Kategorier
Asperger och andra diagnoser

Sluta hävda att ångest är en del av autism

Du kan hjälpa mig att informera om NPF genom att dela inlägget i sociala medier. Tillsammans gör vi skillnad.

Inte sällan innebär Aspergers syndrom och autism komorbiditet, det vill säga samsjuklighet, med andra tilläggsdiagnoser så som ångest, depression eller annan typ av psykisk ohälsa. Enligt en studie led 50% av försökspersonerna med neuropsykiatriska diagnoser av depression eller ångest. Det finns med andra ord en hög grad av komorbiditet med depression och ångest när man har Aspergers syndrom eller autism.

Ibland viftas problemen bort

Något som gör mig irriterad är att vissa yrkesverksamma har inställningen att depression och ångest är en del av Aspergers syndrom och autism och därför ingenting att bry sig om. ”Men har du ångest? Det är ingen fara, nästan alla mina autistiska klienter har det så det är nog bara en del av din diagnos. Därför ska du lära dig att leva med att känna ångest ibland”, får vissa av oss höra.

Ingen ska behöva må dåligt

Men även om det är vanligt att depression och ångest förekommer vid autism, betyder det på inget sätt att psykisk ohälsa bara är att acceptera. Man ska aldrig behöva leva med att må dåligt, oavsett autism eller ej! Om inget annat så borde det vara mindre acceptabelt att ha depression när man har autism för autismens konsekvenser gör ju livet svårt som det är. Som autist möter man många hinder i vardagen, och därför kan livet blir totalt ohanterbart om man dessutom har depressioner och ångest att brottas med.

Ångest har inget med autism att göra

Därutöver har människor som hävdar att ångest och depresson är en del av autism fel i sak: Varken depression eller ångest står skrivna i diagnoskriterierna för autism, vilket också är en indikation på att det inte är meningen att man som autist ska tvingas leva med dessa besvär. Att man har begränsade intressen och beteenden, annorlunda perception och andra typiska autistiska drag är en sak, att ha andra tilläggsdiagnoser är en annan. Depression och ångest är psykiska sjukdomar som inte har något med Aspergers syndrom och autism att göra!

Det kan finnas förklaringar

Att så många autister lider av psykisk ohälsa är enligt mig inte ett dugg konstigt: vi tvingas leva med fattigdom, utanförskap, ett otillgängligt samhälle, exkludering och mobbing. Vi har inte samma möjlighet som andra människor att välja och vraka i yrkeslivet, och vår omgivning ställer inte sällan krav på oss som vi inte kan uppfylla. Denna exkludering börjar redan tidigt i livet i och med att otroligt många autistiska elever far mycket illa ut i skolan.

Viktigt att anpassa sitt liv

När man möter så många hinder i vardagen, är det inte så konstigt att man börjar må psykiskt dåligt. Om en autist lider av ångest eller depression, bör de yrkesverksamma ställa sig följande frågor: ”Lever autisten i en icke-autismvänlig miljö, och har autisten förblivit utan relevanta anpassningar? Hur kan man isåfall ändra på autistens omgivning?” I vissa fall är det det enda som krävs för att autisten ska må bättre.

Lyckades bli botad från ångest

Själv var jag också allvarligt deprimerad och ville inte leva när jag som 24-åring fick min Asperger-diagnos. I mitt fall var det mycket enkelt att få ångesten och depressionen att försvinna: genom att få mig att förstå att jag inte behöver anpassa mig i alla situationer, att ge min kropp den vila och återhämtning den behöver, att sluta umgås med människor som inte accepterar autism som den funktionsvariation den är, att ansöka om aktivitetsersättning, att sänka kraven i min vardag och låta mina boendestödjare ta över en del av hemsysslorna.

Hade nog inte överlevt annars

Jag vågar knappt tänka på vad som hade hänt om jag hade fått en psykolog som hade sagt till mig: ”Hemligheten till ett lyckligt liv är att träna på att utsätta sig för det man har svårt för. Känner du dig ångestfylld eller deprimerad ska du tänka på att dessa tillstånd är en del av din Aspergers syndrom.” Hade jag haft oturen att möta en psykolog med den inställningen, hade jag troligen inte ens levt idag.

Sluta hävda att depression och ångest är en del av Aspergers syndrom och autism! Fokusera istället på varför så många autister är deprimerade.

Glöm inte att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.

Boka en föreläsning med mig

Kontakta mig via kontaktformuläret om du vill boka mig för en föreläsning om autism. Läs mer om mig och mina föreläsningar här.

Reklam för min bok

”Viktig bok, att höra om trötthet och svårigheter, samtidigt som stor fokusering inte behöver vara dränerande. Boendestöd är inget att skämmas för, även om man verkar välfungerande.”
-Eva, mamma till vuxen Aspergare, 5 juli 2022

Min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom finns att köpa på Bokus (pris 275 kr, fri frakt) och Adlibris (pris 275 kr, frakt okänd).

Fråga mig om autism

Använd frågeformuläret om du vill ställa en autismrelaterad fråga till mig. Här hittar du mina svar på tidigare frågor.

Följ min blogg

Följ gärna min blogg via push-aviseringar (den vita bjällran med blå bakgrund). Man kan också följa min blogg via Facebook, Instagram eller RSS. Bloggen finns också som app till Windows, Mac och Linux samt Android.

Senaste svar på alla blogginlägg

Dela på Facebook, Twitter eller LinkedIn

17 svar på ”Sluta hävda att ångest är en del av autism”

Tack för ditt fantastiska inlägg, det behövs i en värld av okunskap.

Jag hamnade tyvärr i en behandlingsgrupp i 10 veckor för ett par år sedan på psykiatrin där fokuset låg just på att man får mindre ångest om man utsätter sig för det man undviker. Aktivering var ordetsom psykologen använde mest. Copingstrategier ansågs vara undvikandebeteende. Sista veckan tog jag en överdos. Nu ska jag gå i en grupp på habiliteringen där det komiskt nog kommer vara motsatt fokus. Det känns faktiskt skönt. Mer kunskap behövs!

Hej Sandra!

Usch, vad jobbigt att det gick så långt att du tog en överdos 🙁 Såna typer av terapier fungerar ju inte på beteenden/svårigheter som har med diagnosen att göra utan gör allt värre precis vad som skedde i ditt fall! Jag kan tänka mig att det var en jättejobbig upplevelse.

Vad bra att du hittat till habiliteringen! Jag tycker att de är helt underbara där. Och det bästa är, precis som du skriver, att de aldrig uppmamat en att utsätta sig utan tvärtom!

Svara

Du skriver så himmelens bra. Det är så intressant att följa dina texter. Jag slogs också just av vilken fantastisk framställning du har med att lägga som små rubriker till olika moment i texten. Som läsare hänger man liksom så lätt med in i nästa tanke, det är lätt att hitta tillbaka om man vill fördjupa eller ta till sig det en gång till. ❣

Tack Josefine! ♥ Kul att du gillar texterna och framställningen. Det här med mellanrubriker är något nytt för det körde jag inte med förut. Jag brukar alltid blogga på datorn, men när jag för ett par veckor sedan kollade hur bloggen såg ut på mobilen upptäckte jag att blogginläggen var mer svårlästa i den mobila versionen och att rubriker skulle underlätta läsandet. Jag kommer definitivt fortsätta med dem!

Svara

Hej,

Jag har en son med autism nivå 1. Han har ofta ångest och ingen känsla för att leva när han blir arg/har dåliga dagar. Habiliteringen tycker jag inte ser min son. Bor i Stockholm men vet inte vart jag ska vända mig för hjälp med hand känslor/psykiska tillstånd.

Hej Nina!

Vad tråkigt att du har dåliga erfarenheter av habiliteringen. Jag hade tänkt tipsa dig om just habiliteringen för jag har själv bra erfarenheter av dem men det är säkert olika vem man får träffa där. Tyvärr vet jag ingen annan instans ni skulle kunna vända er till på rak arm. Själv brukar jag gå till Cereb varje gång jag behöver träffa en autismkunnig läkare, och de har också psykologer. Jag tycker att de är mycket kunniga men eftersom det är dyrt att gå hos dem är det ingen hållbar lösning om man behöver stöd av dem oftare än vid något enstaka tillfälle. Annars kan ni testa att ansöka om LSS-insatsen Råd och stöd hos din stadsdelsförvaltning och se vad som händer. Tyvärr är risken stor att biståndsbedömaren bara hänvisar er till habiliteringen men det kan ändå vara värt att ge det ett försök!

Svara

Problemet med tilläggsdiagnoser med samtida asperger är ju att det inte finns någon vård för tilläggsdiagnoserna. Om mediciner inte fungerar finns egentligen ingen vård. Det finns ingen individualiserad terapi vid samtida asperger.

Vården utgår korrekt från att asperger inte är en sjukdom och därmed inte kan botas. Och i övrigt finns mycket sparsmakad KBT att tillgå som mer utgår från förutfattningar utan individualisering.

Kontentan blir ju då att man kan se asperger och tilläggsdiagnoser på två sätt.

1. Tilläggsdiagnoser är inte en del av asperger så sök hjälp för det. En hjälp/vård som inte finns.
2 tilläggsdiagnoserna är felaktigt en del av asperger. Därför att många har de.

Jag föredrar alternativ två. Därför att jag har rätten att leva med mina tilläggsdiagnoser. Alternativ innebär att jag inte har rätt att leva med mina tilläggsdiagnoser då jag förväntas söka och ta en hjälp som inte finns.

Jag håller med om att psykiatrin fungerar mycket dåligt för personer med diagnoser inom autismspektrat, dock har jag även hört många utan autism klaga på att de inte fått vård så jag vet inte om den funkar för andra grupper heller. Det är hemskt om man måste börja se tilläggsdiagnoserna som en del av asperger bara för att ingen vård finns att tillgå!

Svara

Nej. Det är en väldig skillnad på att vården inte fungerar och att vården inte finns. Det är såklart även väsensskilt om vården finns men man inte får access till den och vård inte finns.

Psykiatrisk vård vid samtida asperger är på flera viktiga områden icke existerande.

Problemet är många gånger när man exempelvis har autism tror korkade sköterskor man behöver mediciner. De funkar ej på mig. Sen inkontinens utöver de, har ej funkat med blåsträning , sen när folk tjatar på mina eviga toalettbesök blir jag arg.
Sen att jag ej ville vaccinera mig pga jag tycker de räcker med grundvaccin.

Jag kan tänka mig att det är svårt för sjukvårdspersonalen att veta vad som funkar och inte funkar. Ibland kan man behöva testa sig fram, men samtidigt ska man självklart inte äta medicin som inte fungerar.

Vad gäller blåsträning så funkar metoden förmodligen på många. Det var nog därför du blev tipsad om det. Men tycker du inte själv att du har problem ska du självklart inte utsättas för blåsträning.

Vad gäller vaccin så är det frivilligt i Sverige att vaccinera sig. Vårdpersonalen kan föreslå vacciner för dig men de kan inte tvinga dig.

Svara

Habiliteringen säger att ångest/depression går inte göra något åt. Jag är ofta orolig dessutom. Utredarna sa att jag fastnar i detaljer och kan inte släppa det och jag känner efter för mycket. Psykologen säger att medicinen inte funkar på mig med autism. Har konstant oro typ. Så jag har hamnat i en spiral jag inte vet hur jag ska ta mig ur. Ibland vill jag skrika för jag vet inte hur jag ska ta mig ur.
Sen ibland försvinner de någon dag och jag är överlycklig sen pang igen. Så jag har alltid trott det varit ngn vitamin jag tagit eller andra saker men så kommer det igen.

Habiliteringen sa att de undrar hur jag klarar 100% jobb fast att jobbet är autism vänligt för jag är helt slut efter jobbet. Men jag måste ha en inkomst så jag tvingar mig helt enkelt.

Vad tråkigt att habiliteringen inte hjälpt dig med strategier så att du kan hantera din oro på ett bättre sätt. Vi autister har ibland en tendens att älta och det kan vara något vi behöver leva med, men samtidigt tycker jag att habiliteringen skulle kunna försöka hjälpa dig att hitta strategier som gör att ältandet inte går ut över ditt liv alltför mycket.

Vad tråkigt att du är helt slut efter jobbet! Om du tror att du är utbränd tycker jag att det är bättre att sjukskriva sig än att fortsätta jobba. Om sjukskrivningen inte går igenom kan man leva på ekonomiskt bistånd under tiden man överklagar Försäkringskassans beslut. Att leva på ekonomiskt bistånd förutsätter dock att man inte har sparade pengar, ingen förmögenhet samt ingen partner som kan försörja en. Socialtjänsten kräver dessutom ofta att man sparat pengar från sin lön i X antal månader innan man kan få ekonomiskt bistånd. Men mår man verkligen dåligt av att jobba är det viktigt att tänka på sin hälsa!

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *