Kategorier
Läsarfrågor

Kan jag ha autism?

Anna frågar:

Jag hoppas att du kanske vill hjälpa mej. Jag har nämligen ingen jag känner att jag kan prata med.. Förra veckan kom min pojkvän hem till mej och frågade hur mkt jag vet om autism och aspergers. Jag vet en del om det men blev förvånad av frågan. Det visade sej att han pratat en del med sin syster som jobbar inom vården och är utbildad beteendevetare om dom problem vi haft i vår relation den senaste tiden. Jag har träffat hans syster och efter det och det han själv berättat hade hon tagit upp att hon tror att jag skulle kunna ha aspergers.

Först blev jag oerhört ledsen och sårad över att han trodde att det var ngt fel på mej och att han dessutom pratat med sin syster om det. Han tog dock upp endel saker jag inte kunde neka till och efter att vi pratat endel och han åkt hem så började jag läsa själv. Jag hade väntat mej att kunna tala om för honom att han hade fel. Men jag kunde inte det. Det var så mkt av det jag läste som kändes som att det beskrev mej själv och min uppväxt. Särskilt den info jag hittade om kvinnor med aspergers och hur den skiljer sej från männens. Sen finns det saker som inte alls stämmer också såklart..

Men lite kort har jag sen jag var barn haft svårt för alla sociala situationer. Då jag inte kunde bli kompis med dom “normala” tjejerna hamnade jag i utanför gänget där alla hade nån slags problem oftast hemma. Där lyckades jag platsa. Jag har alltid upplevt situationer där man tex ska äta middag hos någon som svåra. Jaga bet inte vad jag ska säga och är ofta tyst. Som barn uppfattades jag som mkt blyg och tillbakadragen. Mina förhållanden har aldrig fungerat i längden och jag har aldrig lyckats behålla ett vanligt jobb nån längre tid. Jag har istället livnär mej genom att bli expert på mina olika hobbys och jobba med dom. På ett av mina senaste jobb som PT på ett gym fick jag sparken då jag inte minglade med kunderna trots att jag blivit tillagd att göra det. Men jag kunde inte. Det gick bara inte. Istället satt jag som fastnålad i min stol tills jag bestämt mej för att helt enkelt låta bli. Att jag däremot hade mer kunskap en troligen någon annan på det gymmet spelade ingen roll..

Jag har svårt att passa in i mallar. Att jobba heltid är svårt. Jag orkar inte riktigt. Jag har precis blivit av med mitt senaste arbete då min chef avskyr mej. Trots att jag lyckades bli utvald bland 300 sökande. Återigen för att jag inte passar in i deras mall. Jag orkar inte vara social på fikarasterna. Att jag faktiskt skött mina arbetsuppgifter tas inte ens upp..

Jag har känt mej fel hela mitt liv. Mina föräldrar var besvikna på mej. Det jag hoppas att du kanske ska kunna svara på är om jag är fel ute. Kan det ligga något i min pojkväns och hans systers teori. Som sagt först blev jag väldigt sårad. Men jag har kämpat i motström hela mitt liv nu. Och den senaste tiden har min självkänsla varit i botten, jag har svårt att sova och tar sömntabletter varje kväll. Jag hade tänkt söka hjälp för depression. Men nu undrar jag, borde jag prata med en läkare om detta? Kanske skulle det tom hjälpa att få veta att det kanske finns ett skäl till varför allt känts så svårt för mej. Varför jag har så svårt att få och behålla vänner.. Varför alla verkar tycka att jag är konstig fastän jag anstränger mej så mkt jag bara kan för att vara trevlig?

Jag har förresten fått ett nytt jobb nu. Jag ska jobba med en av mina största hobbys. Kan bara skratta åt allt. Men jag vill gärna veta det skulle hjälpa mej. För jag kan känna att jag börjar må vägs ände. Att jag inte orkar så mkt mer.. Jag förstår att du kanske inte har tid. Men tar du det skulle din åsikt betyda mkt för mej. För jag har ingen att fråga. Och ska jag vara ärlig är jag rädd för att träffa en läkare och inte bli tagen på allvar!

Paula svarar:

Hej Anna! Det låter onekligen som att du har det jobbigt och skulle behöva någon att prata med. Om jag förstår dig rätt så är din fråga vad jag tycker att du borde göra och om jag tror att du kan ha asperger (eller autismspektrumtillstånd som diagnosen heter nuförtiden).

Autism hos kvinnor kan vara osynlig

Det stämmer att kvinnlig asperger/autism kan skilja sig en del från manlig dito, och forskaren Svenny Kopp intresserar sig just för autism hos kvinnor! Jag vet inte om du läst mina tidigare blogginlägg om autism hos kvinnor, men dem kan du hitta här och här. Jag känner igen mig en del i det du berättar och måste säga att det inte alls är omöjligt att du har autism! De svårigheter du beskriver skulle iofs också kunna bero på annat än asperger så jag kan såklart inte att uttala mig med säkerhet om vad dina svårigheter beror på och om du har autism eller inte. Det är utredningsteamets jobb!

Betona dina svårigheter

Jag tycker absolut att du ska ta upp det du skrev till mig med din läkare, och du skulle kunna även visa hela mejlet för hen! Det är tyvärr inte alltid lätt att bli tagen på allvar inom vården, och speciellt inte om man är en autistisk kvinna. Det kan vara svårt att komma till en NPF-utredning om det inte är uppenbart att patientens nuvarande situation inte fungerar och att hen skulle behöva hjälp. Därför är mitt tips till dig att du betonar dina svårigheter och beskriver utförligt för läkaren vad det är som inte fungerar i ditt liv. Det är viktigt att du inte säger “Ja men mitt liv är okej, jag har en massa styrkor och en massa saker som fungerar i mitt liv” utan du måste berätta att du mår dåligt och att du haft dessa svårigheter så länge du kan minnas. Om du känner dig misstrodd och läkaren påstår att du inte kan ha asperger eftersom du är så trevlig/social/glad får du hänvisa till Svenny Kopps forskning! Hon har även föreläsningar som man kan titta på nätet.

En diagnos skulle kanske hjälpa

Jag känner igen mig i att man får kritik på jobbet för att man inte är tillräckligt social. Jag har också själv fått höra att företag anställer människor för att de ska bidra till den sociala gemenskapen och inte bara för att utföra sina arbetsuppgifter. Det sociala är lika viktigt i arbetslivet som att man utför sitt arbete! Detta har jag själv mycket svårt att acceptera och jag förstår inte varför det är så viktigt att alla bidrar till den sociala gemenskapen, men tyvärr är det så på många ställen. Om du fick en diagnos skulle du kanske kunna få anpassningar på jobbet om du har tur, och då kanske du inte skulle behöva kämpa lika mycket med det sociala. Förklara allt detta för din läkare, och och blir du inte tagen på allvar, byt läkare/vårdcentral! I och med fritt vårdval har du all rätt att göra det. Lycka till!

Klicka här för att kommentera eller fråga om det här inlägget!

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga om ett helt annat ämne. Ni hittar tidigare läsarfrågor här.

Jag kommer inte publicera kommentarer/frågor som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig på min hemsida.

Mina böcker

Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.

2 svar på ”Kan jag ha autism?”

“Jag hade tänkt söka hjälp för depression.”

Jag föreslår att du vänder dig till din vårdcentral och ber om att få prata med en psykolog. Ge psykologen en kopia på din fråga till Paula. Psykologen kan förhoppningsvis hjälpa dig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.