Skillnaden på Aspergers syndrom och högfungerande autism

När jag föreläser, är det många som frågar mig om skillnaden mellan Aspergers syndrom och högfungerande autism. I dagens blogginlägg tänkte jag klargöra frågan lite. Lite bakgrundsinfo: Aspergers syndrom togs bort som diagnos i många kliniker i maj 2013 när DSM IV togs ur bruk och ersattes med den nya diagnosmanualen DSM V. Numera skulle många av oss som förut diagnosticerades med Aspergers syndrom, atypisk autism, Kanners syndrom och disintegrativ störning få diagnosen autismspektrumtillstånd istället.

Själv fick jag min Asperger-diagnos enligt DSM IV som på den tiden användes parallellt med ICD 10 och Gillbergs kriterier för Aspergers syndrom. Det är olika vilken diagnosmanual olika kliniker använder, men en sak som jag tyckte var fascinerande med DSM IV är att det stod tydligt och klart i diagnosmanualen att det vid Aspergers syndrom inte fick föreligga en betydande försening i den allmänna språkutvecklingen. Om man för övrigt ansågs uppfylla diagnoskriterierna för Aspergers syndrom men personen hade börjat tala betydligt senare än andra i barndomen (exempelvis i 7-årsåldern) så var det diagnosen autism personen fick.

Vad betyder högfungerande autism då? Jo, om personen för övrigt ansågs likna personer med Aspergers syndrom, det vill säga personen hade varken talsvårigheter eller utvecklingsstörning och det enda som skilde den autistiska personen från aspergare var åldern för taldebuten, brukade personens diagnos kallas för ”högfungerande autism” i folkmun. Dock är det ett missförstånd att högfungerande autism skulle varit en medicinsk diagnos för det var den inte. Det fanns ingen diagnos som hette högfungerande autism utan personen själv och andra i personens omgivning brukade kalla den här typen av autism för högfungerande. Många, bland annat Christopher Gillberg, har dock ifrågasatt begreppet för det är ju personen och inte autismen som är högfungerande. Vissa autister kände däremot att de var välfungerande på ytan men hade stora, osynliga svårigheter i vardagen och ogillade därför begreppet.

Texten fortsätter under rutan.

Följ min blogg via Facebook eller mejl (nyhetsbrev).

Dock tyckte jag att det var konstigt att jag började stöta på många personer som sade sig ha fått diagnosen Aspergers syndrom trots att de hade lärt sig att tala efter 7-årsåldern för en sådan person i min värld borde haft diagnosen autism och inte Aspergers syndrom. Men sedan fick jag lära mig varför: dessa personer hade fått diagnosen enligt Gillbergs kriterier, och hos Gillberg är tal- och språksvårigheter ett krav för Aspergers syndrom! Detta diagnoskriterium kan infrias på olika sätt, och ett av sätten är att personen uppvisat en sen talutveckling. Gillbergs kriterier är alltså nästan DSM-IV:s motsats i detta fall, och därför rådde det förut stor oenighet kring om en person med sen talutveckling kunde ha Aspergers syndrom eller inte.

Summa summarum: Aspergers syndrom och högfungerande autism var nästan samma trots att en högfungerande autist, till skillnad från en aspergare, enligt just DSM IV kunde ha uppvisat en sen talutveckling i barndomen. Men som sagt har det blivit tydligare nu när alla dessa diagnoser kort och gott heter autismspektrumtillstånd! Numera slipper läkarna bråka om vilken diagnos man ska ge till en autistisk person som uppvisat en sen talutveckling utan det är alltid autismspektrumtillstånd som gäller!