Kategorier
Central koherens

Kamouflering av autism har sina för- och nackdelar

Ett av många kännetecken för autism sägs vara tendensen att ständigt korrigera andra. För någon med Aspergers syndrom brukar det vara viktigare att hålla sig till korrekt fakta än att vara mån om sin samtalspartners känslor vilket leder till att autisten ständigt rättar andra människor, skriver Tony Attwood i sin bok Den Kompletta Guiden till Aspergers syndrom. Självklart är alla autister olika och man kan ha Aspergers syndrom/autism även om man inte hakar upp sig på faktafel på det sätt som Attwood beskriver. Dessutom har många av oss autister lärt oss att anpassa oss efter andras förväntningar och följaktligen medvetet låter bli att rätta andra. Dessa typer av strategier kallas för kamouflage. Samtidigt stämmer ju Attwoods beskrivning in på vissa autister.

Svag central koherens är förklaringen

”Varför korrigerar vissa autister andra?”, undrar du kanske. Förmodligen kan det förklaras med svag central koherens, det vill säga tendensen att se små detaljer istället för den stora helheten. Jag minns en gång då jag tätt inpå varandra höll två föreläsningssessioner på samma skola. Jag började den andra föreläsningssessionen med att säga att det var roligt att vara tillbaka och att vi kunde fortsätta från där vi hade stannat, så som jag uttryckte det, ”förra veckan”. Efter föreläsningen hade jag den sedvanliga frågestunden då skolpersonalen passade på att ställa många frågor om autism. En elev hade också en fråga. Det han undrade var varför jag hade sagt ”förra veckan” för det var ju ”i slutet av förrförra veckan” jag hade varit hos dem sist, inte ”förra veckan”.

Andra kan irritera sig

Det killen hade hakat upp sig på var alltså när det var exakt jag hade varit hos dem sist. Den neurotypiska skolpersonalen hade däremot bortsett från detta lilla faktafel och fokuserat på det som egentligen var menat att vara poängen med min föreläsning, det vill säga hur autism kan yttra sig i skolmiljön. Men för någon med svag central koherens kan alla detaljer vara lika viktiga. Kommer jag som föreläsare med ett så ”allvarligt” faktafel som att förväxla ”förra veckan” med ”förrförra veckan” kan det förstöra hela föreläsningen och göra det svårt för en autist att fokusera på resten. Många av oss med autism har, på gott och ont, svårt att sortera bort det väsentliga från det oväsentliga vilket i sin tur kan skapa irritation hos andra.

Försöker anpassa mig

Så här i vuxen ålder har jag ofta fått höra: ”Men Paula, du rättar ju inte andra på det här sättet!” Men det många inte vet om är att jag tidigare hade en tendens till att göra just det, till och med till den grad att jag drev andra till vansinne och blev uppmanad att träna bort det. Om någon skulle komma med faktafel skulle jag helt enkelt bortse från det, fick jag höra. Och så blev det! Numera är jag väldigt försiktig med att rätta andra, till och med till sådan grad att jag sällan ens rättar någon i situationer där det skulle kunna vara legitimerat att göra det. Nu undrar många istället varför ”jag inte sa till” när de sa fel. Men att jag inte rättar andra är alltså en adaptiv strategi från min sida för att kamouflera bort min autism.

Får lust att rätta andra

Även om jag inte längre rättar andra stör jag mig fortfarande på faktafel. Då språk är ett av mina stora specialintressen hakar jag upp mig på faktafel i fråga om språk. När jag får höra språkmyter såsom ”svenska är ett väldigt litet språk” eller att ”ordet lagom finns bara på svenska” får jag ibland lust att hålla timslånga föreläsningar om varför ovanstående inte stämmer. Men kort sagt: enligt uppskattningar finns det cirka 6 000 språk i världen, och av dessa har mer än 98% färre modersmålstalare än svenska. Svenskan tillhör alltså till 1-2% av de största språken i världen. Och lagom finns absolut inte bara på svenska även om många stora europeiska språk inte råkar ha en exakt översättning av termen. Det är alltså när jag hör faktafel som jag har lust att rätta andra, men det är sällan jag vågar det.

Kamouflagestrategin funkar för mig

Sanningen är att de flesta neurotypiska människor har en naturlig känsla för på vilket sätt man ska rätta andra samt när det är bäst att låta bli. Till skillnad från dem vet jag inte hur man korrigerar andra på ett socialt accepterat sätt istället för på ett besserwisseraktigt sätt. Jag har också svårt att bedöma när påståendet ”svenska är ett litet språk” utgör poängen i uttalandet och när det är menat att vara en liten detalj som förmodligen kan vara fallet i meningen: ”För små språk som svenska är det viktigt att värna om språkets överlevnad och se till att litteratur översätts till språket så att framtida generationer inte går över till engelska.” För mig fungerar sådana här kamouflerande strategier utmärkt för att slippa konflikter, men samtidigt är det ibland tröttsamt att hejda sina impulser. Att kamouflera autism har både för- och nackdelar!

Hjälp mig informera om autism och ADHD genom att dela inlägget.

Skriv en kommentar till det här inlägget eller läs andras kommentarer. Jag kommer inte publicera kommentarer som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Du kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Mina böcker

Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.

Senaste svar på alla blogginlägg

  1. Det är väl tvärtom människor med asperger utvecklar ofta en skyhög kapacitet gällande simultankapacitet. Problemet är ju att att saker…

  2. Hej, det här dokumentet säger lite om symptom på autism hos tjejer. Inget test men ändå… på engelska. https://www.staffordshire.gov.uk/Education/Access-to-learning/Graduated-response-toolkit/School-toolkit/Communication-and-interaction/Social-communication-autism/SEN-support-in-school/Autism-in-Girls-checklist.pdf

  3. Det var inte meningen att det skulle bli en följetong. 1. Självklart har jag testat olika läkare. Olika remisser. Olika…

  4. Dbt och mbt fungerar dåligt med autism men bra mot borderline. Så min asperger gör att de dömer ut det…

  5. Specialistmottagningarna tar inte emot. Jag har både asperger och borderline. Bedömningen är att dbt, mbt inte kan fungera och I…

  6. Neurotypiker fattar inte för att de hela tiden generaliserar. De tror på saker som inte stämmer. Och i samspelet blir…

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

18 svar på ”Kamouflering av autism har sina för- och nackdelar”

Ler lite åt detta inlägg för jag är som killen på föreläsningen, inombords! Men har också lärt mig att maskera. Är särskilt sådär med årtal och datum, mitt minne är väldigt bra så jag VET att jag har rätt när någon säger något som inte är rätt 😄.

Hehe. Jag måste också maskera och hejda mig för att inte rätta folk ständigt och jämt. Så jag förstår killen 🙂

Svara

Det är verkligen tröttsamt att inte våga rätta folk när de säger fel! Jag instämmer. Och då blir det så himla svårt att fokusera på samtalet i övrigt.

Precis! Jag tycker att det är ännu jobbigare att umgås i större grupper för då blir min hjärna överbelastad av alla intryck. Då blir det ännu mer ansträngande för mig att tänka på att inte rätta folk.

Svara

Man bör reagera om något är riktigt fel och ingen ingriper, om någon blir trakasserad, diskriminerad eller liknande. Men inte för småsaker, felsägningar och sånt, för ingen gillar ju en moralpolis heller…

När jag var yngre tyckte jag att folk som inte rättade sådana tydliga faktafel var otrevliga! Likaså folk som inte rättar när man säger fel ord. Jag tyckte att det var som att folk inte brydde sig och inte var intresserade av att hjälpa varandra. Nu har jag lärt mig att de flesta inte uppskattar att bli rättade och att de kan vara snälla personer ändå. Men jag uppskattar fortfarande folk som rättar andra. Det är tur att det finns trevliga personer som den på föreläsningen!

Jag förstår vad du menar! Under mina första år i Sverige irriterade jag mig sjukt mycket på folk som aldrig rättade mig när jag sa fel i svenskan. De som rättade mig hjälpte mig att utveckla svenskan vilket jag var tacksam för. Jag var förvånad när jag hörde att inte alla utlänningar uppskattar att bli rättade när de talar/skriver på ett främmande språk.

Svara

Min erfarenhet från hela livet igenom är att man aldrig kan rätta någon eller ens ifrågasätta/ha kritik mot dem när de har betett sig illa eller gjort fel. Även fast alla andra ser det, så gör de det aldrig själva och blir istället arga och försvarar sig om de blir kritiserade. Men det var först i 20-årsåldern jag insåg att de allra flesta människor fungerar så. Att ingen rättar sig eller ber om ursäkt för någonting. Och att alla andra kan göra fel, men aldrig folk själva.

Det gäller allt från hantverkare som gjort dåliga jobb, företag som misskött sig, folk som lovat saker och sen svikit, etc, etc…Man kan räkna med att det blir en konflikt varje gång någon har gjort fel och man måste påpeka det. Vilket ofta är nödvändigt och särskilt om man betalat pengar för något som aldrig levererades. Alla reagerar med att skylla ifrån sig, vägra ta på sig något ansvar och även bli arga och direkt fientliga – liksom tycka att man har angripit dem så att de måste försvara sig. Och där är konflikten ett faktum. Ofta ser dessa personer en som sin ovän sen också.

Den enda gången folk backar och ber om ursäkt för något, är av rädsla för konsekvenserna. När de känner att det kan slå tillbaka på de själva om de inte gör det. Att de kan bli av med sina jobb, att det kan bli rättsliga följder etc. Det är det som krävs. Om de inte gör det, så kommer de aldrig göra det heller.

I de allra flesta fall när man ödmjukt har försökt få en förklaring eller ursäkt från någon och försökt prata om det i tron om att de ändå skulle vilja göra det rätta, så har de alltid vägrat. När de sen fått höra att de kan bli anmälda för det och förlora sitt jobb, så har det ändrats direkt. Då kom plötsligt både ursäkten, krokodiltårarna och låtsasångern.

Så varje gång jag träffar på en person av den sorten nu, så försöker jag inte ens ifrågasätta dem eller få en ursäkt – bara bryter direkt vid insikten om att det var ännu en person som inte var bättre än så.

Det låter vettigt att bryta direkt när man träffar någon som behandlar en illa! Att man har svårt att be om ursäkt kan ibland vara en psykologisk försvarsmekanism. När det gäller företag som gjort ett dåligt jobb borde de däremot bättra sig för de förlorar ju sina kunder på det sättet.

Svara

Som med allt annat som anses annorlunda, så handlar det om att man ska tillbaka till normen igen. Och då kommer vi tillbaka till det där med att normen inte alltid är bra eller rätt bara för att det representerar de flesta. Folk med autism eller andra funktionsvariationer, bokstavskombinationer etc är i regel mer ärliga än genomsnittet. Då kunde ju man tänka att ärlighet alltid skulle uppskattas och anses positivt. Men så är det inte, eftersom de flesta inte är så. Då anses det annorlunda. Och det får man aldrig vara.

Nej normen är verkligen inte bra för alla! Har man t.ex autism är det jätteviktigt att man får vara sig själv för man klarar inte av att anpassa sig till normen. Många svenskar har svårt för brutal ärlighet vilket nog till viss del är kulturellt. I vissa östeuropeiska länder är det betydligt vanligare med rakhet och ärlighet, liksom även i Finland. Svenskar är ofta jätteförsiktiga.

Svara

Det har hänt att jag rättat folk också och fått kommentaren att jag märker ord.
Rätt ska vara rätt tycker jag men folk kan ha så mycket fel när de pratar om saker, sådana neurotypiska utan Aspergers syndrom.
Finns inte lagom i det finska språket då?
Jag försöker lära mig lite finska, genom finska låtar vilket är kul, har lärt mig sången Seine med Tarja Lunnas och Kaksi Yksinäistä med Maarit Peltoniemi, de låter finns inspelade på svenska också med dansbandet Vikingarna. Det är kul med språk 😀👍 Hyvä 👍

Ja, ibland har folk fel men det är många som inte uppskattar att bli rättade! 😉

Jo lagom finns på finska! Min poäng var att myten om att lagom bara finns på svenska bara är en myt. Självklart används inte alla ord på exakt samma sätt på alla språk, men det gäller ju alla ord och inte specifikt ordet ”lagom”. Exempelvis betecknar inte det engelska ordet ”friend” exakt samma sak som det svenska ordet ”vän”.

Svara

Okej.
Ingen kommentar av dig att jag lär mig finska? 😀
Perkele muurahaiset, en fras som en av mina dåvarande klasskamraters mamma Ritva brukade säga har kollat vad det uttrycket betyder, finska är inte så svårt när man kommer in i det.
Övning ger färdighet som det heter.
Känner du till sångerskorna Tarja Lunnas och Maarit Peltoniemi?

Vad roligt att du lär dig finska! 🙂 Det stämmer att finska inte så svårt om man gillar och har lätt för grammatik. Nej känner inte till dessa sångerskor!

Svara

Okej.
Känner du till Vikingarna och sångaren Christer Sjögren då, de har spelat in Tarja Lunnas låt Seine på svenska och Peltoniemis Kaksi Yksinäistä på svenska, Har du en vän och Du får mig att längta hem heter de på svenska. De är finska popsångerskor Lunnas från Tammerfors och Peltoniemi från Kaunis.
Massa snö 92 cm i Esbo där du kommer ifrån läste jag, här i Stockholm vill vintern inte ta slut heller och dåligt sandat också på vissa ställen är det.

Nej honom känner jag inte till! Jag är ju inte intresserad av musik alls och har ingen koll på artister, varken finska eller svenska 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.