Kategorier
Läsarfrågor i bloggen

För normal för daglig verksamhet?

Anna frågar:

Hej Paula! Jag har en vuxen dotter som diagnosticeras med högfungerande autism när hon var 16 år. Hon tog studenten 2016 men har inte hittat ett jobb som hon klarar sen dess. Arbetsförmedlingen tycker inte hon klarar att yrkesarbeta. För två år sen (uppehåll pga coronapandemin) började min dotter på daglig verksamhet här i kommunen. Hon sitter och sorterar skruvar på dagarna. Min dotter tycker att hon är för normal för daglig verksamhet och jag håller med! Jag upplever att min dotter har hamnat mellan stolarna. Vad ska jag göra? Hjälp!

Paula svarar:

Hej Anna!

Vad tråkigt att din dotter har hamnat i den här sitsen! Nu vet jag ingenting om er situation och varför Arbetsförmedlingen anser att hon inte klarar av ett yrkesarbete, men det är viktigt att känna till att bristande tillgänglighet numera klassas som diskriminering i diskrimineringslagens mening (SFS 2008:567). Det betyder att din dotter har rätt att utkräva skäliga anpassningar i arbetslivet så att hon kommer i en jämförbar situation med någon utan funktionsnedsättning. Ett exempel på sådana anpassningar kan exempelvis vara stöd av ett personligt biträde som kan förklara arbetsuppgifterna för henne, ett lite långsammare arbetstempo osv. För att sådana anpassningar ska kunna sättas in har arbetsgivaren rätt till lönebidrag från Arbetsförmedlingen och möjligen även bidrag till personligt biträde och/eller något annat bidrag. Det är Arbetsförmedlingen som beslutar om bidraget och dess storlek.

Hon kan utkräva skäliga anpassningar

Med detta sagt är det viktigt att känna till att ovanstående inte automatiskt innebär att en person med funktionsnedsättning alltid har en oinskränkt rätt att utkräva väldigt omfattande och mycket kostsamma anpassningar som medför stora ekonomiska förluster för arbetsgivaren. I 4§ tredje punkt diskrimineringslagen framgår att tillgänglighetsåtgärderna ska vara skäliga och att arbetsgivarens ekonomiska och praktiska förutsättningar ska tas hänsyn till i skälighetsbedömningen. Det är mycket oklart hur begreppet “skäligt” bör tolkas i detta fall, men som ett exempel på ett rättsfall där arbetsgivaren inte konstaterades vara skyldig att vidta stödåtgärder kan nämnas detta fall. Fallet handlar om en synskadad kvinna som sökte arbete som utredare hos Försäkringskassan men nekades en anställning med motiveringen att de anpassningar som hade behövt sättas in hade varit mycket kostsamma och tidskrävande. Arbetsdomstolen gav Försäkringskassan rätt vilket alltså innebär att anpassningar av den omfattningen verkar vara oskäliga i lagens mening. Tilläggas bör att det är en gammal dom så jag kan självklart inte uttala mig med säkerhet om att utfallet i domstol i detta rättsfall skulle varit samma idag.

Diskutera med Arbetsförmedlingen

Med andra ord: är anpassningarna som din dotter behöver skäliga sett till arbetsgivarens ekonomiska och praktiska förutsättningar har arbetsgivaren ingen rätt att neka henne en anställning med hänvisning till hennes autism förutsatt att hon har de nödvändiga kvalifikationerna! Om det är ett yrkesarbete hon är ute efter tycker jag att ni ska diskutera detta med Arbetsförmedlingen och be dem motivera varför de anser att hon inte skulle klara av ett yrkesarbete. Vad finns det för hinder? Vilka anpassningar skulle behöva sättas in för att hon skulle klara av ett arbete? Din dotter kanske har styrkor som Arbetsförmedlingen inte upptäckt?

Ett känsloväckande begrepp

Nu till din andra fråga som handlar om att vara för normal för daglig verksamhet. Normalitet är ett begrepp som tenderar att väcka känslor, och som jag skrivit i ett tidigare blogginlägg finns det två olika typer av normalitet varav den första är den beskrivande normaliteten som kan uttryckas i termer av normalfördelningskurvan. Befinner man sig i ytterkanterna av normalfördelningskurvan inom väldigt många livsområden är man alltså onormal! Sedan finns det också något som heter den föreskrivande normaliteten som har en moralistisk underton och utgår ifrån hur man “borde” vara. De som syftar på den föreskrivande normaliteten i normalitetsdiskursen menar att ingen är onormal då ingen äger rätten att föreskriva hur någon annan borde vara. Själv brukar jag utgå ifrån den beskrivande normaliteten då det är den ursprungliga innebörden av begreppet normalitet. Jag brukar kalla mig själv för onormal med anledningen att jag har autism och därför befinner mig i ytterkanterna av normalfördelningskurvan inom betydligt fler livsområden än genomsnittsmänniskan.

Varför ett problem?

Jag är lite osäker på hur du använder begreppet normalitet, Anna! Och den stora frågan är varför din dotter störs av upplevelsen att de andra deltagarna är mer “onormala” än hon. Kan det vara så att hon upplever att de har en mer omfattande funktionsnedsättning än hon? Själv är jag emot att tänka i termer av “vi och dom” och tar avstånd från de aspergare som säger saker som: “Jag är inte utvecklingsstörd, jag har Aspergers syndrom och befinner mig på en mycket högre nivå än de som har intellektuell funktionsnedsättning.” Det är enligt mig en mycket funktionalistisk människosyn. Jag har en kollega med intellektuell funktionsnedsättning och har aldrig haft ett behov att placera in oss i olika fack och säga: “Jag är minsann inte som han för jag kan läsa och skriva.” Vi är alla människor Kan det vara så att din dotter har dålig självkänsla och därför upplever ett behov av att hävda sin normalitet? Sedan är det viktigt att hålla i minnet att det är mänskligt att se sina egna familjemedlemmar som “normala” och bortse ifrån deras egenheter, detta enligt forskarna Lindqvist och Sauer som bland annat har skrivit om normalitet i sin antologi.

Daglig verksamhet ska kännas meningsfull

Med detta sagt finns det en annan aspekt här, nämligen att daglig verksamhet syftar till att den enskilde ska få utbyte av att vistas där. Om det är så att din dotter varken får intellektuellt eller socialt utbyte av de andra deltagarna och hon tycker att det är jätteviktigt med det sociala på en daglig verksamhet kan hon ha hamnat fel. Tycker hon att det är givande att sortera skruvar? Vad skulle hon vilja sysselsätta sig med på en daglig verksamhet om hon fick välja fritt? Vad har hon för intressen och styrkor? Prata med kommunen och kräv en förändring om den nuvarande placeringen inte fungerar! Och som sagt: om det är ett lönearbete din dotter drömmer om och Arbetsförmedlingen inte kan motivera varför hon inte skulle klara av ett lönearbete ska ni definitivt sätta press på dem så att hon inte hamnar i samma situation som Emma!

Klicka här för att kommentera eller fråga om det här inlägget!

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga om ett helt annat ämne. Ni hittar tidigare läsarfrågor här.

Jag kommer inte publicera kommentarer/frågor som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig på min hemsida.

Mina böcker

Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.