Nej, kan hon så kan inte jag

Jag tycker att det är intressant att vi autister ser olika på vår autism: vissa av oss kallar autismen för en funktionsnedsättning och andra för en funktionsvariation. Vissa av oss, däribland jag själv, skulle aldrig vilja byta bort vår autism även om vi fick chansen medan andra upplever att deras autism endast för med sig svårigheter. Vissa anser att hindren vid autism enbart består av samhälleliga barriärer som kan avhjälpas av ett mer tillgängligt samhälle och självinsikt medan andra menar att de alltid kommer att vara hindrade från att leva det liv de önskar oavsett vilka tillgänglighetsåtgärder som sätts in.

Olika autister är olika hindrade

Det jag funderar på är om autistens inställning kan vara avhängig av hur pass hindrad hen är p.g.a. sin autism. Jag minns att min läkare förklarade för mig att två personer som får diagnosen Aspergers syndrom kan ha helt olika grader i sina svårigheter samt olika mycket resurser. Om en autist t.ex. är hindrad från att göra sak X så kan hen ändå ha flera resurser/styrkor som överväger svårigheterna och möjliggör för hen att klara av att göra sak Y istället. Detta kan i sin tur resultera i att det inte gör autisten lika mycket att vara hindrad från att göra sak X om vederbörande upplever att Y är en nästan lika givande aktivitet. En annan autist kan däremot vara hindrad från att ägna sig åt de bägge aktiviteterna X och Y eftersom hen har fler och mer omfattande svårigheter än den förstnämnda autisten och färre styrkor.

Har lätt att hitta meningsfullhet

Låt mig ta ett konkret exempel. Jag har mycket svårt att umgås i grupp vilket är ett stort hinder i sociala sammanhang. Men betyder det att jag är hindrad från att leva ett kvalitativt liv? Nej! Jag är en ensamvarg som trivs mycket bra för mig själv. Då jag tack vare detta har lätt för att hitta meningsfullhet i livet påverkas inte mitt liv så jättenegativt av att jag har svårt att umgås med människor. Autism utgör inget stort hinder för mig i detta fall då jag har möjlighet att ägna mig åt ”en alternativ aktivitet Y”, dvs att vara hemma för mig själv och trivas. Jag har därmed turen att ha resurser som gör att mina omfattande svårigheter i socialt samspel inte utgör ett lika stort hinder.

Vissa ser saken annorlunda

Däremot finns det autister som upplever ensamhet som ångestframkallande men har samtidigt ännu större svårigheter i socialt samspel än vad jag har och lyckas inte hitta vänner, inte ens bland andra autister. Dessa autister kan lida mycket av sin ensamhet då de liksom majoriteten av människor har ett behov av att tillhöra ett meningsfullt socialt sammanhang men deras omfattande svårigheter hindrar detta. Det är mycket lätt för mig att säga att svårigheter i social interaktion inte utgör något hinder för ett kvalitativt liv eftersom jag trivs för mig själv hemma, men någon annan autist som faktiskt lider av ensamhet och har ännu större svårigheter på det sociala planet kan se saken på ett helt annat sätt.

Vi autister är individer

Faktum är att vi autister kan ha sinsemellan stora individuella skillnader i våra kognitiva förmågor vilket gör att vi har helt olika förutsättningar. Det är en farlig myt att autism alltid utgör en resurs som man borde vara tacksam för. Visst, jag är tacksam för min autism och ser den som en gåva eftersom min autism medför vissa styrkor som överväger vissa av mina mycket omfattande svårigheter, men alla autister tänker inte på samma sätt. Jag tycker att det är mycket farligt att sprida myten att autism alltid utgör en resurs då det drabbar de autister som verkligen är hindrade av sin autism.

Mina styrkor har räddat mig

Faktum är att om jag skulle vara exakt samma människa som jag är nu med de svårigheter och styrkor jag har med den enda skillnaden att jag skulle vara dålig på att stå framför publik och föreläsa skulle jag inte kunna delta i arbetslivet. Jag har nämligen fler svårigheter än styrkor och skulle jag inte ha min verbala talang som krävs för att stå framför publik skulle jag ha mycket svårare att klara mig i livet. Tack vare mina styrkor och min anpassade anställning hos Misa Kompetens är det lätt för mig att säga att autism inte måste utgöra ett hinder för att delta i och trivas i arbetslivet, men någon annan autist som endast har svårigheter men inga styrkor som kan nyttjas i arbetslivet kan se sin situation på ett helt annat sätt.

Fungerar inte så

Det är viktigt att komma ihåg att diagnosen autism nivå 1/Aspergers syndrom knappt säger någonting om individens förutsättningar. Jag är alldeles övertygad om att det går att leva ett kvalitativt liv med autism oavsett hur stora svårigheter man har och det är dessutom viktigt att komma ihåg i sammanhanget att Lena Nylander har konstaterat att låg IQ inte betyder samma som låg livskvalitet. Samtidigt har vissa autister svårare än andra att hitta sin plats i livet eftersom de har fler svårigheter än andra autister och färre styrkor. Jag reagerar starkt när två autister jämförs med varandra och man får höra: ”Ser du vad Greta har lyckats med och hon har samma diagnos som du. Kan hon så kan du!” För så fungerar det inte!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.