Därför kan vissa sociologiska perspektiv vara farliga för autister

Många forskare intresserar sig för varför vissa individer har svårt att bemästra vardagen, och det finns olika angreppssätt för att förklara sådana fenomen. Ett psykologiskt perspektiv söker förklaringarna hos individen själv: några vanliga psykologiska utgångspunkter är att individen har biologiska avvikelser i hjärnan p.g.a. t.ex. autism, bearbetar information på ett annat sätt alternativt har varit med om psykiska trauman vilket har resulterat i att hen har fått svårt att fungera i samhället. En sociologisk ansats söker däremot förklaringarna i individens sociala miljö.

Kärfve förklarar NPF-diagnoser med sociala faktorer

Personligen befarar jag att vissa sociologiska förklaringsmodeller kan vara livsfarliga för oss autister! Som ett extremt exempel kan nämnas den disputerade sociologen Eva Kärfve som gick till hårt angrepp mot professor Christopher Gillberg. Gillberg förklarar som bekant uppkomsten av autism med att vi autisten har avvikelser i hjärnan som gör det svårt för oss att klara av vardagen om inte kraven anpassas. Eva Kärfve håller däremot inte med utan menar att NPF-diagnoser kan förklaras med sociala faktorer. Enligt hennes synsätt kan individen således vara autistisk för att hens familj har sociala problem och en låg socioekonomisk status!

Vi sägs inrätta oss efter normer

Ett exempel på ett sociologiskt perspektiv är normperspektivet som tar avstamp i föreställningen att vårt beteende enbart styrs av normer och sociala förväntningar. När normerna sedan är införlivade i oss följer vi enligt förespråkarna av modellen en oskriven ”manual” för socialt beteende utan att vara medvetna om det. Exempelvis anpassar vi oss efter klädnormer, normer för socialt samspel och så vidare. Dessa normer är såklart ytterst kulturella, och det som fungerar i en kultur kan vara avvikande i en annan.

Normbrytaren stigmatiseras

Om någon bryter mot de kulturella förväntningar som råder i hens omgivning så kan stämplingsteorin tillämpas: andra människor påstås enligt förespråkarna av teorin reagera negativt på normbrytaren vilket i sin tur ska påverka individens självuppfattning negativt och leda till ofrivillig social isolering. Följaktligen påstås individen bli avvikande till följd av stigmat, och andra människors övertygelse om att individen är avvikande har därmed blivit ett självuppfyllande profetia. Jag har träffat människor som varit av uppfattningen att det är livsfarligt att ”stämpla” en individ med NPF-diagnoser då diagnosen kommer att få individen att inbilla sig att hen är avvikande och följaktligen börja bete sig därefter.

Terapeuten trodde på sociologiska teorier

Gunilla Gerland beskriver i sin bok En riktig människa sina tidigare erfarenheter av psykoterapi. När hon försökte förklara för terapeuten att hon misstänkte att hon var autistisk menade terapeuten att NPF-diagnoser var skadliga för individens självbild samt att det var Gunillas omgivning som hade fått henne att inbilla sig att hon var avvikande i och med att hon kom från en dysfunktionell familj. Detta är ett typiskt sociologiskt synsätt! Jag vågar inte ens tänka på hur många odiagnostiserade autister har farit illa av sådana här sociologiska teorier och fått oss att tro att det är skadligt att ”skaffa” en diagnos.

Psykologiska och sociologiska faktorer samverkar

Observera att jag inte avfärdar sociologi som disciplin. För mig är det självklart att psykologiska och sociologiska faktorer växelverkar med varandra, och sociologiska faktorer har utan tvekan även påverkat mig: Jag har autism men har onekligen även formats av min sociala omgivning. Jag påstår således ingalunda att sociologi i sig är en farlig disciplin men däremot kan det bli livsfarligt för oss autister om det börjar bortses ifrån att vi har en medfödd neuropsykiatrisk utvecklingsavvikelse och våra upplevelser enbart förklaras med sociala faktorer!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.