När privatekonomin inte är privat längre

Idag tänkte jag ta upp en fråga som berör oss alla, nämligen privatekonomi! Vissa svenskar är rika, andra är relativt fattiga men oavsett ekonomisk situation vill de allra flesta vuxna välja själva hur de vill spendera de pengar de har tillgång till. Visst, vissa utgifter såsom sjukvård, medicin, mat och boendekostnader är obligatoriska. Om man sedan har barn är man såklart också skyldig att sörja för deras uppehälle, men de resterande pengarna vill vi vuxna spendera som vi behagar. Det ville jag förut när jag var sjukpensionär (jag fick faktiskt en del pengar över för nöjen som sjukpensionär på garantinivå då jag var ekonomiskt mycket medveten), och det vill jag även nu när jag arbetar!

Mitt privatliv är inte helt privat

Vad vi vuxna vill spendera våra pengar på är vår ensak under förutsättning att vi inte har en familj att försörja och inte har en gemensam ekonomi med våra partners. De flesta vuxna skulle knappast uppskatta att en utomstående skulle lägga sig i deras privatekonomi och skulle sällan heller känna sig bekväma med att redogöra sina utgifter och ekonomiska prioriteringar för sina grannar, kollegor och kassabiträden på ICA. Dock har vissa av oss med funktionsnedsättningar stödinsatser från samhället. Som ett exempel kan nämnas att jag som autist har boendestöd som hjälper mig med dagliga sysslor i hemmet. Och när man har stödinsatser är ens privatliv sällan lika privat längre då en främling får insyn i ens levnadsvanor, rutiner och ekonomi.

Lägger bara pengar på vissa saker

Själv har jag inte blivit beviljad boendestöd för att hålla koll på min ekonomi för den vill jag sköta helt på egen hand, men ändå kan inte mina boendestödjare undgå att märka vad jag lägger mina pengar på. Som boendestödjare arbetar man ju väldigt tätt inpå brukaren vilket gör att man snart blir förtrogen med brukarens vanor. Mina boendestödjare har exempelvis märkt att jag lägger en del pengar på kläder, ekologisk mat, dyr elektronik i form av e-inkskärmar och asiatisk akupunktur men att jag däremot är betydligt snålare när det gäller möbler, husgeråd och inredning.

Är snål och slösaktig på samma gång

Hur märks ovanstående då? Jo, mina möbler är slitna, gamla och ibland halvtrasiga, men då jag tycker att de fortfarande funkar ser jag ingen anledning till att köpa nya. Vad gör det liksom för något att soffan är gammal, sliten och har vissa fläckar? Den fyller ju fortfarande sin funktion. På samma sätt har jag trasiga T-shirts och mysbyxor som jag använder för hemmabruk. Jag skulle aldrig få för mig att visa mig ute i trasiga kläder, men hemma vill jag kunna ha på mig vad jag vill. Som jag skrev nyss lägger jag en del pengar på kläder, men det gäller alltså bara finare kläder som jag använder utanför hemmet. Men hemma har jag inte på mig kjolar och klänningar utan gamla mysbyxor och en trasig T-shirt. Jag är alltså snål när det gäller hemmakläder men slösaktig när det gäller ”utekläder”!

Mina boendestödjare har åsikter

Mina boendestödjare har ibland åsikter om mina prioriteringar och försöka motivera mig för att köpa nya möbler och myskläder. ”Men du som lägger väldigt mycket pengar på akupunktur, elektronik och andra kläder! Du borde väl ha råd med att köpa nya möbler, nya kaffekoppar och nya myskläder?” kan de säga. Men grejen är att jag inte har ett välbetalt jobb, och anledningen till att jag kan spendera så mycket pengar på annat är just att jag snålar väldigt mycket på vissa saker. Det är inte så att jag inte förstår att mina prioriteringar inte är standard i Sverige och att de allra flesta gör andra ekonomiska prioriteringar än jag. Det förstår jag alldeles utmärkt! Jag är också medveten om att mina möbler, tekoppar och myskläder är slitna och att det skulle gå att köpa nya om jag ville det. Men trots att jag förstår det väljer jag att prioritera annorlunda.

Oombedda råd är sällan uppskattade

Du som arbetar som boendestödjare ska fundera på om du ska lägga dig i brukarens ekonomi eller inte. Vissa brukare som har svårt att prioritera rätt och lider av att pengarna aldrig räcker till kan säkert uppskatta dina åsikter! Men sedan finns också vi som inte har några problem med att hushålla med pengarna men medvetet väljer att spendera våra pengar på annorlunda saker. Du skulle säkert knappast heller uppskatta om jag kom till ditt hem och hade åsikter om att du i mitt tycke lägger alldeles för mycket pengar på chips och godis. Och varför ens köpa kaffe och juice när vi har rent och gratis kranvatten i Sverige? Skulle du prioritera annorlunda skulle dina pengar räcka till det jag tycker att du ska köpa. Om du inte skulle uppskatta mina oombedda privatekonomiska råd gör vi brukare troligen inte det heller!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.