Kategorier
Okategoriserade

Om skillnaden på att döma ut och gripa in

Jag insåg att jag var alldeles för otydlig i gårdagens blogginlägg. Bakgrunden är att jag skrev att en professionell inte bör döma ut en klient även om denne skulle skilja sig avsevärt från normen, t.ex. ha avföring på väggarna. Arbetar man t.ex. som boendestödjare så kan man ju stöta på ett och annat! Flera av er undrade om jag inte anser att en boendestödjare bör reagera och slå larm och någon av hens klienter har avföring på väggarna vilket var en helt legitim fråga. Jag förstår verkligen att ni reagerade då det var jag som var otydlig.

Finns två olika sätt

Det jag menade var att jag anser att personer som reagerar negativt och dömer ut människor med psykisk ohälsa inte passar som boendestödjare. Det finns nämligen två olika sätt att bli chockad på. Det ena sättet är att tänka: “Herregud, jag är chockad eftersom den här klienten verkar må dåligt och lever i misär. Så kan hen inte ha det för hen förtjänar ett bra liv. Jag måste se till att klienten får hjälp och vård.” Det andra sättet är att tänka/säga: “Herregud, så fruktansvärt äckligt! Jag har sett mycket på år och dar men aldrig en så här äcklig lägenhet. Jag förstår inte varför någon missköter sin lägenhet på det här sättet som du gör. Skäms du inte för att släppa in folk i din lägenhet när du har avföring på väggarna? Usch, jag mår illa!” Och det var det sistnämnda scenariot jag syftade på. Jag anser inte att det är okej att bli chockad och äcklad av minsta lilla när man arbetar med människor med autism/psykisk ohälsa.

Ett annat scenario

För tydlighetens skull tar vi ett annat scenario. Föreställ dig att en undersköterska på ett äldreboende tar hand om en gammal kvinna som har har diarré och har bajsat på sig. Vad är rätt bemötande? Är det rätt bemötande att hålla för näsan och utbrista: “Ursäkta mig men du luktar väldigt illa och det här är jätteäckligt. Jag är totalt chockad! Jag förstår inte att en vuxen människa ska bajsa på sig.” Och sedan visa med sitt kroppsspråk hur fruktansvärt äckligt man tycker det är att hjälpa den gamla kvinnan att tvätta sig och hur chockad man är över att detta kunde hända. Eller är det rätt att tänka: “Oj, hon verkar vara sjuk då hon haft magproblem ett tag nu. Undrar vad det beror på att hon inte sagt till? Hon kanske börjar bli dement? Jag måste verkligen hjälpa henne att söka hjälp omedelbart.” Jag hoppas verkligen att ingen undersköterska skulle få för sig att bemöta kvinnan på det förstnämnda sättet och visa sin chock, avsky och äckel utan ta situationen professionellt. Och samma regel gäller givetvis boendestödjare.

Boendestödjaren måste gripa in

Med andra ord: självklart måste en boendestödjare gripa in om en klient har avföring på väggarna och reagera på att hen lever i misär. Det finns inget annat i min värld! Jag har själv farit illa när jag haft boendestödjare som inte gripit in när mitt kylskåp har läckt vatten på köksgolvet. Jag förväntar mig med andra ord att min boendestödjare griper in men inte dömer ut mig. Jag vill t.ex. inte att hon berättar om mig för sina vänner och säger: “Jag fattar inte att en av mina klienter är 41 år och inte kan ta hand om sitt kylskåp själv. Tänka att det finns sådana människor?! Jag är helt chockad och förstår inte varför hon inte har reagerat själv.”

Har vissa förväntningar på boendestödjare

Hela diskussionen uppstod efter att jag hade fått en kommentar om att jag borde förstå att boendestödjare bara är människor och kan bli chockade av annorlundaskap. Men grejen är att jag förväntar mig att boendestödjare, utöver att vara människor, också har kunskap om professionellt bemötande. Min tandläkare är också bara en människa, men däremot förväntar jag mig att han har kunskaper om tandhälsa som inte genomsnittsmänniskan har. På samma sätt har jag vissa förväntningar på en boendestödjare. Det finns människor som är öppna och kan hantera annorlundaskap och människor som inte är det, och jag förväntar mig att boendestödjare faller under den första kategorin även om det självklart är fullt mänskligt att tillhöra den andra kategorin också. Men i min värld passar man inte som boendestödjare då.

En intressant diskussion

Vid ett tillfälle hade jag en intressant diskussion om ämnet med en person som arbetade inom vården och gick hem till människor. Bakgrunden var att personen i fråga hade blivit chockad av att ha fått två klienter som var transsexuella och som hen hade gått hem till varav den ena hade genomgått en könskorrigering. Hen tog ibland upp ämnet med mig och sa: “Herregud, jag kan bara inte relatera till sånt. Hur kan någon vilja byta kön? Det är det konstigaste jag har hört.” Jag påpekade att det var viktigt att respektera och kunna hantera olika typer av människor och inte bli chockad av minsta lilla när man arbetade med människor men personen menade att jag borde förstå att man bara är en människa även om man arbetar inom hemtjänsten/boendestöd och att det är mänskligt att bli chockad.

Man måste inte vara en dålig människa

Man kan självklart tycka vad man vill, men jag håller fast vid att man inte lämpar sig som t.ex. boendestödjare om man blir så här chockad av att någon har bytt kön. I öppenhet ingår i min värld att man även är öppen för de som statistiskt sett skiljer sig från normen, och går man hem till klienter som har autism är chansen ganska stor att man stöter på personer som inte passar in i ens egen världsbild. Man måste inte vara en dålig människa för att man blir chockad av annorlundaskap och det kan säkert, precis som någon påpekade, vara ett mänskligt beteende. Alla kanske inte håller med mig nu, men jag håller ändå fast vid att man i min värld inte passar som boendestödjare då.

Den stora skillnaden

Av ovanstående anledningar anser jag att boendestödjare som blev totalt chockad och äcklad när jag berättade för henne om min udda idé bemötte mig fel. Hade hon däremot sagt: “Det har jag aldrig hört talas om förut och därför är jag jätteförvånad nu. Jag måste läsa på om ämnet” eller “Jag har själv fobi för insekter och kan därför inte hjälpa dig. Men jag ska se till att du får hjälp av någon annan. Jag hade aldrig kunnat göra som du men jag respekterar ditt val” hade varit helt okej. Det är stor skillnad på att bli förvånad alternativt gripa in vid psykisk ohälsa och att döma ut någon!

Klicka här för att kommentera eller fråga om det här inlägget!

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga om ett helt annat ämne. Ni hittar tidigare läsarfrågor här.

Jag kommer inte publicera kommentarer/frågor som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig på min hemsida.

Mina böcker

Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.

4 svar på ”Om skillnaden på att döma ut och gripa in”

Hur vet man om man har en bra boendestödjare? Den killen/mannen jag har nu vill mest dricka kaffe och prata. Jag tror inte han är så bra. Om jag vill byta boendestödjare är jag orolig att den jag har nu blir arg. Tänk om han vill hämnas! Jag tror han har kontakter med Hells Angels!! I alla fall med kriminella, och jag är rädd. Vad ska jag göra, polisen kan man inte lita på numera, jag vill inte få hämnd på mig!

Det är bara du som kan bedöma om din boendestödjare är bra eller inte! Det beror på vad det står i ditt biståndsbeslut. Om du har fått boendestöd i syfte att få socialt sällskap följer han biståndsbeslutet. Om syftet däremot är att du ska få hjälp med vardagssysslor så är det inte alls bra att han bara vill sitta och dricka kaffe.

Jag utgår ifrån att du skämtar om Hells Angels. Om du mot förmodan menar allvar och har belägg för att din boendestödjare är kriminell så slår du larm till hans chef. Annars kollar du upp med bolaget om han lämnat ett godkänt utdrag från polisens belastningsregister innan han började sin anställning hos dem. Är det så att han har en anmärkning i polisens belastningsregister för allvarlig brottslighet så kontaktar du din biståndsbedömare och slår larm.

Svara

När du skriver om avföring påväggar så kommer jag att tänka på hoarders av den typen som varit med i amerikanska tv-program. Det är ju en annan diagnos. Men om det skulle vara nån som var både hoarder och aspergare, hur gör man då med boendestöd och sånt? Om det är sådär superstökigt med jätte jättemycket grejer funkar det med boendestöd då eller krävs nåt mer i insatser? Och var går liksom gränsen då? Jag tror när det städas upp hos riktiga hoarders brukas det ha skyddskläder. Är kanske en speciell profession för det??

Jag har ingen aning om hur det brukar gå till om någon skulle ha det väldigt ohygieniskt hemma. Olika kommuner löser nog problemet på olika sätt. Jag är inte så insatt och det är säkert biståndsbedömaren som bedömer var gränsen går och vad som ingår i boendestödets uppgifter i respektive kommun.

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.