Många forskare intresserar sig för varför vissa individer har svårt att bemästra vardagen, och det finns olika angreppssätt för att förklara sådana fenomen. Ett psykologiskt perspektiv söker förklaringarna hos individen själv: några vanliga psykologiska utgångspunkter är att individen har biologiska avvikelser i hjärnan p.g.a. t.ex. autism, bearbetar information på ett annat sätt alternativt har varit med om psykiska trauman vilket har resulterat i att hen har fått svårt att fungera i samhället. En sociologisk ansats söker däremot förklaringarna i individens sociala miljö.
Kärfve förklarar NPF-diagnoser med sociala faktorer
Personligen befarar jag att vissa sociologiska förklaringsmodeller kan vara livsfarliga för oss autister! Som ett extremt exempel kan nämnas den disputerade sociologen Eva Kärfve som gick till hårt angrepp mot professor Christopher Gillberg. Gillberg förklarar som bekant uppkomsten av autism med att vi autisten har avvikelser i hjärnan som gör det svårt för oss att klara av vardagen om inte kraven anpassas. Eva Kärfve håller däremot inte med utan menar att NPF-diagnoser kan förklaras med sociala faktorer. Enligt hennes synsätt kan individen således vara autistisk för att hens familj har sociala problem och en låg socioekonomisk status!
Vi sägs inrätta oss efter normer
Ett exempel på ett sociologiskt perspektiv är normperspektivet som tar avstamp i föreställningen att vårt beteende enbart styrs av normer och sociala förväntningar. När normerna sedan är införlivade i oss följer vi enligt förespråkarna av modellen en oskriven ”manual” för socialt beteende utan att vara medvetna om det. Exempelvis anpassar vi oss efter klädnormer, normer för socialt samspel och så vidare. Dessa normer är såklart ytterst kulturella, och det som fungerar i en kultur kan vara avvikande i en annan.
Normbrytaren stigmatiseras
Om någon bryter mot de kulturella förväntningar som råder i hens omgivning så kan stämplingsteorin tillämpas: andra människor påstås enligt förespråkarna av teorin reagera negativt på normbrytaren vilket i sin tur ska påverka individens självuppfattning negativt och leda till ofrivillig social isolering. Följaktligen påstås individen bli avvikande till följd av stigmat, och andra människors övertygelse om att individen är avvikande har därmed blivit ett självuppfyllande profetia. Jag har träffat människor som varit av uppfattningen att det är livsfarligt att ”stämpla” en individ med NPF-diagnoser då diagnosen kommer att få individen att inbilla sig att hen är avvikande och följaktligen börja bete sig därefter.
Terapeuten trodde på sociologiska teorier
Gunilla Gerland beskriver i sin bok En riktig människa sina tidigare erfarenheter av psykoterapi. När hon försökte förklara för terapeuten att hon misstänkte att hon var autistisk menade terapeuten att NPF-diagnoser var skadliga för individens självbild samt att det var Gunillas omgivning som hade fått henne att inbilla sig att hon var avvikande i och med att hon kom från en dysfunktionell familj. Detta är ett typiskt sociologiskt synsätt! Jag vågar inte ens tänka på hur många odiagnostiserade autister har farit illa av sådana här sociologiska teorier och fått oss att tro att det är skadligt att ”skaffa” en diagnos.
Psykologiska och sociologiska faktorer samverkar
Observera att jag inte avfärdar sociologi som disciplin. För mig är det självklart att psykologiska och sociologiska faktorer växelverkar med varandra, och sociologiska faktorer har utan tvekan även påverkat mig: Jag har autism men har onekligen även formats av min sociala omgivning. Jag påstår således ingalunda att sociologi i sig är en farlig disciplin men däremot kan det bli livsfarligt för oss autister om det börjar bortses ifrån att vi har en medfödd neuropsykiatrisk utvecklingsavvikelse och våra upplevelser enbart förklaras med sociala faktorer!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Hen skulle ju aldrig ändra sina åsikter eller anpassa sig efter dig. Så varför ska du göra det för hen?…
Enskilda kurser? Man hinner tyvärr inte lära sig så jättemycket på sådana kurser. Mycket möjligt att det finns de som…
Hen nämnde att hen varit på en föreläsning med Christoffer Gillberg och har varit på enskilda kurser genom åren och…
Professionella med gedigen utbildning? Hade varit intressant att veta vilka professionella och vilka utbildningar hen syftar på. Väldigt många av…
Jag är mitt upp i en debatt med en anhörig om autism och adhd och hen menar att alla måste…
Jag tycker tvärtom att det är en mycket informativ och viktig bok som ger bra tips om hur man kan…
Gunilla Gerland skrev i sin bok Asperger, realtioner och sexualitet om exempel där autistmän stirrat och följt efter kvinnor och…
Så tråkigt att ni haft ert sista samtal nu, men jag håller tummarna för att hon håller löftet och att…
Hej igen! Ja, jag håller med om att det gör mer ont att bli nypt!! Och det gjorde han ännu…
Eftersom du tvättar händerna och aldrig skulle stoppa dem i munnen är sannolikheten för att bli smittad med magsjuka minimal…
10 svar på ”Därför kan vissa sociologiska perspektiv vara farliga för autister”
Bra inlägg. Tänker också att egenskaperna i hjärnan inte är antingen/eller utan befinner sig på ett kontinuum med extremer åt båda hållen och att den sociala miljön kan påverka åt flera håll. I rätt miljö kan svårigheterna förbli helt dolda för den utomstående omgivningen medan de kan få katastrofala följder i fel psykosocial miljö.
Jag har också gått i psykoterapi. Hos olika behandlare men särskilt hos en som jag gick till i sju år och mådde fruktansvärt dåligt, ända tills jag själv lyckades förstå att jag har Aspergers syndrom och att terapin var kontraproduktiv. Terapeuten hävdade ända in i kaklet att jag hade fel och att terapi skulle hjälpa mig, trots att det inte haft någon positiv effekt alls på sju år.
Det bästa beslut jag tagit i mitt liv är att sluta försöka hitta fel hos mig att förändra och istället bejaka min personlighet och göra det bästa jag kan av det liv jag har.
Oj, hela sju år! Det där är ett utmärkt exempel på att Aspergers syndrom inte kan tränas bort och den autistiska sidan finns inuti en oavsett om man går i terapi i flera år och försöker intala sig att man inte avviker från normen. Jag förstår att terapin var kontraproduktiv med tanke på att terapeuten förnekade att du kunde ha en diagnos. Vad bra att du förstod till slut att du blir hjälpt av att bejaka din personlighet och acceptera dig själv som du är.
Jag är en tjej som gärna vill hitta en ny pojkvän.
Kan du tänka dig att leva själv resten av livet?
Jag vill träffa någon. Men jag är inte riktigt klok på mina känslor. Vill jag leva enligt normen och framstå mer normal? Eller längtar jag efter att vara med någon. Det blir hopblandat, vad är vad…
Hej Maggie!
Nu har jag iofs pojkvän, men skulle jag inte ha det skulle jag absolut kunna tänka mig att leva själv för resten av mitt liv om jag inte skulle träffa någon jag blir kär i. Det är inte viktigt för mig att ha någon bara för sakens skull.
Det är svårt att säga varför du vill träffa någon. Det är många som längtar efter att vara tillsammans med någon på riktigt men sen finns det även de som bara vill det eftersom de blivit påverkade av normerna. Du får väl försöka känna efter själv och bortse ifrån andra människors förväntningar!
Det ligger i människans DNA att vara sociala och känna en tillhörighet +. att reproducera. Detta finns även i vår DNA om än inte lika markerat eller uttalat som hos den neurotypiska individen. Att vara ensam ute på savannen när människan var jägare & samlare var bokstavligen förenat med en livshotande situation. Detta har inte försvunnit.
Ja så är det! Med detta sagt är jag övertygad om att jag inte blir påverkad av normerna i samma omfattning som genomsnittsmänniskan men självklart blir alla människor mer eller mindre påverkade oavsett autism eller ej! Vi autister kan ju också bli påverkade av normerna i den autistiska kulturen! Tack vare att jag umgåtts med andra autister har jag t.ex. förstått att jag duger som jag är.
Jag ser en stor fara i att yrkesverksamma vi kan vara hänvisade till t ex socionomer, beteendevetare, behandlingspersonal ofta föredrar sociologiska perspektiv framför andra perspektiv. De är ofta färgade av det och arbetar ofta utifrån att det sociologiska perspektivet är rätt i alla lägen med alla människor. Det kan innebära att stöd från t ex kuratorn, LSS-handläggaren, arbetsförmedlaren, boendestödjaren, socialsekreteraren stjälper mer än det hjälper. I värsta fall kan det äventyra vår säkerhet och hälsa.
Du har rätt! Jag vet inte hur socionomprogrammet ser ut nuförtiden men jag har hört från vissa som gått den äldre socionomutbildningen att programmet hade fokus på förklaringsmodeller som t.ex. social systemteori vilket kan fungera dåligt i många sammanhang, som t.ex. när socionomer ska hjälpa våldsutsatta kvinnor eller när det uppstår svårigheter med personer med NPF-diagnoser. Jag hoppas att den nyare socionomutbildningen är bättre! Och vissa beteendevetare som haft sociologi som huvudämne är också inne i sociologiska teorier.
Jag är säker på att sociologiska perspektiv kan fungera utmärkt om NPF-diagnosen tas hänsyn till i sammanhanget och utgångspunkten är att individen har neuropsykiatriska utmaningar. Det är livsfarligt att utgå ifrån att det sociologiska perspektivet ska ha företräde i alla lägen om inte andra faktorer tas hänsyn till först!
Ja sociologiska perspektiv kan fungera förutsatt att hänsyn tas till ens autism. Alla yrkesverksamma (med ett undantag) av de jag räknade upp som jag varit hänvisad till för hjälp har dock inte haft den förmågan. Dvs. de har inte förstått min autism såpass bra så att jag inte tagit skada av deras sociologiska perspektiv. Jag har mått otroligt dåligt av de möten jag haft framför allt med socionomer.
Jag tror det berott på att jag upplevt att de signalerat att hela jag varit ett enda stort fel som behövt rättas till.
Usch vad hemskt 🙁 Jag hatar att råka ut för yrkesverksamma som har det perspektivet! Jag har också träffat sådana yrkesverksamma tyvärr men min nuvarande biståndshandläggare är trevlig och bra. Han är lite yngre så han har nog gått det nyare socionomprogrammet.