Regeringen har föreslagit nya regler för aktivitets- och sjukersättning. I korthet går förslaget ut på att sökanden i fortsättningen ska prövas mot normalt förekommande arbeten eller annat lämpligt arbete som är tillgängligt för personen ifråga. Det vill säga inte mot hela arbetsmarknaden inklusive anpassade och subventionerade arbeten som idag. Dessutom ska det räcka med att det är sannolikt att rehabilitering inte kan förbättra arbetsförmågan. Det ska således inte längre behöva bevisas att alla rehabiliteringsåtgärder är uttömda.
Jag är nyfiken på vad du tycker om förslaget till nya regler för aktivitets- och sjukersättning. Du får även gärna berätta om dina erfarenheter av att söka ersättningarna. Var det svårt att få det, och blev du nöjd med Försäkringskassans beslut? Eller är du i arbetslivet men känner att du inte orkar och funderar på att söka någon av ersättningarna? Har du några andra tankar kring aktivitets- eller sjukersättning som du vill dela med dig? Lämna gärna ett svar i kommentarsfältet.
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.
Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.
Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.
Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Reklam för min bok
”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022
Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus och Adlibris.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.
Senaste svar på alla blogginlägg
Tack detsamma Cindy! 🙂
Tack detsamma Dr Blom! Jag trodde att man sade god fortsättning först närmare nyår, men där ser man 🙂
God jul Paula🌲🌲🌲
God fortsättning Paula! https://sverigesradio.se/artikel/6597539
God jul, Susanna! 🙂
God Jul till dig Paula!
Bra skrivet! När spelarna samarbetar kring spelet blir reglerna tydliga och autisten slipper förhoppningsvis känna sig osäker på vad som…
Detta är något jag har funderat ganska mycket över! Särskilt i relationen till spelet world of warcraft som jag spelade…
Det här med samtalsämnen blir ofta aktuellt om man har en stor social krets och förväntas mingla (vilket ofta är…
Faktiskt borde habiliteringar börja använda sig av autister /mer/ i sin psykoedukation av speciellt nydiagnostiserade. Några som egna erfarenheter kan…
30 svar på ”Tyck till: Erfarenhet av att söka sjukersättning”
Jag sökte sjukersättning men fick avslag med motiveringen att Försäkringskassan inte ansåg att jag hade provat alla behandlingar. Det är möjligt att jag hade fått sjukersättning om de nya reglerna gällt. Det är omöjligt att veta för jag gissar att även de nya reglerna kommer att ta viss hänsyn till vilka rehabiliteringsinsatser som vidtagits.
Jag fick också avslag men det var för ca 12 år sedan! I mitt fall ansåg också Försäkringskassan att jag inte hade provat alla behandlingar. Bland annat hade jag inte provat all ADHD-medicin som fanns på marknaden, men jag hade ju provat 2-3 sorter men hade mått väldigt dåligt av dem. Jag var verkligen inte sugen på att testa nya märken!
Vi får verkligen hålla tummarna för att förslaget till de nya reglerna blir verklighet!
Som riktig Aspergare måste jag rätta dig Paula. Det här gäller sjukersättningen OCH aktivitetsersättningen.
Båda har de här sjukt hårda kraven idag.
Jättebra att du påpekade det, Melon! Nu har jag ändrat det och hoppas på en diskussion!
Tänkte posta detta under din kommentar på förra inlägget om bemötande, Paula, men postar den här istället efter din hänvisning om denna nya tråd! 🙂
Bemötandet som sjukpensionär var kränkande behandling överallt, kort sagt. Från 9 av 10 av alla man kom i kontakt med. Från folk som inte har någon aning om ens liv och erfarenheter, sjukdom eller varför man befinner sig där man gör. Och t.o.m. från personer som själva befann sig i sk utsatta grupper och borde vetat precis hur det kändes att uppleva okunskap, fördomar och kränkningar. Alla bryr sig bara om sin egen grupp men kränker ändå andra, är min erfarenhet. Kanske för att slippa känna att de själva ligger ”längst ned”, genom att sparka nedåt och slicka uppåt. Det är ytterst få personer som verkligen varit emot fördomar av alla de slag och ingen som uppriktigt behandlat andra som de själva hade velat bli behandlade. Samma saker hade varit fullständigt oacceptabla om det gällt de själva. De inser det inte ens och jag tror bara det är så de flesta människor är. Och även om pandemin gör att jag lever helt isolerat, bara går ut på nätter/tidiga morgnar för att slippa folk och inte möter någon, så är det underbart att slippa allas okunnighet, fördomar, misstro, förnedring, empatilöshet, utfrysning, fientlighet, mobbning och hat.
Det är ganska ironiskt: Hela skoltiden handlade om mobbning på både det verbala och fysiska planet och det är mycket därför jag mått som jag gjort och mitt liv blev som det blev. Nu fortsätter det i mitt vuxna liv också, från alla som istället kränker mig och vädrar sina fördomar om det. Folk har alltid varit elaka mot mig genom livet, trots att jag alltid har varit jättesnäll mot alla själv, funnits där och hjälpt massor av människor på vägen. Vilket jag idag ångrar, eftersom alla de personerna ändå svek mig på olika sätt själva sen.
Mycket tråkigt att du råkat ut för flera sådana människor! 🙁 Som jag skrivit tidigare tror jag att det ytterst handlar om vilka typer av människor man är omgiven av. I Sverige finns väldigt många sjukpensionärer så det är inte alls ovanligt att vara sjukpensionär, men i vissa kretsar finns säkert folk som ser ner på sjukpensionärer. I mitt bostadsområde har jag träffat flera sjukpensionärer och blev aldrig behandlad dåligt av mina grannar när jag var det. Jag vet att du haft mycket problem med dina grannar!
Du har en poäng i att inte alla som själva tillhör utsatta grupper står på andra utsattas sida. Jag har exempelvis träffat flera autister som är emot HBTQ-rörelsen och uttryckt klart och tydligt att de tar avstånd från homosexuella. Jag har även träffat autister som kämpat för autisternas och andra funkisars rättigheter men inte brytt sig ett dugg om hur migranterna har det, hur asylrätten ser ut och inte alls kämpat mot diskriminering/kränkande behandling baserad på etnicitet. Och tvärtom bryr sig inte alla migranter om hur personer med funktionsnedsättning har det. Att man själv tillhör en utsatt grupp måste alltså inte alls betyda att man kämpar för alla utsattas rättigheter!
Jag håller också med dig om att personer som behandlar andra dåligt knappast själva skulle vilja bli behandlade på samma sätt. Människor har generellt sett en tendens att skylla andras tillkortakommanden på dessas inre egenskaper (typ: ”vederbörande är lat, saknar motivation och är sjuk med vilja”) och sina egna brister på yttre faktorer (typ: ”jag är en god, flitig och motiverad person men hade bara oturen att bli sjuk”). Detta kallas inom socialpsykologin för det fundamentala attributionsfelet. Så det är troligen det som händer när arbetande människor dömer ut sjukpensionärer men ändå förväntar sig respekt den dagen de själva blir sjuka och förlorar sin arbetsförmåga.
Precis så tycks folk vara. Har även mött personer som hela tiden klankade ned på mig för det och sen blev långtidssjukskrivna själva och då plötsligt inte tyckte det var något fel alls. Speciellt en, som fortfarande är det efter 10+ år. En av överklasswannabe-grannarna här har varit det också nu och bara gått hemma i flera år.
Dessa personer verkar ha bristande insikt. Jag tycker inte att du ska bry dig om dem! Du har fått sjukersättning med berättigade grunder och ska inte ha dåligt samvete för det!
”Har även mött personer som hela tiden klankade ned på mig för det och sen blev långtidssjukskrivna själva och då plötsligt inte tyckte det var något fel alls.”
Var och en är sig själv närmast, dvs ser till sina egna intressen i första hand.
De får väl hoppas på att de blir sjuka eller råkar ut för något själva så att de inte kan jobba, som sagt. Så de slipper vara avundsjuka. För så simpelt är det. Och då får samma behandling av andra som de själva gav innan. Man jag kan lova att han som jag nämnde här, som nu har varit sjukskriven i över 10 år och aldrig verkar återgå till arbetslivet, istället har massor av fördomar om andra istället. Han uttalade sig negativt om andra grupper också och hans människosyn kommer aldrig ändras, bara bytas av med vilka han ogillar och ser ned på. Eftersom han hade en mycket negativ inställning och var väldigt fördomsfull och okunnig rent allmänt.
Angående Coronan: Man har ju slemhinnor även i ögonen och ingen mask täcker dem om någon hostar eller nyser rakt ut. Vad jag kunde göra är att ta på mig en riktig gasmask och gå ut med. Då kunde man leva precis som vanligt och gå ut överallt. Utom att alla stirrade på en då och blev rädda och troligen kallade på vakter i tunnelbanan i tron om att det var någon knäppskalle… Men det är ju så världen verkar ha blivit nu och vad som skulle krävas, med ett globalt virus som aldrig försvinner utan bara minskar lite ibland och sen ökar igen.
Det låter som att denna person har stora problem! Människor som är som han kommer sällan att förändras för han är troligen aldrig öppen för att se saker ur andras synvinkel. Jag tycker inte att du ska bry dig om honom!
Om du är rädd för att bli smittad via slemhinnor i ögonen kan du ju kombinera andningsskyddet med ett visir. Det borde hjälpa! Folk stirrar alltid när någon har något annorlunda på sig (har hänt mig också!), men det ska man inte bry sig om.
”Man har ju slemhinnor även i ögonen och ingen mask täcker dem om någon hostar eller nyser rakt ut.”
Om du kompletterar andningsskyddet med ett par skyddsglasögon så behöver du inte oroa dig för att få virus i ögonen: https://www.pricerunner.se/cl/734/Arbetsklaeder-Utrustning?attr_57460198=57460207
”Utom att alla stirrade på en då och blev rädda och troligen kallade på vakter i tunnelbanan i tron om att det var någon knäppskalle…”
Det behöver du inte oroa dig för. Ingen reagerar längre på att vissa har andningsmask på sig. Annat var det i början av pandemin.
Kan för övrigt säga att jag föredrar FFP2 framför FFP3 då det är lättare att andas genom andninsmask med P2-filter: https://www.pricerunner.se/cl/734/Arbetsklaeder-Utrustning?attr_57460198=60486662&attr_59999476=60486704
Dock har FFP2 lägre skyddsklass så vill du vara på den säkra sidan så får du köra på FFP3. Tänk på att du måste vara nyrakad för att masken ska sluta tätt.
För att återgå till det politiska, så önskar jag bara att moderaterna inte vinner. Och speciellt inte med Kristersson som ledare, som jag inte alls gillar som person. Jag håller på de rödgröna.
Men tyvärr kan jag inte rösta. Världen är helt förstörd sen 2, 5 år och det slutar aldrig heller. Rösta med bud lät ju som ett alternativ, men då måste man väl legitimera sig. Och det har jag inte heller längre och inte kan jag skaffa ny heller. Det förstör hela livet, det här.
Vänta varför kan du inte skaffa en ny legitimation? Du känner ingen tjänsteman på en statlig eller kommunal myndighet som kan intyga vem du är?
Om inte annat kan du gå till Skatteverket och visa dem ditt gamla leg (och andra grejer som kan hjälpa)
https://skatteverket.se/privat/folkbokforing/idkort/villkorforattfaansokaomidkort/sammanvagdbedomning.4.1a098b721295c544e1f800029122.html
Är det Corona du är rädd för? Är du ens i riskgrupp? Har du inte vaccinerat dig? Det mesta med det där har ju blåst över.
Nej, pandemin pågår för fullt, tyvärr. Det är mycket jag skulle göra annars.
Ta på dig en andningsmask med P3-filter så är risken att bli smittad av Covid så liten att din oro är ett större hot mot din hälsa (och i förlängningen dina närståendes hälsa).
För engångsbruk: https://www.pricerunner.se/cl/734/Arbetsklaeder-Utrustning?attr_57460198=60486662&attr_59999476=60486705
Återanvändningsbara: https://www.pricerunner.se/cl/734/Arbetsklaeder-Utrustning?attr_57460198=60486662&attr_59999476=60486705&attr_60528748=60528750
Det är verkligen synd att du inte kan rösta! Det hade varit jättebra om det hade funnits en lösning för dig för jag vet att du har politiska åsikter. Jag antar att det inte går att fixa legitimation utan att utsätta sig för Covid-smitta.
Jag har precis ansökt om ny legitimation hos polisen – efter 2 år utan! Fysiska besvär (svårt att gå, stå, sitta) och rädsla för corona har hindrat mig. Men nu mår jag lite bättre så jag tog taxi till citypolisen (30 minuter) och väntade en stund, med andningsskydd, på min bokade tid. Allt gick smidigt och det var inte så mycket folk. Det känns underbart att ha gjort detta och ”bli människa” igen, alltså att ha legitimation. Men det var möjligt för att jag mår bättre och klarade av att hålla mig lugn.
Ville bara dela detta med dig Kane. Du är inte ensammen.
Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter! Jag är glad att du klarade det och att du äntligen har ett nytt legg!
Fint att du delar med dig, Lisa! 🙂 Men själv lever jag med min mamma som är i en stark riskgrupp och inte kan ta vaccinet p.g.a. sina omfattande allergier, inte jag heller och jag skulle heller aldrig riskera att göra något som kan få mig att bli smittad eftersom hon betyder allt för mig och det utan henne inte finns någonting för mig i världen. Så vi lever helt isolerade sen det startade och jag går bara ut på nätterna ibland då inga andra är ute, i princip. Väntar och hoppas fortfarande bara på att det ska upphöra! Dock förlorar man ju allt mera hopp.
Covid kommer aldrig att försvinna men viruset kommer med tiden sannolikt att mutera till allt mildare varianter. Du får sätta ditt hopp till mildare virusvarianter och till läkemedel som Paxlovid.
”Studien omfattade ovaccinerade personer med förhöjd risk att drabbas allvarligt av covid-19. Primärt effektmått var andelen deltagare som lagts in på sjukhus eller avlidit inom 28 dagar.
Som väntat står sig huvudanalysen att Paxlovid minskar denna andel från 6,3 procent i placebogruppen till 0,77 procent i behandlingsgruppen, en absolut skillnad på 5,62 procentenheter.”
https://www.dagensmedicin.se/specialistomraden/infektion/tva-grupper-hade-sarskild-nytta-av-paxlovid-mot-covid-19/
https://www.dagensmedicin.se/specialistomraden/infektion/covidlakemedlet-paxlovid-pa-vag-till-infektionskliniker/
Jag kämpar verkligen med att försöka hålla fast vid något att ändå hålla mig uppe med nu. Det är inga positiva nyheter alls. Har inte mött min egen pappa på tre år nu och ingen annan heller. Sitter inomhus framför en skärm varje dag. I början såg jag ändå ett slut på eländet. Det gör jag inte nu. Det värsta som hänt i världen globalt sen Andra Världskriget.
De borde verkligen inte säga ”Nu efter pandemin” konstant i media… Ger folk med mindre insikt tron om att allt är över.
Jag hoppas att du kan träffa din pappa inom det kommande året! Om han har utrustning hemma och vet hur man gör kan ni ju alltid ha videosamtal fram tills ni kan ses.
Bra artikel i alla fall och tack för råd och stöd! Är ju jättebra att läkemedelsvetenskapen ständigt går framåt i alla fall.
Jag tycker ingenting om förslaget till nya regler för aktivitets- och sjukersättning.
Man måste inte alltid ha åsikter om allt!
Jag hade gärna blivit förtidspensionerad, (aspergersdiagnos), men har inte brytt mig om att ens försöka. Jag har ett jobb jag verkligen tycker om, men jag har inte ork för att både jobba och ha ett faktiskt liv där jag gör något annat än att jobba och vila för att jobba…. Jag skulle hellre ha ett liv min tid på jorden…
Tack för att du delar med dig! Jag förstår vad du menar med att inte orka jobba och ha ett liv samtidigt. Problemet är att folk tänker: ”Men ingen orkar ha ett liv efter jobbet och det är helt normalt”, men faktum är att det är stor skillnad på ork och ork! Mina vänner som har ett heltidsjobb och småbarn har svårt att förstå varför jag knappt orkar något. De påstår att de själva knappt orkar göra något efter jobbet, men i min värld gör de hur mycket som helst!
Hej Lina!
Jag kan relatera till det du skriver och känner igen mig väldigt mycket i dig att inte orka göra något annat än att jobba.
Så var det för mig under flera år. Det enda jag gjorde var att jobba och när jag inte jobbade vilade jag för att kunna fortsätta jobba.
På helgerna gjorde jag inget alls, dvs roliga saker som att gå på konserter eller umgås med vänner, för jag hade ingen energi till det. Den behövde jag ju till att kunna utföra mitt jobb.
Jag fanns bara till för någon annan och tog inte hand om mig själv. Prioriterade bara jobbet och mådde väldigt dåligt tills jag en dag inte orkade längre. Blev sjukskriven för utmattningsdepression och var borta ett helt år. När jag blev friskförklarad sa jag upp mig. Fick under sjukskrivningsperioden min Aspergerdiagnos.
Idag mår jag mycket bättre och lever ett helt annat liv där jag tar igen mycket av det jag inte orkade göra när jag jobbade som att dejta och hålla på med mina hobbys.
Du skriver att du tycker om ditt jobb vilket glädjer mig. Nu vet jag inte hur mycket du jobbar men om du jobbar heltid eller motsvarande skulle du ha möjlighet att kunna gå ner i arbetstid?
Det är något jag borde ha gjort men inte gjorde pga rädsla att inte kunna planera och förbereda mina arbetsdagar.
Men var försiktig så du inte ”jobbar ihjäl” dig. Det är inte värt det och ingen tackar dig för att du har slitit ut dig för ett jobbs skull.
Lycka till! 😊