Nej, vi med autism saknar inte känslor

Inte så sällan hör man myten att autism innebär avsaknad av känslor, men det hade inte kunnat vara mer fel! Myten har troligen uppkommit av att vi autister ibland visar våra känslor på ett annat sätt än förväntat och kan ha ett avvikande kroppsspråk. Alla autister ler inte i samma situationer där många andra människor ler och gillar inte att kramas, men det betyder inte att autisten skulle sakna känslor. Hen visar bara inte det för omgivningen på ett sätt som förväntas.

Blev beskylld för att sakna känslor

När min exman och jag var gifta och det utfördes terrorattentat i hans hemland hörde jag det på nyheterna men sade ingenting. Jag blev beskylld för att sakna känslor, men jag hade ingen aning om att det förväntades av mig att jag skulle säga något. På motsvarande sätt förväntade jag mig inte att halvbekanta och grannar skulle beklaga sorgen när min farfar gick bort. Det enda jag förväntade mig var att de inte skulle skratta åt min sorg vilket de såklart inte heller gjorde, men samtidigt förväntade jag mig inte att någon skulle säga något. Att man i sådana situationer förväntas säga ”jag beklagar sorgen” är något som jag senare har lärt mig, men bara för att jag inte sade det tidigare betyder det inte att jag inte skulle varit ledsen för andras skull!

Vi känner olika

Som autist kan jag däremot känna helt andra känslor än vad de flesta andra människor gör trots att vi befinner oss i samma situation. Jag tyckte att det var underbart med social distansering under pandemin eftersom jag älskar att vara för mig själv. Att jag inte saknade sällskap betyder inte att jag saknar känslor utan jag är precis vem som helst glad när jag får syssla med något jag tycker är roligt och mår dåligt när så inte är fallet. På motsvarande sätt har jag känt mig ledsen och nedstämd när jag behövt delta i vissa sociala sammanhang så som jobbmöten och konferenser samtidigt som de flesta andra har känt glädje. Att jag inte delar deras känslor i dessa situationer betyder bara att vi känner olika!

Känner inte rastlöshet

Jag kan bara komma på en känsla som jag tror mig vara inkapabel till att känna, nämligen rastlöshet! Jag har ingen aning om hur det känns att vara rastlös eftersom jag aldrig varit det själv. Andra har beskrivit den känslan för mig, men då jag aldrig känt rastlöshetskänslan själv kommer jag aldrig kunna förstå fullt ut hur den känns. Men på samma sätt som jag inte vet hur det känns att vara rastlös kan de flesta andra människor inte förstå glädjen och lyckan med att sysselsätta mig med specialintressen, ett beteende som är typiskt vid autism. Vi är olika, men det betyder inte att någon av oss skulle sakna känslor!

En autist kan känna starkare känslor

Slutligen är det viktigt att känna till att många med autism påstår sig känna betydligt mer än vad de flesta andra människor gör och ha starkare känslor. Jag misstänker att det kan ligga något i det! Psykologen Bo Hejlskov förespråkar ju lågaffektivt bemötande just av anledningen att en autist kan bli otroligt påverkad av andras känslor vilket i sin tur kan leda till problembeteenden. Så nej, vi med autism saknar inte känslor!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.