Vadå låta sin autism vinna?

Ibland får jag höra att jag inte bör låta min autism vinna och att om vissa autister lyckas uppnå ett visst mål så bör jag också uppnå det om jag tror på mig själv tillräckligt. Trots att jag vet att de flesta som säger så menar väl tycker jag inte om dessa typer av kommentarer. Visst, man kan diskutera vad man menar med att ”låta sina svårigheter vinna” för det kan syfta till olika saker. Och självklart bör man inte låta sina svårigheter stå i vägen i onödan! Det jag däremot reagerar negativt på är att vissa påstår att man har låtit sina svårigheter vinna när man har accepterat dem och har anpassat sitt liv efter sina förutsättningar.

Autism är ett brett spektrum

Låt oss titta på fakta. Autism är ett otroligt brett spektrum som innebär svårigheter som kan variera otroligt mycket i intensitet och omfattning. Även personer med samma nivå på sin autism (t.ex. autism nivå 1) har inte alltid exakt lika stora svårigheter i det dagliga livet. Lägg därtill att vissa autister har styrkor som överväger svårigheterna medan andra inte har det.

Ingen statisk diagnos

Dessutom är autism till skillnad från vad många tror inte alltid en statisk diagnos utan svårigheterna kan enligt Gillberg i vissa fall avta i styrka genom åren till den grad att personen inte längre uppfyller diagnoskriterierna för autism senare i livet. Har man levt med sin diagnos mycket länge kan det därmed hända att ens svårigheter har avtagit i styrka genom åren. Men bara för att vissa autister plötsligt klarar av saker de inte klarade av förut till de grad att de kan säga upp sitt boendestöd betyder det inte att jag kommer att klara samma sak.

Alla har olika förutsättningar

Mot ovanstående bakgrund är det lätt att förstå varför olika autister har olika förutsättningar. Har man styrkor som man kan nyttja i yrkeslivet är det lätt att säga att man inte bör låta sina svårigheter stå i vägen. Hos vissa autister är svårigheterna dessutom inte så omfattande att de skulle utgöra ett jättestort hinder: om ens sociala svårigheter endast tar sig uttryck genom att man behöver ett par violodagar efter sociala tillställningar behöver man inte vara speciellt hindrad i yrkeslivet, men mår man riktigt dåligt av kontakten med kollegorna och har även andra svårigheter p.g.a. sin autism kan det vara mycket svårt hitta ett passande yrke.

Var hindrad före diagnosen

Jag blir irriterad varje gång jag blir beskylld för att låta min autism hindra mig och blir jämförd med autister som klarar av saker jag inte klarar av. Det var innan jag fick diagnosen autism och levde precis som mina jämnåriga som jag var hindrad: det jag var hindrad från var att må bra! Jag drömde om att arbeta som au pair i många olika länder utomlands, men efter diagnosen accepterade jag det faktum att min autism hindrar mig i detta fall. Autism måste inte vara ett hinder för att arbeta som au pair utomlands, men min autism är det då jag saknar de färdigheter som krävs.

Nu kan jag må bra

Det var en viss sorg i början att inse att jag inte kunde fullfölja alla mina drömmar utan att misslyckas gravt, men numera är jag istället tacksam för att jag lärt känna mina begränsningar. Det är endast genom att acceptera mina svårigheter och anpassa mitt liv som jag har förutsättningar för att fokusera på mina styrkor och må bra, inte genom att låtsas som att begränsningarna inte finns. På samma sätt som en 95-åring troligen skulle må mycket dåligt om hen inte accepterade de begränsningar som hens ålder innebär kan jag inte må bra om jag ställer för höga krav på mig själv och försöker leva som om jag inte hade autism. Det funkar inte för mig!

Jag vore tacksam om mina läsare hjälpte mig att informera om autism och ADHD genom att dela det här inlägget på exv. Facebook:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Jag kommer inte publicera kommentarer som är utan betydelse för ämnet eller som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.

Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn