Hur blir jag lugn utan ADHD-medicin?

Svensson frågar

Jag har autism och är helt säker på att jag även har ADD då mitt barn har båda diagnoserna och vi är varandras spegelbilder i nästintill allt. Jag ser skillnaden på mitt barn när hen tar concertan. Hen säger att det är lika stor skillnad på när medicinen kickar in som när man drar upp rullgardinen på morgonen.
Jag vill också ha det så. Och ja, utredningen visade drag av ADD men mer blev det inte. Mitt barn fick sin ADD diagnos först och ja, jag vill ha samma lugn i huvudet som hen får med medicinen.
Frågan är ju hur jag går tillväga?

Sen en fråga om stim. Jag stimmar inte med händer osv. Mitt stim sitter i ett enormt behov av att ha något i munnen. Men man läser inte så ofta om sånt stim.
Är det ens ett stim,? Behovet kommer när jag är glad eller stressad eller ledsen och allt jag kan tänka på är att bejaka mitt behov. Men jag känner mig rätt löjlig och skäms. Varför finns det ingen forskning på sånt stim för?

Paula svarar

Jag förstår att du vill känna samma lugn som din dotter. Först kommer jag ge ett vetenskapligt svar på din första fråga: har du tagit upp frågan med din läkare? Om jag förstod dig rätt har du genomgått en utredning för ADD men inte uppfyllt tillräckligt många diagnoskriterier för att vara aktuell för en fullständig diagnos. Kanske skulle du kunna prata med din läkare och förklara att du gärna vill testa ADHD-medicin (OM du nu vill det) och fråga om det finns något sätt för dig att få tillgång till medicinen. Kanske skulle du kunna få en second opinion angående ADHD/ADD?

Kostförändringar gör mig susen

Nu kommer jag ge dig ett ovetenskapligt svar. I sammanhanget vill jag påminna om att jag är anställd hos Misa Kompetens och att vi endast utgår ifrån evidensbaserade metoder. När jag tipsar om pseudovetenskapliga metoder som har fungerat för mig utgår jag endast ifrån mina erfarenheter men det är alltså ingenting som vi på Misa Kompetens överhuvudtaget sysslar med. Och mitt subjektiva ovetenskapliga råd för att få lugn i kroppen är att genomföra livsstilsförändringar: testa att utesluta gluten, mejerier, socker, sötningsmedel, vissa fetter som margarin och växtoljor, soja och ja, helt enkelt alla hel- och halvfabrikat och endast laga mat från grunden. Lev så i ett halvår och se vad som händer!

Glad att jag testade

Upplever man ingen förändring så har man i alla fall testat och gjort vad man kunnat. Själv är jag chockad över hur otroligt stor betydelse kost och livsstil har för mitt fungerande, och jag kan säga att jag aldrig hade trott att det hade varit möjligt att påverka sitt mående genom kosten om jag inte hade testat själv. Innan jag testade var jag säker på att vikten av kostförändringar bara var ett påhitt varför jag är glad att jag ändå vågade vara öppen och testa! Med detta sagt kan man självklart efter ett tag testa att återinföra ovanstående födoämnen i sin kost, förslagsvis ett åt gången, och se om man upplever en försämring. Själv har jag återinfört mejerier i min kost då jag inte märkt någon skillnad genom att utesluta mejerier förutom att jag möjligtvis blir lite rinnig i näsan av mejerikonsumtion, men annars upplever jag ingen skillnad!

Gillar sensomotorik och rörelseträning

Ett annat sätt jag fick ett mycket stort lugn i kroppen var att utöva sensomotorik och rytmisk rörelseträning. Jag vet att metoderna är pseudovetenskapliga och att den framlidne läkaren som introducerade rytmisk rörelseträning i Sverige var ytterst kontroversiell och fick mycket kritik från myndigheter. Jag förespråkar absolut inte hans andra metoder för att ”bota” patienter och tycker mycket illa om hans syn om att se autism som en sjukdom som kan botas. Jag träffade aldrig honom under hans livstid utan utövade rytmisk rörelseträning och sensomotorik hos helt andra aktörer. Trots att jag praktiserade metoden har jag alltså ingenting med honom att göra!

Hade hört gott om metoderna

Anledningen till att jag var villig att testa sensomotorik och rytmisk rörelseträning trots ovannämnda läkares värderingar var att jag hade hört mycket gott om metoderna och hade blivit tipsad om det från flera håll, bland annat från en autismforskare, några autister samt min biståndsbedömare. Jag hade alltså hört talas om metoden flera gånger men aldrig testat, men när jag föreläste i Kuwait på en autismkongress där det även fanns forskare inklusive en autistisk professor som förespråkade rörelseträning/sensomotorik blev jag nyfiken och bestämde mig för att ge metoderna en chans. Jag ville undvika att tänka svartvitt: även om jag starkt ogillade den ovannämnde läkaren och tog avstånd från tanken att autism kan och bör botas ville jag tänka öppet. Därför resonerade jag att hans rörelseträning skulle kunna vara en vettig metod även om hans åsikter och andra metoder inte var det. Dessutom ville jag skilja på sak och person.

Mitt fokus förbättrades

Och vad gjorde den rytmiska rörelseträningen och sensomotoriken för mig då? Jo, jag blev mycket klarare i hjärnan och fick ökat fokus och lugn. Jag skulle nog säga att det var som ADHD-medicin fast utan biverkningar! Dessutom blev min balans väldigt mycket bättre, t.om till den grad att andra människor uppmärksammade förändringen! Förut snubblade jag ofta och ramlade när jag gick på gatan oavsett om jag gick i högklackade eller vanliga skor, men efter den sensomotoriska ”behandlingen” försvann problemet helt. Dock kräver metoden att man under träningsperioden på 6-18 månader praktiserar metoden varje dag hemma vilket tar tid och energi. Är man inte villig att satsa är det nog bäst att inte betala för sensomotorisk träning alls då det annars är bortkastade pengar.

Viktigt att inte lägga för mycket pengar

Några varningens ord: jag rekommenderar att man lägger av med träningen om man inte märker en ganska omedelbar effekt, detta för att inte lägga pengar på något som kanske inte kommer att fungera. Jag tycker aldrig att man ska lägga pengar på pseudovetenskapliga behandlingar om man inte märker en rätt så omedelbar effekt då det är många pseudovetenskapliga metoder som inte fungerar. Hälsa och välmående ska vara gratis eller åtminstone väldigt billigt, det är mitt mantra! Själv märkte jag effekt av träningen med en gång. Då metoden är ovetenskaplig och jag representerar Misa Kompetens vill jag inte länka till någon särskild aktör som erbjuder sensomotorisk rörelseträning. Men det går ju att hitta via Google om man är intresserad!

Stereotypier är vanliga vid autism

Det var ett långt svar på din första fråga. Nu till din andra fråga: i diagnoskriterierna för autism nämns stereotypa motoriska rörelser, repetitivt tal eller bruk av föremål men som du kanske redan har konstaterat står det ingenting om just ett behov av att ha något i munnen. I sammanhanget kan nämnas att jag förut hade en autistisk vän som hade ett stort behov av att ha pennor i munnen. Själv har jag också en tendens att suga på pennor ibland. Förklaringen kan troligen hittas i Gillbergs bok där han nämner att ett exempel på stereotypiska rörelser vid autism är ett behov av att ha översträckta fingrar nära munnen. Vet iofs inte om det kan associeras med ditt behov av att ha något i munnen, men om så är fallet räknas beteendet kanske som en form av stimming?

Hade spädbarnsreflexer kvar

I sammanhanget kan jag berätta att forskaren som tipsade mig om sensomotorik också testade om jag hade kvarstående spädbarnsreflexer (de är ju något som i normalfallet försvinner efter spädbarnsåldern) och fann att jag hade flera av dem kvar. En av mina kvarstående reflexer var sugreflexen som ofta medför ett behov av att ha saker i munnen. Det var då jag fick reda på att det finns teorier, dock obekräftade sådana, om att spädbarnsreflexerna finns kvar i vuxenlivet hos många med autism och att de kan, om de orsakar besvär, tränas bort genom sensomotorik. Jag tycker personligen inte att alla avvikelser ska tränas bort för sakens skull! Om man däremot har besvär av sin kvarstående sugreflex kan man träna bort den. Innan man bokar tid för sensomotorik kan det vara bra att kolla om man kan hitta exempel på övningar mot just sugreflexen på YouTube!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn