Kategorier
Okategoriserade

Autism och KBT, vilka risker finns?

Jag har ibland funderat över varför många av oss autister haft dåliga erfarenheter av psykoterapi. Många har t.ex. uttryckt att de inte blivit hjälpta av KBT. Personligen tror jag att det kan finnas många risker med att använda KBT på en autistisk patient ifall terapeuten saknar autismspecifik kompetens. När en terapeut saknar kunskap om autism finns risken att något av följande händer:

1. Autistens tankar tolkas fel

I KBT läggs en del fokus på patientens tankar, dvs vilka tankar som pågår i patientens huvud när hen t.ex åker tunnelbana och får en panikångestattack. En vanlig tankefälla för många patienter är: ”Jag kommer att dö” eller ”Alla tittar på mig.” Jag har i ett tidigare blogginlägg beskrivit risken med att haka upp sig på tankefällor när patienten är autistisk. Att jag som odiagnosticerad autist tänkte att jag hade betydligt fler svårigheter än genomsnittsmänniskan var ingen tankefälla som berodde på dåligt självförtroende utan känslorna stämde överens med verkligheten. Den rätta ”behandlingen” mot mina tankar var inte alls KBT utan en neuropsykiatrisk utredning som gav mig självinsikt.

2. Autistens känslor tolkas fel

Ett annat viktigt fokus vid KBT är känslor. Några vanliga frågor som terapeuten intresserar sig för är: ”Vad har patienten för känslor när hen utsätter sig för sociala sammanhang?” Men sanningen är att en autist kan känna sig obekväm i sociala sammanhang av andra anledningar än av social ångest: de obekväma känslorna kan ibland härledas till att autisten inte riktigt hänger med i samtalen eller att sinnesintrycken är för många. Speciellt sinnesintryck kan orsaka kroppsliga reaktioner. Problemet är att många autister har svårt att tolka sina känslor och följaktligen inte alltid förstår att det är sinnesintrycken som är problemet. Och det kan bli väldigt fel om terapeuten gör sina egna tolkningar.

3. Och apropå känslor…

Säg att en autistisk patient känner sig obekväm på jobbet och upplever att kollegorna ignorerar hen. Säg att hen också upplevt samma sak på sina tidigare arbetsplatser. Terapeuten kan då dra slutsatsen att patientens känsla att vara mobbad bara är en känsla som inte har någon förankring till verkligheten, men hur kan terapeuten vara säker på det? Forskning har påvisat att autistiska barn är minst fyra gånger mer benägna att bli mobbade än neurotypiska barn. En okunnig terapeut kan dra slutsatsen att känslan att vara mobbad inte är något annat än tankespöken, men upplever en autistisk patient att hen varit mobbad på alla skolor och arbetsplatser kan det faktiskt vara så och isåfall ska känslan självklart inte behandlas bort med KBT.

4. Autisten får inte tillräckligt med stöd

En mycket viktig del i KBT är hemuppgifter vilket kan medföra utmaningar. Säg t.ex. att en autistisk patient som hatar sitt utseende har fått i hemuppgift att titta på sig själv i spegel, men tänk om autisten inte äger en enda spegel hemma och behöver skaffa en. Utan en spegel kan hemuppgiften inte göras, men tänk om autisten inte vet hur och var man köper en spegel och inte har boendestöd eller någon annan som kan hjälpa hen. Om autisten sedan förklarar för terapeuten att hen inte vet hur man köper en spegel kan detta misstas för en bortförklaring. Men patienten kan vara mycket motiverad men skulle behöva hjälp av terapeuten att köpa en spegel. Men terapeuten saknar kunskap om autism och förstår inte problemet.

5. Autism tolkas som psykisk ohälsa

Undviker autisten ögonkontakt? ”Social ångest”, kan en terapeut utan kunskap tänka. Suger autisten på tummen? ”Bristande trygghet” kan en okunnig terapeut tänka istället för att förstå att sånt kan ingå i stereotypiska beteenden och rörelser som nämns i diagnoskriterierna för autism. Är autisten selektiv i sitt ätande? ”Anorexi eller åtminstone en sjuklig och ätstörd rädsla för att gå upp i vikt” kan en terapeut utan autismkunskap tänka istället för att förstå att det kan handla om allt ifrån ett känsligt smaksinne eller specialintresse för hälsa. Spenderar autisten all sin fritid för sig själv? ”Social ångest” kan en terapeut utan kunskap tänka istället för att förstå att avsaknad av intresse för jämnåriga nämns i diagnoskriterierna för autism. Och autism kan självklart inte behandlas med KBT!

6. Trauman glöms ibland bort

Det finns många olika typer av KBT varav det vid många läggs fokus på vad som händer här och nu istället för på psykodynamiska teorier. Med andra ord: många KBT-terapeuter med undantag för de som jobbar med schematerapi bortser ifrån det faktum att orsakerna till patientens problem kan härledas till en traumatisk barndom. Men för mig var det av yttersta vikt att fokusera på trauman i barndomen för att bli av med min ångest. Och med ”trauman” syftar jag på en icke-autismanpassad skolgång där jag tvingades vara social mot min vilja. Det finns många autister som bär med sig trauman p.g.a bristande bemötande vilket enligt mig inte bör underskattas. För mig var det otroligt befriande att förstå och bearbeta det faktum att jag hade blivit bemött fel.

Ingen omöjlig kombination

Observera att jag inte antyder att KBT aldrig kan fungera på autistiska patienter. En autist kan mycket väl ha tilläggsdiagnoser som ångest, depression eller specifika fobier som ibland kan botas med KBT. Om terapeuten har autismspecifik kompetens, tar hänsyn till autismen samt förstår att det är tilläggsdiagnoserna och inte autismen som ska botas ser jag inga hinder för en fungerande terapi. KBT kan vara en framgångsmetod när den används rätt!

Hjälp mig informera om autism och ADHD genom att dela inlägget.

Skriv en kommentar till det här inlägget eller läs andras kommentarer. Jag kommer inte publicera kommentarer som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Du kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Mina böcker

Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.

Senaste svar på alla blogginlägg

  1. Det är väl tvärtom människor med asperger utvecklar ofta en skyhög kapacitet gällande simultankapacitet. Problemet är ju att att saker…

  2. Hej, det här dokumentet säger lite om symptom på autism hos tjejer. Inget test men ändå… på engelska. https://www.staffordshire.gov.uk/Education/Access-to-learning/Graduated-response-toolkit/School-toolkit/Communication-and-interaction/Social-communication-autism/SEN-support-in-school/Autism-in-Girls-checklist.pdf

  3. Det var inte meningen att det skulle bli en följetong. 1. Självklart har jag testat olika läkare. Olika remisser. Olika…

  4. Dbt och mbt fungerar dåligt med autism men bra mot borderline. Så min asperger gör att de dömer ut det…

  5. Specialistmottagningarna tar inte emot. Jag har både asperger och borderline. Bedömningen är att dbt, mbt inte kan fungera och I…

  6. Neurotypiker fattar inte för att de hela tiden generaliserar. De tror på saker som inte stämmer. Och i samspelet blir…

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn


12 svar på ”Autism och KBT, vilka risker finns?”

Jag tycker det är så märkligt att autister fortfarande år 2021 i Sverige verkar ordineras samma KBT som alla andra i psykiatriska öppenvården.

Mina upplevelser är att det råder stor okunskap om hur mycket skada en autist KAN ta när den som ska behandla en inte tar någon eller tillräcklig hänsyn till ens autism.

Oavsett KBT, ACT, DBT, psykodynamisk terapi eller när man använder verktyg som t ex MI.

Men innan man kan ställa krav på vården antar jag att riskerna för dessa ”skador” i form av försämrat grundtillstånd, uppkomsten av ytterligare psykiatriska symptom, måste ha bevisats genom forskning? Problemet är väl att ingen hittills gjort det. Det om något vore väl en viktig uppgift för dagens ”autismforskning”?

Tyvärr verkar det inte finnas forskning om just detta vilket jag tycker är synd! Jag är själv övertygad om att normalisering av autister kan skada otroligt mycket när det sker mot vår vilja, och jag har själv hört många berättelser om detta på mina föreläsningar och har såklart också egna erfarenheter av ämnet.

Jag antar att dilemmat ligger i att forskningsmetoden måste vara pålitlig för att ett forskningsresultat ska tas på allvar, annars kommer forskarkollegorna försöka motbevisa forskningsresultatet. Vad jag menar är att forskaren måste kunna bevisa att skadorna har uppstått p.g.a. att autismen inte tagits hänsyn till och inte p.g.a. något annat. Annars kan andra forskare börja argumentera för att vi autister hade kunnat må ännu sämre om vi inte fått träna på normalitet. När jag själv berättar för yrkesverksamma om alla de psykiska skador jag fått av skolan får jag ibland till svar att jag förmodligen skulle ha väldigt rädd för människor och inte klara av att föreläsa alls om jag inte hade tvingats gå till skolan mot min vilja trots att jag mådde dåligt där!! Jag vet ju att det inte är så, men det är tyvärr svårt för mig att bevisa detta.

Jag tror att KBT, MI och liknande metoder kan fungera utmärkt på oss autister så länge autismen tas hänsyn till. Terapeuten ska såklart vara medveten om vad autism innebär och om det faktum att allt varken kan eller bör tränas bort. Samt om att om en autist upplever sig vara annorlunda och ha fler svårigheter än genomsnittsmänniskan så är det förmodligen ingen tankefälla utan patientens känsla förmodligen stämmer överens med verkligheten.

Svara

Har fått olika terapier sen jag var tre år och är nu 58, ingenting har hjälpt. Ja de har dragit olika slutsatser
1 jag har dåligt självförtroende, trots jag älskar mig själv
2. Har anorexia pga jag har hälsokost som specialintresse
3. De påstår jag varit med om övergrepp pga jag ej vill ha en relation, trots jag inte har de men gillar inte vara nära någon
4 . De har trott jag går på droger pga mina tics
Jag har ingen körkort pga jag ej fixade de.pga jag klarar ej de visuella

Ojdå! Det låter som att psykologerna inte kan mycket om autism. Det låter konstigt att en KBT-inriktad psykolog drar slutsatsen att du varit med om övergrepp bara för att du inte vill ha en relation. För mig låter det som psykodynamisk terapi, inte som KBT, men vem vet, kanske har vissa KBT-psykologer dessa åsikter.

Svara

Hur och har får ni ens terapi?

Jag bor i Stockholm så det borde ju finnas. Under över två decennier inom specialistpsykiatrin har jag aldrig fått terapi. Trotts vedertagna tilläggsdiagnoser och ett skrikande behov.

Jag fick KBT på Karolinska universitetssjukhuset i Solna, men däremot fick jag inte individuell terapi utan gruppterapi. Om jag minns rätt hade vi ca 10 personer i gruppen med samma problem, och vi fick jobba med olika övningar tillsammans. Däremot vet jag andra som även fått enskild KBT! Vanligast är att man får träffa sin KBT-psykolog ca 10-20 gånger, men i vissa fall kan det gå under längre tid. Min KBT-terapi bestod av 10 gruppsessioner, och efter det var terapin slut.

Har du bett om att få träffa en psykolog och fått ett nej? Vad motiverar de beslutet med? Har du testat att byta mottagning? Jag förstår inte varför du inte kan få träffa en psykolog ett begränsat antal gånger. Många med långvariga psykiska besvär får av kostnadsskäl inte psykologkontakt under längre tid utan det vanligaste är att de får en kontaktperson/samtalskontakt, oftast en undersköterska, som de får prata med regelbundet, t ex varje vecka eller en gång varannan vecka. Det räknar jag inte riktigt som terapi, men däremot blir vissa hjälpta av att få prata om sina problem med någon som lyssnar. En sådan samtalskontakt borde du få i alla fall?

Om du har lättare till måttliga psykiska besvär, d v s inte har självskadebeteende eller suicidplaner, borde du också kunna få internetterapi via t ex Mindler eller liknande.

Svara

Specialistmottagningarna tar inte emot. Jag har både asperger och borderline. Bedömningen är att dbt, mbt inte kan fungera och I övrigt har de inget att erbjuda. Jag tillhör en mottagning som inte ger mig psykolog. Har genom åren fått korta perioder med stödsamtal av kuratorer, skötare och dylikt utan terapeutisk arbete. Egentligen enbart babblande med läkare och mediciner som inte alls fungerar. Sammantaget ett mycket dåligt, självskadande och suicidalt mående, inte just nu men över tid, men höga förmågor… det ständiga svaret är att hjälpen finns bara man söker den…Men ingen har kunnat svara på var.

Det är mycket tråkigt och märkligt att specialistmottagningar inte tar emot dig. Eftersom du har Borderline med suicidtankar och självskadebeteende är det uppenbart att du skulle behöva behandling. Jag vet inte varför psykiatrin har gjort bedömningen att DBT inte skulle fungera i ditt fall. Just DBT har visat lovande resultat vid behandling av Borderline.

Om jag vore du skulle jag byta klinik, och om jag inte skulle orka göra det själv skulle jag skaffa ett personligt ombud som skulle föra min talan. Möjligen även en godman skulle kunna vara något, men jag skulle börja med ett personligt ombud!

Svara

Dbt och mbt fungerar dåligt med autism men bra mot borderline. Så min asperger gör att de dömer ut det pga. Aspergers sämre förmågor till mentalisering, svårigheter att fokusera vid mindfulness och därmed svårigheter att stanna i känslan pga. Yttre stimuli, svårigheter vid tex. Validering då det är svårt för andra att förstå och läsa av. Det är bedömningen utan direkt personlig kännedom. Om läkare skickar remiss och mottagningarna inte kallar så hjälper inte personligt ombud eller god man, patientnämnden ivo eller något annat jag känner till…

Jag känner flera som aldrig får hjälp för problem och diagnoser som är skild från asperger just pga. Att de har asperger.

Därför jag frågade hur ni bar er åt för att få terapi.

Diagnosen är ju för många enbart en bromskloss. Jag har aldrig fått någon hjälp från kommunen heller.

Jag förstår att du är besviken på att remissen avslås! Min fundering är att din läkare kanske inte skrivit en tillräckligt bra och utförlig remiss. Den mottagande kliniken verkar ha gjort bedömningen att du p g a din asperger har diverse svårigheter som skulle utgöra ett hinder för att tillgodogöra terapin. Om det inte stämmer borde läkaren skriva tydligt i remissen att din asperger inte utgör ett hinder. Jag skulle byta läkare om jag inte upplevde att min läkare skrev tillräckligt utförliga remisser.

Annars kan du testa att skriva en egenremiss förutsatt att det går att skriva egenremisser till specialistkliniken! Jag vet folk som har lyckats få vård på det sättet, men viktigt är i så fall att egenremissen är tillräckligt utförlig. Jag brukar inte orka göra sådana saker själv och därför tar jag gärna hjälp av personliga ombud/boendestödjare, men om du klarar det behöver du såklart inte ta hjälp av någon.

Vad tråkigt att höra att du inte fått hjälp av kommunen! Jag har aldrig hört att någon med asperger skulle bli nekad stöd av kommunen. Daglig verksamhet och boendestöd är insatser som alla aspergare som jag träffat har fått förutsatt att de ansökt om dem, men däremot kan andra andra insatser avslås (t ex en ledsagare eller ett LSS-boende). Om du ansökt om stöd hos kommunen och inte fått det tycker jag att du ska överklaga deras beslut!

Svara

Det var inte meningen att det skulle bli en följetong.

1. Självklart har jag testat olika läkare. Olika remisser. Olika mottagningar. Fått specialistläkare att förtydliga osv.

Det är vanligt att aspergare som inte har stöd av samtida insatser från kommunen inte får psykiatrisk hjälp för tilläggsdiagnoser.

2. Självklart har jag även gjort egenanmälningar.

3. Det finns inget boendestöd för aspergerrelaterad problematik. Kanske på LSS boenden det vet jag inte. Många med asperger har tilläggsdiagnoser som add, depressioner, gad, ångest osv. För dessa tilläggsdiagnoser kan man oftast få boendestöd. Exempel är organisering. Man kan inte få hjälp med att skapa organisering bara få hjälp att följa en organisering… ofta handlar det om att man blir utbränd momentant och inte har ork, inte att man inte förstår att man behöver.

Och jag vet att det finns speciella team för neuropsykiatri och boendestöd. Men det kretsar ändå inte kring aspergerrelaterad problematik.

Jag har såklart överklagat. Finns inte insatsen så finns inte behovet… även om domstolen bifaller överklagan finns ingen säkerhet i att insatsen genomförs.

Autister som kastas ut från boenden för att de har för stora behov och därmed inte klarar insatser är också inte jätteovanligt. När funktionsnivån är för låg på något plan för att klara boendet.


Min enda fråga var egentligen hur ni lyckas på terapi? Antingen tillhör ni lss gruppen. Ingen åsikt om det. Eller bara lyckigt lottade.

Jag kan nog inte anses tillhöra ”LSS-gruppen” eftersom jag har boendestöd enligt SoL (har aldrig bott på LSS-boende trots aspergerdiagnos), men fick ändå KBT genom att anmäla intresse till KBT, och då tog Karolinska kontakt med mig. Jag vet en annan som har asperger + social ångest + GAD som fick psykologbehandling genom att be sin kontaktperson på psykiatrin om hjälp, och denna kontaktperson hjälpte hen att etablera kontakt med en psykolog.

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.