Ska jag lita på AQ-skattningsformuläret?

Förvirrad frågar

Har haft en problematisk barndom med psykisk misshandel, manipulativ och narcissism pappa som troligtvis själv har diagnos med adhd/autism, men också själv har gått igenom en trasslig barndom och förlorade sin egna pappa vid 10 års ålder. För min del, har det aldrig varit något problem för mig i skola och det sociala, utan det var bara problem hemma. Däremot fick min lillebror diagnosen adhd/autism i tidig ålder och har/haft stor problematik i skola, socialt och hemma.

Jag själv har varit i survival mode tills jag var 18 och min mamma och jag äntligen flyttade ifrån pappa. Men det har tagit lång tid för mig att bearbeta detta trauma samt att jag alltid har varit blyg och tillbakadragen, vilket har försvårat en hel del för mig i mitt vuxna tidiga liv. Jag är 28 år nu och jobbar fortfarande med detta, vid 25 års åldern tog jag kontakt med vårdcentralen psyk, och efter många träffar med kuratorn har det alltid varit viss diagnos runt depression och ångest, till slut fick jag göra ett AQ beskattningstest då jag verkligen veta om jag själv hade autism, vilket resulterade i ett nej med 11 p.

Utan istället konstaterades diagnosen social fobi, men jag känner att det är något som inte stämmer. För allt har bara rent fallerat för mig efter 18 års åldern, svårt att hitta vänner, är och alltid varit känslig individ, tar inte sarkasm så väl, har 2 olika yrkesutbildningar i bagaget, har hoppat från jobb till jobb, folk driver med mig i princip hela tiden på min bekostnad, orkar inte med sociala tillställningar överhuvudtaget längre, samt att jag vet inte vad jag vill arbeta med eller utbilda mig till, eller om jag ens vill arbeta längre för jag orkar inte utsätta mig för gaslightning kollegor eller chefer.
Jag själv har inte varit Guds bästa ängel om man säger så, vilket har lett till en ohållbar och ond cirkel av det hela.

Kan det vara så att denna kuratorn och beskattningstestet har varit helt missvisande då jag inte verka fatta det sociala spelet och känner mig otroligt trögfattad? Eller att jag ser och fattar till en viss del vad som händer ”osynligt spel” men vågar inte stå upp för mig själv och säga ifrån innan allt brusar upp och tar hus i h*lvete så att säga?

Paula svarar

Du får rätta mig om jag har fel, men jag får intrycket att du är kvinna. Autism är underdiagnostiserad hos kvinnor, och alla som arbetar inom vården har definitivt inte tillräcklig kunskap om kvinnlig autism. Mot bakgrund av detta är det inte alls omöjligt att vårdens slutsats i ditt fall blev missvisande.

Kan sakna rätt kompetens

Du skriver att det var en kurator du fick träffa. Nu har jag ingen aning om vad denna kurator hade för utbildning, men många kuratorer är socionomer. Mig veterligen har socionomer ingen särskild kompetens om validitet och reliabilitet för olika diagnostiska instrument. Till och med vissa psykologer som är utbildade inom detta kan sakna tillräcklig kompetens för att komma fram till rätt bedömning vad gäller just autism, men en socionom lär absolut inte ha någon spetskompetens om diagnostisering. Särskilt vissa socionomer med äldre socionomutbildning har knappast någon kunskap om npf utan vissa av dem kan snarare ha en benägenhet att utgå från att de flesta svårigheter en individ möter har sociala förklaringsmodeller så som ogynnsam uppväxtmiljö eller dåliga familjerelationer (däremot är socionomer självklart kunniga om annat!). Du har alltså all anledning att vara kritisk till kuratorns bedömning!

Inte säkert att du har autism

Samtidigt är det inte säkert att du har autism. Du skriver att du inte orkar med det sociala längre, och frågan är vad det beror på. Beror det på att du har autism och liksom många kvinnliga autister har kamouflerat vilket plötsligt blivit för mycket och lett till utmattning? Eller beror det på en reaktion på tidigare trauman? Den frågan kan jag inte svara på. Att du plötsligt efter 18 års ålder fått svårt att hitta vänner skulle kunna bero på autism (18-åringar ställer liksom helt andra krav på vänner än vad 10-åringar gör vilket kan göra det svårt för autister att hitta vänner när de blir äldre), men samtidigt skulle det också kunna bero på otrygg anknytning i barndomen.

Otrygg anknytning kan ge svårigheter

Faktum är att inte alla sociala svårigheter beror på autism. Psykisk ohälsa och tidigare trauman kan ge upphov till känslomässig instabilitet och stora svårigheter med det sociala. Psykisk ohälsa kan vidare orsaka svårigheter med exekutiva funktioner i form av exempelvis planeringssvårigheter vilket i sin tur kan misstas för adhd eller autism. Förut var det ju vanligt att prata om otrygg anknytning i barndomen, men idag känns det som att anknytningsrelaterade förklaringsmodeller hamnat lite i skymundan. Men det betyder inte att anknytning saknar betydelse!

Autism är ofta ärftligt

Att din lillebror har autism och adhd skulle däremot kunna tala för att du också har dessa diagnoser (att du hoppat från jobb till jobb kan ju också bero på adhd) eller åtminstone drag av dem. Det är vanligt att syskon till autister har autistiska drag, men det måste inte för den sakens skull betyda att de uppfyller diagnoskriterierna för den kliniska diagnosen autismspektrumtillstånd. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att autism och adhd ofta kan härledas till ärftliga faktorer vilket kan ge fog för misstanken att du också skulle kunna ha autism och adhd. Dessa diagnoser går ju i din släkt och du har uppenbarligen svårigheter.

Utredaren måste ha rätt kompetens

Sammanfattningsvis är det tyvärr omöjligt för mig att säga om du har autism och/eller adhd, men jag tycker inte att du sätta alltför mycket tillit till skattningstestet och kuratorns bedömning. Om du vill veta vad dina svårigheter beror på är det viktigt att du blir utredd av någon som besitter autismspecifik kompetens och vet hur kvinnlig autism kan yttra sig (det sistnämnda förutsatt att du är kvinna).

Skriv en kommentar eller läs andras kommentarer till det här inlägget. Genom att skriva en kommentar accepterar du mina kommentarsregler.

Man kan boka mig för en föreläsning, köpa min bok, fråga mig om autism och följa min blogg.

Var inte rädd att be om hjälp om livet känns hopplöst! Här är en lista på stödlinjer och telefonjourer som du kan kontakta om du behöver stöd. Ring 112 om du har allvarliga suicidtankar.