Nej, annorlunda prioriteringar är inte snålhet

Tidigare i veckan skrev jag ett blogginlägg om när andra människor/yrkesverksamma lägger sig i ens privatekonomi när man har en funktionsnedsättning, och idag tänkte jag skissa vidare på samma tema. En variant av ovanstående är att anhöriga och boendestödjare anser att deras närstående/brukare borde köpa ditten och datten bara för att vederbörande har pengar. När vederbörande sedan säger nej till att köpa dessa produkter beskylls hen för att vara snål, och vissa frågar mig hur man skulle få brukaren att ändra sig och träna bort ”snålheten”. Jag har stött på detta såväl i föreläsningssammanhang som i privatlivet.

Elias vill inte köpa en dammsugare

Ett klassiskt exempel är när en person jag känner frågade mig om råd angående hur hen skulle få en autist som vi kan kalla för Elias att köpa en dammsugare och andra städredskap. Bakgrunden är att Elias saknar städredskap och vägrar lägga pengar på det för att han tycker att det är onödigt, och detta trots att han har miljoner på sitt konto. Och detta tyckte min samtalspartner var ytterst snålt och märkligt samt ansåg att Elias borde ändra sig. Mitt svar var att jag förstod Elias och att jag själv aldrig skulle välja att köpa städredskap om jag inte ansåg mig vara i behov av det. Då svarade min samtalspartner: ”Men du har ju städredskap hemma och du är inte miljonär!”

Ser värdet i städredskap

Ovanstående var helt sant, men skillnaden mellan mig och Elias är att jag anser mig vara i behov av städredskap! Anser man att ens livskvalitet avsevärt förbättras med en produkt köper man såklart den om man har råd oavsett om man är fattig eller mångmiljonär. Jag var fattig som en kyrkråtta när jag köpte min dammsugare då jag levde på aktivitetsersättning på mindre än garantinivå på den tiden, men ändå prioriterade jag mina pengar så att jag fick råd. Jag är allt annat än pedant, men däremot störs jag av att det blir extremt smutsigt och dammigt hemma då jag dels får allergiska besvär då och dels ogillar att bli smutsig om strumporna. Av denna anledning ser jag värdet i att ha städredskap så att golven kan dammsugas och moppas då och då.

Skulle aldrig ha köpt en annars

Om jag däremot inte ansåg att min livskvalitet förbättrades med en dammsugare skulle jag aldrig ha köpt en, och detta även om jag skulle vara mångmiljonär! Skulle du som bloggläsare själv köpa en produkt du inte ansåg dig vara i behov av? Om vi leker med tanken att du aldrig äter ägg, ris och banan, skulle du ändå köpa en äggkokare, riskokare och bananfodral bara för att du har råd? ”Men jag är inte i behov av ovanstående”, säger du kanske då. Nej kanske inte, men tänk om någon annan i din närhet tjatade om att dessa produkter kan vara bra att ha hemma ifall du skulle få gäster? Tänk om du skulle få höra tjat om att du måste köpa dem eftersom din ekonomi inte skulle gå under om du köpte dem? Jag känner ju inte dig, men jag misstänker starkt att du inte skulle uppskatta att bli kallad snål och girig om du inte vill leva upp till andras normalitetsstandard.

Inte snällt

Som jag tidigare nämnt i bloggen är det vanligt att ha andra prioriteringar när man har autism. Det finns de som inte ser värdet av städredskap, och bara för att det är standard att äga en dammsugare och golvmopp i dagens Sverige betyder det inte att man är skyldig att falla för grupptrycket och införskaffa ovanstående. Visst, som hyresgäst och medlem i bostadsrättsförening har man såklart åtagit sig att sköta sin lägenhet, men fullföljer man ovanstående skyldighet spelar det ingen roll om man äger städredskap eller inte. Det är inte snällt att stämpla en person med annorlunda ekonomiska prioriteringar som snål!

Klicka här för att kommentera eller fråga om det här inlägget! Jag kommer inte publicera kommentarer/frågor som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga om ett helt annat ämne. Ni hittar tidigare läsarfrågor här.

Följ gärna min blogg via Facebook, mejl eller RSS.