Även om jag hade önskat att Socialstyrelsen i sina nya nationella riktlinjer för vård och stöd vid adhd och autism hade tagit upp fler saker, bland annat vikten av sjukersättning för npf:are som trots anpassningar inte orkar delta i arbetslivet, är jag försiktigt positiv till de nya riktlinjerna. Jag ser det som positivt att Socialstyrelsen påpekar att autism och adhd kan misstas för demens och psykisk ohälsa. Det är också mycket bra att Socialstyrelsen argumenterar för vikten av en diagnos och tidiga insatser samt skriver att personal behöver kunskap om samtidiga funktionsnedsättningar och sjukdomar som kan förekomma vid autism och adhd. Det var på tiden!
Kan autism orsaka ångest?
Men en sak reagerar jag ganska starkt på, nämligen att ångest enligt myndigheten kan vara en följd av autism. Finns det verkligen vetenskapliga studier som har visat att autism i sig kan orsaka ångest och att ångesten inte beror på felaktiga och orimliga krav från samhällets sida och autistens försök till anpassning till den neurotypiska världen? Vad vet jag, kanske kan autism i sig ge upphov till ångest, men i så fall hade jag önskat att Socialstyrelsen hade hänvisat till dessa studier. Det är nämligen stor skillnad om autism kan orsaka ångest på grund av genetiska faktorer eller om ångesten kan härledas till en icke-autismvänlig miljö och bristande förståelse från omgivningens sida.
KBT kan funka i vissa fall
Socialstyrelsen rekommenderar KBT när ångest förekommer vid autism. Som jag konstaterat i ett tidigare blogginlägg ser jag inga problem med att KBT används när en patient med autism har samtidig psykiatrisk problematik förutsatt att behandlaren har autismspecifik kompetens och autisten själv tycker att behandlingen fungerar. Men faktum är att KBT inte funkar på alla, och jag ser det som farligt att uppmana en patient med autism till KBT i syfte att träna på sociala färdigheter om den enda anledningen till autistens dåliga mående är att omgivningen inte accepterar autisten som hen är. Det är naturligt att ha ångest när man lever ett liv som inte passar en!
Min ångest försvann
Som yngre led jag själv av ångest. Som barn tvingades jag leka med mina klasskamrater på rasterna mot min vilja trots att jag trivdes mycket bra för mig själv och det sociala tog väldigt mycket energi och fick mig att må dåligt eftersom det inte var roligt. Även när jag var tonåring var de sociala kraven mycket höga, och som vuxen orkade jag inte jobba på en vanlig arbetsplats. Jag ville inte ens leva längre! Men när jag accepterade mig själv som jag var, skapade mig ett liv som passade mig och därutöver blev beviljad aktivitetsersättning försvann ångesten och depressionen med en gång! Det var helt otroligt vilken skillnad det blev.
Psykisk ohälsa ökade
Nyligen hade vi en pandemi som egentligen fortfarande pågår. När rekommendationerna om social distansering var aktuella kom det larm om ökande psykisk ohälsa hos befolkningen. I samma veva konstaterade jag att folk träffade varandra i mitt tycke helt i onödan trots att vaccinerna ännu inte hade kommit igång vilket riskerade att öka smittspridningen. Jag å min sida var däremot isolerad hemma i 1,5 år och mådde hur bra som helst! Jag har ju ett nästintill obefintligt socialt behov och tyckte att det var skönt att ha samhällets ”tillåtelse” att isolera mig socialt.
Kraven kan vara för höga
Vad kan man dra för slutsatser av ovanstående? Att ångest är en följd av det ”neurotypiska syndromet”? Nej självklart inte. Faktum är att autistiska och neurotypiska människor som till naturen är sociala drabbas av ångest när de ofrivilligt tvingas till social isolering. De klarar helt enkelt inte av långvarig ensamhet utan att drabbas av psykisk ohälsa, men det är inte neurotypiskhet i sig som skapar ångest. Vi autister tvingas ofta till grupparbeten, socialt umgänge med klasskamrater och kollegor och ett jobb trots att alla autister inte skulle orka med ovanstående och skulle må bättre av att leva ett liv efter våra villkor!
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Precis, folk är tyvärr elaka mot vissa utvalda personer, och ofta är det oss som har osynliga funktionsnedsättningar och har…
Vad läskigt.
Ja precis, jag är pessimistisk så att jag kan släppa det och slippa fundera på hur det blir. Därför händer…
Det är inte lika stor risk för fysisk mobbning, nej. Absolut! Men du skulle bara veta vad även vuxna är…
Jag skrek och kunde inte andas. Blev röd som en kokt kräfta i ansiktet. Min mamma blev jätrerädd men jag…
Ja, alla präster jag träffat hittills i församlingen har känts fina! Men den här prästen alltså… extra fin och omtänksam!…
Det låter som en skrämmande upplevelse! Vad bra att du har bokat läkartid.
Jag tror också att miljön spelar väldigt stor roll. Och för mig som sagt var miljön det ENDA som spelade…
Intressant. Förresten jag var nära att kvävas till döds förra veckan av en stor kycklingbit som fastnade i halsen. Sedan…
Det har du rätt i, säkert kan de sakerna du räknade upp spela in, det behöver inte bara handla bara…
16 svar på ”Ångest, en följd av autism?”
”Men en sak reagerar jag ganska starkt på, nämligen att ångest enligt myndigheten kan vara en följd av autism. Finns det verkligen vetenskapliga studier som har visat att autism i sig kan orsaka ångest och att ångesten inte beror på felaktiga och orimliga krav från samhällets sida och autistens försök till anpassning till den neurotypiska världen?”
Personer med autism är mer stresskänsliga än normala människor vilket i sin tur ökar risken för depression och ångest. Jag tror det finns ett samband mellan att nervsystemet behandlar information annorlunda, intryckskänslighet och risken för depression och ångest men jag känner inte till någon specifik forskning som visat detta. Det är svårt att bevisa vad som är ”hönan och ägget” eftersom depression och ångest kan bero på både individen själv och på individens omgivning.
Sant att intryckskänslighet och stress säkert kan vara en av orsakerna till ångest hos personer med autism. Men frågan är om det är skadligt att Socialstyrelsen formulerar sig som de gör. Så som jag ser det finns risken med den formuleringen att en person med autism uppmanas till KBT när hen tackar nej till aktiviteter hen mår dåligt av men uppmanas ändå att delta och utvecklar ångest.
Jag får ångest av flera sociala sammanhang på jobbet eftersom jag tycker att dessa aktiviteter är energikrävande. För att lösa problemet vill jag få arbetsanpassningar istället för att träna på exponering genom KBT!
En neuropsykolog berättade för mig att autister bör ha ett eget kontor och endast delta i möten mm i mån av tid och ork.
Det var klok sagt av neuropsykologen! Det jag hade önskat var att Socialstyrelsen hade varit tydlig med att autism och psykisk ohälsa inte är samma sak. Ska en autist som får ångest av jobbmöten verkligen genomgå KBT?
Felet är att samhället är skapat för Neurotypiker och inte autister.
Autism betyder själv på latin tror jag det är.
För mig går det också bra att vara själv i långa perioder.
Pandemin är nog inte över ännu, är bara Folkhälsomyndigheten som inte vill ha sina presskonferenser längre.
Jag håller med om att samhället inte är skapat efter autister! Jag håller också med om att pandemin inte är över, men skillnaden nu mot förr är att vi har vacciner nu. När vi hade rekommendationerna om social distansering var folk ovaccinerade, vården överbelastad och det var många som dog.
Bra skrivet! Håller med.
Tack Kane!
En nyhet om någon inte sett. Den nya regeringen och deras prioriteringar:
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/gEwmb0/sa-mycket-pengar-far-hovet-i-nya-budgeten
Går knappt att tänka sig in i vilka helt ofantliga summor pengar det där faktiskt är… Och vad mycket annat de skulle kunna användas till istället.
Allas lika värde?
I en värld utan hemlöshet och familjer som inte har råd med mat till sina barn hade vi möjligtvis haft råd med ett sånt överflöd till en enskild familj som ingen fått välja eller rösta fram på demokratisk väg. Inte nu.
Tack för länktipset, Kane!
Vad vet man om den genetiska känsligheten för ångest hos autister egentligen? Jag trodde länge att vi inte var genetiskt mer känsliga, att det framförallt handlade om miljö, att leva/utstå en icke anpassad miljö till vardags. Tror fortfarande det handlar mest om miljö..men vore intressant att först lite mer. Funderar på att ställa frågan till min psykiatriker nästa gång vi ses.
Jag är lite orolig för att det ibland pratas om att vi autister har en genetisk känslighet för att insjukna i psykisk ohälsa. Själv märkte jag tydligt att rätt miljö helt kunde bota mig från psykisk ohälsa! Om det börjar utgås från att ångest är en följd av autism kan det finnas en risk för att människor börjat tänka att ångest ingår i autism och att de varken behöver anpassa miljön eller bemötandet.
Samtidigt finns det faktiskt vissa studier som talar för att personer med autism skulle kunna ha en genetisk predisposition för att insjukna i psykisk ohälsa. En studie utförd här i Sverige har kommit fram till att depression och ångest är vanligare hos släktingar till autister jämfört med släktingar till neurotypiska personer:
https://acamh.onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/jcpp.13508
Gillberg nämner i sin bok att det finns en ökad förekomst av bipolär sjukdom bland släktingar till personer med autism.
Då det sedan tidigare är känt att risken för att insjukna i psykisk ohälsa delvis beror på ärftliga faktorer verkar det mot bakgrund av ovanstående som att autisternas ökade risk för att insjukna i depression och ångest faktiskt skulle till en viss del kunna bero på genetiska faktorer. Jag vill inte tänka så, men det finns alltså fynd som tyder på att det är så, och det beror nog alltså i så fall på hjärnans avvikande funktioner. Men detta betyder ändå inte att omgivningens bemötande och anpassade krav saknar betydelse. I mitt fall var det som sagt kraven, bemötandet och miljön som var helt avgörande!
Tack för återkoppling.
Tyvärr är det nog ganska många som, som du skriver ”har som utgångspunkt att ångest ingår i autism och att de varken behöver anpassa miljön eller bemötandet”..
Är det (på kortare sikt) mer samhällsekonomiskt att placera autisters ångest och depression i generna istället för i miljön/bemötande?
Jag tänker t ex på läkemedelsförskrivning och vilka som tjänar på det..
Samt på vad anpassningar kan kosta kommuner och staten.
Jag misstänker att det är mer samhällsekonomiskt att placera autisternas psykiska ohälsa i generna. Att bevilja alla autistiska elever i skolan en assistent och 100% anpassad undervisning skulle nog bli ganska dyrt på kort sikt. Samma med boendestödet: om kommunerna började kräva att alla boendestödjare skulle ha autismspecifik kompetens skulle även det bli väldigt kostsamt. När boendestödjarna är outbildade behöver man inte heller betala dem hög lön. Därför har jag svårt att tro att kommunerna plötsligt skulle börja ställa krav på boendestödjarnas utbildning och autismspecifika kompetens.
Och med ”utbildning” syftar jag inte på exempelvis gymnasiala vårdutbildningar. Men om alla boendestödjare vore arbetsterapeuter med vidareutbildning inom npf tror jag att det skulle vara lättare att få bra stöd, men det skulle å andra sidan bli väldigt dyrt för kommunerna! Och skulle boendestödet vara väldigt bra skulle betydligt fler autister ansöka om insatsen vilket också skulle bidra till ökade kostnader…Jag tror att läkemedelsförskrivning är enklare och billigare för samhället än anpassning av miljön och bemötandet.