförmedlingen för att få svar men de tycks vara svåra att få tag i. Kanske är det semestertider? Jobbigt är det för mig. 🙁 Min ångest är ju starkare på grund av min autism. Men jag hoppas ändå på det bästa! Jag har blivit utnyttjad som gratis arbetskraft på andra ställen. De sa först att jag skulle få en anställning med lönestöd men ändrade sig sedan. Det sårade mig djupt. Jag känner att kommunen där jag bor är ärlig. De kämpar för att arbetsförmedlingen ska titta på mitt ärende. 🙂 Jag fick min diagnos på min 35 års dag. Jag studerade många år på universitetet och har en fil kandidat i litteraturvetenskap. Dock har jag haft svårt att få jobb. Men det kanske är på väg att lösa sig nu. 🙂 Om bara arbetsförmedlingen kan godkänna mitt lönestöd!
Jag håller tummarna för dig! Jag kan tänka mig att fördröjningen beror på semestertider. Det låter mycket positivt att din kontakt är beredd att lägga tid på detta så det låter som att de verkligen vill anställa dig. Jag hoppas att Arbetsförmedlingen hör av sig snart så att du kan komma igång med ditt nya jobb!