Vissa av oss med autism har specialintressen, och ibland får jag frågan hur man vet ifall intresset är ett så kallat vanligt intresse eller ett specialintresse. Inte sällan hör jag även begreppet specialintresse användas fel. Vissa tror nämligen felaktigt att bara för att en autist har ett intresse så är intresset automatiskt ett specialintresse, men det måste inte vara så! När man tittar på diagnoskriterierna för autism framgår det att diagnoskriteriet ”begränsade och repetitiva beteenden ” kan yttra sig på olika sätt. Långt ifrån alla autister har specialintressen, och man kan alltså ha autism utan att ha specialintressen!
Det finns gränsfall
Autism är ett stort spektrum, och dess kännetecken som vissa kallar för ”symptom”, ett begrepp som jag själv dock ogillar, kan variera i art och omfattning. Vissa uppfyller diagnoskriterierna i betydligt större omfattning än andra vilket i sin tur innebär att vissa kan utgöra gränsfall. I praktiken innebär detta att det finns de som har utpräglade autistiska drag vilket kan göra att olika kliniker är oense om patienten har tillräckligt många autistiska drag för att en autismdiagnos ska vara legitimerad. Gränsdragningen kan bland annat vara svår att göra vad gäller i hur pass stor omfattning diagnoskriterierna ska uppfyllas. Var går exempelvis gränsen mellan att ha en favorithobby som man tycker väldigt mycket om och ett specialintresse?
Ofta är det uppenbart
Inte sällan är det uppenbart vad det handlar om, men i gränsfall kan det alltså vara svårt för läkare att avgöra om intresset ”bara” är en stor passion eller ett specialintresse. Tycker patienten liksom bara väldigt mycket om träning eller dominerar träningen patientens liv så pass att den skulle kunna kallas för ett specialintresse? Tony Attwood tar upp ett talande exempel om ett specialintressefall i sin bok den Kompletta Guiden till Aspergers syndrom: en flicka som har hästar som specialintresse kan inte leva ett vanligt liv eftersom hästar är det enda som finns för henne! För att nämna ett exempel har hon bland annat flyttat in sin madrass till stallet för att kunna sova bredvid hästen varje natt. I detta fall är det ju uppenbart att det är ett specialintresse det handlar om, men vid osäkerhet får klinikern utreda frågan närmare.
Specialintressen kan skifta
Med ovanstående sagt är det inte alls givet att en autist har samma specialintressen livet ut. En autist med tendens för att utveckla specialintressen kan mycket väl ha specialintressen livet ut, men vad dessa specialintressen sedan är kan skifta under olika livsperioder. Så har det också varit för mig! Förut var träning mitt specialintresse men är inte det längre. Jag är en person som endast fokuserar på 1-2 intressen åt gången istället för att variera mina aktiviteter under en och samma livsperiod. I mitt nuvarande liv finns ingen plats för träning, och jag är för det mesta en allt-eller-inget-person. Oftast är det så att jag antingen har ett intresse som specialintresse eller inte alls. Det finns liksom inget mellanting!
Var helt fascinerad av träning
Hur vet jag då att träningen var mitt specialintresse och inte bara ett vanligt intresse? Jo, träningen dominerade hela mitt liv! Jag gick powerwalks i ur och skur minst 5 morgnar i veckan, tränade också på gymmet varannan dag och åt styrketräningskost. När jag inte tränade läste jag om träning, tänkte på det och var helt fascinerad! Och jag avvek aldrig från dessa rutiner, inte ens på julafton. Och detta var alltså ett stort intresse för mig, inte ett uttryck för psykisk ohälsa. Hur jag vet det? Jo, för det första bringade träning väldigt mycket glädje i mitt liv. För det andra jämförde jag aldrig mina resultat med andras och kände mig aldrig misslyckad ifall jag någon gång inte såg synliga resultat i min kropp. För det tredje fick jag aldrig ångest fall jag tvingades avstå från träning p.g.a. sjukdom eller skada. Jag fick aldrig dåligt samvete om jag inte tränade men var däremot väldigt glad när jag väl kunde träna!
Svårt att se sig själv utifrån
I mitt fall är det alltså uppenbart att det är specialintressen jag har, men om du är osäker på om du själv eller din närstående har specialintressen eller inte kan det vara så att du/vederbörande endast har ”vanliga” intressen då specialintressen i princip genomsyrar hela personens liv! Ibland kan det vara svårt att se sitt eget liv ur ett objektivt perspektiv så vid osäkerhet kan du fråga om anhörigas åsikter eller så kan du läsa igenom sin utredning för att få reda på vad utredningsteamet skrivit om dig.
Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X (f.d. Twitter), WhatsApp m.fl.:
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Mina böcker
Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.
Senaste svar på alla blogginlägg
Önskar speciellt kvinnliga autisters naturliga reaktioner på överkrav, för lite eller ingen förståelse, stöd, eller rentav fel stöd och /eller…
Jag har intrycket av att många autister feltolkas som omotiverade när det handlar om andra saker. Många yrkesverksamma verkar också…
” ”Individuellt anpassat stöd” kan i sammanhanget betyda att det är den enskilde boendestödjaren eller hens chef som avgör vad…
Jag förstår. Fick också försämrat psykiskt tillstånd av hjälp på fel sätt av boendestöd. Behöver man att någon gör saker…
Vad bra att du fick hjälp med att ta dig ur missbruket!
Jag tycker att det är förskräckligt att en autist ska behöva tacka nej till boendestöd bara för att boendestödet i…
Om du sedan tidigare har diagnosen Aspergers syndrom får du ha kvar din diagnos. Det är dessutom fullt möjligt att…
Vad tråkigt att du inte fått hjälp med att sortera papper och läsa instruktioner. Vissa har en god man som…
Precis, även kvinnor kan såklart vara mobbare precis som män kan det. Tråkigt att du råkat ut för sådana kvinnor!
Tack så jättemycket, vad roligt att du tycker att min blogg ger hopp! 🙂 Anledningen till att jag inte gjort…
4 svar på ”Ett specialintresse eller ett vanligt intresse?”
Angående specialintresse. För 10 år sedan sålde jag min vykortssamling av gamla vykort av Stockholm. Det ångrar jag nu. Jag tyckte att det verkade för ”aspigt” och jag ville ha ett ”vanligt” intresse. Jag känner till personer med andra samlingar och de har inte autism. Detta har lärt mig att man inte ska ta allt som står om autism som ristat i sten.
Vad tråkigt att du sålde vykortssamlingen och att du ångrar det nu efteråt! 🙁
Du har rätt i att även människor utan autism ibland kan samla på saker. Jag tycker dock inte att man ska haka upp sig på vad som är ett vanligt intresse eller ett specialintresse utan man ska sysselsätta sig med saker man mår bra av!
Jag har en autismdiagnos och störs av att ett av mina intressen kallas för specialintresse. Jag tycker det är ett vanligt intresse och jag är intresserad av en del annat också. Idag vara jag på en träff som attention anordnade och jag blev faktiskt ledsen av att få mitt intresse stämplat som specialintresse. Mitt liv består verkligen inte av bara det intresset. Men ja, jag är intresserad av det, dels p.g.a. mina värderingar men även för att jag ser hur det kan hjälpa mig senare i livet. Ser intresset som min pensionsförsäkring då jag inte kommer få någon pension som det går att leva på. Ser också intresset som ett sätt att göra gott i världen.
Jag är för övrigt ett av de där gränsfallen där det inte var uppenbart om jag hade autism eller inte. Fick ingen diagnos vid första utredningen, men psykologen jag sen gick hos tyckte att en second opinion var motiverad. Det var hon som gjorde den och gav mig diagnosen.
Jag förstår dig. Jag stör mig också på myten att alla intressen som autister har är specialintressen. Så är det ju inte! Vissa autister har helt vanliga intressen!