Kamouflering av autism har sina för- och nackdelar

Ett av många kännetecken för autism sägs vara tendensen att ständigt korrigera andra. För någon med Aspergers syndrom brukar det vara viktigare att hålla sig till korrekt fakta än att vara mån om sin samtalspartners känslor vilket leder till att autisten ständigt rättar andra människor, skriver Tony Attwood i sin bok Den Kompletta Guiden till Aspergers syndrom. Självklart är alla autister olika och man kan ha Aspergers syndrom/autism även om man inte hakar upp sig på faktafel på det sätt som Attwood beskriver. Dessutom har många av oss autister lärt oss att anpassa oss efter andras förväntningar och följaktligen medvetet låter bli att rätta andra. Dessa typer av strategier kallas för kamouflage. Samtidigt stämmer ju Attwoods beskrivning in på vissa autister.

Svag central koherens är förklaringen

”Varför korrigerar vissa autister andra?”, undrar du kanske. Förmodligen kan det förklaras med svag central koherens, det vill säga tendensen att se små detaljer istället för den stora helheten. Jag minns en gång då jag tätt inpå varandra höll två föreläsningssessioner på samma skola. Jag började den andra föreläsningssessionen med att säga att det var roligt att vara tillbaka och att vi kunde fortsätta från där vi hade stannat, så som jag uttryckte det, ”förra veckan”. Efter föreläsningen hade jag den sedvanliga frågestunden då skolpersonalen passade på att ställa många frågor om autism. En elev hade också en fråga. Det han undrade var varför jag hade sagt ”förra veckan” för det var ju ”i slutet av förrförra veckan” jag hade varit hos dem sist, inte ”förra veckan”.

Andra kan irritera sig

Det killen hade hakat upp sig på var alltså när det var exakt jag hade varit hos dem sist. Den neurotypiska skolpersonalen hade däremot bortsett från detta lilla faktafel och fokuserat på det som egentligen var menat att vara poängen med min föreläsning, det vill säga hur autism kan yttra sig i skolmiljön. Men för någon med svag central koherens kan alla detaljer vara lika viktiga. Kommer jag som föreläsare med ett så ”allvarligt” faktafel som att förväxla ”förra veckan” med ”förrförra veckan” kan det förstöra hela föreläsningen och göra det svårt för en autist att fokusera på resten. Många av oss med autism har, på gott och ont, svårt att sortera bort det väsentliga från det oväsentliga vilket i sin tur kan skapa irritation hos andra.

Försöker anpassa mig

Så här i vuxen ålder har jag ofta fått höra: ”Men Paula, du rättar ju inte andra på det här sättet!” Men det många inte vet om är att jag tidigare hade en tendens till att göra just det, till och med till den grad att jag drev andra till vansinne och blev uppmanad att träna bort det. Om någon skulle komma med faktafel skulle jag helt enkelt bortse från det, fick jag höra. Och så blev det! Numera är jag väldigt försiktig med att rätta andra, till och med till sådan grad att jag sällan ens rättar någon i situationer där det skulle kunna vara legitimerat att göra det. Nu undrar många istället varför ”jag inte sa till” när de sa fel. Men att jag inte rättar andra är alltså en adaptiv strategi från min sida för att kamouflera bort min autism.

Får lust att rätta andra

Även om jag inte längre rättar andra stör jag mig fortfarande på faktafel. Då språk är ett av mina stora specialintressen hakar jag upp mig på faktafel i fråga om språk. När jag får höra språkmyter såsom ”svenska är ett väldigt litet språk” eller att ”ordet lagom finns bara på svenska” får jag ibland lust att hålla timslånga föreläsningar om varför ovanstående inte stämmer. Men kort sagt: enligt uppskattningar finns det cirka 6 000 språk i världen, och av dessa har mer än 98% färre modersmålstalare än svenska. Svenskan tillhör alltså till 1-2% av de största språken i världen. Och lagom finns absolut inte bara på svenska även om många stora europeiska språk inte råkar ha en exakt översättning av termen. Det är alltså när jag hör faktafel som jag har lust att rätta andra, men det är sällan jag vågar det.

Kamouflagestrategin funkar för mig

Sanningen är att de flesta neurotypiska människor har en naturlig känsla för på vilket sätt man ska rätta andra samt när det är bäst att låta bli. Till skillnad från dem vet jag inte hur man korrigerar andra på ett socialt accepterat sätt istället för på ett besserwisseraktigt sätt. Jag har också svårt att bedöma när påståendet ”svenska är ett litet språk” utgör poängen i uttalandet och när det är menat att vara en liten detalj som förmodligen kan vara fallet i meningen: ”För små språk som svenska är det viktigt att värna om språkets överlevnad och se till att litteratur översätts till språket så att framtida generationer inte går över till engelska.” För mig fungerar sådana här kamouflerande strategier utmärkt för att slippa konflikter, men samtidigt är det ibland tröttsamt att hejda sina impulser. Att kamouflera autism har både för- och nackdelar!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.