När jag nyligen i ett blogginlägg kritiserade prestationspressen inom SoL och LSS fick jag kritik från en boendepedagog som ansåg det som självklart att boende på LSS-bostäder ska bli så självständiga och delaktiga som möjligt och därmed prestera. Hon menade att denna prestationspress på LSS-boenden inte alls berodde på ekonomiska intressen från samhällets sida utan på att självständighet och delaktighet alltid var det bästa för boenden.
Alla är individer
Men jag håller inte med! För mig är det självklart att socialtjänstens krav på genomförandeplan och på brukarens utveckling har med ekonomiska intressen att göra på samma sätt som alliansens arbetslinje har det. Med detta sagt tror jag absolut inte att boendestödjarna och boendepedagogerna explicit tänker: ”Nu ska vi tvinga brukaren att träna på självständighet mot hens vilja för det kommer att långsiktigt vara det mest ekonomiska för samhället” utan jag tror istället att vi har blivit hjärntvättade av samhället till att tro att prestation och känslan att klara av saker självständigt alltid är bäst för den enskilde, utan undantag. Och detta alltså av ekonomiska skäl.
Kritiserar endast påtvingad delaktighet
Observera att det endast är påtvingad delaktighet/självständighet jag kritiserar, dvs de fall då brukaren känner att hen inte orkar prestera och vara delaktig i sysslorna på det sätt som personalen önskar. Mår brukaren bra av självständighetsträning är såklart allt som det ska! Men faktum är att det av vissa av oss kan ta så mycket energi att leva med en kognitiv funktionsnedsättning att vår energi inte räcker till annat. För mig är det ovärderligt att mina boendestödjare utför sysslor åt mig så att jag kan spara min energi. Tvärtom än vad de flesta tror ökar inte min självkänsla ett dugg av att tvingas lära mig hur man sköter sysslor utan det enda som då sker är att jag blir utmattad!
Anna-Clara fick palliativ vård
En av mina bloggläsare uppmärksammade mig nyligen om en podd där 30-åriga Anna-Clara Skogholt berättar om sina erfarenheter av att leva med en psykossjukdom. I väntan på ett LSS-boende hade Anna-Clara beretts plats på ett äldreboende där hon hade fått palliativ vård vilket innebar att hon fick samma vård och bemötande som de äldre fick. Palliativ vård fokuserar på att de äldre ska må så bra som möjligt istället för att sätta utvecklingskrav i centrum. På äldreboendet hade Anna-Clara därmed bara fått vara. Personalen hade bara fokuserat på hennes välmående istället för att uppmuntra henne till självständighetsträning. Och det hade hon mått jättebra av!
Gynnas inte av det
Tack och lov har jag boendestödjare som har förstått att det är avlastning och inte självständighetsträning jag behöver, men tyvärr har inte alla turen att ha lika förstående boendestödjare och biståndsbedömare som jag har. Samhället har nämligen bestämt att god livskvalitet automatiskt är samma som självständighet. Men faktum är att inte alla med kognitiva funktionsnedsättningar gynnas av självständighetsträning! Jag förstår inte på vilket sätt jag skulle gynnas av att ständigt anstränga mig psykiskt och kognitivt. Lika lite som sjuka äldre gynnas av att tvinga sig själva till städning istället att anlita hemtjänst gynnas jag av det.
Tänk om vi fick ett bättre bemötande
Den sorgliga sanningen är att samhället förutom arbetslinjen även proppar på oss det som jag brukar kalla för ”självständighetslinjen” trots att inte alla varken klarar av att arbeta eller orkar öva på självständighet. Tänk om alla vi med kognitiva funktionsnedsättningar och psykiska sjukdomar fick det bemötande och stöd vi mår bäst av istället för att tvingas känna ett behov av att tillfredsställa ett system! Tänk om vi bara fick vara precis som Anna-Clara fick.
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Precis, folk är tyvärr elaka mot vissa utvalda personer, och ofta är det oss som har osynliga funktionsnedsättningar och har…
Vad läskigt.
Ja precis, jag är pessimistisk så att jag kan släppa det och slippa fundera på hur det blir. Därför händer…
Det är inte lika stor risk för fysisk mobbning, nej. Absolut! Men du skulle bara veta vad även vuxna är…
Jag skrek och kunde inte andas. Blev röd som en kokt kräfta i ansiktet. Min mamma blev jätrerädd men jag…
Ja, alla präster jag träffat hittills i församlingen har känts fina! Men den här prästen alltså… extra fin och omtänksam!…
Det låter som en skrämmande upplevelse! Vad bra att du har bokat läkartid.
Jag tror också att miljön spelar väldigt stor roll. Och för mig som sagt var miljön det ENDA som spelade…
Intressant. Förresten jag var nära att kvävas till döds förra veckan av en stor kycklingbit som fastnade i halsen. Sedan…
Det har du rätt i, säkert kan de sakerna du räknade upp spela in, det behöver inte bara handla bara…
8 svar på ”Därför ogillar jag självständighetslinjen”
Bra artikel och håller med. Allt återgår till det ekonomiska, man ska bidra på något sätt hur man än mår eller har för problem. Det borde kunna jämföras med att använda sig av RUT och ROT för tjänster man inte har tid, ork eller kapacitet att utföra själv. Ingen kritiserar det och säger att kunderna skulle må bättre om de inte behövde hjälp utan gjorde allt själv.
Fantastiskt ändå hur många människor som tror att de vet bättre om ens eget bästa än en själv, har jag ofta tänkt…Även folk man möter första och enda gången.
Ja, många påstår sig veta andras bästa och hur man löser andras problem tyvärr även om de inte har någon aning.
Exakt så! Att ha hjälp av boendestöd p.g.a. funktionsnedsättning borde inte vara konstigare än att använda sig av RUT eller ROT.
Jag hörde också Anna-Clara i ”Kafferast i kunskapsfabriken”. Just detta att hon slapp att prestera och ansvara för att personalen skulle lyckas (?!). LSS ger rättigheter till insatser för personer som har diagnoser som är livsvariga så detta krav på utveckling mot självständighet har inte varit lagstiftarens syfte utan har tillkommit. Genomförandeplanen ska reglera personalens åtaganden i relation till vad den enskilde vill ha stöd/hjälp med och ingenting hindrar att det just är avlastning som är det viktiga. Bra och viktiga synpunkter du har som leder till viktiga frågor för personal i LSS-verksamheter, för vems skull arbetar jag/vi här?
Vad roligt att du gillade inlägget! Jag håller med om att det inte är meningen att LSS ska omfatta tvång och press. Den typen av vård som Anna-Clara fick borde man alltid, under förutsättning att den enskilde vill det, kunna få via LSS.
Tack ska du ha för att du tar upp detta viktiga ämne igen!
Jag har intrycket av att mycket ”personalstöd” inom LSS och SoL ofta bygger på att klienters oförmågor och brister ska hanteras genom träning, ”motivation till ansvarstagande” och liknande.
Brukar fundera över hur vanligt det vara med felaktigt inriktade motivationsinsatser p g a att personal inte förstått klienters autism tillräckligt väl. Samt över hur
e v samtidig psykisk ohälsa kan vara resultatet av frånvaron av rätt anpassat stöd och hur personal kan motverka sånt istället för att bidra till det.
Hälsa och livskvalitet kan ju för vissa tvärtom vara att få avlastning med saker som blir övermäktiga/sänker livskvaliteten för att de tar för mycket av ens energi. Energi som man behöver för andra saker som ger energi och livslust och/eller vardagsgöromål som inte förbrukar ens energi på samma sätt.
Jag tror personal vill väl när de jobbar utifrån att även ”alla funktionsnedsatta ska bli sin egen lyckas smed” men om det per automatik är att vara så självständig som möjligt är det nog bra om man tar sig en funderare kring lämpligheten i att, utan undantag, hålla sig till det arbetssättet. Det får inte bli så att personal förminskar sin egna viktiga roller..
Exakt så! Jag tycker inte om att vissa boendestödsbolag arbetar efter specifika metoder som t.ex. ESL (= Ett Självständigt Liv) utan jag förespråkar istället individanpassat stöd, i alla sammanhang. Metoder i all ära, men det viktigaste är att metoden i fråga faktiskt passar den enskilde som ska få stödet. Gör den inte det är det viktigt att byta metod istället för att utgå ifrån att en och samma metod passar alla.
Jag tror också att många stödpedagoger och boendestödjare menar väl när de vill att brukaren ska bli så självständig som möjligt. De utgår troligen ifrån sig själva och resonerar att eftersom de själva inte hade velat vara beroende av andra så är det likadant för alla. Men hänsyn måste tas till att det inte bara handlar om en förmåga till självständighet utan också om hur mycket energi denna självständighet faktiskt kostar!