Nej, köföreträde på Liseberg ger inget lyxliv

Sedan jag kritiserade Lisebergs beslut om att ta bort köföreträde för barn med osynliga funktionsnedsättningar har det hänt en del. Det är tack vare intresseorganisationernas engagemang som Liseberg tvärvände i frågan vilket är oerhört glädjande. Nu kommer Liseberg förhoppningsvis bli tillgängligt för fler barn med autism och adhd vilket jag och många andra med npf-diagnoser gläds åt.

Inget lyxliv

Men bara för att Liseberg är villigt att agera flexibelt i den här frågan är det viktigt att komma ihåg att de familjer vars barn har köföreträde absolut inte lever ett lyxliv, till skillnad från vad en del verkar tro. Har man en funktionsnedsättning som innebär svårigheter för intryck och stora folkmassor så kan jag lova att man är hindrad från att leva ett liv som de flesta av ens jämnåriga lever. Att ha köföreträde i Lisebergsköer möjliggör för dessa barn att någon enstaka gång roa sig lite så att de orkar med sin annars mycket svåra vardag.

Dåligt bemötande är det värsta

Faktum är att de allra flesta av dessa familjer skulle byta bort sin tillvaro mot att kunna ha det som de flesta andra, dvs att ha ett barn som kan få vänner, inte mår dåligt i skolan och får acceptans istället för hat och kritik. Emellertid vittnar många om att det värsta inte är barnets funktionsnedsättning utan bemötandet de får av andra människor. De får suckar och talande blickar som antyder: ”Herregud, att vissa inte kan uppfostra sina barn!” Detta bemötande förpestar ofta dessa familjers liv betydligt mer än barnets svårigheter.

Barnets ålder var det stora problemet

En gång pratade jag med en mamma som berättade att hon ofta undvek att ta med sin autistiska dotter till offentliga ställen eftersom denna kunde få utbrott så fort det hade blivit för mycket för henne. Därför vågade familjen sällan besöka vänner, caféer, restauranger, och ja, de allra flesta ställen som barnfamiljer brukade besöka. Ett stort problem i sammanhanget var att dottern var i mellanstadieåldern vilket gjorde att det ställdes betydligt högre förväntningar på henne än vad det ställdes på exempelvis treåringar.

Reaktionerna blev negativa

En gång hade hon mot förmodan tagit mod till sig och vågat besöka ett café en kort stund tillsammans med dottern. Ett stort problem uppstod när dottern behövde besöka toaletten: det var kö! Dottern som alltid hade haft mycket svårt för att köa fick ett utbrott. Mamman skämdes och frågade snällt de andra köande om de kunde gå förbi i kön och förklarade att barnet inte klarade av att stå i kö p.g.a. autism. Människorna suckade och himlade med ögonen men släppte mamman och dottern förbi. Och mamman mådde lika dåligt som alla tidigare gånger hon hade vågat sig ut tillsammans med dottern.

Varför inte bemöta alla med flexibilitet?

Seriöst, vad är det som får folk att tro att någon skulle ljuga om ett barns funktionsnedsättning bara för att bli släppt före i kön? Vem skulle på fullaste allvar tycka att det är enklare att få dömande blickar och suckar än att köa de få minuter som krävs? Hur kommer det sig att det är så himla viktigt att hålla sig till den orubbliga principen ”bara för att jag själv måste vänta på min tur så måste alla andra utan undantag också det?” Om människor är villiga att ge vika i sina principer i bemötandet av gamla människor, hur kommer det sig att de inte är villiga att bemöta personer med osynliga funktionsnedsättningar med samma flexibilitet?

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.