Kategorier
Okategoriserade

Jag är annorlunda på gott och ont

En anledning till att jag sällan trivs i sociala sammanhang är att jag har svårt att relatera till andra människors tankesätt. Ibland har jag känslan att andra människor irriterar sig på att jag enligt deras tycke anstränger mig för att framstå som originell och vissa tror att jag gör det för skojs skull. Men jag försöker inte medvetet vara originell utan jag tänker annorlunda på riktigt. Det har hänt vid ett flertal tillfällen på fester att alla andra samlas runt ett bord och jag är den enda som sitter kvar på min plats. Men jag har aldrig sett någon anledning till att göra som alla andra om jag själv inte vill.

Tycker inte som alla andra

I Tony Attwoods positiva Aspie-kriterier framgår att många med Aspergers syndrom uppvisar en frånvaro av fördomar mot främmande kulturer samt har en förmåga att stå för sina åsikter oberoende av vad andra tycker. Det känner jag mig definitivt igen i! I förra veckans blogginlägg berättade jag att jag hade tankar på att plocka myror i skogen och laga middagar av dem. De allra västerlänningar avsky mot att äta insekter p.g.a. uppfostran och jag har själv också uppfostrats till samma värderingar. Men skillnaden mellan mig och många andra är att det är mycket svårt att uppfostra mig till att tycka som normen: även om hela min sociala omgivning äcklas av insekter har ingen lyckats övertyga mig om varför jag borde tycka som de.

Personen luktade inte

I samtida Sverige gäller att man förväntas duscha varje eller åtminstone varannan dag, men vid ett tillfälle träffade jag en person som berättade att hen tillämpade en alternativ livsstil och brukade duscha en gång varannan till var tredje vecka. Vid tillfället hade personen i fråga inte duschat på tio dagar, men grejen var att personen inte luktade alls! Som en förklaring menade personen att hen bara åt ren mat och drack renat naturvatten (vet dock inte exakt vad renat naturvatten syftade på i sammanhanget) vilket enligt hen var anledningen till att hen inte behövde duscha speciellt ofta. Däremot har jag ibland träffat personer som inte har duschat på 2-3 dagar och som jag har upplevt har luktat illa.

Äckligt att lukta illa

Vi nordbor har uppfostrats till att tycka att det är jätteäckligt att inte duscha varje dag, men jag kan inte se på vilket sätt det skulle vara äckligt ifall personen inte luktar illa! Om personen luktar illa är det ju såklart äckligt, men för mig handlar det inte om hur ofta/sällan personen duschar utan om personen faktiskt luktar eller ej. En person som inte har duschat på två dagar kan därför i mina ögon vara “äckligare” än någon som inte har duschat på 10 dagar. Jag kan överhuvudtaget inte uppfostrats till att tycka att den ovanstående personen var äcklig. Dessutom var det vanligt under mina föräldrars uppväxt att man endast tvättade sig en gång i veckan eller ännu mer sällan.

Inte äckligt med fötter

En annan kulturell värdering som ingen har lyckats uppfostra mig till är att man uppenbarligen borde tycka att det är äckligt med fötter. Jag minns att jag reagerade när jag läste artikel om en tjej som hade avvisats från Liseberg med anledningen att hon var barfota. Enligt Liseberg handlade det om hygien men jag kan inte se på vilket sätt bara fötter är mer ohygieniska än t.ex. skor eller bara händer. Visst, bär man strumpor och skor jämt kan man ju såklart ha fotsvamp, nageltrång och annat otrevligt, men går man alltid barfota vilket denna tjej uppenbarligen gjorde så kan jag inte se på vilket sätt sådana problem skulle kunna uppstå då fötterna luftas när de slipper svettas i varma strumpor och skor. Dessutom finns kulturer i andra delar av världen där det är helt normalt att gå barfota.

Positivt och negativt

Det positiva i mitt annorlundaskap är att jag har en förmåga att göra helt egna val oberoende av vad min sociala omgivning tycker och vilka värderingar jag har uppfostrats till. Det negativa är att jag har mycket svårt att anpassa mig till sociala förväntningar vilket kan orsaka negativa reaktioner. Skulle jag likt andra människor anamma min sociala omgivnings värderingar och åsikter helt naturligt skulle jag möjligen ha sluppit mobbningen i skolan då jag isåfall mest troligen inte hade valt en helt annorlunda klädstil som inte passade in i normen. Jag är annorlunda på gott och ont!

Klicka här för att kommentera blogginlägget! Jag kommer att radera kommentarer som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig på min hemsida.

Mina böcker

Min senaste bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.
Min första bok På ett annat sätt finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Västerås, Örebro, Linköping och Helsingborg.

6 svar på ”Jag är annorlunda på gott och ont”

Fast du har ju lyckats göra en karriär av att vara annorlunda. Men alla som har autism/Asperger vill och kan ju inte bli föreläsare om autism.
Jag vill anpassa mig för att kunna fungera och få ett arbete. Det är få förunnat att ha specialanpassade anställningar på MISA. Och du fattar ju en massa om när du uppför dig annorlunda men väljer ändå att göra det. Sedan kan du skriva ett blogginlägg om detta – vilket du tjänar pengar på.
Med detta sagt, tack ändå för intressant blogg. Men tänk på att du har en väldigt udda försörjning, alla kan inte göra som du.

Ja, det är sant att jag har en väldigt udda försörjning. Det är också helt korrekt att jag tjänar pengar på mitt annorlundaskap. Du har dessutom helt rätt i att alla inte vill och kan göra som jag. Det här är min möjlighet, men dig passar det kanske att anpassa dig.

Svara

Man hade nog sluppit mobbningen i skolan om man anpassat sig efter dem, precis som den där elaka kvinnan från Soc sa till mig. Hade bara varit att bli en mobbare själv och gärna vara kriminell också, som också var coolt i den åldern. Då all elakhet och dålig moral var tufft. Då är frågan återigen om man alltid ska göra som normen – eller om normen kanske inte alltid är det rätta?

Tror fortfarande jag har autism i någon grad själv, även om de inte kom fram till något eller ville sätta någon exakt diagnos på det omfattande läkartest jag tog för några år sen, där de gick igenom allt. Men jag kan relatera till mycket. Min vän som jag tidigare nämnt, stämmer det in ännu mer på.

Ja, anpassar man sig till normen kommer man betydligt lindrigare undan!

Vad bra att ni läst på om diagnosen och känt igen er! Det är inte ens alltid man behöver en medicinsk diagnos utan det kan räcka med att man får en förklaring för hur man fungerar.

Svara

Det är verkligen positivt att ha förmågan att ta egna beslut. Inte falla för grupptryck. På gymnasiet rökte alla i min klass. En klasskompis slog vad om att jag skulle börja röka innan vi tagit studenten. Jag tyckte det lät som det enklaste vadet någonsin, 500kr utan att göra någonting alls. Studenten kom och självklart vann jag vadet, men personen i fråga mindes det inte och vägrade betala…

Kul med dusch varannan vecka. Jag håller mig till en eller två gånger i veckan, men då helst bad. Ogillar duschen om den inte har väldigt lågt tryck.
Jag saknar helt kroppsodör, luktar knappt ett dugg ens om jag svettats. Jättesmidigt. Bra för miljön. Tvättar säkert en fjärdedel så ofta som genomsnittet. Har aldrig använt deodorant.

Tack för att du skriver så mycket bra.
Tack vare dig och alla andra som skriver om autism online börjar jag nu när jag närmar mig 30 äntligen få förståelse för mig själv.

Det tog att jag bröt ihop helt och hållet efter att ha arbetat deltid i några år, sedan ännu lägre tjänst i ett par år till och till sist så gick det inte mer och jag sa upp mig. Borde kanske försökt sjukskriva mig, men jag hade inte orken att söka mig till vården.
Jag började reflektera och söka information om varför vissa saker var så jobbiga, varför jag inte klarade sådant som skulle varit självklart för många och till sist trillade polletten ner.

Jag ska försöka uppbåda mod att genomgå en utredning när det är möjligt. Mest för att det känns jobbigt att behöva “bevisa” någonting som inte syns. Vore skönt att ha en diagnos att peka på, jag vill ju att min omgivning ska få förståelse för mig och mina behov.
Att inte bara bli sedd som ett vrak.

Jag vill kunna utnyttja mina starka sidor utan att tyngas av det jag har svårt för.

Ja, det kan verkligen vara en styrka i vissa situationer att inte falla för grupptryck! Jag hoppas att en utredning kommer att hjälpa dig att få förståelse för dig själv och kunna utnyttja dina starka sidor. Det är många, inklusive jag själv, som känner att det är skönt att få en diagnos för omgivningens skull. Den känns som ett kvitto på att man får vara som man är!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.