Kategorier
Stöd och insatser

När privatekonomin inte är privat längre

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Idag tänkte jag ta upp en fråga som berör oss alla, nämligen privatekonomi! Vissa svenskar är rika, andra är relativt fattiga men oavsett ekonomisk situation vill de allra flesta vuxna välja själva hur de vill spendera de pengar de har tillgång till. Visst, vissa utgifter såsom sjukvård, medicin, mat och boendekostnader är obligatoriska. Om man sedan har barn är man såklart också skyldig att sörja för deras uppehälle, men de resterande pengarna vill vi vuxna spendera som vi behagar. Det ville jag förut när jag var sjukpensionär (jag fick faktiskt en del pengar över för nöjen som sjukpensionär på garantinivå då jag var ekonomiskt mycket medveten), och det vill jag även nu när jag arbetar!

Mitt privatliv är inte helt privat

Vad vi vuxna vill spendera våra pengar på är vår ensak under förutsättning att vi inte har en familj att försörja och inte har en gemensam ekonomi med våra partners. De flesta vuxna skulle knappast uppskatta att en utomstående skulle lägga sig i deras privatekonomi och skulle sällan heller känna sig bekväma med att redogöra sina utgifter och ekonomiska prioriteringar för sina grannar, kollegor och kassabiträden på ICA. Dock har vissa av oss med funktionsnedsättningar stödinsatser från samhället. Som ett exempel kan nämnas att jag som autist har boendestöd som hjälper mig med dagliga sysslor i hemmet. Och när man har stödinsatser är ens privatliv sällan lika privat längre då en främling får insyn i ens levnadsvanor, rutiner och ekonomi.

Lägger bara pengar på vissa saker

Själv har jag inte blivit beviljad boendestöd för att hålla koll på min ekonomi för den vill jag sköta helt på egen hand, men ändå kan inte mina boendestödjare undgå att märka vad jag lägger mina pengar på. Som boendestödjare arbetar man ju väldigt tätt inpå brukaren vilket gör att man snart blir förtrogen med brukarens vanor. Mina boendestödjare har exempelvis märkt att jag lägger en del pengar på kläder, ekologisk mat, dyr elektronik i form av e-inkskärmar och asiatisk akupunktur men att jag däremot är betydligt snålare när det gäller möbler, husgeråd och inredning.

Är snål och slösaktig på samma gång

Hur märks ovanstående då? Jo, mina möbler är slitna, gamla och ibland halvtrasiga, men då jag tycker att de fortfarande funkar ser jag ingen anledning till att köpa nya. Vad gör det liksom för något att soffan är gammal, sliten och har vissa fläckar? Den fyller ju fortfarande sin funktion. På samma sätt har jag trasiga T-shirts och mysbyxor som jag använder för hemmabruk. Jag skulle aldrig få för mig att visa mig ute i trasiga kläder, men hemma vill jag kunna ha på mig vad jag vill. Som jag skrev nyss lägger jag en del pengar på kläder, men det gäller alltså bara finare kläder som jag använder utanför hemmet. Men hemma har jag inte på mig kjolar och klänningar utan gamla mysbyxor och en trasig T-shirt. Jag är alltså snål när det gäller hemmakläder men slösaktig när det gäller ”utekläder”!

Mina boendestödjare har åsikter

Mina boendestödjare har ibland åsikter om mina prioriteringar och försöka motivera mig för att köpa nya möbler och myskläder. ”Men du som lägger väldigt mycket pengar på akupunktur, elektronik och andra kläder! Du borde väl ha råd med att köpa nya möbler, nya kaffekoppar och nya myskläder?” kan de säga. Men grejen är att jag inte har ett välbetalt jobb, och anledningen till att jag kan spendera så mycket pengar på annat är just att jag snålar väldigt mycket på vissa saker. Det är inte så att jag inte förstår att mina prioriteringar inte är standard i Sverige och att de allra flesta gör andra ekonomiska prioriteringar än jag. Det förstår jag alldeles utmärkt! Jag är också medveten om att mina möbler, tekoppar och myskläder är slitna och att det skulle gå att köpa nya om jag ville det. Men trots att jag förstår det väljer jag att prioritera annorlunda.

Oombedda råd är sällan uppskattade

Du som arbetar som boendestödjare ska fundera på om du ska lägga dig i brukarens ekonomi eller inte. Vissa brukare som har svårt att prioritera rätt och lider av att pengarna aldrig räcker till kan säkert uppskatta dina åsikter! Men sedan finns också vi som inte har några problem med att hushålla med pengarna men medvetet väljer att spendera våra pengar på annorlunda saker. Du skulle säkert knappast heller uppskatta om jag kom till ditt hem och hade åsikter om att du i mitt tycke lägger alldeles för mycket pengar på chips och godis. Och varför ens köpa kaffe och juice när vi har rent och gratis kranvatten i Sverige? Skulle du prioritera annorlunda skulle dina pengar räcka till det jag tycker att du ska köpa. Om du inte skulle uppskatta mina oombedda privatekonomiska råd gör vi brukare troligen inte det heller!

Gillar du inlägget? Snälla, dela i så fall det på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Köp min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, Instagram, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

6 svar på ”När privatekonomin inte är privat längre”

Bra att du skriver om detta. Jag känner igen mig i att andra tycker att man prioriterar lite annorlunda. Jag har en del kläder som jag haft i över 10 år och ser ingen anledning att beta ut dom 😉 Däremot älskar jag att ha min egen stil. Dock är det tråkigt att köpa vissa saker, fast de inte är trasiga.

kram

Jag är som du! Jag ser inte heller någon anledning till att byta ut vissa saker så länge jag inte ser något värde i det. För mig gör det inte heller något att ha trasiga möbler så länge de fyller sin funktion. Kram tillbaka!

Svara

Jag förstår. Men om du inte har problem med att få dina pengar att räcka och du betalar de nödvändiga utgifterna får du köpa hur många skivor du vill!

Svara

”På samma sätt har jag trasiga T-shirts och mysbyxor som jag använder för hemmabruk”. Jag kan absolut inte ha kläder med stora hål i någon gång, det känns obehagligt. Och när det gäller strumpor så måste jag slänga dem om det blir det minsta hål i dem, för det känns minst lika illa för mig att ha strumpor med hål i som för dig att äta vissa konsistenser.

Lämna ett svar till Yolanda - Aspergers syndrom, poesi, foto Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *