Vad tillgänglighet innebär för någon med autism

Tillgänglighet kan betyda helt olika saker för olika människor. När man pratar om ”tillgänglighet” kan en rullstolsburen person möjligtvis tänka på rullstolsramper och samhällets bristande förståelse för att en rullstolsburen person trots rullstolen kan vara precis som vem som helst inuti. För en rullstolsburen vuxen kan det bli mycket frustrerande att ständigt få frågan: ”kan du läsa och skriva?” eller att försäljarna i butiken pratar med hens vän/föräldrar/assistens istället för att personligen prata direkt till hen! Allt ovanstående kan därmed vara otillgänglighet för någon som sitter i rullstol.

Är inte som andra människor inuti

För mig som har autism är det precis tvärtom. För mig som autist är problemet ofta att jag tvingats delta i aktiviteter jag inte mått bra av trots att jag rent fysiskt kunnat delta i dessa aktiviteter. En tillgänglig skola för mig skulle inneburit att jag som barn hade tillåtits leka för mig själv på rasterna istället för att bli tvingad att leka med mina klasskamrater mot min vilja (vilket min lärare ville att jag skulle göra då det inte var meningen att man skulle vara ensam). Jag önskar att människor förstod att jag inte är som andra människor inuti och ofta inte har samma behov som de. Jag har ett nästintill obefintligt socialt behov och älskade den sociala distanseringen under pandemin!

Fått för höga krav

Problemet för mig har inte varit att andra människor inte trott att jag inte kunnat läsa och skriva utan det stora problemet har varit att de ställt för höga krav på mig. När jag på ett tidigare jobb inte hade lärt mig hur man kokade kaffe trots att chefen hade visat för mig hur man gjorde tolkades det som lathet. Vissa biståndsbedömare i kommunen har tyckt att jag borde träna på självständighet istället för att vara beroende av mina boendestödjare trots att självständighetsträning kraftigt skulle sänka min livskvalitet. Det tar mycket mental energi av mig att städa själv eftersom jag har svårt att automatisera mina rörelser! God livskvalitet för mig förutsätter att jag vågar ta emot stöd och låta mina boendestödjare sköta städningen.

Har tvingats prata med försäljarna

Problemet för mig har inte varit att försäljarna vägrat prata med mig i butiker utan jag har haft ett helt motsatt problem. När jag för några år sedan ville köpa en cykelhjälm bad jag min kille följa med och prata med försäljaren och diskutera med denne vilken cykelhjälm som skulle passa mig. Jag ville inte prata med försäljaren själv för jag visste inte vad jag skulle säga och jag har också svårt att bedöma vilken cykelhjälm som känns bra på huvudet. Jag ville att min kille skulle fatta beslutet åt mig med försäljarens hjälp! Men försäljaren insisterade på att prata med mig även om jag ville att min kille skulle bedöma vad som kändes bra för mig! Uppenbarligen hade försäljaren bestämt att det inte var okej att en man förde sin flickväns talan.

Man ska aldrig gå efter ett manus

Olika autister definierar tillgänglighet på olika sätt, och då autism är ett mycket brett spektrum går det inte att säga att det finns tillgänglighetsåtgärder som funkar på alla med autism! Därför önskar jag att samhället var mer lyhört och lyssnade på oss autister. Om en autist vill slippa det sociala, t.ex. stora konferenser, After Works och grupparbeten ska hen få göra det. Om en autist däremot vill vara delaktig men inte vågar ska hen istället få stöd i det! Att gå efter ett specifikt manus och utgå från att alla autister funkar likadant är inte tillgänglighet.

Föreläste på en tillgänglighetskonferens

Igår medverkade jag på funktionsrättsdagen i Mariehamn på Åland och föreläste på en konferens som handlade om tillgänglighet. Jag har hur mycket som helst att säga om ämnet men fick fatta mig kort då jag endast fick en timme på mig. Om några timmar bär det av hem mot Stockholm igen. Ett stort tack för dagen, det var jätteroligt att föreläsa på Åland igen! 🙂

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.