Nej, vilodagar är inte alltid lösningen

Det är inte ovanligt att vi som lever med autism blir utmattade efter social exponering. Efter en firmafest eller ett släktkalas kan det därför behöva planeras in en och annan vilodag. Att vi blir utmattade kan ha olika förklaringar hos olika autister: någon blir trött av intryck, någon annan av ytligt småprat, en tredje för att hen tycker att det är svårt att samtala med flera personer samtidigt och en fjärde för att hen har svårt att hitta gemenskap med andra människor vilket gör att det blir både ansträngande och tråkigt för hen att umgås.

Får ibland ifrågasättanden

Numera tackar jag nej till väldigt många tillställningar och får då och då höra: ”Men varför planerar du inte in några vilodagar innan och efter? Jag vet att det finns andra autister som gör så och klara därför av att vara med.” Men det finns en stor skillnad på att bli väldigt trött av sociala tillställningar men samtidigt tycka att det är jätteroligt att vara med och att bli trött av sociala tillställningar och inte trivas.

För vissa är det värt priset

En autist vars enda problem är att hen blir trött av sociala tillställningar men som ändå älskar att delta i dessa kan tycka att det är värt priset, dvs 2-3 återhämtningsdagar med en helt tom kalender. En autist som också blir trött av sociala tillställningar men samtidigt inte trivs i sådana sammanhang tycker däremot oftast inte att det är värt priset i och med att hen bestraffas dubbelt: först plågas hen genom att tvingas delta i något hen inte vill delta i och sen mår hen dåligt flera dagar efteråt.

Man vill ha en efter-belöning

Jag tänker så här: efter att man har ansträngt sig vill man ha en belöning. De allra flesta skulle förmodligen inte gå med på att städa toaletterna på Centralstationen gratis, men om man får lön för mödan kan ju saken komma i ett annat läge: då kan det plötsligt vara värt ansträngningen. På samma sätt kan en autist som tycker att det är ansträngande men roligt att vistas i sociala sammanhang tycka att det är värt det eftersom hen får sin belöning efteråt i form av ett gott humör och trevliga minnen för livet. För en autist som inte trivs i sociala sammanhang uteblir däremot belöningen.

Upp till autisten att bedöma

Så nej, vilodagar är inte alltid lösningen! Om en autist själv bedömer att det är värt att utmana sig själv och betala priset efteråt i form av flera vilodagar fungerar metoden oftast utmärkt, men om en autist inte tycker att priset är värt att betala ska hen få låta bli. Det är endast upp till autisten att bedöma om det är värt det eller inte, inte för omgivningen!

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.