Under de senaste decennierna har olika specialpedagogiska perspektiv varit rådande i den svenska skolan. Åsikterna om hur skolan borde hantera elever med specialbehov har varierat beroende på vilket av dessa perspektiv som har varit det mest dominerande. Forskaren Lisa Asp-Onsjö delar in de specialpedagogiska perspektiven i följande paradigm:
1. Individorienterat perspektiv
Detta perspektiv var vanligast fram till 1970-talet. Om en elev inte uppnådde skolans krav sökte man förklaringar hos den individuella eleven. Man försökte åtgärda problemen genom hjälp- och OBS-klasser eller genom att eleven fick gå om ett skolår. Att placera funktionsvarierade elever i särskilda klasser var en populär lösning, och man menade att det var bäst för klassen som helhet att barn i behov skildes från sina klasser för då fick resten av klassen arbetsro. Det låg på skolan att utreda elevens problematik och bedöma vilka särlösningar som var aktuella.
2. Strukturorienterat perspektiv
På 1970-talet blev detta perspektiv populärt och det var nu synsättet ändrades totalt! Om en elev presterade mindre bra i skolan, ansågs skulden ligga i skolmiljön. Sociala skäl ansågs vara en annan viktig bidragande faktor till skolmisslyckanden. Man försökte anpassa skolmiljön så att den skulle passa så många som möjligt. Diagnoser kritiserades eftersom de ansågs vara stigmatiserande. Man strävade efter att en elev med specialbehov aldrig skulle skiljas från sin klass då social fostran ansågs vara ett lika viktigt inslag i skolan som själva undervisningen.
3. Diagnosorienterat perspektiv
På 1990-talet började neuropsykiatriska diagnoser synliggöras i media och man riktade uppmärksamheten mot medicinska förklaringar. Nu började man återigen fokusera på elevens problembild, och särlösningar blev vanliga igen. När en elev skiljs från sin klass, säger man att det är bäst för den individuella eleven. Man får inte längre säga att det är bäst för klassen som helhet för man får inte skuldbelägga den individuella eleven. Till skillnad från det individorienterade perspektivet ligger det på externa experter att utreda elevens problematik.
Vissa glorifierar 1980-talets skola
Jag kan inte sluta häpnas över att 1980-talets skola med dess strukturorienterade perspektiv ibland glorifieras. Vissa påstår till och med att diagnosticeringen blev en konsekvens av 1990-talets finanskris: till följd av finanskrisen hade skolorna plötsligt en begränsad budget och för att få tillgång till resurser fick skolan ett ekonomiskt intresse av att elever skulle diagnosticeras med autism och andra NPF-diagnoser. Trots skollagens 1 kap. fjärde paragraf krävs det nämligen inte sällan en medicinsk diagnos för att skolan ska få bidrag till särskilt stöd.
Dåtidens skola var inte bättre
Men jag lovar att 80-talets skola inte alls var lika inkluderande och tolerant som den gärna framställs som! Dåtidens skola var integrerande, inte inkluderande. Och det finns inget värre för ett autistiskt barn än att bli integrerad i sociala aktiviteter mot sin vilja! Vi är många vuxna autister som for enormt illa ut av 80-talets skola med dess ”sociala fostran” och av att bli berövade en diagnos och därmed självacceptans. Skolan är inte inkluderande idag men det var den inte då heller. Så snälla alla diagnosskeptiska lärare: sluta glorifiera 1980-talets skola!
Jag vore tacksam om mina läsare hjälpte mig att informera om autism och ADHD genom att dela det här inlägget på exv. Facebook:
Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Jag kommer inte publicera kommentarer som är utan betydelse för ämnet eller som innehåller personangrepp, hat, hot e.t.c.
Man kan boka mig för en föreläsning, fråga mig om autism, följa min blogg och låna mina böcker.

Boka en föreläsning med mig
Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.
Fråga mig om autism
Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.
Följ min blogg
Följ gärna min blogg via Facebook, mejl eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Mina böcker
Mina böcker På ett annat sätt och Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att låna på biblioteken i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Norrköping, Jönköping, Umeå, Lund, Borås, Huddinge och Eskilstuna.
Senaste svar på alla blogginlägg
Turkiskans och finskans släktingar möts i Ryssland! Där finns små statslösa uraliska och altaiska språk som ligger granne med varandra.
Turkiskan skiljer inte heller på han och hon, precis som de uraliska språken inte heller gör. Turkiska i text kan…
Ja, precis! Men indoeuropeiska språk brukar även vara mer eller mindre flekterande. Klassisk grekiska eller polska är det i betydligt…
Det är nog ovanligt att ett språk är 100% agglutinerande eller 100% analytiskt, men man skulle nog kunna säga att…
Ja, om turkiskan och finskan – eller snarare turkspråk och finsk-ugriska språk – är besläktade är det i så fall…
Hej Jennifer! Om man går sin egen väg och försöker skapa sig en egen uppfattning om saker och ting så…
Jag håller med om att det sociala ska fungera för de autister som arbetar. Om autisten verkligen trivs med att…
Ja, det där känner man ju igen. Det kan också vara extremt viktigt för en autist att det sociala fungerar…
Tack! Vad roligt att du gillar inlägget 🙂
Fantastiskt bra skrivet Paula! Detta borde läsas av alla läkare, arbetsförmedlare, SIUS-konsulenter, handläggare på försäkringskassan med flera!
Vad tråkigt att höra att du inte känner att du passar in någonstans. Ibland kan det uppstå konflikter när man…
Det är svårt att veta vad din sociala klumpighet beror på! Vissa svårigheter kan ha med mentaliseringssvårigheter att göra, men…
Jag tycker inte om att chatta och skriva, har även blivit missförstådd på nätet. Blivit utkastad från olika grupper. Passar…
Jag trodde att min sociala klumpighet hade med mentalisering att göra den med. Så är det alltså inte läste jag…
Så väldigt bra beskrivning av svårigheter med känslor, om det är mina egna eller någon annans! Det händer mig ofta…