Nej, utanförskap är oftast inget problem för mig

Vi inom Wilja-koncernen arbetar med alla typer av utsatta grupper så som missbrukare, invandrare, personer med neurologiska och kroniska sjukdomar o s v. Och på basis av det jag sett och lärt mig plus mina egna erfarenheter skulle jag säga att det finns många grupper i samhället som är betydligt mer utsatta än vi autister! Jag tycker egentligen inte att man ska ställa utsatta grupper mot varandra och jämföra, men anledningen till att jag ändå gör det nu är att många tror att vi autister har det allra sämst i samhället vilket i sin tur kan drabba andra utsatta grupper. Då jag är anställd som autismföreläsare kommer jag alltid föreläsa om autisternas situation och kämpa för att vi ska få bättre, men jag kommer aldrig göra det på bekostnad av andra utsatta grupper.

En grupp som kan ha det sämre än vi är personer med allvarlig ME eller fibromyalgi som ligger i stora krämpor och smärtor i sängen hela dagarna, och ändå får flera av dem varken tillgång till LSS eller sjukpenning/sjukersättning eftersom dessa diagnoser är mycket omdebatterade. Vissa av dem har förvisso ”turen” att ha en så stor funktionsnedsättning p.g.a. sjukdomen att de får tillhörighet till LSS (personkrets 3), men de är å andra sidan ofta så dåliga att de sällan kan ”njuta” av LSS-insatserna och kan t.ex. inte ha en kontaktperson enligt LSS eftersom de p.g.a sin sjukdom inte orkar komma upp ur sängen och träffa kontaktpersonen. Men faktum är att väldigt många med fibromyalgi och ME nekas personkretstillhörighet till LSS. Där har vi autister det bättre då många autister har det lätt att få t.ex. daglig verksamhet eller kontaktperson enligt LSS (dock inte nödvändigtvis båda dessa insatser samtidigt), och detta även om många av oss till skillnad från ovannämnda grupp inte lider av så allvarliga krämpor och hög feber dagligen att vi skulle vara helt sängliggande.

Jag håller med dig om att även blonda och blåögda personer kan vara invandrare, och jag är ju också själv en! När jag skrev om invandrare syftade jag inte på privilegierade invandrare som jag utan på den grupp som man ofta brukar benämna som ”invandrare”. Och väldigt många av dem har enligt min erfarenhet betydligt sämre ställt än vad jag har det som autist. Många beslöjade kvinnor kan inte bosätta sig i andra bostadsområden än Rinkeby och dylikt eftersom de blir trakasserade och utsatta för misshandel och annat fysiskt våld av rasistiska svenskar. I bästa fall blir de ”bara” bespottade och utsatta för glåpord, men de riskerar också att bli utsatta för betydligt värre saker än så. Som vuxen autist har jag aldrig behövt vara rädd för att bli allvarligt misshandlad på gatan av okända vuxna personer p.g.a. att jag har autism. Nu syftade jag alltså på vuxna! Autistiska barn i skolan riskerar däremot att bli utsatta för fysisk och psykisk mobbning i skolan och jag blev också allvarligt mobbad i skolan, men även invandrar- och HBTQ-elever riskerar att bli utvalda som mobbningsoffer. I likhet med många andra utsatta grupper riskerar vi autister även att bli utsatta för våld i nära relation, men detta gäller alltså även andra utsatta grupper så som invandrare, HBTQ-personer och personer med alla typer av funktionsnedsättningar.

Sedan blir ju många invandrare även uteslutna från arbetsmarknaden bara för att de heter ”Fatima” eller ”Mohammed”. En Mohammed har ju också väldigt svårt för att få en bostad, men jag som autist kunde däremot låta bli att berätta om min autism förut när jag sökte en andrahandsbostad! Mina kollegor inom Wilja-koncernen har försökt hjälpa denna grupp att komma ut i arbetsmarknaden, och många lyckas inte få ett arbete trots att de försöker och kämpar. Och till skillnad från många autister har denna grupp inte tillgång till sjukersättning så länge de inte har en kronisk sjukdom eller en funktionsnedsättning. Alla autister, bland annat jag själv, har förvisso inte heller lyckats få sjukersättning, men under alla mina år som föreläsare har jag ändå träffat många autister som efter några år lyckats komma ut ur socialbidragsberoendet antingen genom att få en lönebidragsanställning eller en omprövning och ett nytt beslut på sjukersättning.

En av de mest utsatta grupperna är dock de papperslösa, d v s de som inte vågar åka till sina hemländer p.g.a. risken att bli torterade och mördade alternativt låta sig själva och sina barn dö av hunger inom några månader p.g.a. akut näringsbrist. Denna grupp är så desperat att de tvingas gå under jorden och bli av med i princip ALLA sina rättigheter i Sverige. Jag har träffat papperslösa, och det är helt otroligt hur de har det! Men ändå väljer de att stanna här, gå under jorden och acceptera betydligt sämre levnadsvillkor än svenska socialbidragstagare istället för att flytta tillbaka till sina hemländer, så desperata är de! Jag som autist har aldrig någonsin blivit utsatt för det denna grupp blivit utsatt för.

Väldigt många missbrukare har det också betydligt sämre än vad jag någonsin haft det som autist. När jag levde på socialbidrag var jag förvisso relativt fattig, men jag hade alltid mat på bordet och ett tak över huvudet. Missbruksvården fungerar dåligt vilket gör att många missbrukare tvingas bosätta sig på gatan och tigga på tunnelbanan. När jag levde på socialbidrag upplevde jag mig dessutom ha råd med hälsosam mat eftersom socialbidraget jag fick räckte till det så länge jag planerade mina inköp (och när jag levde på aktivitetsersättning på garantinivå räckte mina pengar till mycket mer än så!). Däremot valde jag bort att äta 100% ekologiskt när jag levde på socialbidrag eftersom jag även ville lägga pengar på flera andra saker än på mat, men så länge jag inte åt 100% ekologiskt kunde jag köpa väldigt bra och nyttiga saker plus även lägga lite pengar på nöjen. Tilläggas kan i sammanhanget att ganska få heldtidsarbetande neurotypiker äter 100% ekologiskt så att jag som socialbidragstagare inte åt 100% ekologiskt tycker jag inte är särskilt anmärkningsvärt.

Vissa personer upplever förvisso inte att socialbidrag/ålderspension/sjukersättning räcker till hälsosam mat, och jag vill inte avfärda deras upplevelser och erfarenheter eftersom vi människor har alla olika förutsättningar och livssituationer. Det är också möjligt att vissa skulle kunna behöva ekonomisk vägledning från kommunen om hur man får pengarna att räcka samt hur man kan hitta mat som både är nyttig och inte kostar alltför mycket (själv tycker jag för övrigt att hälsosam mat är betydligt billigare än onyttig mat om man bortser från ekologiska matvaror, men det kanske bara är jag!) Vissa saknar en förmåga till ekonomisk planering och kunskap om hälsosam mat, men det gäller ju såklart inte bara oss autister utan alla grupper som klassas som relativt fattiga i Sveriges mått mätt.

Vad gäller HBTQ-personer så vet jag inte om du själv är en HBTQ-person och hur många HBTQ-personer du har träffat. Vissa homosexuella har turen att växa upp i en miljö där det är fullt accepterat med homosexualitet, och dessa personer upplever nödvändigtvis inte att det är svårt att leva som homosexuell. Däremot är det ofta mycket svårt och problematiskt att vara transsexuell för dessa personer blir ofta bemötta väldigt dåligt (vilket för övrigt vissa homosexuella också blir). Jag lyssnade förra året på en föreläsning av en homosexuell autist som dessutom var transsexuell och hade genomgått könskorrigering. Hon nämnde att det aldrig varit något större problem för henne att ha autism eller ens att vara homosexuell, men däremot hade hon utsatts för hemska glåpord och mordhot från kunderna på jobbet efter att hon hade genomgått könskorrigeringen. Hon menade att betydligt fler människor accepterar homosexualitet och autism än transsexualitet. HBTQ-personer är alltså en utsatt grupp även om HBTQ-personer i Sverige har det bättre än HBTQ-personer i vissa andra länder.

Jag håller helt med dig om att det är mycket som borde förbättras i Sverige, och jag kommer som sagt alltid att fokusera på autisternas rättigheter på min blogg och mina föreläsningar. Anledningen till att jag ändå ville sprida ovanstående info om utsatthet är att myter sprids väldigt lätt, och jag vill inte att mina bloggläsare ska tro att det är lätt att vara en utsatt invandrare, en missbrukare eller en HBTQ-person. Många utsatta antar automatiskt att andra utsatta grupper har det bättre än de själva. Vissa invandrare kan t.ex. anta att autister har det lyxigt, och en autist kan tro att andra utsatta grupper har det bättre än vad vi autister har det. Jag tycker som sagt inte att man ska ställa utsatta grupper mot varandra utan jag tycker att lösningen är att kämpa för att alla utsatta grupper ska ha det bättre!

Jag håller inte med om att man automatiskt har rätt till asyl om man riskerar att utsättas för folkmord. Samma resonemang kan föras om autister: när man har autism får man god livskvalitet genom LSS-insatser, och kommer man inte kunna arbeta har man rätt till sjukersättning. Så tänker många alltså, men faktum är ju att lagarna inte fungerar i verkligheten! Bara för att man har rättigheter på papper betyder inte att man har dem i verkligheten, och det gäller såväl autister som invandrare (och även missbrukare såklart)!

Jag förstår att du syftar på de autister som hamnat mellan stolarna. Många autister har trots allt sjukersättning och lönebidragsanställningar. Jag har ju själv en lönebidragsanställning men känner till också många autister som har sjukersättning. Däremot håller jag med om att det finns många som hamnar mellan stolarna. Även ME- och fibromyalgi-sjuka kan hamna mellan stolarna för det är många i denna grupp som inte får sjukpenning. Har man varken sjukpenning eller sjukersättning, ingen a-kassa och inte kan ta emot arbeten har man hamnat utanför systemet oavsett vilken diagnos man har. Även förvärvad hjärnskada och vissa psykiska sjukdomar kan ge väldigt liknande svårigheter som autism, och dessa grupper råkar lika illa ut som autisterna på de tre punkter du hänvisade till. Jag håller med dig om att det finns många som råkar illa ut, men jag hävdar istället att det inte gäller specifikt oss autister utan att det är olika utsatta grupper som drabbas av detta!

Alla invandrare kan inte starta ett företag för många saknar de färdigheter som krävs och de får inte tillräckligt mycket stöd. Det är en risk att starta ett företag, och även en autist ”kan” starta ett företag!

Det som hindrar många autister och invandrare från att starta ett företag är bristande stöd. Många utsatta invandrare som lever i utanförskap är analfabeter, lider av PTSD och kämpar väldigt mycket. För många analfabeter är det omöjligt att lära sig svenska. Det är inte lätt att lära sig ett främmande språk som vuxen om man aldrig har gått i skolan, inte kan ett indoeuropeiskt språk sedan tidigare och inte ens kan bokstäverna. Att lära sig läsa och skriva som barn i en miljö där studievanan finns är något helt annat än att lära sig ett språk som vuxen när man dessutom gått igenom det som många utsatta invandrare gått igenom. Vårt systerbolag arbetar som sagt bland annat med denna grupp, och dessa invandrare har det väldigt tufft! Anledningen till att de får daglig sysselsättning via oss är att de inte KAN starta ett företag bara sådär och de kan inte heller få ett arbete. Hade det varit möjligt för dem att starta ett företag hade de inte behövt delta i daglig sysselsättning via oss från första början!

Jag påstår att det inte är ett alternativ att utsätta sig för absolut fattigdom frivilligt när man har barn. Inte ens jag som barnfri skulle någonsin göra det om rollerna var omvända och vi i Sverige skulle lida av hungersnöd och Afrika skulle vara rikt. För att rädda mitt eget liv skulle jag göra allt för att kunna stanna i Afrika även om det skulle innebära ett liv som papperslös invandrare. De autister som hamnar mellan stolarna i Sverige får ändå ekonomiskt bistånd och har mat på bordet (ekonomiskt bistånd är ändå över 4000 kronor efter att hyran är betald). Jag har aldrig varit med om att en autist skulle behöva genomlida det som papperslösa invandrare genomlider, klara sig på så lite pengar som de och dela ett litet bostadsrum med en massa människor (däremot kan en autist självklart vara en missbrukare också, och då kan även en autist bli hemlös även om hen egentligen borde ha rätt till en LSS-bostad)

Jag tror att många svenskar skulle behöva uppleva absolut fattigdom och hungersnöd för att förstå vad det innebär och varför det är orimligt att utsätta sig för sådana omständigheter. Att stanna i Sverige som papperslös är som sagt ett tusen gånger bättre alternativ trots att det ofta innebär svartarbete med en lön på typ 20 kronor i timmen och att behöva dela ett kallt rum med tiotals människor på nätterna, och det säger väldigt mycket! Även om jag som autist riskerar att hamna mellan stolarna i Sverige kommer jag ändå ha mat på bordet och ett hem tack vare att jag kommer att ha rätt till ekonomiskt bistånd (eller akut mathjälp om inget annat). Jag tycker att det är fel att förvänta sig att det ska vara ett alternativ för invandrare att utsätta sig för hungersnöd och absolut fattigdom när de flesta svenskar aldrig skulle göra det och de själva klagar när de lever på riksnormen (d v s det som man får när man lever på ekonomiskt bistånd).

Jag har aldrig upplevt här i Sverige att jag skulle bli uppäten av en tiger även om jag faktiskt kände mig desperat när jag blev utförsäkrad från Försäkringskassan och tvingades vända mig till socialen. Men även som utförsäkrad överlevde jag utan problem! Jag anser dock att det finns mycket stora brister vad gäller oss utsatta grupper, och många hinder vi möter är dessutom helt onödiga! Jag tycker inte att någon ska behöva leva på ekonomiskt bistånd om man har ett läkarintyg på en funktionsnedsättning eller en sjukdom, men jag tycker som sagt att alla utsatta grupper ska ha det bättre. Det är mycket som borde förbättras!