Kategorier
Okategoriserade

Vill du ställa en fråga om autism?

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Nu är jag tillbaka från semestern! Och som vissa av er redan uppmärksammat så har jag en ny funktion på bloggen som finns under fliken Läsarfrågor. OBS! Dessa frågor ställs alltså via frågeformuläret. Självklart går det att ställa frågor till mig som vanligt i kommentarsfält under varje blogginlägg, men vissa av er har upplevt att era frågors teman inte passat ihop med mina blogginlägg och har därför känt er obekväma med att ställa frågor i kommentarsfälten. Den typen av frågor som ni kan ställa via den nya funktionen kan vara allmänna frågor om autism och/eller närliggande diagnoser, bemötande, stödinsatser, skola osv och självklart spelar det ingen roll om det är du själv som har autism alternativt tror att du har det eller om det är din närstående som är autistisk. Alla är välkomna att ställa frågor!

Vissa frågor publiceras i bloggflödet

Alla frågor och svar kommer att publiceras under Läsarfrågor så om ni undrar var svaren har hamnat är det alltså där ni ska söka! Med detta sagt kommer jag även publicera någon fråga i det vanliga bloggflödet samt Facebok då och då, kanske en gång i veckan, för att uppmärksamma alla om den nya funktionen samt publicera svar som kan vara av intresse för många. Igår svarade jag t.ex. på en fråga som publicerades i bloggflödet och som ställdes av en mamma som ansåg att hennes dotter var för normal för daglig verksamhet. Men som sagt kommer de flesta av läsarfrågorna alltså inte hamna i bloggflödet utan i Läsarfrågor! Min ambition är att svara på varje fråga så utförligt som möjligt varför jag ber om överseende om att svaret kanske inte kommer direkt. Era frågor kommer att publiceras i sin helhet så tänk på att använda ett alias om ni vill vara anonyma! De mailadresser som ni uppger kommer inte att publiceras. Och självklart kommer jag även fortsätta skriva ”vanliga” blogginlägg. Frågor och svar är bara en extrafunktion!

Det går att vara anonym

Väldigt många, uppskattningsvis ca 90% av er alla som mailar frågor till mig, har ett önskemål om att jag ska göra ett undantag och svara just på era frågor privat via mail och inte publicera dessa på bloggen, men tyvärr har jag ingen möjlighet att svara på frågor via mail. Om ni upplever att frågan ni vill ställa är väldigt privat så föreslår jag att ni ändrar på vissa detaljer så att ni inte blir igenkända. Om ni t.ex. har en dotter med autism vars kusin ständigt fäller oförstående kommentarer och ni undrar hur ni borde hantera detta så föreslår jag att ni skriver: ”Hej, jag har en autistisk son vars granne fäller oförstående kommentarer, hur ska jag hantera grannen?” Att det är en dotter som frågan egentligen handlar om och att det är just dotterns kusin som är oförstående till autismen är inte det centrala utan frågan handlar ju om hur man kan hantera oförstående människor. Därför kan man utan problem modifiera detaljerna så att dottern förvandlas till en son och kusinen till en granne för huvudpoängen kommer ju ändå fram. Anledningen till att jag är övertydlig med detta är att många menar att detaljer i deras frågor inte kan ändras och vill därför att jag ska svara på deras frågor privat, men i de allra flesta fall går det alltså utmärkt att ändra på detaljerna!

Bloggen ingår i mina arbetsuppgifter

Det finns en anledning till att jag inte har möjlighet att svara på frågor privat: det ingår i mina arbetsuppgifter att bland annat driva den här bloggen (dock är det såklart långt ifrån den enda arbetsuppgiften jag har). Jag är heltidsanställd och får alltså betalt för att blogga om autism och svara på läsarfrågor på bloggen. Numera har vi veckoavstämningar via Teams där jag måste redovisa vad jag har lagt min arbetstid på, och har jag svarat på frågor offentligt (t.ex. under bloggkommentarer och läsarfrågor) kan min chef och alla mina kollegor få bekräftat att jag inte latat mig under de dagar jag inte haft andra arbetsuppgifter. Och min arbetsgivare gynnas också av att frågorna och svaren publiceras på bloggen: ju mer bloggen växer desto mer utbildningsförfrågningar kommer vi troligen få vilket genererar ekonomiska intäkter.

Alla parter gynnas

Jag skulle säga att Läsarfrågor är en funktion som innebär en win-win situation för alla parter: frågeställaren gynnas förhoppningsvis av att hen får ett svar, och i utbyte gynnas vi på Misa Kompetens av att frågorna jag publicerar på bloggen får min hemsida att växa vilket förhoppningsvis innebär att vi blir mer kända! Och jag gynnas av att jag får arbetsuppgifter att redovisa för min chef samtidigt som mina bloggläsare gynnas av att de får något nytt att läsa. Jag ber om överseende för att jag inte har möjlighet att svara på frågor privat via mail/SMS/brev på min fritid då denna tid går till återhämtning och vila. Om ni absolut inte vill att era frågor publiceras så rekommenderar jag att ni vänder er till någon annan instans för att få svar, t.ex. kommunen, psykiatrin, habiliteringen eller kanske någon intresseorganisation.

Är ingen allvetande autismexpert

Och just det, en sista grej: Läsarfrågor handlar absolut inte om att jag skulle vara en allvetande expert om autism som skulle tillhandahålla det enda rätta svaret. Det här är en personlig blogg vilket innebär att jag svarar utifrån vad jag tror är rätt, men det är inte alls säkert att de råd jag ger passar dig eller din närstående som frågan gäller. Av denna anledning välkomnar jag alla att kommentera mina svar i kommentarsfälten. Kanske kommer ni hålla med mig om det jag skriver i svaret eller så kommer ni ha helt andra synpunkter. Kommentarer är oerhört viktiga och väldigt välkomna för det är genom kommentarerna vi lär oss av varandra!

Kika gärna under Läsarfrågor

Idag och imorgon kommer jag vara upptagen med våra fysiska månadsmöten varför jag inte kommer att publicera några vanliga blogginlägg under dessa dagar. Däremot är det inte omöjligt att jag kommer att hinna svara på någon läsarfråga under fliken Läsarfrågor. Om ni vill läsa något nytt om autism på de vardagar då jag inte publicerat vanliga blogginlägg kan ni alltså alltid kika under Läsarfrågor om det dykt upp något där!

Gillar du inlägget? Snälla, dela i så fall det på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Köp min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via Facebook, Instagram, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

7 svar på ”Vill du ställa en fråga om autism?”

Själv tränade jag också en del för ett antal år sedan och förstod inte vad den personliga tränaren menade. Anledningen till att jag bokade en personlig tränare privat var att jag behövde ställa massor av frågor vilket aldrig skulle fungerat i gruppträning. Tyvärr blev det dyrt med personlig tränare i längden så det blev ingen hållbar lösning. Kan du prata med instruktören i enrum och berätta för honom/henne om din diagnos och fråga om du kan få extrahjälp? Eller kan du ta med dig någon till gymmet som kan förklara för dig? Om problemet blir stort och inte kan lösas på annat sätt så skulle du kunna kolla om du kan få hjälp via LSS (t.ex. kontaktperson, ledsagare osv som kan följa med dig till gymmet).

Svara

Du kan ju låna en bra träningsbok på ditt lokala bibliotek och läsa om de övningar som instruktören pratat om.

Hej Paula och ni andra som läser bloggen! Ibland påpekar människor för mig saker som de tycker att jag borde orda till. När det är främlingar som tilltalar mig är det oftast för att de tycker att jag borde knyta skorna, säga att jag knäppt blusen eller jackan fel, har koftan utochin, att sladden till mina hörlurar hänger och dinglar eller att jag glömt att stänga ryggsäcken eller jackfickan. Jag blir generad men det känns OK och jag brukar tacka för vänligheten. Fast om jag är på jobbet och kolleger säger sådant som jag inte kan åtgärda förrän jag kommer hem eller som jag inte tycker gör någonting, blir jag på dåligt humör och känner mig störd. Jag börjar undra om de irriterar sig på hur jag är och ser ut och blir ledsen eftersom de kanske tycker att jag är avvikande och irriterar sig på mig. (Jag har autismspektrumtillstånd) De brukar påpeka om jag saknar en knapp i koftan, har maskor på strumporna, ett hål i tröjan eller om jag målat läppstiftet eller nagellacket lite utanför. Kommentarerna hjälper mig inte, eftersom jag redan vet och inte tycker att det spelar så stor roll. På vintern kan jag inte ta av mig strumpbyxorna om någon säger att jag har maskor och om de ser en säkerhetsnål i koftan eller blusen eller en tejpbit på dunjackan är det ju för att jag satt dem där. Jag har inte hunnit med att fixa till allt. Varför kommenteras det? Jag skulle själv aldrig känna behovet av att påpeka för andra vad de borde göra. Det tar tid och kraft att sy och laga sina kläder eller köpa nya strumpbyxor om man upptäcker det precis före man ska gå till jobbet. För mig tar det dessutom mycket energi från mig att ta av ryggsäcken och ordna med de olika blixtlåsen eller böja mig ner och knyta skor. Ibland orkar jag inte. Det är svårt att förklara. Jag behöver koncentrera mig på att ta mig till jobbet och förbereda mig mentalt för arbetsdagen. Jag hade uppskattat om andra inte låtsades om det. Har du något tips vad jag kan svara när andra vill uppmärksamma mig på att jag ser ovårdad ut? (Jag tror ju oftast att jag ser OK ut och anstränger mig men får kommentarer ändå. ) Vänliga hälsningar, Saffy

Hej Saffy!

Tack för din fråga! Eftersom du ställde frågan i kommentarsfältet istället för på den nya funktionen Läsarfrågor svarar jag dig i kommentarsfältet, hoppas det är okej!

Kan det vara så att andra människor menar väl med sina kommentarer? Iofs tycker jag att det är märkligt att kommentera om någon har målat nagellack lite utanför, det är väldigt petigt om man frågar mig och mycket svårt att göra något åt när man är på jobbet! Frågan är om det är olika personer som fäller sådana kommentarer eller är det samma person? Den som kommenterar sådant kan själv vara socialt klumpig.

Däremot har jag själv märkt att många kan kommentera när mitt läppstift har smetats ut eller när min kofta är ut och in. Jag får själv väldigt ofta sådana kommentarer för jag är ouppmärksam och kan ibland se ovårdad ut. Jag tror att många utgår ifrån att man själv inte är medveten om detta och och därför vill vara snälla och tala om det så att man kan rätta till det. Men du har helt rätt i att det är svårt att rätta till maskor i strumpbyxorna om man inte har tillgång till en toalett!

Om du inte uppskattar dessa typer av kommentarer och verkligen mår dåligt av att få dem skulle du kunna förklara det för dina arbetskamrater så att de vet. Typ ungefär så här: ”Vad snällt att du påtalar detta och jag vet att du menar väl. Dock tycker jag att det är jobbigt att få sådana kommentarer för det är energikrävande för mig att tänka på sådana här saker. Hoppas det är okej om du/ni inte ger mig sådana här kommentarer i fortsättningen?” Du skulle även kunna förklara det i ett mejl om du tycker att det är enklare! Jag hoppas att folk slutar kommentera när du förklarat för dem att du inte uppskattar dessa typer av kommentarer!

Svara

Hej! Tack för snabbt svar och dina goda råd. Det är lite olika personer som kommenterar mig , men t ex angående det med strumpbyxorna säger de att de själva gärna skulle vilja veta om de hade maskor på strumporna, medan jag tycker bättre om att andra låtsas som ingenting så att jag inte behöver gå hela arbetsdagen och tänka på att andra ser mina maskor på strumporna. Jag tror att vi med Asperger gör misstag oftare med att glömma att borsta håret, ha koftan ut och in och så vidare. Jag vill inte skämmas för den jag är och ska fortsätta att vara uppmärksam för att se välvårdad ut, men jag tror att det finns många som känner som jag och glömmer, är uttröttade och ofokuserade och inte hinner kontrollera allt innan de går till jobbet. Jag vet att det finns viktigare saker att oroa sig för, men jag skrev till dig för att att andra kanske känner igen sig. Jag kan dock rekommendera att ha allt färdigt kvällen innan eller gå upp mycket, mycket tidigt innan man ska gå till jobbet, men det kan ju gå fel ändå. Ha ha. Tack än en gång för bra svar.

Jag hoppas att mitt svar var till hjälp! 🙂 Det är ett bra tips att ha allt färdigt kvällen innan. Egentligen vet jag det själv men vet inte varför det är så svårt att sätta det till verket, haha! 🙂 Tyvärr har jag en tendens att skjuta upp det mesta till sista minuten och då är det jättelätt att glömma bort att kontrollera att kläderna ser okej ut. Jag tror verkligen att andra känner igen sig i det du berättar för du kan inte vara den enda som irriterar sig på folks kommentarer!

Svara

Lämna ett svar till Saffy Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *