Kategorier
Okategoriserade

Om kravsänkning vid autism

Du kan hjälpa mig att informera om NPF genom att dela inlägget i sociala medier. Tillsammans gör vi skillnad.

”Sänk kraven” är ett vanligt råd att ge till någon som klagar på trötthet eller utmattning. Vi som har autism tar ofta slut på vår energi eftersom vi måste använda kognitiva färdigheter till bestyr som går automatiskt för andra människor. Tyvärr upplever jag att människor sällan förstår hur otroligt mycket jag måste sänka kraven för att orka. För de flesta människor betyder kravsänkning samma som att inte alltid svara i telefon, våga säga nej till övertid på jobbet och dammsuga en gång var tredje vecka istället för en gång i veckan, men för mig går kravsänkningen in i en helt annan dimension.

Plockade upp breven en gång i veckan

Ett klassiskt exempel på kravsänkning är från åren då jag fortfarande hade en så kallad gammaldags brevlåda och breven damp ner på hallgolvet. Jag sparade energi genom att plocka upp breven från hallgolvet en gång i veckan istället för att göra det varje dag. Visst, rent tekniskt hade jag kunnat plocka upp posten varje dag men det hade inneburit stress och utmattning vilket jag till varje pris ville undvika. Jag mådde så otroligt mycket bättre av att ha sänkt kraven och plocka upp posten mer sällan. På det sättet var jag energieffektiv och kunde spara min energi till annat.

Orkade inte leta

Vid ett tillfälle bestämde jag mig för att cykla till Farsta Centrum för att handla på ÖB vilket innebär en sammanlagd cykelsträcka på 14 km. Jag visste inte riktigt var i Farsta Centrum ÖB låg exakt men tänkte att jag ville ge det en chansning. Efter att ha svängt till höger på en tvärgata till Farstaplan och inte sett ÖB kände jag mig trött av alla intryck och orkade inte leta mer. Visst, Farsta var fullt av så kallade ”Du är här-kartor” för att navigera bland butiker men jag tycker att det kräver alldeles för mycket energi att tyda instruktionerna på dem. Det tar energi att tänka och jag vill inte tänka för mycket på en och samma dag, speciellt inte när jag är trött. Därför orkade jag inte heller fråga efter vägen.

Cyklade tillbaka hem

Det återstod inget annat alternativ för mig än att cykla tillbaka hem. Väl hemma kom jag att tänka på vilken tur det var att jag inte hade berättat för någon om mina planer på att handla på ÖB. Hade folk vetat hade de säkert blivit chockade av att jag hade cyklat 14 km för ingenting och det hade varit tröttsamt för mig att bemöta alla ifrågasättanden. Men jag var mycket nöjd med att ha lyssnat på mig själv. Tack vare att jag har sänkt kraven genom att strunta i att slutföra mina ursprungliga planer har jag inte insjuknat i utmattningsdepression på många år.

Vill inte bli ifrågasatt

Du som uppmanar oss autister att sänka kraven ska tänka på att kravsänkning kan betyda något helt annat för oss än vad det betyder för dig. Det ingår nämligen i autism att saker som är lätta för andra människor är svåra för personen. Du kanske upplever att det räcker att göra vissa justeringar för att ditt liv ska bli stressfritt men vi autister kan behöva justera betydligt fler saker än du. Du kanske inte tycker att det tar energi att läsa kartor eller att plocka upp posten från hallgolvet men det gör jag! Därför måste jag kunna sänka kraven utan ifrågasättanden och dåligt samvete.

Glöm inte att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Reklam för min bok

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Gothia Kompetens.

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

  1. ”Jag kommer ofta på först efteråt vad jag borde ha sagt/gjort, och då är det redan försent.” Exakt samma för…

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

13 svar på ”Om kravsänkning vid autism”

Jep, det finns inget sätt att få ”andra” att förstå, att typ cykla, fysisk ansträngning är ”ingenting” mot att möta andra och inte bli förståd, trots yttersta försök att anpassa sig.

Jag har inga problem med fysiska grejer såsom att plocka i och ur diskmaskinen, städa och dammsuga, byta sängkläder, vika tvätt.och är väldigt bra på att redigera bilder och så på datorn också, föra fram logiska argument i diskussioner, uttrycka mig samt utforma svåra brev i skrift även åt andra, m.m. Hjälpte en person skriva ett antagningsbrev till en svår utbildning han sökte och sen även kom in på, bl.a. Och inom musik ansågs jag nästan som ett underbarn som liten då jag kunde memorera och ta ut det mesta på gehör, ofta efter att bara ha hört det en gång. Var även den ende i klassen som redan kunde läsa och skriva innan skolan. Men alla brev som kommer, ekonomi, beställa saker på nätet, tvättmaskinens alla inställningar beroende på färg och material som ska tvättas den gången etc är för svårt. Det bidrar väldigt starkt i om det intresserar mig eller inte, allt tråkigt liksom bara försvinner ur minnet och går in genom ena örat och ut genom andra…Folk har kallat det koncentrationssvårigheter.

Hur känner du inför förändringar? Har väldigt svårt för det själv och förstår heller inte varför alla som regel måste vidare i allt hela tiden om något är bra…De flesta förändringar jag upplevt i mitt vuxna liv har varit negativa. Så om något känns bra, vill jag bara behålla det som det är.

Vad bra att du är duktig på att städa, vika tvätt, redigera bilder och allt annat du räknade upp. Själv har jag svårt för det men däremot har jag betydligt lättare för ekonomi. Jag tycker inte om att beställa saker från nätet eftersom jag tycker att det tar energi men gör det om jag måste. Det är inte lika jobbigt för mig som städning men det är definitivt ingenting som jag skulle orka göra regelbundet.

Jag har funderat på om jag har svårt för förändringar eller inte och har inte kommit på ett bra svar. Jag trodde förut att jag hade det men sen har jag kommit på att mitt jobb som autismföreläsare visst innebär en del förändringar och oväntade händelser vilket jag klarar. Jag misstänker nog att det beror på vilken slags förändring det handlar om, och sen tror jag också att jag har svårare för bestående förändringar än kortvariga. Bestående förändringar kan vara att gifta sig/flytta ihop med en partner, skaffa barn mm. Om en förändring är bestående kan det skapa ångest hos mig. Men samtidigt vet jag inte om det är själva förändringen jag har svårt för eller om det är något i den nya situationen jag inte klarar av.

Svara

Jag förstår att du inte gick in på ÖB! Stormarknader och köpcentra kan verkligen orsaka en utmattning. Själv får jag budgetera en onödig stor summa på mat varje månad bara för att slippa storhandla på stormarknader. Massor med folk, otaligt många produkter, blinkade reklamljus, bakgrundsmusik, hysteriska parkeringsplatser, etc etc…

Jag förstår dig! Intrycken på köpcentra är inte lätta att hantera och speciellt inte när man är trött. Jag brukar bara handla vid tider då ingen annan handlar för att slippa intrycken.

Svara

Själv tycker jag mycket om den typen av miljöer. Jag tycker det är jätteroligt att shoppa. Jag kan gå en mil ut till köpcentret här, prova kläder i olika butiker och handla en möbel på IKEA och sen bära paketen hem (om den inte är så tung) i en mil till. Och jag är inte ens fysiskt trött när jag kommer hem. Än mindre mentalt. Men en sak som stressar mig så in i norden som det här får mig att tänka på är trafikbullret. När motorcyklar vrålar förbi och jag håller för öronen och vill rulla ihop mig till en boll. Trafikkaoset som jag fick genomlida när jag var i Bukarest för några veckor sedan. Jag gillar storstäder, men just trafiken…

Wow, helt otroligt att du orkar gå en hel mil ut till köpcentrat! Jag tycker inte att det är kul att vistas i köpcentra, men däremot vill jag ibland ha nya kläder vilket är anledningen till att jag går till köpcentra ibland.

Svara

Just frasen ”sänka kraven” får det att gå runt lite huvudet på mig för det kan betyda så många olika saker. En sak jag kommer till att tänka på är att välmenande människor ofta ger rådet att sänka kraven där förhållandet är det motsatta och det kostar oss autister mindre än de flesta andra. Detta är givetvis individuellt, men jag har inga som helst problem att syssla med med komposition – mitt största specialintresse i mer än tolv timmar på en dag. Problemet är naturligtvis att det jag då inte äter och sover ordentligt och sköter hemmet om jag fortsätter så, men ibland tycker jag det är värt att pressa på i några dagar eftersom jag får mer gjort och gör det jag gör bättre om jag tillåter mig att hyperfokusera och släppa allt annat. Om jag förstår saken rätt så skulle de flesta neurotyper inte riktigt orka detta. (Jag måste naturligtvis också ha en break från hyperfokuseringen efter ett antal dagar även om allt annat fungerar.)

Ibland har jag dock fått höra att jag måste sänka kraven för andras skull, vilket har en helt annan innebörd och kanske kan skrivas oss på ett annat ställe.

Ett annat ångestframkallande ämne är detta om jag behöver sänka kraven i betydelsen ambitioner pga min autism. Det vill jag ju inte, men verkligheten är tuff. Just detta att kunna så hemskt mycket, ha sådan potential, men vara oförmögen pga. alla svårigheterna i mitt dagliga liv. Så vill man ju verkligen inte ha det! Men vad gör man?

Jag känner igen mig i att andra kan tycka att en autist ska sänka kraven vad gäller hens specialintressen. De har svårt att förstå att ett specialintresse inte är jämförbart med andra aktiviteter och att det kan vara viktigt för autisten att hyperfokusera på det sätt du beskrev. Kanske kommer jag skriva ett blogginlägg om det inom den närmaste tiden!

Att sänka kraven för andras skull vill jag helst inte göra, men det beror såklart på vad det handlar om. Skulle jag ha minderåriga barn förstår jag att jag skulle vara skyldig att ta hand om barnen istället för att sysselsätta mig med mina specialintressen, men som barnfri kan jag göra i princip vad jag vill på fritiden!

För många autister är det en sorg att behöva sänka ambitioner på grund av sina svårigheter. Jag jobbade som au pair i Österrike när jag var ung och hade gärna åkt till fler länder och jobbat som det, men på grund av mina svårigheter passar det mig inte tyvärr. Det har jag insett, och det är en sorg! Det värsta är när andra människor börjar ifrågasätta det, ställa frågor om det och konstatera att ”ingenting är omöjligt bara man vill”. Så är det tyvärr inte för mig! Däremot är jag ändå en lycklig autist så jag kan inte påstå att jag ”lider” trots att jag fått anpassa mitt liv efter min autism.

Svara

Bra skrivet, som alltid, men vad jag menade med ”sänka kraven” för andras skull var någonting helt annat. Det kan gälla när jag föreslår att jag och en god vän ska sjunga en kanon ihop som jag skrivit (är krävande i två betydelser: 1. jag förväntar mig att min musik ska få uppmärksamhet utan att stämma av om min vän vill sjunga den med mig 2. En del kan tycka att det är för avancerat att sjunga det jag föreslår, medan jag själv tycker att jag föreslår något enkelt), när jag analyserar musik (som andra uppfattar som att jag är extremt kritisk mot andra och kräver perfektion (vilket jag på sätt och vis gör också)) eller skäms för att spela piano för mina vänner (enorma krav på mig själv och når inte upp till den nivå jag skulle vilja vara på), inte kan sjunga i en kör tillsammans med andra, men vågar sjunga solo eller enkelstämmor eller vill ta min stämma själv först trots att jag vanligen sjunger bättre än de allra flesta i en vanlig amatörkör (det ska vara på mitt sätt – jag rättar mig inte i ledet, enligt andra).

Ja känner samma sak, har både dansat balett, sjungit , tränat yoga, är medlem i moderaterna och svenska kyrkan, men går jag uppdrag , exempelvis baka åt kyrkan eller åt partiet då blir de hjärnsläpp. Brukar få höra jag har bra sångröst, dansar bra är intelligent, har rest själv till länder som är oroliga, men så kommer de till fixa papper, prata bland folk eller argumentera, de funkar inte.

Då tror jag att jag förstår vad du menar! Jag kan tänka mig att det blir jobbigt för dig att sänka kraven för andras skull när du är mer musikalisk än de. Jag är själv sjukt omusikalisk så jag har inga erfarenheter av att sjunga solo eller i kör 🙂

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *